Alla inlägg under maj 2012

Av Lina - 31 maj 2012 14:31

Nu vet jag varför jag inte riktigt kan släppa tanken på en ev. trea, trots att jag vet med mig själv att jag förmodligen inte skulle ORKA med en trea.. Eftersom att jag tyvärr mådde väldigt dåligt psykiskt hela det första året med sonen kunde jag inte njuta så mkt av spädbarnstiden med honom. Kanske är det därför jag har svårt för att släppa tanken på en ev. trea, för att jag fick inte njuta med sonen på det viset jag nu njuter av Mira. Så på något vis känns det som att jag bara fått njuta av spädbarnstiden EN gång, denna gången... Att jag inte tänkt på det innan..... Inte konstigt egentligen att jag har så svårt för att släppa tanken på en trea helt. Jag har två barn, men har bara kunnat njuta av spädbarnstiden till fullo EN gång..



Trots detta tror jag inte att det blir någon trea faktiskt. För min del finns det för många nackdelar med att skaffa ett tredje barn, och för få fördelar för att motivera det. Skulle jag rada upp för och nack-delar hade listan sett ut så här


FÖRDELAR
* Att få uppleva spädbarnstiden en gång till
* Det är mysigt och underbart med små spädisar

Ja.. Jag kan faktiskt inte komma på fler fördelar i skrivande stund, och dem enda fördelar jag i skrivande stund kommer på är ju faktiskt bara rent känslomässiga själ.. Inte för att man ska ta så lätt på det alltid men..

Nackdelar då?


NACKDELAR
* Behöva gå igenom hela cirkusen för att för det första BLI gravid. Bara denna tid var väldigt jobbig för mig båda dem två första gångerna.
* Att vara gravid. Första graviditeten var jobbig, andra ännu jobbigare, hur jobbig lär då inte den tredje bli?

* Jag fick förlossningsdepression med Milo. Tänk om jag får det igen? Kommer jag klara av då att ta hand om tre barn, samtidigt som jag mår dåligt psykiskt?
* Jag upplever trotsen Milo är inne i nu och som Mira med säkerhet också lär komma i efterhand som VÄLDIGT jobbig. Skulle jag verkligen orka med detta med ett tredje barn?


Sedan är det mkt rent praktiskt och ekonomiskt:


* Tre barn kräver större bil = ännu en dyr kostnad

* Vi har inte fler barnrum, vilket skulle innebära att vi fått börja bygga och renovera igen = dyrt och vart ska vi ha det rummet?
* Det är inte alltid lätt att skaffa barnvakt till två barn. Lär bli ännu svårare med tre = ensamtid för mig och Fredrik när?!?!



Ja.. När jag sitter här och skriver ner detta så känner jag mer o mer att det nog är rätt beslut trots allt att inte skaffa fler barn. Känns även skönt att ha kommit på varför jag har så svårt att släppa tanken på en trea - lättare att bearbeta det och gå vidare

ANNONS
Av Lina - 31 maj 2012 10:06

  Igår sa en väninna till mig att hon var intresserad av att köpa (alla?) mina mammakläder och gamla barnkläder att sälja i sin webbutik. Blev väldigt glad över att där "äntligen" var någon som var intresserad av att köpa dem, samtidigt som det plötsligt kändes så väldigt "definitivt". Och samtidigt som jag kände en lättnad att bli av med dem, samtidigt kom en sorg över mig. Just för att det plötsligt kändes så definitivt. DET BLIR INGA FLER BARN för oss. Jag har fått höra ett alldeles nykläckt barn skrika för första gången, för sista gången, jag har fått hålla ett alldeles nykläckt barn i min famn för sista gången, jag har fått lukta på och mysa med ett alldeles nykläckt barn för sista gången.. Plötsligt känns det som att jag inte njöt tillräckligt mycket när Mira kom till världen, även om jag egentligen vet att jag faktiskt gjorde det.
Jag börjar faktiskt nästan gråta när jag tänker på det.   




