Yes!! Jag lyckades nå mitt veckomål! Mitt veckomål denna veckan var ju att gå ner 0,8 kg för att kunna få min andra guldstjärna. Och, trots att jag inte höll mitt "träningsmål" med zumba sculpt var annan dag o "6 pack promise" var annan, så lyckades jag. *ler* Vågen hamnade på -1 kg!!      

Har ju inte precis legat på latsidan med träningen även om jag inte höll just det träningsmålet. *ler* Har denna vecka totalt promenerat strax över 2 mil i rask takt med en barnvagn framför mig med två barn "i" nästan hälften av dessa 2 mil+, så rask takt med vikter skulle man kunna säga helt enkelt. *ler* Och jag har zumbat ett par gånger denna veckan samt kört "6 pack promise" en dag.   Jag tycker att det är riktigt skönt att vara igång med träningen, tycker det är skönt att träna på något sätt varje dag. Har bara lördagarna som vilodag; både från träningen och points räkningen. (det är inte helt lätt att hålla mig från att träna även dessa dagar kan jag säga.. hehe    Men tror att kroppen behöver åtminstone en dags vila från träningen)  Men övriga dagar tränar jag på något sätt varje dag och håller mig inom mina dagliga 26 pro-points. Och det känns jättebra, och ger uppenbarligen resultat.   

-6,2 kg sedan 5 februari ännu så länge.       Nu väger jag 67 kg jämt, så 9 kg kvar till slutmålet.

I onsdags tror jag det var, beställde vi ett motionsband. Längtar tills det kommer!   

Nästa vecka börjar jag jobba igen. Känns jättekonstigt, men ska faktiskt bli väldigt skönt och roligt har jag kommit fram till.    Det enda jobbiga är att jag kommer sakna barnen JÄTTEmycket. Men det är bara nyttigt tror jag, att få sakna dem lite. *ler* Desstu roligare blir det ju att komma hem och träffa dem sedan efter en hel arbetsdag.   Förutom att det ska bli skönt och roligt att börja jobba igen, ska det även bli bra ur motionssynpunkt; nu kommer jag få mycket mer vardagsmotion. Vi cyklar ju till alla våra brukare,och om jag är riktigt duktig, vilket jag tänkt vara nu, så kan jag gå i trapporna ist för att ta hissen, upp till brukarna (alla våra brukare bor i lägenhet på allt från 1:a - 5:e våningen). Sist jag var med i viktväktarna gick jag ner mer i veckan än jag gjort nu ännu så länge (inte alla veckor, men i snitt gick jag ner mer i veckan då än nu), och jag tror att det är för att då jobbade jag och fick därmed mycket mer vardagsmotion än jag fått nu denna omgången, eftersom att nu har jag ju gått hemma mammaledig enda sedan jag gick med i viktväktarna igen. Då var jag dock inte jätteduktig på att ta trapporna ist för hissen ska erkännas. Försökte ta trapporna ist för hissen, men det hände "rätt" ofta att det blev hissen ist för trapporna. Men denna gången SKA jag ge f*n i hissen.    Jag ska även denna gången bli duktigare på att stå på mig när brukarna vill bjuda på kakor. *ler* Vilket inte är helt lätt kan jag meddela. Dem är tyvärr rätt duktiga en del av dem, på att få en att känna sig dum och otacksam om man inte äter kakorna dem bjuder på. (även om man förklarar att man är med i viktväktarna och försöker gå ner i vikt)   

