Alla inlägg under mars 2012

Av Lina - 31 mars 2012 10:45

Detta är sista fria lördagen kan man säga, på en hel månad. Dvs sista lördagen på en hel månad som vi inte har någonting planerat öht. Nästa helg ska vi på påskmiddag hos Fredriks syster på lördagen, lördagen efter det ska vi till Fredriks syster igen, men då på 35 års fest. Lördagen efter det ska vi till min morbror i Trelleborg för att fira hans födelsedag, och sista lördagen i april ska vi ha dop för Mira.. Känns som att april månad bara kommer SPRINGA iväg. Men det är klart, känns inte som någon större skillnad på det viset att det känns som att ALLA månader SPRINGER iväg nu för tiden. *ler smått*



Men, det är endast trevliga aktiviteter denna (nästa) månaden, så jag klagar absolut inte. *ler* Önskar bara att tiden inte skulle gå så himla fort. För Miras skull önskar jag på sätt och vis att tiden ska fortsätta gå fort. Man märker att hon vill vara med hela tiden, och att hon vill kunna saker (som att stå upp tex) hela tiden, så på det viset hoppas jag att tiden för hennes skull ska gå lite fortare, så att hon KAN vara med lite mer. Dvs att hon snart ska kunna sitta i en barnstol i samma höjd som oss andra, ist för i en sitter på golvet, och att hon snart ska kunna springa omkring i en sådan där babystol eller vad den nu heter.. En sådan med hjul på som hon kan sitta i och springa omkring på golvet med nu innan hon kan gå själv. Ja, ni fattar säkert.   

Men för egen skull hoppas jag att tiden ska sakta ner så att jag kan njuta av tiden när hon är så här liten och relativt okomplicerad ett tag till. *ler*



När det gäller Milo och hur fort jag vill att tiden ska gå, är det väldigt blandade känslor skulle man kunna säga..   Han är just nu inne i en sådan ålder som jag och en väninna kom fram till här om dagen, är både den mest härliga och roliga tiden, OCH den mest jobbiga och frustrerande tiden på samma gång.  Han säger och gör så roliga saker så att mammahjärtat svämmar över av kärlek, glädje och stolthet. Tex. så igår satt Fredrik på toaletten på andra våningen när han upptäcker att toalettpappret är slut. Så han ber då Milo att gå ner och hämta en ny toalettrulle till honom. Så Milo går ner för trapporna, in på toaletten på första våningen, och öppnar vaskskåpetoch tar ut en toalettrulle utan att fråga mig vart dem finns (och när jag frågar vad han ska göra svarar han "jag ska hämta papper till pappa"    )  , och går sedan upp med den till Fredrik. Bara att han klarar av att göra sådana saker efter att man bett han göra det, får mammahjärtat att svämma över av glädje och stolthet för att man tycker att han är så duktig och att han utvecklas så bra.   

Men sedan är det som sagt även den mest jobbiga och frustrerande åldern han är inne i just nu. Han trotsar, bråkar, gnäller, och testar sina gränser till MAX flera gånger om dagen varje dag. Vi har duster med han flera gånger om dagen, och vi har lust att sälja han (inte bokstavligen så klart) till högsbjudande (ibland lägstbjudande..) minst en gång om dagen. Och den stackars hunden får tåla en hel del också. Han har blivet SÅ taskig och elak mot hunden den sista tiden. Vi tror att det är en blandning av trots och att han är svartsjuk på syrran och tar ut det på hunden. Vet inte riktigt vad vi ska göra för att få han att sluta vara så elak mot hunden. Han slår på honom, drar han i pälsen, stampar på hans tassar, och går på honom.   Jag vet inte hur många gånger om dagen vi skäller på honom och säger åt han på skarpen att "så gör man inte". I jämna mellanrum låser vi in hunden i köket för att han ska få vara ifred, men det ska vi ju inte behöva göra egentligen tycker jag. Men vad annat kan vi göra? Hunden måste ju få vara ifred och Milo är på honom flera gånger om dagen trots att vi tillrättavisar honom varje gång. Alla tips och råd är varmt välkomna! 




