Ja veckorna går, och det känns som att man aldrig riktigt hinner med. Fredag igen imorgon. Känns som att denna veckan varit super kort. Men det är nog mycket för att vi var i Ullared i måndags och i tisdags (och i söndags). Det har mao varit en lite annorlunda vecka skulle man kunna säga. Vanligtvis jobbar ju Fredrik på måndagar och tisdagar, och när han gör det känns veckan lite mer "normal lång" även om dem även då går väldigt fort. Men nu när han varit ledig månd-tisd och vi umgåtts hela familjen hela dagarna, så kändes det nästan som att det var måndag igår. *ler*

Dagarna i Ullared var i alla fall mysiga. Vädret var ju inte världens bästa, så när vi inte var inne på Gekås var vi väldigt mycket inne i husvagnen. Men det var rätt mysigt det med, och fungerade över förväntan med barnen. Hade förväntat mig/trodde att vi skulle bli tokiga på Milo för att jag trodde att han skulle bli uttråkad av att vara så mycket i husvagnen. Och en uttråkad Milo är oftast en ganska jobbig och tålamodsprövande Milo. Men det fungerade jättebra. Vi satt mycket och spelade på Ipaden tillsammans och satt i sängen och "lekte".

Jag får nog säga att det fungerade över förväntan inne på Gekås också. Eller, jag hade väl egentligen inte förväntat mig att det skulle fungera varken bättre eller sämre än det gjorde, att gå inne på Gekås med båda barnen. Jag hade ju förväntat mig att vi i jämna mellanrum skulle vara tvugna att sätta Milo i vagnen för att vi skulle bli arga på honom för att han inte lyssnade och sprang ifrån oss. Vilket han alltså också gjorde. Inte oväntat mao. *ler* Men i det stora hela måste jag ändå säga att han skötte sig ganska bra där inne, det var inte SÅ många gånger ändå, som vi behövde skälla på honom för att han inte lyssnade och sprang ifrån oss. *ler* Och jag/vi var väldigt noga med att berömma honom när han "var duktig" och höll sig hos oss så att han skulle bli uppmuntrad att inte springa ifrån oss.

Vi åkte därifrån i tisdags eftermiddag med ett ganska stort antal stora påsar med bla kläder och leksaker, och med plånboken ett antal tusen kronor fattigare. *ler* Som vanligt när vi är där blev vi rätt mycket mer fattigare än vi hade tänkt oss. *ler smått* Tur att vi bara åker dit en gång om året... hehe    Men visst, hade vi åkt dit mer än bara en gång om året hade vi förmodligen inte blivet lika fattiga som vi nu blir den gången om året vi är där. *ler* Men vi fick i alla fall handlat allt vi behövde och åkte dit för, samt lite till. Bortsett från födelsedagspresenter till dem 3 personer som fyller år i november.. Det kom jag på när vi kommit hem, att "fasen också.." Vi var duktiga och fick handlat julklappar till alla vi brukar handla julklappar till, men vi har ju 3 st som fyller år i november som vi skulle ha handlat presenter till.. Det har vi varit duktiga på att komma ihåg dem andra åren, dvs att handla både julklappar och presenter till dessa tre, men det glömde vi helt bort detta året. Där ser man hur viktigt det är att skriva ner saker även när man är ung..    Vi fick ju handlat allt vi skrivet ner. Födelsedagspresenter hade vi glömt skriva ner på den där lappen, och därför blev det heller inte handlat.. *ler smått*

Över till något helt annat.

Innan vi åkte till Ullared var jag på Bvc för Miras 8 månaders kontroll. Hon gick som vanligt igenom kontrollen klart godkänd. *ler* Hon vägde dock rätt mycket mindre än jag trodde att hon skulle väga. Jag trodde att hon skulle väga runt 10 kg eller strax under. Typ 9,8 kg eller något sådant. Hon vägde 9,1 kg. Men det var inget bvc-sköterskan blev orolig över. Hon hade ändå gått upp strax över 1 kg. (vägde 8080 g för två månader sedan) Men 1 kg på 2 månader, är inte det rätt lite? Särskilt som att hon sedan senaste besöket där börjat äta både gröt, burkmat, välling och kex? Nåja, hon går ju upp i vikt och hon mår bra, det är ju det viktigaste. Och hon är ju inte en liten spätta precis. *ler* På längden hade det hänt desstu mer, hade vuxit ca 5 cm på 2 mån, och är nu 71 cm lång. Inte så konstigt att nästan alla bodys i strl 68 sitter som korvskinn och dem flesta byxor i 68 ser mer ut som "pirat byxor" än vanliga byxor.    När Milo var 8 månader vägde han runt 10,3 kg och var 73 cm lång. Kul att jämföra. *ler*

