Igår kom vi hem från Kolmården där vi varit sedan i måndags tillsammans med våra kompisar Micke och Johanna och deras son Hugo.
Vi var inne på djurparken hela tisdagen och hela onsdagen. Två härliga och mysiga dagar. Enda tråkiga är att jag fick rejält ont i fogarna i slutet av dagarna där.    Tack vare foglossningsbältet var det inte så farligt att gå under dagen. Fogarna kändes av så klart, men det var överenskomligt sas. Men den sista timmen kändes det rejält i fogarna.   Det onda släppte dock sådan tur är efter att jag legat och vilat en stund i sängen när vi kom tillbaka till campingen.

Kolmården/djurparken var över förväntan för oss alla.    Jag har varit där förut, men det var nog runt 11-12 år sedan, så jag minns inte så mycket av det och en del har ju ändrats där sedan dess. Parken är riktigt stor och med många aktiviteter och mycket att titta på, så åtminstone om man har barn i Milos och Hugos ålder, BEHÖVER man två dagar där inne för att hinna med allt. Vi kände att vi gjorde det i alla fall. Åker helt klart dit fler gånger!

Våra kompisar Nicklas och Helene och deras son Alvin kom upp på onsdagen och sov över tills på torsdagen. Så på onsdagen var vi ett rätt "stort" gäng som gick tillsammans i djurparken. Mysigt!   
På torsdagen körde vi in till Linköping och gick på Flygplansmuséet dem har där. Det var över förväntan för min del faktiskt. När Fredrik först berättade att vi skulle dit, var min första tanke "jeeej, flygplansmuseum!" (inte intressant för mig, med andra ord) Men det var faktiskt riktigt intressant och trevligt måste jag säga. Och inträdet på 50 kr var ju ingenting!   

Sista dagen (eller nästsista om man räknar med gårdagen då vi skulle checka ut) var vi bara på campingen hela dagen. Tog det lugnt i förtältet och barnen var utanför och lekte, spelade bangolf (jag vann över Fredrik för första gången!   ) och badade. En mysig dag bortsett från att Milo var hängig hela eftermiddagen och tom. kräkte en gång stackaren.   Han mådde lite bättre redan dagen efter, men var fortfarande inte riktigt sig själv. Checkade ut ca 11:15 och var hemma vid 19:00 tiden. På vägen hem körde vi inom och hälsade på min bror i Strömsnäsbruk och hälsade på en liten timme. Är ju inte där så ofta bl.a pga avståndet, så jag tänkte det kunde vara kul att passa på att kika inom när vi ändå var i krokarna, och visste att brorsan skulle uppskatta det.   

Det var skönt att få sova i sin egen säng i natt, bortsett från att Milo var orolig hela natten. Blev dock bättre efter lite Alvedon. Misstänker att han hade ont i magen. Men han snurrade rundor väldigt mycket hela natten, och vid 03:00 tror jag klockan kan ha varit, skrämde han hicka på mig rejält när han dunsade ner på golvet.    Ingen skada skedd sådan tur är och han var bara ledsen i knappt två min innan han sedan somnade om.

Under vistelsen pratade Fredrik och jag en del om den kommande förlossningen. Fredrik vill att vi ska begära planerat snitt direkt pga händelsen under förlossningen med Milo, att han inte vill gå igenom det en gång till, och pga att han är rädd att jag inte kommer orka med en vaginal förlossning, med tanke på hur fort jag blev trött och nästan helt slut på krafter, med Milo. Själv är jag väldigt kluven. VILL ju uppleva en vaginal förlossning och hela känslan av att få upp bebisen på bröstet direkt efter att man kämpat för att föda ut den. Men är också osäker på om jag kommer orka? Kommer jag klara av det? Samtidigt tänker jag att jag denna gången är i lite bättre form; har rört på mig mer innan graviditeten denna gången än jag gjorde innan graviditeten med Milo, och jag vägde runt 7 kg mindre när jag blev gravid, denna gången än när jag blev gravid med Milo. Och, om jag inte får havandeskapsförgiftning så tar ju inte det några krafter från mig under förlossningen. Jag tror att havandeskapsförgiftningen är en stor bov i dramat till att jag blev trött och orkeslös så fort under förlossningen med Milo. Ska i alla fall prata med min bm. om mina och Fredriks tankar och rädslor nästa gång jag ska dit, och höra vad hon tycker och säger.
Om ca två veckor (knappt) ska vi äntligen på rutin ultraljudet! Ser fram emot det med spänning och nervositet. Jag är mycket mer nojjig denna gången!

