Alla inlägg under november 2011

Av Lina - 29 november 2011 11:12

Bvc besöket idag gick jättebra! För dem som missat det så var vi där på Milos 2,5/3 års kontroll. Hon kollade lite allt möjligt skulle man kunna säga. Hur han pratade, vad han förstod, hur hans motorik fungerade, både fin- och grov motorik, hur han höll i pennan när han ritade etc. Och så kollade hon han vikt och längd. Han väger nu 15,3 kg (med kläder) och är ca 93,5 cm lång. Man skulle kunna säga att han fick MVG+ idag *ler* Han kunde och förstod allt dem förväntar sig att en 2,5/3 åring ska kunna plus lite till, som hon sa.      

Jag skulle egentligen träffa KLARA gruppen i em, men dem ringde igår och sa att dem tyvärr fick ställa in besöket för att hon var sjuk.    Lite trist, hade sett fram emot att få komma dit och prata lite idag. Men men, sjukdom kan man ju inte rå för, och hon skulle höra av sig inom en vecka och boka en ny tid med mig.

Hade i stället tänkt åka in till Hbg direkt efter Bvc besöket för att träffa min väninna. Men det börjar nästan kännas som att det nog inte är meningen att vi ska träffas innan lillan kikar ut.. Sist vi skulle ses var det jag som var tvungen att ställa in träffen för att Milo hade feber, och idag var det hon som var tvungen att ställa in..    Tråkigt, men men.. Det går väl fler tåg *ler*
Blir en hemmadag ist. Det ser ut att kunna bli rätt ok väder idag, så det blir nog lite utevistelse i trädgården i em.

Imorgon är det onsdag och jag går in i ny graviditetsvecka igen. Imorgon har jag gått 34 fulla veckor, och går in i v.35 6 veckor kvar till bf! Nu går tiden FORT minsann! Fast ja.. Det har den gjort länge tycker jag.. *ler* Inte mig emot, är ju som bekant rätt trött på att vara gravid (tyvärr), och så vill jag ju se vad det är för en liten tjej som gömmer sig där inne. *ler*

Av Lina - 27 november 2011 14:01

1:a Advent idag och det regnar och blåser där ute. Jippi. Eller något. Kunde ju snöat ist.. Nåja, allt julpynt är framme och det första ljuset i adventljusstaken tändes i morse, så LITE julkänsla har man väl lyckats få ändå. *ler*   

Idag har jag inte gjort mycket "vettigt" alls, mest tagit det lugnt. Haft i ett par omgångar tvätt och tömt och fyllt diskmaskinen, så något vettigt har jag ju gjort iaf. *ler* Ikväll blir det mys med glögg och hemmagjorda pepparkakor.

Kan knappt fatta att det är söndag igen, snart har ännu en helg gått. I fredags var vi ju på Hbg's lasarett och kollade så att allt fortfarade såg/ser bra ut med mig och lillan, mycket mer än så hände väl egentligen inte. Igår lördag var det där emot full rulle skulle man kunna säga. Fm. var lugn, men sedan vid 13:00 var det pepparkaksbak och fika hos Fredriks syster. Alla barnen och nästan alla vuxna var med och bakade pepparkakor, men i slutet var det mest vi vuxna som bakade och barnen lekte. *ler* En riktigt mysig och julig eftermiddag.    Gick därifrån runt 16:00 för att gå hem och byta om till finare kläder. Skulle köra ner till Trelleborg för att fira min "moster" som fyllt år. Det var en riktigt mysig kväll bortsett från att jag hade ont i ryggen oavsett hur jag satt.    Körde hem vid 23:00. Då var Milo så övertrött att han satt och gnällde och småskrek i nästan en halvtimme innan han äntligen somnade och sov resten av vägen hem. Det var iaf inga problem att få han att somna om i sin säng när vi kommit hem, och sedan sov han gott i sin egen säng hela natten och enda fram till strax innan 09:00. Skönt!   
I förmiddags körde Fredrik och Milo ner till Fredriks föräldrar och var där ett par timmar, och då passade jag på att ha i ett par omgångar tvätt, tömma o fylla diskmaskinen och satt framför tv'n och tog det lugnt. Resten av dagen blir det mest bara att mysa framför tv'n och leka lite med Milo. Ikväll blir det som sagt glögg och hemmagjorda pepparkakor från igår.