Mira övar fortfarande väldigt mycket på att komma upp i krypställning och att ställa sig upp mot saker. Något hon blir duktigare och duktigare på. Hon har numera börjat "vagga" fram och tillbaka när hon kommit upp i krypställning, vilket hon inte gjort tidigare. Och hon har allt mer o mer börjat ta tag i saker och dra sig upp i stående ställning. Innan har hon bara gjort det när jag/vi håller henne i händerna. Så det går framåt minsann.    Hon har även sagt "mamma" ett par gånger. Oftast är det "mamamama", men ett par gånger har hon tittat på/efter mig och sagt "mamma". Behöver jag säga att det värmer i hjärtat?      

Hon har tre tänder som gått igenom tandköttet (två där nere o en där uppe), samt 2 tänder som syns genom tandköttet, men det är ännu en ganska bra bit kvar innan dem börjar komma upp ur tandköttet.

Hon och Milo leker allt bättre och bättre ihop, och det är jättekul att se.      

På tal om Mira men samtidigt något helt annat. Nu börjar det närma sig med stormsteg till att jag äntligen ska få tatuerat in Miras namn på armen. Den 11 okt är det dags att göra min 3:e och (förmodligen   ) sista tatuering. Väntar med spänning på att Jonas, killen som ska tatuera mig och som även gjort mina två andra tatueringar, ska maila bilden på tatueringen han ritat ihop och sedan ska tatuera på min arm.    Hade tänkt ha tatueringen på överamen precis under axeln, som jag har med Milos på andra armen, men har börjat fundera på om det kanske inte skulle kunna vara snyggt att ha den lite längre ner på armen. Fortfarande/ändå på överarmen, men lite längre ner? Får fortsätta fundera och sedan höra med Jonas vart han tror det skulle bli snyggast att ha den. Kul ska det bli iaf!

Jag/vi har mycket på gång nu känns det som. För.. Två veckor sen? Eller var det en? Har ingen tidsuppfattning alls nu när jag går hemma. *ler* I alla fall så för inte så längesen var vi iväg och körde fyrhjuling i Skurup.

Det var min 30 års present till Fredrik som han fick förra året. Men då var jag ju gravid, så då var det inte så passande att åka fyrhjuling. *ler*

Men nu skulle vi iaf iväg. När vi kom dit var min första tanke; "hjälp, vad har jag gett mig in på egentligen?" ^^

Man kan väl säga att det var med lite av en skräckblandad förtjusning jag körde. *ler* Det var väldigt otäckt men på samma gång var det rätt skoj. Dock inget jag känner att jag vill göra om igen. *ler* När vi körde på vägar, körde på både grusvägar o asfaltvägar, var det rätt skoj o efter ett tag vågade jag gasa på rätt bra. Men när vi körde inne i skogarna.. DET var mer otäckt än roligt. Hade vi hållit oss på stigar hade det inte varit så farligt, men vi körde verkligen "off road" i all möjlig o omöjlig terräng, och dem framför oss var ju inte speciellt duktiga på att vänta in oss, så det hände mer än en gång att vi var av med dem framför oss. Sådan tur är hade vi en instruktör bakom oss också. Jag var minst sagt skakig o nervös. Köra fyrhjuling på vägar; kan jag tänka mig göra om igen, i skogen/off road; vill jag INTE göra om fler gånger..

Fredrik tyckte iaf att det var roligt, och det var ju trots allt det viktigaste eftersom att det var hans present. :-)


I onsdags var jag ute och åt med några mammor från en tråd/grupp jag hänger i på Fb. Vi var 5 tjejer och åt på Harrys i Lund. Det var riktigt trevligt, och för att inte prata om behövligt, att komma ut lite och vara bara Lina. Jag hade tom klänning på mig (bilden), vilket jag typ ALDRIG har annars. *ler* Det var en mycket trevlig kväll. Jag tog tåget för att Fredrik inte skulle behöva sätta in barnen i bilen o köra enda till Lund. Nu kunde barnen fortsätta sova när Fredrik hämtade mig vid tåget, eftersom att det inte tar mer än ca 3-4 min att köra till o från tåget i Tågarp från oss.