Måste bara berätta att sedan i fredags har bebisens buffar blivet riktigt starka och tydliga. Från lite "fiskfladder" som många gånger varit svårt att avgöra om det var bebis eller bara tarmrörelser till att det känns ungefär som att man blåser upp en stor såpbubbla som sedan spricker. Den har varit riktigt aktiv nu den sista timmen, har nog boxningsmatch där inne.    Mys!   

Måste bara få gnälla av mig om mina fogar lite.
Jag skriver inte inlägget för att jag vill ha en massa medlidande och att folk ska tycka synd om mig, vill bara gnälla av mig lite.

Var på ett mycket vackert och fint bröllop igår, men pga mina jäkla fogar fick jag bli sittande vid ett bord mer eller mindre hela kvällen.    Stod jag upp gjorde det ont, dansade jag gjorde det ont.    Ja det gjorde ont efter ett tag när jag satt ner också, men det kändes bättre än när jag stod upp iaf. Kändes ok att gå runt lite också, så jag satt ner en stund, var uppe och gick ett varv och småminglade, satt ner igen... Ja, det var min kväll skulle man kunna säga. Kände inte mig supersocial i heller. Ont i fogarna och trött pga det.   

Jag HOPPAS så att det bara är hormonerna som ställer till det och att det rättar till sig och blir bättre snart. Vill verkligen inte behöva bli sjukskriven. Gå hemma flera månader innan lill*n tittar ut är inte precis vad jag känner att jag skulle orka med. Två månader innan har jag ju planer för, men inte flera månader innan. Men, fortsätter fogarna bråka så här mycket känns det som att jag inte har så mycket annat val. Känns som att det varken gynnar mig eller vårdtagarna om jag går till jobb varje dag och har ont. I nuläget kan jag bara bära Milo korta sträckor innan det gör ont, så då kan ni ju tänka er hur det är med tunga vårdtagare som inte alltid kan hjälpa till så mycket.. Tur att detta är sista graviditeten...

Vad dagarna går fort! Torsdag eftermiddag redan, och snart är första semesterveckan till ende.

Första veckan har vi ännu så länge inte gjort så mycket. Varit iväg och handlat och jag och Milo har blivet klippta. Och igår hade vi en fika- och lekträff med min väninna Sophie och hennes Anton. Annars har vi mest bara passat på att vara ute i trädgården i det fina vädret, och fått badat i vår pool ett par gånger. Tur var nog det känns det som; idag är det bara grått, regnigt och trist.   

Imorgon firar jag och Fredrik 5 år som gifta. Tänk att vi redan varit gifta i fem år! Vi ska fira detta genom att gå på Kinarestaurang, och se på bio. Det blir i Trelleborg och det blir just Kinarestaurang för att jag fick ett presentkort på restaurang Tei pei (hur det nu stavas) i Trelleborg (min favorit Kinarestaurang) när jag fyllde år. Så vi tänkte passa på och utnyttja det presentkortet imorgon, samt att vi då ska passa på och gå på bio. Ska se på nyaste/sista Harry Potter filmen. Milo lämnar vi hos mina föräldrar, och eftersom att dem ändå skulle passa han på lördag när vi ska på bröllop (som är barnfritt), så kommer Milo stanna kvar i Trelleborg imorgon.
Ska bli mysigt att gå ut och äta och se på bio bara vi två.      

På vägen in till Landskrona nu för en stund sedan lyssnade jag på Mix megapol på radion. På vägen hem pratade radioprataren om allt man är tacksam över, och hur alla borde skriva ner vad man är tacksam över. Detta tänkte jag göra nu. Jag kommer förmodligen glömma en hel del av det jag faktiskt är tacksam över, men..