Men samtidigt så känner jag ändå mig "färdig med barn". Sedan att man nog alltid kommer önska att man kunnat få uppleva detta fantastiska om och om igen, att få höra sitt alldeles nykläckta barn skrika för första gången och att få hålla sitt barn för första gången, få uppleva den mysiga (men samtidigt jobbiga så klart) spädbarnstiden. Det kommer man nog aldrig ifrån. Oavsett hur många barn man har, kommer man nog alltid sakna denna första fantastiska och obeskrivbara tid. *ler*



Sedan att jag säljer alla kläderna nu BEHÖVER ju inte betyda att det absolut inte blir fler barn. OM vi nu skulle få för oss att skaffa fler barn så kan man ju faktiskt köpa nya kläder. Det lär man ju vilja göra oavsett, samt att man ju lär få en hel del nya kläder av släkt och familj. *ler* Det är mammabyxorna isf som det kan kännas lite surt att ha sålt om man nu skulle ångra sig. Dem kostar ju ändå en del, och är inte precis något man får av släkt och vänner. *ler* Så jag funderar faktiskt på att spara 2-3 par mammabyxor, dvs inte sälja alla mina mammabyxor nu. Och sedan sälja dem om ett par-tre år när vi är mer än 100% säkra på att det inte kommer bli fler barn. *ler* Även om det känns som att vi är 100% säkra redan nu på att det inte blir fler barn, så hade det nog inte varit helt fel att vänta i ett par-tre år innan man säljer ALLA mammabyxorna. "Better be safe than sorry", sas. *ler*



Nej. Jag ÄR faktiskt fullkomligt nöjd. Vi har fått två friska och välmående barn, vi har fått både en pojke och en flicka precis som vi alltid önskat. Så beslutet att sälja kläderna känns helt ok även om det känns så definitivt. *ler* (men som sagt; better be safe than sorry, så väntar ett par-tre år med att sälja samtliga mammabyxor som ju ändå kostar en del)


På tal om barn så har lillan vaknat från sin sovstund nu. Så; mystajm!   

ANNONS
Av Lina - 30 maj 2012 11:08

     

  I em ska vi äntligen hämta hem vår nya husvagn! Vi köpte den redan för en vecka sedan, men dem behövde en vecka på sig att göra i ordning den åt oss. Passade oss bra, så han vi tömma och städa vår gamla vagn i lugn och ro. Vi har bytt in vår gamla vagn nämligen.

Vi har haft vår gamla vagn i tror det är 4 år nu, och jisses vad man hunnit fylla den med mycket!    Det märkte man nu när man skulle tömma den. *ler*    



Har slängt in lite bilder på vår nya vagn. Helt ny är den dock inte, det är en 07'a. Men den är rätt mycket nyare (och finare!) än vår gamla som är en 98'a. *ler*



översta bilden ser ni husvagnen från sidan och framifrån. På baksidan finns två långsmala fönster under varandra, då det är en barnkammarvagn.  


På andra bilden  ser ni soffgruppen och vår säng. Det är en dubbelsäng som ni kan se, och bordet till soffgruppen sitter inte fast, så man kan flytta den om man vill. Man kan även göra soffgruppen till en dubbel/bred säng, så det finns 6 sovplatser.


tredje bilden ser ni barnens sängar. Milo ingick i vagnen    Under madrassen på ovansängen finns det en bräda man fäller upp så han inte kan rulla ner.


fjärde bilden ser ni köket. Där är tre plattor samt en inbyggd micro.



Toaletten är bredvid våra sängar, och den har en dusch, och vasken är precis utanför toaletten. Perfekt, så behöver man inte vänta på varandra när man ska borsta tänderna och gå på toaletten innan man lägger sig.   



Vi är väldigt nöjda över den och längtar tills vi kan inviga den! Typiskt nog så har dem lovat regn hela denna helgen, så blir inte förens tidigast nästa helg vi kan inviga den. 

Av Lina - 27 maj 2012 09:41

Idag är det min första mors dag som två barns mamma.    