Igår hade jag tjejkväll här hemma med "dem vanliga kompisarna". Vi var 7 st. Rätt lagom stort gäng. *ler* Jag bjöd på grovt bröd med salladsblad o gubbröra på till förrätt, lime kyckling med ris o sallad till huvudrätt, och till kaffet hade svägerskan Maria varit snäll och bakat en kladdkaka. Vi hade en mycket trevlig kväll som började vid 18:00 o slutade strax efter 01:00. Drack lite vin o likör och pratade o hade riktigt trevligt. Märks att man inte klarar av lika mycket nu längre; efter (knappt) 3 glas vin o 2 likör kände jag att det räckte mer än väl.

Idag har jag tack vare att jag tog det hyfsat lugnt med alkoholen mått bra. Att Mira sov bra och inte behövde äta i natt (Fredrik gav henne välling vid 22:40 när han/dem kom hem, och det klarade hon sig sedan på hela natten. Skönt, hade knappt orkat gå upp o blanda välling mitt i natten. *ler* Ville inte amma henne i natt eftersom att jag druckit mer än dem 2 enligt mig godkända glasen vin när man ammar) hjälpte klart också till att man mått bra idag. *ler*

Idag har vi packat husvagnen och så fort Fredrik kommit hem från hundkursen bär det av till Ullared där vi ska vara tills på tisd.


Har mer att skriva om, men det tar vi nästa gång. :-) Ni ska ju orka läsa allt också ;-)

Jag har nu i ett par - tre månader till och från upplevt konstiga domningar i fotsulor, händer och tungan. Jag tappar även balansen ibland när jag går. Det konstiga är att jag upplever inte att jag är yr, ändå tappar jag balansen i mellan åt. Bara för ett kort ögonblick. Detta har som sagt pågått i ett par-tre månader nu. Jag känner av det i ett par-tre dagar, sedan försvinner det och jag känner inte av det på några dagar upp mot en vecka, sedan kommer det tillbaka igen och håller i sig i ett par - tre dagar. Jag har tänkt flera gånger att jag måste ringa vårdcentralen och få kollat upp det, men så har det ju då försvunnit i några dagar, så har man glömt bort det, sedan har det kommit tillbaka igen så har man åter igen tänkt att man måste bli färdig att ringa vårdcentralen men ja.. Så kommer vardagen i vägen..

Men idag har jag äntligen blivet färdig till att kontakta vc. Har känt domningarna sedan igår, och så ska jag in till Råå på torsd för Miras 8 månaders kontroll. Hoppades att dem kanske hade en tid i samband med det så jag inte behöver köra två omgångar sas. Dem hade en tid till mig på torsd. Men naturligtvis inte i samband med min Bvc tid. Jag ska till Bvc 10:40, den enda tiden dem hade (på hela veckan) var 13:40. Så det blir till att köra in till Råå två gånger på torsd. Alt. att köra in till Hbg och spendera ett par timmar där. Men det kan lätt bli dyrt...    Så ja, jag får se hur jag gör. 

Jag hoppas ju verkligen att det inte är något, och man ska inte "måla fan på väggen", men med tanke på att det kommit och gått så tätt i ett par tre månader nu, så känns det som att det borde vara NÅGOT "fel"? Ska försöka stå på mig så att jag verkligen kan få något "ordentligt svar", men jag är inte så duktig på att stå på mig tyvärr.    Men tyvärr måste man ju många gånger stå på sig för att bli tagen på allvar och få den hjälpen man behöver, i vården. Uppdaterar er om läget efter att jag varit där på torsd. Lite orolig är man allt.

Jag ska få ovanligt mycket Lina tid denna veckan.. Har nog inte fått så mycket Lina tid på en och samma vecka sedan.. Ja inte sedan Mira föddes iaf. Knappt ens sedan Milo föddes tror jag.

Imorgon ska jag ut och äta och dricka gott med ett gäng mammor. Bara mammor, inga barn eller "gubar" mao..  *ler*  Vi ska till Harrys i Lund. Eller, skulle faktiskt vilja kalla det att det är bara vi "tjejer".. När man är ute (och när man jobbar) utan sina barn är ju i princip enda gången man är "mer än bara mamma". Så vi är ett gäng TJEJER som ska ut, imorgon. *ler*    Imorgon kväll är vi mer än bara mammor för en kväll. *ler* Och det behövs faktiskt. Även om rollen som mamma är den största och viktigaste i ens liv, så BEHÖVER man faktiskt känna sig som mer än bara mamma då o då.