Jag är tacksam för/över...

* Att jag har en underbar familj (dit räknas även Fredriks familj) som alltid ställer
    upp.
* Att jag har ett fast arbete jag trivs på
* Att jag, min son, min man, min familj och bebisen i magen är friska o mår bra
* Att jag har så bra kompisar
* Att jag har körkort och bil
* Att jag har tak över huvudet
* Att vi kan åka på semester varje år
* Att vi har internet och telefon så jag kan hålla kontakt med folk jag sällan
   träffar
* Att våra djur är friska
* Att jag har så bra arbetskamrater
* Att jag har något att skratta och vara glad över varje dag

Ja.. Listan skulle nog kunna bli mycket längre, men detta är en del av det jag är tacksam över. Och när man skriver ner allt man egentligen är tacksam över att man har, så blir "alla" andra bekymmer och besvär man har plötsligt inte lika stora.. Prova du med! Skriv ner vad du är tacksam över!

Ikväll ska vi till Trelleborg tillsammans med Fredriks föräldrar, dit vi är bjudna på grillkväll hos mina föräldrar. Och ännu så länge verkar vi ha vädret på vår sida. Skönt!     Vi ska köra dit med husvagnen (husbil för Fredriks föräldrars del, men iaf..   ) för att slippa köra hem mitt i natten. Även om jag inte dricker något, så kan det ju vara skönt att slippa tänka på att köra runt 8 mil hem mitt i natten. Så det blir invigning av husvagnen för i år.    Eller, våra kompisar invigde den för runt en vecka sedan, men det blir ju invigning för OSS, att sova i husvagn för första gången detta året. *ler*
Ska bli oerhört skönt och roligt att äntligen få träffa vår lilla prins igen också.     Han har ju varit hos mina föräldrar enda sedan i tisdags. Bra att ha föräldrar som ställer upp när dagis har stängt och vi jobbar. *ler*    TACK igen, mamma och pappa! Älskar er!   

Igår var sista arbetsdagen innan semestern, och det kan man säga att vi firade genom att gå på Landskrona karnevalen. *ler* Det var sådan tur är uppehållsväder större delen av tiden vi var där, men lite små blöta mellan varven blev vi. Var där strax efter 18:00, och körde hem igen strax efter 22:00. Så några timmar blev det i alla fall. *ler* Och det kändes i fogarna kan jag säga, att vi gått omkring i några timmar.    Jag började känna av foglossningen redan för runt en månad sedan, men det är först nu dem 3-4 senaste dagarna som jag börjat känna av dem riktigt mycket lite då och då. Typ när jag gått för mycket eller om jag står stilla för länge. Gillar inte detta alls.   
Kvällen på karnevalen var trevlig och mysig i alla fall. Mysigt att gå på karneval bara vi två.    Kändes som att vi var ett riktigt nyförälskat par där vi gick och höll handen och mellan varven hade armarna runt varandra där vi gick.    Stötte på ett par bekanta som vi stod och pratade med, bla. en av mina arbetskamrater som bor i Landskrona. Såg på Hasse Andersson, och jag måste säga att hans uppträdanden är lika bra varje gång. Tror jag sett han uppträda 3-4 gånger. Han har så glada och medryckande låtar och hans mellansnack är alltid lika roliga och underhållande. En bra artist helt enkelt. Skåning, så klart!   
Blev i princip bara besviken på EN sak på karnevalen. Dem sålde inga grillade majskolvar i år, och jag som var SÅ sugen på detta! *mummlar*    Tror dock att jag lyckats charma in mig hos mina föräldrar så vi får det där ikväll..   

Jag kom på mig själv med att igårkväll innan vi skulle gå och lägga oss, tänka att "attans, lördag igen imorgon, sedan är det söndag och denna helgen snart slut". Det går ju så himla fort. Men, sedan kom jag på att "men, det gör ju faktiskt inget, det är ju SEMESTER!!"      Det är först om si så där en fyra veckor jag kan börja få lite halv "panik" för att helgen "snart" är över. *skrattar*    Men,om det går som planerat, ska jag efter semestern bara jobba i ca 3 månader till, sedan ska jag inte jobba mer på lite mer än ett år. Känns väldigt konstigt när man känner efter. *ler* Skönt och tråkigt på samma gång, på något vis.