Nu kommer jag tyvärr inte kunna väga mig på 1½ vecka eftersom att jag jobbar nästa lördag. Men jag ska göra allt jag kan för att inte hamna i "äsch jag kan äta detta idag för att jag ska ändå inte väga mig förens om 1½ vecka"-fällan. Nackdelen med att inte väga sig varje vecka är ju just att det då är så himla lätt att tillåta sig att äta en massa man vet att man egentligen inte borde "eftersom att jag har ju ändå mer än en vecka på mig att göra mig av med det". Och visst, det har man ju, men då ska man lyckas med det också, och kilona minskar inte lika fort som dem kunnat göra om man låtigt bli att äta allt det man inte borde äta. Sedan tycker jag att man "ska" ha en dag i veckan då man unnar sig en massa gott, för att inte tröttna fort på att försöka gå ner i vikt, men väger man då bara sig var annan vecka är det väldigt lätt att det kan bli mer än bara en dag i veckan som man unnar sig en massa onyttigt och gott. Men, denna fälla ska jag som sagt göra vad jag kan för att inte hamna i.

Nästa vägning blir den 10 april, mitt mål kommer vara att ha gått ner 1 kg (eller mer) tills dess.

Det känns som att jag börjat bli beroende av träning..    De få dagar jag inte tränar något alls känns det jättekonstigt och jag ser fram emot varje dag att få träna, om det så bara är en lång o rask promenad. Det går inte en dag just nu som jag inte tänker på träning. Vad och hur mycket jag ska träna kommande vecka. Tänker vara duktig när jag börjat jobba också har jag bestämt mig för, och gå i trappor ist för att ta hissen. På tal om trappor har jag när jag är iväg på shoppingcenter o liknande, börjat bli BESVIKEN om där inte finns några trappor,utan bara rulltrappor eller hiss.. haha    Jag har nog blivet tokig   

Måste säga att jag är stolt över mig själv. Detta är första gången på lääänge (kanske tom. någonsin? Nej inte någonsin, men som sagt på lääänge..) som jag varit så här duktig med träningen så här länge. Har inte haft någon svacka när det gäller träningen på flera veckor nu. Har tagit det lite lugnare när jag varit förkyld, av naturliga själ, men då har jag ändå tagit raska promenader. Men så här har jag faktiskt alltid varit, att jag har lättare för att komma igång och hålla igång, med träningen, än med kosten. Kosten har alltid varit min svaga sida tyvärr. Men, nu sedan jag gick med i viktväktarna har jag blivet mycket duktigare med kosten också även om jag "slarvar" någon gång då och då. Men det tycker jag faktiskt är ok, så länge man inte slarvar varje dag i flera veckor, och så länge man "bättrar" sig och kör på igen dagen efter att man "slarvat". Och när man håller på att gå ner i vikt tror jag att man MÅSTE ha en dag i veckan iaf, då man unnar sig i princip precis vad man vill utan att räkna points o liknande. Annars tröttnar man nog mycket fortare. Så fungerar jag iaf.

Har som mål denna vecka att jag ska gå ner 0,8 kg (eller mer givetvis, men inte mindre) tills på lörd när jag ska väga mig, för att lyckas jag med det har jag gått ner 6 kg sedan jag gick med i viktväktarna och jag får min andra guldstjärna

Nästa vecka också, sedan börjar allvaret igen. Inget mer "ta det lugnt varje morgon och sedan göra vad jag vill, när jag vill". *ler* Men visst, de dagar jag är ledig kommer barnen inte vara på dagis, så dessa dagar kan man ju ta det lugnt på morgonen o sedan göra vad man vill hela dagen, och de dagar jag jobbar kväll kan jag också ta det lugnt på morgonen.  Men det blir ju inte alls samma sak, och framför allt kan man inte göra det varje dag som jag kunnat nu i 1½ år.

Just nu är det faktiskt lite blandade känslor igen.. För bara några dagar sedan kände jag, som jag känt dem 3-4 sista veckorna, att det bara skulle bli skönt och behövligt (framför allt behövligt) att börja jobba igen. Men nu dem 2-3 sista dagarna har det blivet lite blandade känslor igen. Är väl så ju närmare man kommer "dagen D". *ler* Tycker fortfarande att det ska bli skönt och behövligt, och även roligt. Men samtidigt så känns det lite tråkigt också. Kommer inte kunna mysa med Mira hela dagarna (eller med båda två de dagar Milo inte är på dagis), och när hon väl börjar på dagis är jag rädd att hon plötsligt och fort ska bli så himla "stor". Dem får ju mer stimulans och utvecklas därmed mer, när dem börjat på dagis. Och detta ser jag så klart fram emot att få följa. Men som sagt, plötsligt kommer hon bli så stor... Vill att hon ska vara liten ett tag till.. *ler*

Sedan ÄR det ju väldigt bekvämt att kunna ta det lugnt VARJE morgon, och kunna göra vad man vill när man vill VARJE dag..

