Det var längesen nu som jag slutade helamma, det var även ganska längesen jag ammade på nätterna. Dem sista veckorna har jag bara ammat henne på morgonen. Men nu är det nog dags att lägga morgon amningen också på hyllan. Dvs sluta amma helt o hållet. Inte för att hon total vägrar bröstet eller något. Utan mer för att dem två sista veckorna har hon bara legat vid bröstet kanske två min (två min vid ena, mindre än två min på det andra). Sedan har hon inte varit intresserad längre. Så här har hon "varit" varje dag i två veckor nu, och då känns det som att det inte finns någon större mening med det längre.

Så idag fick bli sista gången jag ammade henne. Känns.. Bra och tråkigt på samma gång. Ok, helt enkelt. Är super glad o nöjd över att jag kunnat amma henne så här länge. Nästan 10 månader. Kan inte vara mer än nöjd. <3

Vädret där ute idag blir man ju allt annat än pigg av. Hösten är lätt den årstid jag tycker sämst om. Visst finns det många mysiga höstdagar när det är härligt väder ute och alla löven sitter kvar på träden i olika härliga färger. Så jag ska inte säga att det bara finns negativt med hösten. Men annars tycker jag mest bara hösten är grå, blåsig och tråkig.

Att jag inte fått sovit ordentligt i natt gör ju inte saken bättre. Jag tittade inte på klockan när skruttan vaknade, men skulle gissa på att den var runt 02:30. Hon vaknade till och somnade om nog var annan-var tredje minut i säkert en halvtimme innan jag till slut tröttnade och gick upp och blandade en flaska välling för att förhoppningsvis kunna få henne att somna om av detta. Icke. Direkt efter att hon druckit upp vällingen verkade det vara hopp om det, och jag försökte få henne att somna om i famnen för att sedan kunna lägga henne i hennes egen säng då det var så trångt och varmt i vår säng för att Milo också låg där. Efter en kvart var hennes ögon fortfarande lika stora och vakna så jag gav upp och prövade lägga henne i hennes egen säng ändå. Gick bra i kanske 2 min. Sedan började hon prata, och sedan hörde jag hur hon ställde sig upp, och stod sedan där och pratade. Skitunge. *ler smått* Så till slut steg jag upp, tog på mig morgonrocken och gick ner med henne och satte mig i soffan och såg på tv med henne liggandes i famnen. Sådan tur är somnade hon rätt fort efter det; somnade till slut inom en halvtimme; strax innan 04:00. Själv somnade jag nog inte förens närmare 04:30. 06:50 vaknade hon och var pigg och glad. Happ. Bara att stiga upp då. Kunde du inte sovit en halvtimme till unge? *gäspar*

Behöver nog inte säga att det inte blivet mycket gjort alls idag. Har försökt hålla mig vaken när Mira varit vaken, och har legat på soffan och slöat när hon sovit. Hade inte haft något emot idag att ha Milo på dagis ett par timmar längre, så att jag kunnat vila/sova under hennes em "lur" också. Dock tyckte hon det räckte med knappt 40 min idag, så hade väl inte hunnit mer än att precis somna gott på soffan innan det var dags att ta sig upp igen. *ler smått* Och som vanligt när jag är trött och behöver avlastning kommer Fredrik inte hem förens lite senare idag.   

Nej usch vad detta inlägget känns negativt och trött. *ler smått* Får väl försöka liva upp det lite genom att avsluta med något roligare. *ler*

Något som är roligt är bla att Mira på mindre än en vecka har lärt sig att krypa.    Hennes krypstil är lite varierad kan man säga. Hon tar några steg på båda knäna, men sedan tar hon upp ena foten och tar sig framåt med hjälp av ett knä i golvet och med den andra foten. Ser rätt roligt ut. *ler* Så nu hittar man inte längre henne där man satte henne. *ler* Nu börjar hon direkt att skulla krypa iväg när man sätter henne på golvet. *ler* Något hon även blivet superduktig på den sista veckan är att ställa sig upp mot saker/möbler. Hon har kunnat detta rätt länge nu, men det är först den sista veckan hon blivet en riktig hejjare på det. Ställer sig upp mot saker på ett nafs utan att behöva kämpa speciellt mycket. *ler*

Imorgon är det fredag (igen) och då ska jag ut med några tjejkompisar och äta och skaka rumpa. Ska bli riktigt kul! Hoppas bara att jag får sova mer i natt så jag är piggare imogon. *ler* Vart vi ska äta vet bara hon som bokat bordet.. Vi hade tänkt äta på Le Cardinal i Hbg, men dem hade inga bord lediga. Så hon som fått i uppdrag att boka bordet bokade på ett annat ställe som hon inte talar om vart förens vi ska dit. En överraskning helt enkelt. Så det ska bli spännande att se vart vi hamnar imorgon.   Kul ska det bli iaf! Och behövligt! Att få komma ut och vara bara Lina för en ikväll.   