Nästa tisdag, den 10 april, ska jag börja på babysim med Mira. Ska bli jättekul. Man märker ju att hon stortrivs i badkaret här hemma iaf, så förhoppningsvis ska hon trivas lika bra på babysimmet.   Vi gick på det med Milo också, och han kan man väl säga hade väldigt blandade känslor i princip hela tiden. *skrattar* Han verkade tycka att det var skönt och roligt, samtidigt som han nog inte riktigt visste vad han tyckte om det egentligen.   



På min viktfront går det annars framåt. Jag har bestämt mig för att väga mig på tisdagar, men jag kunde inte låta bli att bara för skojs skull väga mig redan i torsdags (efter att ha vägt mig som vanligt på tisdagen). Trodde ju inte att jag på två dagar skulle ha gått ner med än kanske 4-5 hg, men döm om min förvåning när jag enligt vågen hade gått ner hela 9 hg på två dagar!! Dvs nästan ett helt kilo på endast två dagar!!     Vet knappt hur det gått till. På dem två dagarna hade jag "bara" gått på EN rask promenad på 25-30 min, inte ätigt något godis eller småätigt öht, och tagit mindre portioner. Detta räckte tydligen för att gå ner nästan ett helt kilo på endast två dagar..    Ska bli spännande att se på tisd om vågen visar på mer minus eller om den hamnat på plus igen.. *ler* Tror ju knappast att den kommer landa på plus, men jag vågar inte hoppas på för mycket minus. Bättre att ställa in sig på att det inte hänt så mycket, och sedan (förhoppningsvis) bli lika positivt överraskad som jag blev i torsdags. *ler*

Mitt slutmål, eller egentligen delmål, eftersom att jag inte bestämt mig helt, var tidigare 65 kg. Men nu när jag väger ca 66,5 kg, dvs bara 1,5 kg från slutmålet (delmålet), känner jag att jag nog skulle vilja gå ner ännu mer för att kunna känna mig helt nöjd med min vikt och "figur". Så siktar just nu på att ha 62 kg som slutmål, så får jag se hur det känns när jag kommer dit. *ler* Jag är 157 cm lång, så jag skulle väl egentligen väga ännu mindre om man ska rätta sig efter "BMI och allt vad det nu heter", men jag tycker inte att det känns riktigt som "jag" att vara för smal. Jag vill vara smal men ändå ha lite att ta i sas. Jag håller iaf på och försöker ändra inställning. Tidigare har jag alltid sagt "OM jag når mitt slutmål". Försöker nu ändra inställning och ist ha som inställning att "NÄR jag når mitt slutmål". Man behöver ha den inställningen för att lyckas, men det är ibland lättare sagt än gjort.

ANNONS
Av Lina - 26 mars 2012 10:12

Jaha måndag idag då.. Vågen visade på 68 kg. Nästa månd SKA den visa på åtminstone 67,5! Har som mål att gå ner ett halvt kilo i veckan. Känns som lagom takt och som ett uppnåeligt mål. Sedan gör det självklart ingenting om jag går ner mer ^^
Nu när det fina vädret äntligen verkar ha kommit hit på allvar så SKA jag VARJE tisd, onsd och torsd, dvs de dagar Milo är på dagis, gå en långpromenad direkt efter att jag lämnat Milo på dagis. Var inne ett tag på att jag skulle gå till dagis och hämta Milo, och att jag ena hållet skulle ta det långa hållet som tar ca 40-45 min, men det får jag nog lugna mig med tills jag fått upp flåset ordentligt känner jag ^^
Annars ser mina planer på "matsidan" ut att jag ska fortsätta undvika att äta bröd (undantag när jag äter hamburgare ute, samt när vi grillar korv/äter korv ute), samt att jag ska ta mindre av potatis (2 små ist för 3 normalstora tex) och all sorts pasta, ska även minska ner på såsen, och försöka äta mer grönt.
Nu jäklar SKA jag nå min målvikt! Har ALDRIG lyckats nå min målvikt, men nu SKA jag nå den och STANNA där!!! Kom igen Lina!!!! *peppar mig själv*