Känns lite vemodigt också eftersom att detta är sista gången någonsin som jag kommer vara mammaledig.. Vi har satt ett definitivt stopp för bebisverkstaden nu. *ler*

Men, samtidigt ska det som sagt bli både skönt, behövligt och roligt att börja jobba igen. Komma in i lite mer normala rutiner igen, träffa alla härliga arbetskamrater igen, och KOMMA HEMIFRÅN och vara "MER ÄN BARA MAMMA" mer än bara någon gång då o då. Bara detta ska bli väldigt skönt måste jag erkänna. *ler* Jag älskar våra barn, men just nu håller jag på att bli tokig på dem. *ler smått* Milo har VÄLDIGT mycket energi i kroppen som han inte riktigt vet vart han ska göra av den, och blir han minsta lilla uttråkad (vilket han blir fort, flera gånger om dagen, varje dag) så bråkar han med och är taskig mot Mira, är elak mot hunden, gnäller och bråkar. Och Mira då.. Dels märker man på henne att hon behöver allt mer o mer stimulans nu, mer än jag känner att jag kan ge henne (inte "den" sortens stimulans iaf), så hon BEHÖVER börja på dagis nu känner jag. Och dels har hon blivet så GNÄLLIG den sista tiden. Gnäller och blir ledsen i princip varje gång hon trillar (oavsett om hon slår sig eller ej), och gnäller och blir ledsen så fort Milo tar i LITE för hårt (vilket han gör OFTA varje dag). Och är jag hemma är det BARA jag som gäller när hon blir ledsen. Skulle Fredrik ta upp henne o försöka trösta henne blir hon ist FÖRBANNAD.... Och att lyssna på hennes gnällande jag vet inte hur många gånger om dagen, varje dag.. Jag håller på att bli tokig! (sådan tur är så är hon en riktig liten solstråle med massor av humor där i mellan. Precis som Milo är  )

Ja nej.. Så även om känslorna är blandade, så ska det mestadels bli skönt, behövligt och roligt :-)

Var på planeringsdagar med en del av mina arbetskamrater igår, och blev då påmind om vilken härlig stämning det faktiskt ÄR för det mesta på jobb.       

Min viktresa fortsätter, och jag har nu kommit fram till vad jag vill ha som slutmål. Har länge varit osäker, men har känt att någonstans mellan 57-60 kg känns lagom. Men nu har jag bestämt mig; mitt slutmål är 58 kg. Känns lagom till mina 157 cm i längd. *ler*

Tyvärr visade vågen lite plus igår (för första gången sedan jag gick med i viktväktarna). Inte så mycket sådan tur är, men jag blev ändå besviken då jag absolut inte hade förväntat mig att få plus. Hade inte förväntat mig att jag skulle få jättemycket minus denna veckan, för att jag vet med mig själv att jag HAR slarvat en del med kosten denna veckan. Men SÅ jäkla mycket har jag inte slarvat, och jag har tränat mycket denna veckan som gengäld. Jaja, det tar jag igen nästa vecka!    Och det var som sagt inte mycket alls; +0,2 kg. Löjligt lite egentligen. *ler* Som någon sa "gå på toaletten o skit så blir du av med det plusset". haha   Tror att plusset är en blandning av att jag slarvat lite med kosten och att jag är "i ägglossningstider", och då kan man ju samla på sig lite vätska, precis som man gör runt mensen. 