Mira är just nu inne i både en mammig fas och seperationsångest fas på samma gång. Hon har alltid varit väldigt mammig, men just nu är det nästan så att jag tycker det är jobbigt. Jag kan knappt lämna rummet utan henne utan att hon blir jätteledsen. Lämnar jag rummet utan att hon ser det brukar det gå bra, men ser hon då mig gå förbi tex ute i hallen och hon är i vardagsrummet, så blir hon genast ledsen. Och det är verkligen bara jag som gäller, för att även om Fredrik är hos henne så blir hon jätteledsen. Fredrik kan trösta henne och få henne glad en liten stund, men sedan kommer hon på igen att jag inte är där, och blir ledsen igen.

Till och från kan jag tycka att det känns rätt roligt och bra att hon är så mammig, att hon blir så ledsen när jag lämnar rummet. Jag känner på något vis mig extra bekräftad då, att hon älskar mig så mycket att hon inte vill vara utan mig. Och vem tycker inte att det känns bra? *ler*  Men på samma gång är det också väldigt jobbigt. Det är jättejobbigt att höra henne bli ledsen, och det måste vara väldigt jobbigt och tråkigt för Fredrik också. Att det bara är jag som gäller, att han inte kan trösta sin egen dotter några längre stunder. Måste vara jätte jobbigt.    Det hade jag tyckt i alla fall.

Igår kväll när vi gått o lagt oss vaknade Mira och var pigg och ville inte somna om. Så jag tog över henne till vår säng. Men sedan var jag tvungen att gå ner o hänga upp tvätten som precis blivet färdig. Ville inte starta torktumlaren och låta den vara igång när vi sover. Mira började gråta så fort jag reste mig ur sängen, och sedan fortsatte hon enda tills jag kom upp igen ca 10 min senare. Och det märktes och hördes på Fredrik när jag kom upp att han var både trött och irriterad på henne, att hon inte slutat gråta fastän han försökte trösta henne medan jag var där nere.

Så här mammig var aldrig Milo, så detta är helt nytt för oss båda två.

Som om inte detta skulle räcka så har hon även kommit in i någon form av seperationsångest fas. Oavsett vem av oss det är som går upp o lägger henne, så är det likadant, varit så nu dem 3-4 sista kvällarna. Hon somnar som vanligt gott i famnen efter vällingen, sedan när vi ska lägga över henne i hennes säng, oavsett om vi väntar 2 min efter att hon somnat i famnen, eller 5-10 min, så vaknar hon och blir otröstlig ibland så fort vi lägger ner henne, och ibland efter 2-3 min. Så då får man ta upp henne, vagga henne tills hon somnar igen och sedan lägga ner henne igen. Så kan vi få hålla på upp mot 3-4 gånger vissa kvällar, innan hon till slut somnar ordentligt.

Vet att allt detta är faser hon snart kommer ur igen. Hoppas bara hon gör det snart, för att det är rätt påfrestande

I torsdags fick jag äntligen gjort "Miras" tatuering, och har nu totalt 3 tatueringar. Ska inte säga att detta är min sista för det vet man aldrig.. ;-) Men jag har inte planer på fler iaf.

Tänkte jag skulle berätta lite om mina tatueringar, för den som är intresserad.

För ca tre år sedan gjorde jag min första tatuering. "Milos". Jag kallade honom för "min lilla stjärna" den första tiden. Så därför kändes det självklart på något vis att ha stjärnor med i hans tatuering. Sedan valde jag att ha den på vänster arm för att jag ville ha hans närmast hjärtat eftersom att han är min förstfödde.

Rätt snart efter att jag gjort den tatueringen blev jag sugen på att göra en till. Har alltid tyckt att det är snyggt med tatueringar med en text som betyder något fint. Och meningen "Amor vincit omnia" - Kärleken övervinner allt", har jag alltid tyckt om och vill gärna tro att det stämmer. Så den meningen fick det bli.

Sedan fick vi Mira och självklart skulle hon också ha en tatuering. Visste först inte vad för bild jag skulle ha på hennes. Fick sedan veta att det finns en blomma som heter Linnea. PERFEKT!! Mira heter ju Linnea efter min mormor i mellan namn. Så på det viset representerar hela tatueringen inte bara Mira - utan även min älskade mormor. <3

Idag lärde Mira sig att sätta sig upp från liggande på mage för första gången. Hon lyckades även dra sig upp från sittande på golvet till att stå, mot soffan för första gången. :-) Och hon kämpade o kämpade med att försöka krypa, och lyckades nästan vid ett par tillfällen. :-) Hon var minst sagt på G idag :-) <3