ANNONS
Av Lina - 25 mars 2012 16:45

From. imorgon ska jag börja bruka allvar med kosten igen! Ska försöka komma igång med promenaderna också denna veckan, men maten SKA jag komma igång med. Ska börja äta mindre potatis och all sorts pasta, samt mindre sås, och mer grönt. Vågen har så smått börjat gå åt fel håll nu, så nu jäklar måste jag bruka allvar! Jag SKA -INTE- komma upp på 70 kg strecket igen! Aldrig någonsin!


Jag saknar den där känslan jag hade precis innan jag blev gravid då jag var så nära mitt slutmål jag någonsin varit, och känslan jag hade dem två första veckorna efter graviditeten. Dvs känslan av att vara SMAL! HELT smal har jag ju inte varit på jag vet inte hur många år, men precis innan och precis efter graviditeten hade jag ändå lyckats gå ner så mycket i vikt att jag kände mig smalare än någonsin. Och det var en SÅ skön känsla!


Nu har vågen som sagt så smått börjat gå åt fel håll igen. Precis innan/när jag blev gravid var jag nere i 67 kg (hade gått ner 7 kg på ca 3 månader), och knappt/ca två veckor efter förlossningen var jag nere på 67 kg, tom. några gram mindre, igen efter att ha gått upp ca 14 kg under graviditeten. Men nu ca 2 månader efter förlossningen visar vågen på 68 kg. Mao FEL håll!


Mira ska döpas om en månad och tills dess ska jag ha gått ner åtminstone 2 kg. Ett halvt kilo i veckan ska väl vara ett uppnåeligt mål? Sedan gör det så klart absolut ingenting om jag lyckas gå ner mer tills dess, men det är inte bra att ha för stora mål, då har man (jag) lättare att ge upp om det sedan visar sig att man inte lyckats nå målet.


Idag 25/3: ca 68 kg
28/4 (Miras dopdag): 66 kg


Kom igen nu Lina! Hejja hejja!

 
Av Lina - 24 mars 2012 16:50

 Även om jag nog hade kunnat tänka mig ett tredje barn om ett par-tre år känner jag ändå allt mer för varje dag som går att jag faktiskt känner mig "färdig med barn" sas, dvs jag känner allt mer för varje dag att jag inte vill ha fler barn, att jag är fullkomligt nöjd med dem två jag har, att ha två barn. Och det känns faktiskt skönt. Känns skönt att inte längre ha en längtan efter fler barn. Skönt att känna att nu kan jag börja satsa till 100% på att få till den kroppen jag vill ha (dvs nå min målvikt), och att jag inte kommer bli gravid när jag väl nåt målvikten så att det bara är till att börja om från början igen.. Men sedan säger jag inte att det är helt omöjligt att jag kan ändra mig om ett par-tre år och vilja skaffa ett tredje. Men just nu känner jag mig fullkomligt nöjd med dem två underbara och friska (nåja, inte just idag; Milo har feber) barn jag har ♥


På tal om detta så på efterkontrollen på Mvc bestämde jag mig för vilket preventivmedel jag vill ha, och det blev kopparspiral. Ville ha något utan hormoner och något som jag slipper hålla på och komma ihåg att ta varje dag och/eller komma ihåg att byta en gång i månaden/var tredje månad. Kopparspiralen kan man ha i fem år tror jag det är, innan man behöver byta den. Väldigt smidigt. Nu får jag bara hoppas att jag tål den. Har hört att det inte är alla som tåler dem.


Två underbara barn, en pojke och en flicka som jag alltid önskat mig. Jag kan inte vara annat än nöjd!   