Började morgonen med familjemys i sängen.   När vi kom ner gav Fredrik Milo ett paket som han fick ge till mig. Paketet innehöll ett par ROSA arbetsbyxor! Hur coola som helst!   Jag har kommenterat Sofias rosa arbetsbyxor i "Sofias änglar" varje gång vi sett programmet, kommenterar hur coola jag tycker att dem är och att jag "lätt kunnat tänka mig ha sådana". Och idag fick jag ett par i mors dags present.  

Fredrik sa att han hållit utkik efter sådana sedan jag fyllde år, men dem enda han hittade då var ett par på någon sida på internet, men dem hade tydligen varit väldigt dyra. Men nu hade han sett att dem fått in sådana på Jula till lite mer "humant pris".   Helt klart den coolaste mors dags present jag någonsin fått!   



I em. ska vi ner på eftermiddagskaffe hos mina föräldrar för att fira min mamma, och ikväll ska vi på middag hos Fredriks föräldrar för att fira hans mamma. Blir en väldigt trevlig dag mao. Roligt för Milo också att både få träffa sin mormor/morfar och farmor/farfar som han pratar om så ofta.   



~~***~~



Jag har just nu väldigt blandade känslor gällande amningen, är väldigt kluven. Jag har hela tiden sagt att jag skulle amma Mira tills hon blir 6 månader. Då har hon fått all den bra näring bröstmjölken innehåller i ett helt halvår, vilket är jättebra och vad som behövs sas, och hon kan börja äta både burkmat och välling. Och så får jag ju erkänna att det även är av rent egoistiska själ. Jag vill kunna dricka mer än bara ett halvt glas vin, med gott samvete i sommar. Och jag känner att så länge jag sett till att Mira fått all den näring hon behöver från bröstmjölken först, och så länge jag fortsätter ge henne den närhet hon behöver, så tycker jag det är helt ok att vara lite egoistisk också.

Ändå är jag lite kluven. Denna gången fungerar ju amningen verkligen som den ska, vilket den ju aldrig gjorde med Milo. Och det är verkligen SÅ mysigt att amma när det fungerar.      



Men samtidigt så hade det varit väldigt skönt att kunna be Fredrik ge henne mat också, att inte behöva vara så låst vid henne sas. Inte för att jag har något emot det egentligen, men samtidigt hade det varit skönt att inte BEHÖVA ha henne med sig ÖVERALLT pga att det bara är jag som kan ge henne mat. Och vissa dagar ammar hon väldigt ofta, vissa dagar känns det som att hon inte gör annat än att ligga vid brösten. Och dessa dagar kan kännas rätt dryga. Även om det är mysigt att amma så finns det ju en gräns liksom.. *ler*



Men eftersom att det är så mysigt är jag kluven i frågan om jag ska sluta när hon är 6 månader som jag pratat om, eller om jag ska fortsätta så länge det fungerar, utan någon gräns sas. Men, sedan när jag tänker efter så JA det ÄR jättemysigt att amma, men samtidigt så är det ju inte bara själva amningen som är mysig, utan det mysigaste med amningen är ju egentligen själva närheten man får, att man kan sitta och titta på henne och smeka hennes hår o kinder samtidigt som man ger henne mat. Och detta kan jag ju göra även om/när jag ger henne välling, mat genom flaska.



Det blir nog att jag när hon är 6 månader helt enkelt slutar helamma och börjar delamma henne ist sas. Då får jag ändå fortsätta amma henne ett tag till, samtidigt som jag inte är lika låst vid henne sas. Jag kan då åka iväg någonstans i ett par/några timmar utan att behöva tänka på att jag måste hem och ge henne mat. Tror även att det är bra för min egen skull. Dels får jag sakta vänja mig vid tanken på att "amnings tiden" snart är slut, och dels så är risken för mjölkstockning pga att jag inte ammar mindre. Då sinar ju mjölken sakta men säkert ut pga att jag ammar men inte så ofta. Ja, så får det nog bli. Detta "sätt" känns helt ok!   

Av Lina - 23 maj 2012 10:00

 1½ vecka sedan jag uppdaterade bloggen sist, men det känns som längre. *ler* Sedan senaste uppdateringen har jag både hunnit vara på bvc besök och minisemester med familjen.