Det ska bli jätte roligt att gå ut imorgon. Har tom. hittat en KLÄNNING jag ska ha på mig imorgon.. Jag använder ALDRIG klänning. Någonsin. De gånger jag använt klänning i mitt liv är lätträknade. Och dem gånger jag gjort det har jag varit gravid. Det är typ den enda gången jag känt mig fin och bekväm i klänning. Ok, har använt klänning på ett bröllop för två år sedan tror jag det var, och då var jag faktiskt inte gravid. *ler* Men då precis som nu, var en av få gånger jag hade lyckats hitta en klänning som är hyfsat "snäll för figuren". Det är inte många sådana klänningar jag har hittat. När vi gifte oss för 6 år sedan hade jag också en "sorts" klänning iofs. Men den var tvådelad, och så hade jag lyckats gå ner runt 10 kg på typ ett år, och kände mig och var då "hyfsat smal". *ler* Vågen har inte pekat neråt precis sedan dess om man säger som så... *ler smått* Jo, den gjorde ju det ett tag precis innan jag blev gravid med Mira. Men det höll ju inte i sig så länge. Sedan blev jag ju gravid och efter graviditeten har jag inte fått tillbaka figuren och vikten jag lyckats nå innan jag blev gravid. Tyvärr. Jag SKA komma dit igen. Ska bara få tillbaka orken och motivationen. Eller motivationen har jag väl egentligen. Det är orken som tryter. Tyvärr. Men, nu skulle inte detta inlägget handla om min vikt.

Jag har iaf hittat en klänning som är både snygg och hyfsat figursnäll. *ler* Klänning, finskor och sminkad. Imorgon ska jag känna mig fin. *ler*    Hoppas på att kanske få en o annan komplimang. *ler*  Inte ofta man får det nu för tiden.   

På lördag ska jag ha tjejkväll här hemma. Mammor dem med som kommer, men andra mammor än dem jag ska ut med imorgon. *ler* Så Fredrik och barnen får "fly fältet" på lördag kväll. *ler* Vart dem flyr bryr jag mig faktiskt inte så mycket om, bara dem inte är hemma.. *flinar*      

Har inte riktigt bestämt mig ännu för vad jag ska bjuda på, men det lutar åt limekyckling med ris. Alltid lika gott och hyfsat lätt att göra. Tror vi blir 7 st med mig själv. Nu hoppas jag bara att dem har ordnat skjuts alla tjejerna, så att vi kan dricka lite vin allihopa. (en av dem är dock gravid, så hon är ursäktad   ) Oavsett så ska det bli jätte kul. Kul och behövligt för oss allihopa tror jag.   

Jag tittade på bilderna från BB igår och känslan av att jag skulle vilja gå igenom det en gång till infann sig rätt fort.. Jag vill inte genomgå en till graviditet, och jag vill inte genomgå en till förlossning (även om det denna gång skulle bli planerat snitt två veckor innan beräknat).. Och jag vill heller inte genomgå trotsåldern/arna en tredje gång... haha   

Vad var det då jag saknade, ville gå igenom en gång till? Jo det var hela det här med att se sitt lilla barn för allra första gången, höra det allra första skriket, och att få lukta på och mysa med en alldeles nykläckt liten människa som man instinktivt känner en enorm kärlek till endast för att det är DITT barn.

När jag tittade på bilderna på Mira när hon var nyfödd så insåg jag plötsligt hur stor hon blivet, hur mycket hon har växt. Visst, hon var rätt stor när hon föddes, men ändå var hon så LITEN! Och nu är hon.. Ja nu var det två månader sedan jag var på bvc med henne sist, ska dit nu den 20:onde, så vet inte riktigt hur lång hon är, men skulle gissa på att hon är runt 70 cm lång, och väger nog strax över 9 kg.. Inte så liten längre mao.

Hon är inte längre min lilla bebis känns det som. Eller jo, "min lilla bebis" kommer nog både hon och Milo alltid vara i mitt hjärta.. *ler* Men hon sitter nu själv, kan tom sätta sig upp själv från liggandes när hon ligger sig i sängen (aldrig gjort det när hon ligger på golvet), krälar rundor på golvet, har snart 3 små bissingar som gått igenom tandköttet, och hon äter både burkmat, gröt, smörgåsrån och mariekex, och dricker välling.. Hon är inte längre beroende av mina bröst mao. Jag ammar henne faktiskt fortfarande dock.. Men inte mycket alls. Jag ammar henne på morgonen och när hon vaknar på nätterna och inte vill somna om. Sedan händer det någon gång ibland att jag ammar henne när vi är iväg någonstans och det är lättare att ta fram bröstet än att leta upp någonstans att värma upp mat. *ler* Detta sker dock väldigt sällan.