Av Lina - 19 mars 2012 10:37

Jaha.. Så var man gräsänka i fyra hela dagar. Eller ja, inte riktigt hela, han kommer ju hem på torsdag, men inte förens sent på kvällen. Så jo.. Fyra hela dagar kan man faktiskt säga..   Fredrik jobbar först som vanligt hela förmiddagen idag, sedan i em. tar han och 3 (?) arbetskamrater till han flyget från Köpenhamn över till Frankrike där dem ska bygga om en maskin dem skickat till en fabrik där. Uppenbarligen tycker Fransmännen att det är billigare att låta personal flyga över från Sverige för att fixa det, än att lära upp sin egen personal till att göra det själv..   


Hade han bara skulle ha varit där i 2-3 dagar hade det inte känts så farligt. Tror att ett förhållande bara blir starkare, om man är ifrån varandra i ett par-tre dagar någon gång då och då. (men inte för ofta, så klart *ler*)  Men FYRA dagar är rätt mycket..   



Sådan tur är kommer min mamma upp imorgon bitti och ska stanna tills på torsd em, så jag behöver åtminstone inte vara helt ensam med barnen i fyra dagar. Klart att jag hade klarat av att ta hand om dem själv i fyra dagar, men det underlättar något enormt att ha någon som är här, dels så att man får lite vuxet sällskap och dels som kan avlasta en när det behövs.  Det är främst vid nattningen av Milo som jag känner att det underlättar oerhört mycket att mamma ska var här. Det är inte alltid Mira är så "tyst och lugn" vid den tiden, då vi brukar lägga Milo för natten nämligen. Är hon tyst och lugn är det inga problem att ha henne i famnen samtidigt som jag läser saga för och nattar Milo. Men är hon orolig och gnällig är det inte helt lätt att samtidigt försöka få Milo att slappna av och komma till ro att somna, i sängen. Och hon är oftast rätt orolig vid 19:00-20:00 tiden, dvs vid den tiden vi brukar lägga Milo för natten. Men nu när mamma kommer upp är det bara nu i kväll samt torsd kväll, som jag behöver vara "orolig" över hur nattningen ska fungera. Torsdag kväll är det dock inte hela världen om jag inte lägger Milo förens lite senare om det skulle vara så att Mira är orolig vid den tiden vi brukar lägga Milo, för att på fredag ska han inte upp till förskolan/dagis.



Jag är dock säker på att dagarna när Fredrik är i Frankrike kommer gå jättefort.   Jag och mamma har nämligen dagarna fullspikade.   
Imorgon lämnar jag Milo som vanligt 08:30, sedan ska jag hämta mamma vid tåget kl.09:10, och då ska vi köra in till Helsingborg direkt. Jag ska till drop-in på röntgen på Helsingborgs lasarett då nämligen, för att få röntgat min fot för att se om det sitter något kvar i foten sedan jag trampade på en metallspåga/spink för ett par-tre månader sedan. Om vi sedan hinner, låter vi bilen stå kvar i parkeringshuset på sjukhuset, och så promenerar vi ner till centrum. Sedan ska vi hämta Milo på dagis kl.13:30 Milo är ju numera ett "15 timmars barn", så han går numera, from. denna veckan, bara på dagis tisd-torsd mellan 08:30-13:30.
På onsdag ska vi in till Landskrona för att jag ska till mvc på efterkontroll. Efter det tänkte vi köra in till centrum och luncha och sedan handla. Först var planerna att vi skulle luncha och sedan springa runt i lite klädbutiker, men så kom jag på att jag/vi skulle behöva veckohandla också denna veckan, och då passar onsdag bäst. Så därför blir det bara luncha och sedan veckohandla, innan vi sedan ska hämta Milo på dagis. Hoppas min kära mamma inte har något emot detta? *ler*    På eftermiddagen när vi hämtat Milo ska vi sedan direkt till Fredriks föräldrar som bjuder på lite eftermiddagsfika.   

Slutligen torsdag. Då ska vi köra till Väla, ska köra så vi är där när dem öppnar kl.10:00. Både jag och mamma har presentkort på Väla nämligen.   Sedan ska mamma ta tåget hem så fort vi hämtat Milo på dagis.
Så ja.. Dagarna lär gå fort tills jag får hem Fredrik igen.      