Bvc besöket gick bra. Sessan växer på som hon ska, hade gått upp lite mer än 500g på en månad. Rätt mycket bättre än månaden innan, så det går ju på rätt håll iaf.   Enligt hennes mätning hade hon bara växt en halv cm på en månad, men tror nog att det är närmare 1 cm. Enligt hennes mätning skulle hon nu vara 62 cm lång, men jag tror att hon är närmare 62,5 cm. Hur som helst så klarar hon fortfarande sig bra på bara bröstmjölk, men hon tyckte att det är inte fel att låta henne smaka lite grand av vår mat, så att hon vänjer sig lite vid annan smak än bröstmjölken innan hon sedan ska börja med smakisar på allvar sas. Så jag tar lite av vår mat på mitt finger och ger henne nästan varje gång vi äter (beroende på vad vi äter så klart). Igår fick hon både smaka lite smögensås och lingonsylt. Ni kan ju säkert själv luska ut vilket hon tyckte bäst om..   



I helgen var vi iväg på vår första husvagnssemester som 2 barns familj. Vi åkte i torsdags och kom hem igen i söndags. Var på Röstånga camping för första gången. Det var en väldigt mysig och trevlig camping, med bara ett minus. Ett ganska allvarligt minus när man har små barn iofs. Där var ett par vattendrag och småsjöar, och där var inga staket eller liknande runt några av dem. Det var väldigt lätt för barn att gå ner till vattnet. Så det gäller verkligen att ha koll på sina barn när man är där. Vilket vi inte hade vid ett tillfälle ska erkännas... Mer om det lite längre fram. 



Första natten gick bra, Mira sov hela natten utan att vakna för att äta, och Milo började morgonen dagen efter med att kissa på toaletten.   Milo var superduktig på att kissa på toaletten hela helgen. Vid rätt många tillfällen var det på eget initiativ från honom.   Och man kan nog faktiskt säga att det kom något i toaletten 8 av 10 gånger han satt där. Duktig kille!     



Vädret när vi kom dit i torsdags lämnade väl en del att önska när man skulle sätta upp förtält. *ler* Det regnade ena stunden, solen sken nästa, och nästa stund både regnade och HAGLADE, det.. *ler* Men till slut fick vi upp förtältet iaf, och vi fick en helt ok kväll. På fredagen kom Fredriks föräldrar upp med sin husbil. Detta bestämdes redan samma dag vi skulle åka upp till campingen. Jag kom på att det kunde vara roligt om mina föräldrar också ville komma upp, eftersom att Fredriks föräldrar skulle komma, så jag ringde och hörde om dem hade något för sig eller om dem annars hade lust att komma upp för en grillkväll. Vi hade tur, dem hade inget för sig, så mina föräldrar kom också upp på fredagen. *ler*    Vi träffas inte så ofta som jag skulle vilja, så det var roligt att dem kunde och ville komma upp.    Hade en mysig och trevlig kväll, och Milo var glad som fick chans att leka med både farmor/farfar och mormor/morfar.   



Efter att vi ätigt så skulle vi plocka undan och flytta in borden o stolarna i förtältet efter att ha suttit utanför tältet och ätigt. När vi höll på med detta hade vi vid ett kort tillfälle inte så bra koll på Milo, vilket resulterade i att han plötsligt var försvunnen.. Prata om att ha hjärtat uppe i halsgropen!   Vi gick runt och letade och kallade på honom nästan allihopa, och till slut hittade vi honom. Han hade följt efter ett par barn upp i skogsdungen där det fanns lite klätterställningar o liknande, runt 200 m från vår husvagn. Sådan tur är så var där en mamma som tyckte att Milo såg ut att vara lite väl liten för att få lov att vara där ensam, så hon förstod att han var "på rymmen" och var på väg ner mot husvagnarna med honom när vi kom dit. Så det slutade ju väl. Men fatta att man hade hjärtat uppe i halsgropen enda tills vi fann honom! Uppe vid den skogsdungen är där nämligen både vattendrag och en liten sjö. Efter det hade vi hökögon på honom kan jag säga.. *ler smått*