Jag var länge inställd på att jag skulle amma henne fram tills hon var 6 månader, sedan skulle jag inte amma längre. Men ju närmare 6 månaders "strecket" hon kom ju mer kände jag att det nog inte skulle bli så lätt som jag trodde.. Det är verkligen SÅ mysigt att amma när det fungerar så bra som det faktiskt gör med Mira, och det är ju så SMIDIGT och ENKELT! Det är ju verkligen färdigblandad och färdiguppvärm mat direkt från bröstet. *ler* Inget man behöver ta fram en flaska eller tallrik och blanda och värma upp.. Och sedan känner jag att eftersom att Mira är vårt sista barn, så har jag egentligen inte så bråttom med att sluta amma. Så längde det fungerar och är mysigt får det ta den tiden det tar. Gränsen går dock vid 1 år. Eller egentligen kan man säga att gränsen går när hon kan gå själv. Så går hon själv när hon är typ 10 månader så får det vara slut med ammandet känner jag.

När man slutar amma är helt upp till var och en, men JAG känner att när barnet kan gå själv och kan äta vår mat, så tycker jag att det känns.. "Fel".. På något vis att amma. Obekvämt. Konstigt.

Men som sagt.. Fram tills dess så så länge det fungerar och känns bra har jag ingen brådska med att sluta amma helt.

Det blir inga fler barn för oss. Jag klarar inte av/orkar inte gå igenom fler graviditeter, förlossningar, vakna nätter, och trotsåldrar där man många gånger blir så tokig på sitt barn att man har lust att slita av sig allt sitt hår.. Även om den första tiden är mysigare än det mesta annat, och även om man får ut mer glädjeämnen än stunder då man sliter sitt hår, även om det inte finns något mer underbart än att ha barn.. Så allt det jobbiga med barn är ju faktiskt just jobbigt.. Väldigt tålamodskrävande.. Underbart underbart men jobbigt jobbigt, helt enkelt. *ler* Helt klart värt det och absolut inget man ångrar, det bästa man gjort i sitt liv. Men "enough is enough" helt enkelt. Man ska orka, ha tid och råd till dem också. Och nu har vi ändå fått två friska barn, ett av varje kön dessutom. Som vi alltid velat ha, som vi alltid önskat oss. Så vi kan inte vara mer än nöjda känner både jag och Fredrik.

Ändå blir man så sjukt bebissjuk så fort man tittar på bilder från när barnen var nyfödda. Kommer man någonsin sluta bli bebissjuk?

Jag tycker att oavsett om man jobbar eller om man går hemma så känns det som att det bara finns måndagar och fredagar.. Först beklagar man sig över att det redan är måndag och att helgen som vanligt gått alldeles för fort. Sedan helt plötsligt är det fredag igen.. Och ja, även om man är mamma ledig beklagar man sig ibland över att det är måndag igen och att helgen gått alldeles för fort. *ler* Visst, är man mammaledig spelar det egentligen ingen roll om det är lörd eller om det är månd, man är ju "ledig" ändå. Ja, ledig och ledig men ni hajjar. *ler* Men helgerna är faktiskt ändå fortfarande något "lite mer extra" även om man är "ledig" alla veckodagarna också. Det är ju på helgerna maken också är hemma hela dagarna, och därför blir det ju då lite mer "familje tid". Även om min kära make oftast är över allt utom inne hos mig på dagarna...   

Dagarna när Milo är på dagis brukar jag försöka mysa så mycket jag kan med Mira och Charlie. Kelar och tränar lite med Mira, så som att lägga henne på mage och försöka få henne att lära sig att ta sig framåt, går lite med henne och försöker få henne att hitta balansen när hon står mot soffan. Allt detta i lagom takt, dvs hennes takt, givetvis. Och hon gör framsteg sakta men säkert. Dem senaste dagarna har hon börjat försöka ta sig upp i krypställning, och lyckas ganska ofta, så fort man lägger henne på mage. Dock har hon inte riktigt fattat det där med hur man tar sig framåt, varken när hon ligger på magen eller när hon kommit upp i krypställning. Igår lyckades hon dock faktiskt ta ett halvt steg framåt, och det såg ut som att hon lyckades med det nu för en stund sedan också. *ler* Men annars är det fortfarande bara bakåt och och sidorna hon lyckas ta sig på egen hand. *ler* Men det kommer, jag känner ingen brådska. Så länge hon varken kan krypa eller gå vet man ju vart man har henne och behöver inte jaga efter henne hela tiden.. hehe..   