Fredrik är ledig på fredag, och den dagen får han spendera med sin son..   Jag och Mira ska nämligen till Nova Lund för att träffa en väninna och hennes jämngamla flicka (är bara några dagar äldre än Mira) där för att fika, prata massa strunt och gå runt i lite affärer. *ler* Ska bli himla trevligt.   
Sedan på kvällen får det bli massa familjemys i soffan.        

Med tanke på hur fullspikad hela denna veckan är, så är det rätt skönt att vi inte har något planerat i helgen. Fredrik har jour hela helgen, så då brukar vi inte göra något speciellt eftersom att han måste infinna sig på jobb inom en timme när han blir inringd.



Annars var vi hos ett par kompisar och planerade vår sommarsemester igår. Vi ska campa (med husvagn) tillsammans med våra kompisar Micke och Johanna o deras son, och med Andreas o Jeanette o deras barn i en vecka till sommaren. Den 22 juli (på min o Fredriks bröllopsdag  ) åker vi iväg till Karlskrona där vi ska vara tills på fredagen den 27:e, sedan på fredagen kör vi vidare till High chaparall där vi ska vara tills på söndagen. Sedan får vi se vad som händer efter söndagen. Om vi alla åker vidare och campar vidare på vars ett håll, eller om vi åker hem och är hemma några dagar innan vi ev. åker iväg med husvagnen igen, då ensamma.  Får se hur det känns.   Hur som helst ska det bli himla trevligt, ser fram emot det väldigt mycket!   



På hemmaplan har Mira annars börjat bråka rätt mycket vid bröstet på kvällarna.   Hon har varit frusterad och hållit på o "picka" vid bröstet till o från på kvällarna mer eller mindre alltid, då hon på kvällarna oftast vill äta oftare än mina bröst hinner producera mer mjölk sas, plus att mjölken ju är lite tunnare om kvällarna. Men dem 2-3 sista kvällarna har hon slutat picka och gått över till att skrika och spjärna emot när jag försöker lägga henne till bröstet (trots att hon visat tydliga tecken på att hon VILL till bröstet och äta).   Trots att detta får mig att få lite "deja vu" känsla (Milo höll ofta på så och detta tyckte jag var oerhört jobbigt o frusterande), och trots att det är ganska frustrerande, så känner jag ändå mig ganska lugn och sansad och inte speciellt stressad, så jag tror inte att det beror på mig att hon håller på så. (mer än att jag producerar mindre mjölk dårå) Jag försöker få henne att ta bröstet en stund, men fortsätter hon så försöker jag igen en stund senare.
Här kan man verkligen säga att dem som påstår att "man inte kan ha riktiga vänner på Facebook" inte vet vad dem pratar om. Jag skrev ett inlägg på min status och bad om hjälp och råd angående detta nya beteende hos henne på kvällarna, och inom två minuter hade jag fått svar från flera vänner.   Fick bl.a förslag på att jag på kvällarna ska ta ett par-tre tag med handpumpen precis innan jag lägger till henne, för att få igång utdrivningsreflexen innan jag lägger till henne. Det är ju så på kvällarna att det inte bara är mina bröst som producerar mindre och tunnare mjölk, utan hon är ju tröttare också, och orkar inte kämpa så mycket själv, för att få igång utdrivningsreflexen som får mjölken att rinna till/komma ut. Så tar jag då ett par-tre tag med pumpen precis innan jag lägger till henne, hoppas jag att hon ska sluta skrika och spjärna emot, eftersom att då behöver hon ju inte kämpa så mycket för att få ut mjölken.  Hjälper inte detta ska jag ringa till amningshjälpen för att höra med dem vad dem har för tips och råd.


Milo han fortsätter trotsa något enormt mycket varje dag, så vi är ovänner med han flera gånger om dagen tyvärr.    Men lika mycket som han trotsar och går oss på nerverna, lika go och underbar är han. Sådan tur är..         