På lördagen hade vi tänkt åka till Skånes djurpark eftersom att inträde till parken ingår i campingavgiften på Röstånga camping. Men vi bestämde oss för att bara ha en mysdag tillsammans på campingen i stället eftersom att det var vår sista heldag där. Så det blev en hel del promenader på campingen, lek på lekplatserna och en runda minigolf. Som JAG vann! hihi    



I söndags steg vi som vanligt upp när barnen vaknade, dem vaknade strax efter 07:00 hela helgen. Helt ok mao. Gjorde oss i ordning, rastade hunden och hämtade bullar. Efter frukosten började vi packa husvagnen och ta ner tältet. Kom därifrån strax innan 12:00.



Höll på att glömma berätta att andra dagen på campingen, dvs på fredagen, satt Mira upp helt utan stöd för första gången!   Inte så många sekunder åt gången givetvis, men dock!   Jag har sedan dess fortsatt att försöka få henne att sitta utan stöd, och sekunderna hon klarar av att sitta upp utan stöd blir allt fler o fler för varje dag. Mammas duktiga flicka!        



Vi hade en väldigt mysig och trevlig helg, och som vanligt när vi körde hemåt kände vi båda att vi hade velat stanna ett par dagar till. *ler* Vi trivs verkligen med husvagnslivet båda två.     



Denna veckan har bjudigt på riktigt fint väder, så det är mycket trädgårdsvistelse nu. *ler* Ikväll är det grillkväll på Milos dagis. Vi var inte med förra året av okänd anledning (minns inte), så det ska bli riktigt kul     

Av Lina - 11 maj 2012 19:50

 Ja så känns det, som att min lilla bebis snart inte är någon liten bebis längre. Vet att hon är det ett tag till, men det KÄNNS inte så. Mitt lilla spöke (som vi kallar henne. Vet inte riktigt varför egentligen  ) blir hela fyra månader om  knappt en vecka (6 dagar), och vid denna tiden började vi ge Milo smakisar. Vi kommer inte börja ge Mira smakisar ännu på 1½-2 månader. Så länge jag helammar henne behöver hon ju inte börja med smakisar. Klart att vi KAN börja så smått med smakisar redan, men känns inte som att det behövs.
Att vi började med det vid denna tiden med Milo var för att han inte ammades alls dem 2-3 sista veckorna innan vi började med smakisar. Jag ska till bvc med henne på tisd, och visar det sig att hon inte gått upp som hon ska, kan det hända att vi kommer börja tillsätta smakisar redan, men så länge hon går upp i vikt som hon ska endast på amningen behöver hon ju inget mer.

 

 

Vad som fick mig att inse att hon snart inte är en liten bebis längre är när jag fick några burkar med barnmat från 4 månader av en väninna. Det fick mig att tänka på att vi snart ska börja med barnmat ist för amning, och plötsligt kändes hon inte så liten längre, plötsligt kändes det som att tiden gått o går ruskigt fort. Om knappt en vecka är hon 4 månader, och rätt vad det är så är hon 6 månader och kan börja med välling, och då känns hon plötsligt ännu mindre som min lilla bebis.    Vet att jag går händelserna i förväg, att två månader är rätt lång tid, men med tanke på hur fort dessa fyra månaderna har gått...

 

 

Försöker njuta av henne så mycket jag bara kan, men jag har ju en 3 åring att underhålla o försöka njuta av också.. Vad ska tiden gå så fort för?   

Av Lina - 7 maj 2012 09:41

  Vi får nog acceptera att Mira är en snuttefilts bebis.. Jag har väl alltid tyckt att det är ok med snuttefilt, så länge dem bara har den när dem ska sova, så länge dem inte springer omkring med den på armen överallt hela tiden. (sedan att andra låter sina barn springa omkring med den hela dagen är helt upp till dem) Fredrik har där emot varit HELT anti snuttefilt, vill inte att dem ska ha en snuttefilt öht.