Min semester börjar officiellt först på måndag då jag denna helgen är "ledig enligt schema", så jag är ju egentligen "bara ledig" nu. *ler* Ska i alla fall börja den "officiella semestern" med att köra och köpa nya blommor till blomsterlådorna där ute. Blommorna vi har i lådorna nu börjar se lite ledsna och tråkiga ut. *ler* Men jag måste säga att jag är imponerad av dem. Dem har hållit länge och har tålt mycket. *ler* Men nu får det bli nya fräscha blommor! Gäller att passa på nu när Fredrik också är hemma så han kan ta hand om Milo medan jag kör och köper och sedan planterar, nya blommor. *ler*

Ja, nu tänker jag gnälla lite.

Tycker det är lite tråkigt att i princip ingen förutom min mamma kommenterar min blogg    Inte ens magbilden dem 2-3 stycken personerna som kommenterade typ mina 2-3 första inlägg, ville se, har fått någon kommentar förutom av min mamma. Tur att mammsen kommenterar, iaf.

Slut gnällt

Så var Milo lämnad hos mina föräldrar, och ska vara där enda tills på lörd. Känns konstigt och tomt, men samtidigt lite skönt också. *ler* Kommer dock förmodligen sakna halvt ihjäl mig efter honom redan imorgon efter jobb. *ler smått*   
Var i Trelleborg runt 10:40. Vi tog som vanligt en "stan runda" direkt. *ler* Eftersom att jag inte lyckats få i mig så mycket frukost pga illamående, började vi med en tidig lunch på Sibylla. Efter det gick vi runt i lite affärer, tog vars en latte, gick i lite fler affärer, och avslutade sedan stan rundan med vars en glass.
Tillbaka hos mina föräldrar tog jag o mamma oss vars en kopp kaffe i deras trädgård medan Milo sprang omkring o lekte för sig själv. Fick kvällsmat och körde sedan hemåt vid 17:30.

När jag var i Trelleborg ringde föresten min bm. på mvc. Hon skulle höra av sig så fort hon pratat med deras läkare angående en eventuell hjärtgranskning då min mamma har ett hjärtfel som kan vara ärftligt. Läkaren tyckte tydligen att jag skulle ha en sådan, och det skulle ske när jag var/är i v.21 Känns tryggt att dem vill kolla upp det, men jag förstår inte riktigt varför det inte gjordes redan när jag var gravid med Milo? Var väl kanske en annan läkare där då, som inte ansåg att det behövdes. Ingen aning, men känns som sagt skönt och tryggt ändå att få kollat upp det, iom att mammas hjärtfel (klaff fel) kan vara ärftligt. Det skulle visst göras på KK i Lund, så det är bara att hoppas att jag får en tid när jag redan är i Lund och jobbar.

Idag gick jag annars in i graviditetsvecka 15. Tiden går fort men ändå inte känns det som. *ler* Har börjat må illa om morgnarna igen dem 3-4 sista dagarna, och har även kräkt ett par morgnar. Hoppades slippa det nu, men tji fick jag.   
Just nu vill jag att tiden ska gå ännu fortare, men samtidigt får den gärna sakta in lite.. Går nämligen äntligen på semester på månd (i princip redan till helgen då jag är ledig denna helgen enligt schema), så på det viset får tiden gärna sakta in lite i kommande fyra veckor nu. Men samtidigt vill jag att tiden ska gå fort, för att på torsdagen sista semesterveckan ska vi äntligen få se vår lilla "böna" på ultraljud igen.   Och förhoppningsvis få reda på vad det är för en liten filur som gömmer sig där inne. Milo ville inte visa upp sig på första ul'et, så jag/vi hoppas att den inte gör som sin storebror, utan är lite mer samarbetsvillig. *ler*