Idag är en sådan dag då jag känner mig riktigt trött på att vara gravid.    Inte för att jag på något vis är tröttare än normalt eller har mer ont än normalt. Jag känner bara mig så himla färdig med att vara gravid. Det är inte roligt längre.    Nästan alla säger till mig att "passa nu på och njut av graviditeten", och börjar bli ganska trött på att höra det, även om jag VET att det sägs i all välmening.
Men hur ska jag kunna njuta av graviditeten när jag är trött och energilös mer eller mindre 24h/dygnet, har ont, och känner mig stor, klumpig och orörlig? Dessutom känner jag mig pga detta som världens just nu sämsta mamma till Milo, och det gör ju inte saken bättre. Jag är trött, lätt irriterad och har väldigt dåligt tålamod. Hur kan man vara en bra mamma då? Får så himla dåligt samvete mot Milo för att jag är så trött och har så dåligt tålamod.    Hade tänkt att vi skulle köra till badhuset och bada i em. Packat väskan och allt. Men inser att jag just nu inte orkar det i heller. Inte ensam, bara jag och Milo, åtminstone. Får bli en sväng ut i trädgården i stället så att vi åtminstone får lite frisk luft idag.

Idag är ingen bra dag känns det som. Varför kommer dessa dagar alltid när Fredrik inte kommer hem från jobb förens senare än han brukar? Försöker hålla upp en glad fasad så mycket jag kan, men vissa dagar går det bara inte. Försöker vara glad och tacksam över att jag är gravid och har en pigg och frisk (vad vi vet) liten bebis i magen. Och jag ÄR glad och tacksam över detta. Men vad hjälper det när jag känner mig så här?

"Nu är det riktigt nära!!" Inte tillräckligt nära. Har drygt fem veckor kvar till bf, och dessa fem veckor känns som fem månader idag. Förlåt för deprimerat inlägg, men idag orkar jag bara inte.