Milo var aldrig intresserad av snuttefilt. Vi provade faktiskt ge han snuttefilt den första tiden, men endast när han skulle sova för natten i sängen. Dvs aldrig mitt på dagen. Men han visade aldrig något intresse för den. Så därför blev det inte att vi gav han en snuttefilt på dagen när han skulle sova i heller.



Mira har jag märkt ganska tidigt, att hon lugnar ner sig fortare och känner sig trygg, med en snuttefilt. Fungerar även som "gå ner i varv för att sova". Trots detta har Fredrik ändå tyckt att "nej hon ska inte ha någon snuttefilt! Det räcker med napp". Men igårkväll fick till slut även Fredrik inse att det får bli snuttefilts bebis av Mira. *ler*

Hon var jättepigg och glad när vi skulle lägga henne för natten igårkväll, och verkade inte alls ha några planer på att vilja varva ner och somna. Varken i sin egen eller vår säng. Efter ett tag provade jag att lägga en filt på henne upp mot ena kinden och örat, och DIREKT började hon mysa med filten, och började direkt att varva ner. Inom tre minuter sov hon. Från att ha varit "pigg som en lärka" och legat och stor smilat och pratat. Då sa till o med Fredrik att "jaja, vi får väl skaffa en snuttefilt till henne då"..   hehe



Min tanke är dock att hon endast ska ha snuttefilt när hon ska sova för natten. Så länge hon somnar utan problem med endast napp mitt på dagen, ser jag ingen direkt anledning att ge henne filten. Så länge jag märker att hon känner sig lugn och trygg när jag lägger henne i vagnen för att sova mitt på dagen, så BEHÖVER hon ju ingen snuttefilt tycker jag. Men på kvällen när hon ska sova för natten känns det som en rätt mysig och trygg rutin att ge henne snuttefilten. Och kan man hålla det till att bara ge henne den när hon ska sova för natten känns det som att risken att hon när hon blir äldre kommer vilja ha den även mitt på dagen, är mindre.



Jag hoppas inte att jag trampar någon på foten med detta inlägget. Vet att där är många som tycker det är ok att låta sina barn ha snuttefilt även mitt på dagen, dvs inte bara när dem ska sova. Och det säger jag inget om. Det är helt upp till var och en vad dem tycker är ok för SINA barn. Vill dem att deras barn ska ha snuttefilt med sig överallt tycker jag det är ok, det är upp till dem. Men JAG (vi) tycker att snuttefilt har man bara när man ska sova. Jag kan tänka mig att om hon vill ha filten även när hon ska sova mitt på dagen, är det helt ok. Men så fort hon sovit färdigt stannar filten kvar i sängen/vagnen.

Av Lina - 5 maj 2012 10:01

  Detta har jag inte berättat för många, men för ett tag sedan misstänkte jag att jag kanske var gravid. En liten "hoppsan". Inte planerat mao. Dem första dagarna när jag började misstänka det kände jag mig näst in till "vettskrämd". Kände att "NEEEEJ!! Jag vill och orkar verkligen INTE!!!" Försökte prata med Fredrik om det, men han ville först inte prata om det öht, eftersom att han ansåg att "risken att jag skulle vara det var så liten och innan jag visste om jag var det eller inte, var det inte lönt att disskutera det och tänka på det".

Men några dagar senare, efter att jag börjat misstänka det, och dagen innan jag testade mig, gick Fredrik plötsligt med på att prata om det. Och hans åsikt var att OM jag nu var gravid var det nog meningen eftersom att med Milo och Mira tog det ett helt år (inte riktigt ett helt år med Mira, men än dock 10 månader) av aktiva försök, så skulle jag ha blivet gravid utan att vi ens försökt, så var det nog meningen som sagt, mao självklart skulle vi behålla det isf.



Efter att vi pratat om det började mina känslor kring en eventuell graviditet ändras rätt fort. Jag började vänja mig vid tanken på ett tredje barn, och tycka att det kändes helt ok. Eller, egentligen hade jag börjat vänja mig vid tanken på det och tycka att det skulle vara helt ok att vara gravid med en liten trea, redan tidigare på dagen, dvs innan jag pratat om det med Fredrik. Men det var först efter att jag pratat om det med Fredrik och fått veta att han var inne på samma spår som jag, dvs att om jag nu var gravid var det helt ok och självklart skulle vi behålla det, som jag började SLAPPNA AV mer, vid tanken på en eventuell graviditet.