Imorgon är det måndag igen och då är Milo ledig från dagis enligt mitt schema. Har inga direkta planer för dagen som det ser ut just nu. Han är ledig på tisdag också, och då ska vi börja dagen med att köra till Bvc. Milo ska få gjort sin 2,5/3 års kontroll. Ska bli roligt att träffa min/Milos "bvc tant" igen. Har ju inte träffat henne sedan.. Ja när var det? Dem har väl en 1½ årskontroll, och sedan är det väl inte fler kontroller förens nu vid 2½-3?  Det var längesen hur som helst. *ler* Ska iaf bli kul att kunna skryta om hur duktig han är på att prata, på färger och hur roligt han tycker det är att räkna och sjunga.    Ska även bli kul att kunna skryta om att han är nästan helt nappfri och att han blivet så intresserad av att sitta på pottan, och att han kissat där en gång också.    Idag har han tom. kommit till både mig och Fredrik och sagt "jag vill kissa". Sedan att det inte kommit mer i pottan sedan i torsdags när han kissade i den för första (och hittills enda) gången, är ju egentligen inte så viktigt. Det viktigaste är att han blivet väldigt intresserad av det nu, att han vill sitta på den och försöka kissa, ett par-tre gånger om dagen varje dag. Eftersom att han är så intresserad nu och själv kommer och säger att han vill sitta på den och kissa, visar ju att han vet vad man ska göra där (men det har han vetat länge nu), och att det bara är en fråga om tid innan det kommer kiss i pottan igen, när han sitter där. Min duktiga kille börjar bli stor!   

På eftermiddagen på tisd är det sedan dags för vårt andra KLARA samtal. Då ska Milo få vara hos sin farmor. Det blir dock bara jag som kommer gå dit denna gången. Fredrik kände att han tagit sig ledigt från jobb så mycket nu den sista tiden, och han vet ju redan vad han känner och vill, och att vi just nu iaf, är inne på samma spår. *ler*

På onsdag ska Milo vara på dagis mellan 08:30-15:30. Jag ska till Nova i Lund vid 10:00 och träffa några tjejor från en tråd jag hänger i på Familjeliv, som också ska ha barn nästa år. Ska fika och och "skvallra" med dem till runt 13:00, då ska jag träffa en arbetskamrat på lite eftermiddagsfika, på Nova. Så det blir en riktigt mysig heldag på Nova med massa trevligt sällskap och fika.    Ser fram emot denna dag väldigt mycket.    Lär dock vara rätt trött när jag kommer hem, så jag hoppas att Fredrik inte har några större planer när han kommer hem från jobb, så han kan ta hand om Milo någon timme, så att jag kan lägga mig ner och vila i en timmes tid, för att det lär jag behöv om jag ska klara av att vara vaken och social med honom på kvällen. *ler*

Resten av veckan har jag inget planerat i nuläget.

Av Lina - 25 november 2011 14:11

Besöket med läkaren gick bra idag också. Hade lite lättare att förstå han idag..    (han pratar danska)

Han började med att göra ett tillväxt ultraljud (tul) på henne, och hon växer på som hon ska. Väger nu 2,2 kg och ligger på +1%. Jag frågade om man kunde säga nu vad den beräknade födelsevikten kommer ligga på, men det kan man inte sa han. Men han gissade på runt 3,8-3,9 kg. Så om hon kikar ut strax innan eller runt sitt beräknade födelsedatum kommer hon förmodligen väga åtminstone lite mindre än sin bror. *ler*
Vi fick även sett hennes ansikte i 3D idag, men han lyckades inte få till någon bra bild, så det var absolut ingen rättvis bild på henne som han sa. Men kul ändå.   

Sedan kollade han flödet i navelsträngen, och det såg jättebra ut, och avslutade sedan med att kolla flödet där nere på mig. Och det såg också fortfarande bra ut. Ännu inga "medicinska tecken på sjukdom" (havandeskapsförgiftning) som han sa.    Men som han sa så kan det ändras väldigt fort, så han tyckte att vi skulle komma tillbaka på en ny flödeskontroll, och då skulle han även passa på att göra ett vanligt ul på henne, om tre veckor. Ser allt fortfarande bra ut på det ul'et, trodde han inte att det skulle behövas fler flödeskontroller, utan att det då räcker med att bm'an fortsätter hålla koll på mitt blodtryck och så att jag inte ha något spår av protein i urinet.