Av Lina - 17 mars 2012 09:49

  Jag kan inte förstå vart tiden tar vägen?! Vid denna tiden för två månader sedan började personalen på förlossningen att förbereda för att rulla ner mig till operations salen för att utföra ett kejsarsnitt på mig då förlossningsförloppet inte fortlöpte som det skulle och jag inte orkade mer. Och 10:41 var hon ute, världens finaste lilla tjej som fick namnet Mira.   


Mira är en stark liten tjej som till sin mors (och fars?  ) stora glädje fattade amningen direkt från start, och som redan efter bara 3-4 veckor var jättestark i både nacke och ben. Och nu 2 månader gammal har hon sedan ett par-tre veckor tillbaka varit jätteduktig på att sova hela nätter. Den första 1½ veckan när hon började sova hela nätter, sov hon hela nätter 2-3 nätter på raken, vaknade sedan en gång på natten en natt, sov sedan hela nätter igen 2-3 nätter på raken. Nu har hon sovit hela nätter i nästan en hel vecka. Bara EN natt på runt en vecka nu, som hon vaknat EN gång och ätigt mitt i natten. Annars har hon sovit jättebra. Detta är något hennes mor uppskattar väldigt mycket!   


Ska bli SÅ kul att fortsätta följa hennes utveckling, ska bli spännande att se om hon börjar krypa och gå tidigt, med tanke på hur stark hon är i nacke och ben redan. Bara hon inte blir FÖR tidig..    

Av Lina - 14 mars 2012 13:01

Igår fick Milo prova på lite barndans för första gången. Åldersgränsen var egentligen från 4 år fick vi reda på när vi kom dit, men då dem behöver alla barn dem kan få då där är rätt få barn, så fick han vara med och prova ändå. Det är på Rönnehäll, bygdegården bara en liten bit härifrån, och dem 3 första gångerna är gratis. Blev tipsad om det av en väninna vars dotter går på det och tycker att det är jätteroligt.


Man kom underfund med rätt fort varför åldersgränsen är 4 år, och hur mycket barnen faktiskt utvecklas på ett år. Milo var den enda som var 3 år, dem andra var 4-5 år gamla. Dem andra var med och dansade och förstod att det inte bara var "lekdans" utan att det var lite allvar också. Men Milo trodde att det bara var en massa lek och bus som gällde. Men visst, nu hade dem andra barnen gått på det rätt länge redan, och som sagt så ÄR det skillnad på en 4-5 åring och en 3 åring.

Men dem tio sista minutrarna började han så smått fatta att det inte bara var bus och lek och var med rätt bra. *ler* Så vi ska ge det dem 2 sista gratis "lektionerna" också, men fungerar det då inte utan att han fortsätter att mest bara springa omkring och busa, får vi ju hoppa av och vänta ett år till.


***


Idag har jag och Mira varit iväg hela förmiddagen. Lämnade Milo på dagis 08:30, sedan körde vi till Råå direkt. Skulle till Bvc på 8 veckors kontrollen. Vid 8 veckors kontrollen är det en läkare med och tittar på dem. Tittade på hur stark hon är i nacke, känner på höfter och mage, lyser och tittar i ögonen och lyssnar på hjärta och lungor.

Allt såg jättebra ut, och när hon låg på magen för att dem skulle se hur stark hon är i nacken, tog hon genast upp benen och armarna som i ett försök att börja krypa. Så då sa både läkaren och bvc-sköterskan att "ja kryptekniken har hon ju redan iaf".. hihi    Bråttom fram i livet, vår lilla donna *ler*

Hon väger nu 5610g, är 58 lång och har ett huvudomfång på 39 cm. Vilket innebär att hon har gått upp hela 290g på 2 veckor, växt 1 cm på längden och ½ cm på huvudomfånget. Nästa besök är inte förens hon är 3 månader gammal, den 17 april, och då är det vaccination som gäller. Som vanligt när det är läkarbesök på bvc så gick besöket rätt fort, men var ändå inte därifrån förens runt 09:50 (var där 09:25) för att jag bad bvc sköterskan att titta på och klippa av den lilla trådbiten som fortfarande inte trillat av på mitt snitt. Dock så var det bara att dra av den, så förmodligen hade den trillat av av sig själv om några dagar.


