Nu är Mira inne på sin andra inskolningsvecka på dagis. Hon hade förmodligen bara behövt en vecka egentligen, men vi valde att ta två för att vara på den säkra sidan med sjukdomar o allt.

Trots att det är hennes andra vecka nu tycker jag fortfarande att det känns väldigt vemodigt att hon ska börja på dagis nu.. Kul och bra för att jag vet att hon behöver mer stimulans och social träning (inte för att hon på något vis är osocial - verkligen inte, men hon som alla andra barn behöver ju lära sig hur man ska umgås med andra barn). Men samtidigt känns det faktiskt lite jobbigt och tråkigt.. För att helt plötsligt känns det inte som att hon är min lilla bebis längre.. Min lilla bebis är stor nu och går på dagis med storebror.. Men, jag vet ju att det är bra för henne..

Första veckan gick bra. Dem tre första dagarna var hon bara där i 1,5 h, och Fredrik var med henne hela tiden. Den första dagen hade hon klängt rätt mycket på Fredrik, framför allt när hon blev ledsen (så klart), andra dagen gick det bättre, och tredje dagen brydde hon sig inte så mycket om Fredrik var där eller inte. *ler* 4:e och 5:e dagen var hon där i 5 h, utan Fredrik, och det hade fungerat jättebra. Hon hade ätigt och sovit bra, och hon hade inte visat sig ledsen eller orolig en enda gång. Hon hade lullat omkring för sig själv och undersökt och lekt med saker. Det var tom. så att dem sa till oss att dem får hålla lite koll på henne, för att plötsligt vandrar hon iväg bort från dem andra barnen. haha    Inte rädd för att gå omkring och undersöka själv och är ganska självständig mao.    Hela denna veckan ska hon också vara där i 5h, mellan 9-14, sedan är inskolningen klar och hon är en "äkta dagis (förskole) tjej". *ler*   

Över till moi då..   

Min viktminskning fortsätter åt rätt håll.    Tyvärr kan jag bara gå och väga mig var annan vecka nu pga jobbet att jag jobbar var annan helg, men det fungerar ändå tycker jag. Jag var lite rädd att jag skulle falla i "äsch jag ska ändå inte väga mig förens om två veckor så jag kan slappna av o "fuska" lite idag också"-fällan. Men det tycker jag inte att jag gjort. Visst att jag den helgen jag ska jobba, dvs inte ska väga mig på lördagen, så får jag erkänna att jag unnar mig rätt mycket gott på både fredagen och lördagen, ist för bara på lördagen som jag gör de helger jag väger mig, men annars resterande dagar tycker jag att jag sköter mig. Är dålig på att skriva checklista, men känner ändå att jag har koll. Och ännu så länge har vågen fortsatt visa bra minus. På senaste vägningen hade jag gått ner 1 kg på två veckor, dvs ett halvt kilo i veckan. Och det är minsann inte helt dåligt tycker jag. *ler* Jag ställde mig på vår våg i morse, och enligt den har jag redan nu, på 9 dagar, gått ner ett helt kilo.    Stämmer det åtminstone något så när,och jag fortsätter sköta mig med kosten och träningen hela denna veckan, så bör vågen visa att jag gått ner MER än 1 kg på två veckor denna veckan. Sweet!   

Enligt vår våg väger jag nu (sedan VET jag att det kan variera från dag till dag och bla bla..      ) 65 kg, och så "lite" har jag inte vägt på över 7 år.. Och det innebär att jag på ca 2,5 månad har gått ner strax över 8 kg.. Svårt att fatta och känns väldigt bra.       Drygt 7 kg kvar till slutmålet.. Känns jättemycket. Ibland tänker jag "väger jag verkligen så mycket att jag måste gå ner så mycket för att klassas som smal"? Och när jag säger det till andra säger dem "oj! ska det inte bli något kvar av dig sen?" Dessa kommentarer får mig att tänka "ÄR jag inte så tjock som jag själv tycker att jag är, eller säger dem bara så för att vara snälla?" Jag vet ju att många gånger är det bara man själv som upplever sig som tjock, medan dem flesta andra ser en som "normalviktig". Men sedan tittar jag på mig själv i profil i spegeln, och känner att "JO, jag har MÅNGA kilon kvar att gå ner!" Tittar man på mig ("figuren") framifrån kan jag själv hålla med om att jag faktiskt inte ser så värst tjock ut, och när jag ligger på rygg ser jag heller inte tjock ut. Men så fort man (jag) tittar på mig i profil (framför allt utan kläder så klart. Kläderna döljer - sådan tur är, rätt mycket av figuren), så ser man (jag) direkt att jo, jag HAR gått ner en hel del i vikt, och det börjar synas, men JO, jag har en hel del kvar att gå ner för att kunna kallas för "smal". Men det KOMMER och SKA jag klara denna gången, det VET jag om! Och sedan vill jag ju inte vara FÖR smal i heller. Det känns inte riktigt som "jag". Enligt min längd; 157 cm, skulle jag väl egentligen kunna väga så lite som 50 kg enligt BMI och allt vad det nu heter, men det är rent för lite enligt mig. Så smal vill jag absolut inte vara! Men 57-58 kg. Det känns mer lagom. Och det kommer jag klara.    Till min kompis Camillas bröllop i början av augusti ska jag ha nått mitt slutmål!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hehe, jodå, jag gör mer än bara tränar nu för tiden, men jag ska erkänna att träningen och viktminskningen ÄR en väldigt stor del av mitt liv just nu. Därför blir denna bloggen lite "lidande" just nu när jag är så fokuserad på träningen och viktminsk...

    Jag vet inte hur många som egentligen läser min blogg eftersom att jag nästan aldrig får några kommentarer, men jag väljer att uppdatera den ändå.          Mitt liv har den senaste tiden mestadels handlat om min viktresa, något som n...

Mitt liv just nu består mest av träning, jobba och att mysa med barnen. Och detta känns väldigt bra.          Jag har varit tillbaka på jobb i ca 1,5 månad nu, och det känns jättebra. Det är väldigt skönt att vara igång och jobba igen, ha lit...

    Idag när jag o Fredrik var på Väla gick vi in på Desigual för att jag ville se om där fanns någon snygg klänning jag kunde ha som "målviktsklänning". Som vanligt hade dem många snygga klänningar men inte så många som jag kände wow DEN var ri...

Torsdag idag och min andra arbetsvecka är snart avklarad. Har gått bredvid en kollega hittills för att bli lite varm i kläderna igen sas, och för att komma in i o lära mig dem nya rutinerna. Måste säga att det varit väldigt nyttigt och bra. Det har k...