Efteråt pratade vi lite om förlossningen, och han tyckte att eftersom att allt fortfarande ser bra ut och eftersom att dem denna gången kommer ha mycket bättre koll på mig och vara mer beredda på ev. medicinering (bla mot kramper, då han trodde att jag förmodligen har lätt för att få det), att vi ska köra på med vaginal förlossning. Jag frågade om man kunde få en garanti av något slag att OM något börjar gå fel, att dem i god tid förbereder för kejsarsnitt så att jag kan vara vaken och med hela tiden. Och det var inga problem sa han, det kunde han lova. OM det av medicinska själ inte blir så dåligt så fort att det måste bli urakut snitt som det blev sist. Men han sa att det är VÄLDIGT ovanligt att dem behöver göra urakuta snitt, att dem brukar kunna se tidigt om dem behöver avbryta den vaginala förlossningen och förlösa med snitt ist. Så med tanke på att dem kommer ha mycket bättre koll på mig denna gången, trodde han absolut inte att jag behövde oroa mig. Så jag känner mig MYCKET lugnare nu kan jag säga.    Så som det känns efter detta besöket så har jag nu bestämt mig för att det enda som kommer få mig att vilja begära planerat snitt, är om mitt blodtryck plötsligt börjar bli för högt. Men väntar ändå med att bestämma mig absolut, tills efter jag/vi pratat med bm'an på KLARA gruppen nästa vecka. Detta var ett bra besök. Känner mig lugnare och tryggare och inte lika rädd, nu.      

Av Lina - 24 november 2011 16:34

Milo har varit väldigt intresserad av vad som finns i blöjan (kiss, bajs och sin snopp) dem två sista veckorna, och den sista veckan har vi fått han att vilja sitta på pottan ett par gånger varje dag. Dock så har det inte kommit något. Förens idag! Han kissade på pottan för första gången nu för en stund sedan. Är man en riktig mamma när man blir superglad och stolt som en tupp då? haha      
Gav han genast super mycket beröm och lät sedan han titta på sitt kiss och så fick han själv hälla ut det i toalettstolen och spola och se det försvinna ner. *ler*

Ringde genast till Fredrik som är och veckohandlar och sa "vet du vad vår son precis har gjort?! Han har kissat på pottan!"    Han blev också jätteglad så klart och sa att han skulle handla en "kissat på pottan present" till honom. *skrattar*    Sedan frågade jag Milo om han ville berätta för sin pappa vad han gjort, vilket han ville, så jag gav luren till honom. När Fredrik frågade vad han gjort så sa han stolt "kissat!"   

Efteråt fick han en liten godisbit som beröm. Kan nog inte ha berömt och uppmuntrat han mycket mer än jag gjort nu, så nu är det bara att hoppas att han kommer vilja kissa på pottan fler gånger.   

Av Lina - 24 november 2011 10:32

Imorgon ska vi äntligen få se vår lilla prinsessa på ul igen       Troligtvis sista gången innan vi får träffa henne "irl" (in real life). *ler* Jag/vi skulle ju egentligen göra tillväxtultraljudet på mvc den 11 nov, men eftersom att läkaren på förlossningen ändå ville/tyckte att vi skulle göra en till flödeskontroll ca 4 veckor efter förra flödeskontrollen, så sa han att han kunde göra ett tillväxt ul på samma gång också. Han sa att vi kunde göra som vi ville, om vi ville göra tul'et på mvc den 11:e ändå. Men det tyckte vi kändes onödigt. Även om jag absolut inte hade haft något emot att få se vår lilla prinsessa både den 11:e och nu den 25:e, så känns det som att vi gjort så många ul redan, så det kändes bara "dumt" och onödigt att göra tul'et den 11:e, om han ändå skulle passa på att göra det samtidigt som flödeskontrollen, två veckor senare.