Hennes sovstunder på dagarna varierar just nu väldigt mycket. Framför allt på fm. På fm sover hon i allt från 30 min till 1½-2h. Inte så ofta det sistnämnda sker dock. *ler* Oftast sover hon fm i runt 40 min numera. På em är det väl egentligen samma sak, allt från 30 min till 1h. Sällan/i princip mer än en timme dock. När hon somnar på kvällarna inför natten går verkligen sakta men säkert åt det tidigare hållet. Från det att hon var nyfödd till hon var runt 3 mån, somnade hon för natten samtidigt som vi gick o la oss, dvs vid 22:00. Sedan blev hon sova trött redan vid 20:30/21:00, detta höll väl i sig i en månad kanske, sedan vid 20:00-20:30, detta höll inte i sig så länge innan hon började bli trött för natten redan vid 19:30/20:00, och nu den sista veckan har hon blivet trött för natten redan vid 19:00/19:30. Känns verkligen märkligt att ha en bebis på under året som redan sover för natten innan klockan är 20:00. Har inte riktigt vant mig vid det, tycker det känns väldigt konstigt. haha    Men skönt, givetvis. *ler* Anledningen till att det känns så konstigt är för att Milo fick vi aldrig i säng innan 22:00/22:30 förens han började på dagis när han var 1 år. *ler* Skillnaden är att jag vill minnas att Milo sov bättre på nätterna än Mira gör. Ja, om man bortser från dem perioder då han kunde vakna vid 01:00/02:00 och vara vaken i ett par-tre timmar. Detta har Mira ännu så länge aldrig gjort. Hm.. Så ja, när man tänker efter sov Milo nog rätt mycket sämre än Mira öht... haha   

På tal om Milo så har hans trotsande och hemska humör faktiskt lugnat ner sig dem 2-3 sista veckorna. Han trotsar fortfarande och han har fortfarande ett rätt hemskt humör, men det har blivet lättare att prata med honom och få han att förstå varför han inte får "ditt och datt", och det har blivet lättare att lugna ner honom när han blir arg. Han har även dem 2-3 sista veckorna blivet ovanligt kelig. Vill sitta i famnen och mysa jämt, och rätt ofta i mer än bara 2 min åt gången. *ler* Gillas väldigt mycket!        Det har även blivet lättare att få med honom hem när vi är borta någonstans, oavsett om vi är hos favorit kusinen eller när han ska hämtas på dagis. Dagis får man fortfarande tjata på honom ett tag innan han går med på att följa med hem, men det är betydligt lättare att få med honom hem nu, än det var tidigare. Han är ganska lätt att ha att göra med just nu mao. Hoppas detta fortsätter länge nu..   

Nu: lunch!

Idag var jag iväg på första gympapasset på jag vet inte hur länge. Det var i Glumslöv och detta passset kallades "mix 1". Det påminde rätt mycket om ett vanligt Friskis&Svettis pass, men ett par övningar som åtminstone jag inte sett på Friskis fanns med. Det var iaf en perfekt kombination av styrka och konditions övningar.

Det var dock inte många ungdomar alls... hehe, jag och Sandra, väninnan som jag gick med var dem enda som var i 30 års åldern.. Sedan var där en som såg ut att vara i 45-50 års åldern. Resten var typ 70+.. haha    Men det brydde inte vi oss om. Detta kände vi båda var en perfekt träningsform, sedan när vi fått upp konditionen kommer vi gå upp till mix 2 och sedan mix 3. Och där är det nog lite fler i vår ålder. *ler*

Jag blev iaf förvånad över hur bra kondis jag fortfarande har. Trodde min kondis var på semester fortfarande eller något..    Men faktiskt inte. Men när vi kom till magtränings "övningarna".. Oj oj oj! haha.. "Magmuskler, finns dem eller?" DEM där emot, är fortfarande på semester kom ju både jag o Sandra på rätt fort.. haha   

Det var iaf som sagt väldigt kul, så detta ska vi fortsätta med. På onsd ska vi prova på pilates. Det närmaste pilates vi båda kommit är att vi använde en pilatesboll att sitta på under förlossningen... haha