Dagen efter gjorde jag ett graviditetstest, och det visade, egentligen ganska väntat, negativt. Min första, och faktiskt enda, känsla när jag såg det negativa resultatet var endast lättnad. Men jag kunde ändå inte sluta tänka på det. Tankarna kring en eventuell graviditet fortsatte att mala i huvudet, och jag kände en svag besvikelse över att testet hade visat negativt.



Nu har det gått ett tag sedan det negativa resultatet och jag har väldigt blandade känslor. Har dock märkt att enda gången jag känner att jag skulle vilja ha en liten trea, är när det är fint väder ute ("vårkänslor" mao?), och när jag sitter och myser ostört med Mira. När jag sitter och myser ostört med Mira och hon fyrar av än det ena än det andra härliga leendet mot mig, känner jag en sorg. En sorg över att jag inte kommer få uppleva detta fler gånger, med en liten bebis. Med VÅR bebis, ska tilläggas. Pratade om det med Fredrik senast igår kväll, att jag känner en sorg över att inte få uppleva detta fler gånger, att få mysa med en liten bebis. Att jag kanske hade kunnat tänka mig en liten tre om ett par-tre år, samtidigt som  jag tycker det är precis lagom med två barn.

Då sa han något som förmodligen stämmer rätt bra. "Men så kommer du säkert känna även med nästa barn, när du sitter och myser med h*n". Och det är nog sant. Det finns ju faktiskt inget mysigare och mer rogivande än att sitta och mysa med en lugn och nöjd liten bebis. Klart man vill uppleva detta alltid, hur många gånger som helst. Tänker man endast på detta hade man ju lätt kunnat skaffa ett helt fotbollslag. Endast för att man inte vill gå misste om den mysiga bebistiden.



Men sedan växer dem upp och är inte alltid fullt lika mysiga och roliga... Dem kommer upp i trotsåldern tänker jag på då. Denna jobbiga och tålamodsprövande trotsåldern.. Och sedan tonåren.. Ojojoj, dessa tonåringar! hehe   

Nej, det ÄR nog precis lagom med två barn trots allt. Som sagt, jag kommer sakna denna tid med en liten bebis som luktar gott (oftast  ), och som tycker om och vill mysa, som är så liten och fullständigt oskyldig. Kommer sakna det något oerhört mycket. Men det ÄR precis lagom med två barn. Man ska ju ha ork och tålamod med dem också, och ni som följer min blogg vet ju hur fruktansvärt jobbig jag upplever Milos trots och gränstestande. Och jag misstänker att lilla söta oskyldiga Mira när hon kommer upp i Milos ålder inte kommer vara fullt lika "söt och oskyldig" som hon är nu.. Söt kommer hon alltid vara, precis som Milo, och oskyldig är väl alla barn, men ja.. Ni förstår vad jag menar. *ler*    Nej, att gå igenom trotsåldern och tonåren med två barn räcker långt för min del. *ler*



Vi tänker båda dessutom lite som så att "vi har haft turen att få två friska barn. Varför utmana ödet med ett tredje barn? Vi har dessutom fått ett barn av varje kön, så vi kan väl inte vara med än nöjda?" Dessutom har vi båda två tvillingar i släkten, så skulle vi bli gravida en tredje gång finns ju faktiskt även "risken" att det blir tvillingar.. Absolut inget fel på tvillingar, men det är rätt stor skillnad på att planera och vilja ha 3 barn, och sedan plötsligt behöva tänka om och planera för att ha FYRA barn, varav dem två yngsta är lika gamla och kräver lika mycket på samma gång.. hehe   



I onsdags satte jag i alla fall in en spiral som nu inte behöver bytas förens om fem år, och den får faktiskt bli på plats, och när dem 5 åren gått kommer det hamna en ny spiral där uppe.  

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se