Det kändes lite tråkigt på ett vis ändå, att ställa in ul'et den 11:e, med tanke på vilket häftigt datum och tid det var.. Vi skulle alltså dit och se vår prinsessa på ul den 11/11-11 kl.11:00    Men men, jag tänkte lite extra på lillan den 11:e kl.11:00 ist.   

Jag hoppas att vi även ska få reda på en beräknad födelsevikt imorgon. Om han tror att hon kommer väga strax under 4 kg eller strax över 4 kg. Att hon kommer väga runt 4 kg är jag nästan 100 på, men vore kul att få en liten fingervisning på om hon kommer väga strax över 4 kg som sin bror, eller om hon kommer bli åtminstone lite mindre än sin bror. *ler*

Annars går mina tankar och känslor om förlossningen fortfarande väldigt mycket upp o ner. Ena dagen känner jag att "Jo jag ska minsann trotsa min oro och rädsla och köra på vaginalt!" Nästa dag känner jag inte mig fullt lika tuff och säker.. Så ja.. Vi får se hur det känns efter att vi pratat med läkaren imorgon och med bm'an på KLARA gruppen på tisdag helt enkelt. Får ju ta reda på mer om när dem senast måste ha mitt beslut också.

För att prata om lite annat också så blir det en lång och trevlig dag både för mig (förhoppningsvis) och Milo imorgon skulle man kunna säga. Jag (och Fredrik) ska få se lillan på ul, och Milo får träffa och leka med sina kompisar på dagis. Sedan vid 14:00 tiden ska jag och Milo in till Landskrona och bada på badhuset där, med min väninnna Marie och hennes Felicia (2 år äldre än Milo). Milo lär vara TRÖTT på kvällen.. hehe    Ja jag med förmodligen om det bara är det. *ler*  På kvällen ska vi äta nachos som ju alltid är lika gott.    Får dock försöka hitta på något annat till Milo då han inte tycker om det. Jo nacho chipsen tycker han om, men inte resten. *ler*
På lördag ska vi först till Fredriks syster och baka pepparkakor och fika med hela fam. Engkvist, sedan på kvällen ska vi ner till Trelleborg och fira min "moster" som fyllt år. Det är dessutom endast 45 dagar kvar till beräknad förlossning, på lörd..    Svårt att fatta..   På söndag är det julpyntning som gäller, Första Advent redan ju!   

Av Lina - 22 november 2011 12:00

Har precis kommit hem från mvc och allt såg bra ut som vanligt.   
Jag har fortfarande inga spår av protein i urinet, och blodtrycket är fortfarande bra. Övertrycket är ju något högt, men det är fortfarande inom det normala sas. Det låg idag på 135/65, vilket det gjorde för två veckor sedan också. Sf-måttet hade "bara" ökat två cm denna gången, sist hade det ju ökat 3 cm på två veckor. Det ligger nu på 32 cm. "Denna bebisen ligger nog också på plus" sa hon, men det visste jag ju redan. Inga små bebisar i denna familjen inte. *ler*   Lillans hjärtljud pickade idag på i 158 friska slag i min. Snabbare än dem brukar ligga på, men absolut ingen fara för det. *ler* (brukar ligga på 152-154)
Jag tog upp smärtan jag upplevde på höger sida i lördags, och hon tyckte att det lät som typiska ligamentsmärtor, dem kan tydligen göra rätt rejält ont så här i slutet när magen blir större och tyngre. Så inget att oroa sig över tyckte hon. Skönt.   


