"Pojke på drygt 3 år, väldigt söt, äter själv, sover hela nätterna. Dock ej alltid i egen säng. Säljes till högstbjudande."

Nej, han är givetvis inte till salu, men just nu känns det som att det inte är långt ifrån. *ler smått*
Igår när jag skulle hämta han från dagis bråkade och gnällde han och vägrade ta på sig ytterkläderna, så dagisfröken fick hjälpa mig att klä honom. När vi kommer ut till bilen (efter att jag näst in till fått DRA dit honom) vägrar han klättra upp i bilen själv, så trots att jag vet att jag får väldigt ont av det, blir jag tvungen att lyfta upp honom för att öht få med honom hem. Fortsätter sedan gnälla hela vägen hem. Väl hemma och ute ur bilen springer han ifrån mig på gårdsplanen så att jag får springa efter honom för att han inte ska få för sig att börja springa ut mot vägen. Får när jag fått tag på honom näst in till asa in honom i huset.

Idag var det exakt samma visa IGEN. Bara det att det denna gången var när han skulle TILL dagis. Vägrar ta på sig, springer ifrån mig på gårdsplanen, och jag får lyfta upp honom i bilen. Gnäller hela vägen till dagis, och fortsätter enda tills vi kommer in på dagiset.

Det är UUUUNDERBART med trotsiga ungar! Särskilt när man är/känner sig stor, tung, och har ont..   

Igår fick jag i alla fall en stor kram och ett par pussar av honom, när han väl lugnat ner sig, och idag lugnade han ner sig efter bara en liten stund när vi kommit in på dagiset, och kramade om min arm och tog mig sedan i handen och gick in på avdelningen. Så han ÄR ju världens underbaraste unge och jag skulle ALDRIG få för mig att sälja eller byta ut honom.          Men i dessa stunder... Ett, två, tre, fyra....... Får räkna till tio minst tio gånger.. *ler smått*