Efter Bvc besöket gick jag en runda med Mira i barnvagnen i Råå. Jag skulle nämligen till vårdcentralen (Vc) 11:30. Hittade en mysig cafeteria så jag tog en ost och skinkmacka och en kopp kaffe, och en kladdkaka med grädde som efterrätt där o mös för mig själv en stund.


Jag skulle till Vc för att jag trampade på en liten metallflisa för ett par-tre månader sedan, och har haft ont i foten sedan dess. Han kunde inte känna något, men det gjorde lite ont när han tryckte runt om och på där flisan suttit. Så jag fick en lapp om drop-in på röntgen på lasarettet. Så ska dit nästa vecka när mamma är här tänkte jag, för att få röntgat foten för att se om det fortfarande sitter något i foten.


Kom hem för runt en timme sedan, och har på den tiden myst med snuttan och slängt i en runda tvätt i maskinen. Det är underbart väder ute idag så tänkte passa på och hänga ut tvätten i trädgården för första gången i år, och när jag hämtat Milo från dagis (kl.15:00. Detta är för övrigt sista veckan han går på dagis på mina arbetstider. From. nästa vecka är han ett "15 timmars barn") får det minsann bli lite utevistelse i trädgården. Får passa på nu när det är så fint väder   


Imorgon tänkte jag mest bara ta det lugnt och mysa med sessan när prinsen är på dagis, sedan direkt efter att jag hämtat han på dagis ska vi på fika- och lekträff hos hans favoritkusin.   


På fredag ska jag och Mira ta tåget ner till Malmö för att träffa några mammor o deras barn på lite fika och "sladder". Så då ska Fredriks mamma hämta Milo på dagis (har en kort dag på fredag, ska bara vara på dagis till 12:00) och sedan passa han ett par-tre timmar. Vet en som kommer tycka om detta en hel massa!   


Denna veckan kommer gå fort känns det som. *ler smått* I helgen får det bli en massa mys med Fredrik, för att sedan åker han till Frankrike med jobb på måndag, och kommer inte hem igen förens på torsd kväll.   


Av Lina - 12 mars 2012 09:56

För runt en vecka sedan fick jag plötsligt en riktigt stor motivation till att börja röra på mig mer och bruka allvar med att försöka gå ner i vikt (mer än det jag redan går ner endast med hjälp av amningen), och det kändes riktigt härligt!

Motivationen satt i ungefär en vecka, sedan försvann den..   Inte ens att Fredrik igår stolt visade att han kunde komma i sina jaktbyxor igen, något han inte kunde för bara ett par månader sedan, fick min motivation att återvända. Jag blev stolt och glad för Fredriks skull, men inte mer än så..


Tror att min motivation försvann i samband med att det blev lite sämre väder igen då för några dagar sedan, och att min förkylning som väl egentligen aldrig riktigt försvunnit, återvände. Och sedan dess har jag helt enkelt inte orkat eller haft lust. Motivationen har varit som bortblåst helt enkelt.   


Ska låta förkylningen bli bättre, sedan MÅSTE jag komma igång med promenaderna igen! Jag VET ju att jag tycker att det är jätteskönt när jag väl är ute och går. Ska bara ge mig själv en spark i rö*en och ge mig ut! Men så länge jag är så här förkyld och det fortfarande är lite småkyligt ute, så väntar jag med att ge mig själv en spark när det gäller promenaderna. *ler* Men from. idag ska jag börja bruka allvar med kosten igen, att äta bättre. Ja, det är väl egentligen bara under helgerna som jag fuskar med "dieten", och det tänker jag faktiskt fortsätta med. Kommer självklart inte frossa i onyttigheter bara för att det är helg, men jag kommer inte hålla på och tänka på allt jag stoppar i mig sas. Om man inte har en eller ett par dagar i veckan då man faktiskt tillåter sig själv att leva ohälsosamt så tröttnar man mycket fortare på att försöka gå ner i vikt. Åtminstone så gör jag det.