Annars har jag FORTFARANDE en grym beslutsångest angående hur jag egentligen vill göra med förlossningen. Ena stunden känns det som helt rätt beslut att välja planerat snitt. Men sedan nästa stund kan jag känna att "nej, planerat snitt känns inte helt rätt ändå, jag VILL ju genomgå en vaginal förlossning EGENTLIGEN". Detta är ju dessutom troligtvis sista chansen att få uppleva en vaginal förlossning, då detta troligtvis är sista graviditeten. Beslutsångest deluxe, minst sagt.   
Har frågat runt vad folk har för upplevelser egentligen, och jag har fått höra lika mycket positivt om planerat snitt, som om vaginal förlossning. Detta gör ju inte det lättare att fatta ett beslut precis. *ler* Dem flesta som genomgått en vaginal förlossning säger att det är det häftigaste dem varit med om i hela sitt liv, att det finns ingen härligare känsla än att föda fram sitt barn och sedan få upp det på bröstet direkt.
Men sedan har jag som sagt hört minst lika mycket positivt om planerat snitt också. Sedan säger "alla" att det är bara jag själv som kan bestämma hur jag vill göra. Och det vet jag ju, det förstår jag själv också. *ler* Men har man då beslutsångest deluxe så behöver man (jag) höra både positiva och negativa aspekter om båda sätten. Som jag sa till Fredrik igår och till min bm på mvc idag, att det är ju fullt normalt att vara nervös och orolig inför sin förlossning, det är nog alla. Men har man då gått igenom en sådan förlossning som jag gjorde, så är man ju ännu mer nervös och orolig. Tror att man då tolkar in för mycket i allt när man varit med om en sådan förlossning som jag var med Milo. Som Fredrik sa, att huvudvärken jag hade för en vecka sedan och värken jag hade i sidan i helgen är säkert fullt normalt att känna under en graviditet, men har man då "min historia bakom sig" så tolkar man direkt detta som "varningssignaler" att något kan vara fel/på G, även om det förmodligen inte är det.
Ska bli skönt att träffa läkaren på fredag iaf, och KLARA gruppen på tisd. Jag behöver verkligen det!

Av Lina - 21 november 2011 11:29

Jag har funderat, funderat och åter funderat. Fredrik och jag skulle prata mer om hur vi egentligen vill göra med förlossningen igårkväll efter att vi sett klart filmen vi påbörjat. Men efter filmen var jag så SJUKT trött att jag kände att det var bättre att prata mer om det idag ist. Men trots att jag var "riktigt jäkla trött" kunde jag inte slappna av och somna för att tankarna och funderingarna snurrade runt som värsta stormvinden i huvudet på mig. Och jag har fortsatt tänka och fundera hela förmiddagen idag också, enda sedan jag slog upp ögonen i morse typ.


Och jag har kommit fram till att jag nog vill ha planerat snitt trots allt. Just för att slippa denna osäkerhet, rädsla och oro. Tror jag kan slappna av mer i vetskapen om när det kommer hända och att det kommer hända under ordnade former sas. Visst, sedan vet man ju aldrig om hon vill ut innan det planerade snittet så att det blir "oroligt och rörigt" ändå sas, det vet man ju aldrig som sagt. Men får man ett datum då man vet att "den dagen kommer hon ut" och att det händer innan allt värkarbete och smärta sätter igång, så kan jag nog slappna av mer. Då kommer jag förhoppningsvis inte känna mig lika rädd och osäker. Kommer förhoppningsvis kunna släppa tankarna som rör runt det i huvudet på mig.


Jag ringde Fredrik för en stund sedan och berättade vad jag funderat ut och bestämt mig för. Och som vanligt får man ett bra och välgenomtänkt svar från honom..    Han sa att det är så han tänkt hela tiden också, och det är detta han skulle föredra. MEN. Att han vet ju även om att jag VILL genomgå en vanlig vaginal förlossning EGENTLIGEN. Hade det inte varit för rädslan och oron hade jag inte ens behövt fundera på hur jag ville ha det. Så han tyckte att vi skulle prata med förlossningsläkaren på fredag och sedan med bm'an på KLARA gruppen igen, innan jag bestämmer mig. Han vill ju inte att jag ska fatta några förhastade beslut sas, så att jag kanske ångrar mig efteråt och kanske kommer åka på en depression igen av något slag, för att jag åter igen gått misste om en vaginal förlossning. Och detta vill ju inte jag i heller. Jag vill inte behöva känna att jag ångrar mig och jag vill inte riskera att åka på en depression igen som jag gjorde efter det akuta snittet med Milo.
Så man skulle kunna säga att jag har bestämt mig, mer eller mindre, kanske... *skrattar*   

Av Lina - 20 november 2011 14:13

Usch, jag känner att jag behöver verkligen komma och prata med KLARA gruppen snart igen. Jag känner nämligen att jag blir mer och mer osäker på hur jag egentligen vill ha det, ju närmare förlossningen jag kommer. Planerat snitt eller vaginalt? Jag VILL ju gå igenom en vaginal förlossning EGENTLIGEN, även om jag vet hur ont värkarna gör. Men ju närmare förlossningen jag kommer, ju mer känner jag att VÅGAR jag ge mig på det EGENTLIGEN? Känner mig verkligen super nervös och faktiskt ganska RÄDD, ju närmare förlossningen jag kommer. Hade det som jag varit med om dem 1-2 sista veckorna inte hänt, hade jag nog inte varit så osäker och rädd men nu...

För.. En vecka sedan var det nog? Eller 1½? Veckorna och dagarna går så fort och jag är så trött och har så mycket i huvudet nu för tiden, att dagarna flyter ihop och jag håller knappt reda på vad som hände när numera.. Men för runt en vecka sedan, hade jag ju som jag skrev i bloggen, en dov huvudvärk som inte riktigt ville ge med sig, samt flimmer för ögonen. Efter undersökning på förlossningen visade ju detta dock sig inte vara något tecken på havandeskapsförgiftning, allt såg bra ut. Men trots detta, så var det ju ändå något som fick mig att bli nervös inför hur det egentligen kommer gå under förlossningen denna gången?

Igårkväll fick jag plötsligt "obehagligt ont" i höger sida, strax ovanför höften och in mot magen. Det var en dov molande värk som satt i hela tiden i ett par-tre timmar, och som ungefär var annan-var tredje minut smärtade till rätt bra i några sekunder. När det smärtade till var magen rätt hård och lillan rörde inte sig. Den sista halvtimmen-timmen försvann den ihållande dova värken, och det gjorde bara ont när jag rörde på mig och när jag stod upp. Dock så var det en värk som när jag rörde på mig och stod upp, gjorde "ganska bra ont", kändes riktigt obehagligt. Men efter ett par-tre timmar försvann det iaf. Både den dova ihållande värken och "smärtan".
När jag vaknade i morse och steg upp, kände jag den där dova värken på samma ställe igen, men bara väldigt svagt, och det släppte rätt fort. Sedan dess har jag inte känt av detta alls. Bara varit väldigt trött, men det är jag ju alltid nu för tiden, dvs jag har inte varit tröttare än jag varit nu dem sista veckorna. Vet i tusan vad detta kan ha varit? Kanske skulle jag ha ringt in till förlossningen direkt igår när det pågick? Jag mailade iaf "min" bm på KLARA gruppen om det så fort vi kommit hem (detta hände när vi var hos min bror i Småland), så får jag se vad hon säger om det när hon läst det. Händer det igen kommer jag dock ringa förlossningen direkt och höra med dem vad det kan vara, och försäkra mig om att det inte är något jag bör åka in på koll för. Denna händelse gjorde ju inte mig mindre nervös och orolig inför kommande förlossning..   

Så nu känner jag som sagt mig väldigt osäker på hur jag egentligen vill ha det. Pga oron och rädslan.
Är glad att jag/vi ska träffa förlossningsläkaren nu på fredag och få gjort både flödeskontroll och få pratat lite med honom. Om inte bm'an från KLARA gruppen hört av sig angående mitt mail innan dess, måste jag försöka komma ihåg att ta upp detta som hände igår, med honom, och höra med honom vad det kan ha varit och berott på. Och sedan ska jag träffa KLARA gruppen på tisdagen veckan efter (29:onde).

Har faktiskt inte pratat om mina tankar och känslor angående detta med Fredrik. Vet inte varför egentligen. Antar att det är för att jag vet att även om han "sk. gått med på" att vi ska försöka oss på en vaginal förlossning under förutsättningarna att allt går annorlunda till denna gången (bättre kontroll på mig och snabbare smärtstillande), så vill han egentligen ändå att vi ska begära planerat snitt. Så på något vis tror jag att jag inte sagt något om detta till honom är för att han då kommer känna ännu mer att han vill ha planerat snitt, och kanske kommer försöka påverka mig innan jag ens själv vet vad jag egentligen vill. Dumt att tänka så, jag vet. Måste prata med honom om detta ikväll. Vill ju inte hålla han utanför detta/mina känslor och tankar egentligen. Det är bara dumt, jag vet.
Kan det inte bara vara över så jag slipper gå och tänka på och oroa mig över detta?

Skapa flashcards