Min målvikt är iaf runt 63-65 kg. 3-5 kg kvar! (målvikt 1 är 65 kg, sedan får jag se hur det känns när jag nått det målet, om jag känner mig nöjd eller om jag vill gå ner ett par kilo till) Har iaf bestämt med en tjej jag pratar med på Fb att jag ska anmäla mig till vårruset i år, något jag ser fram emot väldigt mycket!   



Till något helt annat.

Mira har blivet allt bättre och bättre på att sova om nätterna. Hon har sovit hela nätter utan att vakna och äta totalt 4 gånger nu på runt 1½ vecka, och dem gånger hon vaknat på nätterna den senaste 1½ veckan, vaknar hon bara en gång och äter färdigt på 10 min och somnar sedan om fort igen.   Hon sov hela natten utan att vakna både i fredags och i lördags, igår söndag vaknade hon en gång runt 03:40 (ca 3,5h efter att hon ätigt sista gången), och sov sedan till runt 06:30. Nu i natt sov hon hela natten igen. Eller ja, hon vaknade till och gnällde lite runt 02:30, ca 3½ h efter att hon ätigt sista gången, men då var det bara att sätta i nappen, sedan somnade hon om igen, och vaknade sedan inte och åt förens runt 05:40. Åt färdigt på mindre än en kvart, och somnade sedan om och sov enda till kl.08:00 Min duktiga tjej!    Hoppas hoppas att det ska fortsätta så här och att det blir amningsfria nätter VARJE natt snart, för att det är SÅ skönt! Så klart.   


Milo har gått och blivet en RIKTIG trotsunge dem 2-3 sista veckorna. Han har varit trotsig länge, men dem senaste veckorna har han blivet så trotsig att vi båda i mellanåt håller på och dra av håret på våra huvuden av ren frustration.    Han testar vårt tålamod och sina gränser till max flera gånger om dagen varje dag. Men visst, sedan har vi båda mindre ork nu med ett litet spädbarn samtidigt, som, framför allt om kvällarna, oftast är allt annat än nöjd och lugn, och då har man ju så klart sämre tålamod och ork än tidigare. Så det kan hända att han inte är mycket trotsigare än han varit tidigare egentligen, men att vi pga sämre ork och tålamod upplever det som att han blivet trotsigare. Svårt att avgöra.

Hur som helst testar han gränser och vårt tålamod varje dag, så vissa dagar är han väldigt billig på Blocket. *ler smått* Men sedan räcker det att han gör EN gullig, fin, rolig och/eller snäll sak, så glömmer man att han sekunden innan var så trotsig och bråkig att man hade lust att sälja han på Blocket för högstbjudande. *ler*   

Något som är roligt är föresten att se hur hans sätt att leka utvecklats dem senaste veckorna. Han har börjat leka låtsaslekar allt mer. Som att leka att han lagar och serverar mat och liknande. Han har även börjat bygga kojor allt mer. Och munnen den går! Han är riktigt duktig på att prata och att härma det man säger, och man märker att han förstår allt man säger åt honom. (sedan att han inte alltid, oftast mer sällan än ofta, gör som vi säger åt honom, är en annan sak..   ) Detta har han iofs varit länge nu, men man märker ändå att han blir ännu duktigare för varje vecka. Riktigt roligt att se!   


Jag har lite blandade känslor skulle man kunna säga. Å ena sidan vill jag att tiden ska gå snabbare, så att Mira kan bli lite större, så att hon kan vara med mer och börja få en riktig personlighet sas, och så att man på allvar kan börja se riktig utveckling. Men sedan å andra sidan vill jag att tiden ska STANNA och stå stilla så länge som möjligt, så att jag kan njuta av denna tiden när hon är så här liten och oskyldig och mysig, så länge det bara går. Denna tiden får man ju trots allt inte tillbaka igen. Och ska man då inte ha fler barn, så kommer vi ju verkligen inte få uppleva denna tiden fler gånger, så då gäller det ju verkligen att njuta så mycket det bara går. *ler*

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se