Men, nu tar jag nya friska tag. Började i slutet av förra veckan att göra "plankan" en gång om dagen varje dag. Det är faktiskt inte så lätt som det ser ut, men man klarar av att göra den längre för varje dag.    Så det ska jag fortsätta med. Jag behöver ju inte bara gå ner i vikt, jag behöver ju bygga lite magmuskler också.

Träningsveckan med start idag ser ut så här tänkte jag;
Idag; Plankan + 20 min express workout Zumba

Måndag: Plankan + 40 min cardio Zumba
Tisdag: Plankan + situps 15stx3
Onsdag: Plankan + 40 min cardio Zumba

Torsdag: Plankan + situps 15stx3

Fredag: Plankan + 40 min cardio Zumba

Lördag: Vilodag

Söndag: Plankan + situps 15stx3

Min kära älskade pappa sa något till mig igår som faktiskt gjorde mig lite ledsen. Jag älskar min pappa o jag vet att han aldrig menar något illa, men ibland talar han innan han tänker. Igår när vi pratade om min vikt sa jag att mitt slutmål är 58 kg. Till detta fick jag till svar att "det har du väl haft som mål förr höhö". Sättet han sa det på lät för mig "jaja det har du försökt med förr, varför skulle du lyckas denna gången?" Jag vet att det med all säkerhet inte var så han menade egentligen, men det kändes så för mig. Men, i stället för att fortsätta vara ledsen över det tänker jag använda det som en sporre till mig själv. Jag ska minsann visa honom att jag kan!

17 dagar kvar, sedan ska jag börja jobba igen efter att ha varit hemma i 1½ år. Och just nu känns det faktiskt väldigt bra och skönt.. Dem två sista veckorna har jag börjat känna allt mer o mer att "GAH!! Jag MÅSTE börja jobba snart igen för att jag håller på att bli GALEN här hemma!!" Har börjat tänka allt för mycket om dagarna, och då tyvärr inte på så mycket positiva saker, utan på saker som gör mig ledsen o arg.    Varför gör man det när man går hemma? Jag gör det inte ens hälften så mycket/ofta när jobbar o bara är hemma på kvällarna (eller förmiddagarna). Visst att man har mycket mer tid att tänka när man går hemma (även om man så klart har att göra här hemma också) än när man jobbar, men varför dessa negativa tankar som bara gör en ledsen o arg?

Sedan måste jag säga att en annan anledning till att jag känner att jag MÅSTE börja jobba igen snart innan jag blir galen, är faktiskt våra älskade barn.. Jag är grymt trött på att mer eller mindre hela dagarna lyssna på deras gnällande och skrikande. Milo är inne i en period (och har varit där ett ganska bra tag nu) då ingenting är bra för det mesta. Det mesta är "nej jag vill inte, nej jag tänker inte" osv. Dessutom hittar han på hyss och bråkar med både mig, hunden och Mira så fort han blir minsta lilla uttråkad. Det kvittar om vi har varit iväg hela fm. och gjort något aktivt, när vi kommer hem så räcker det att han får ha tråkigt en timme, så sätter han igång med sitt gnällande och bråkande. Han har VÄLDIGT mycket energi i kroppen, det säger dem på dagis också. Så han skulle egentligen behöva börja gå på gymnastik eller liknande, för att göra av med lite energi. Problemet är att han vägrar vara med på allt vad "lektioner" heter. Han vill nästan aldrig sitta med i ringen på dagis varken när dem har sångstund eller lässtund. Och han vill aldrig vara med på simlektionen. Han vill gärna bada och leka i vattnet, men så fort lektionen startar vill han inte vara med. Han vill helt enkelt bara leka, inget annat. (men man märker att han lyssnar även om han inte är med, för att han sjunger mycket på låtar dem sjungit på dagis och på simmet)

Och så Mira då.. Hon har blivet en riktigt gnällig liten donna den sista tiden.. Hon är fortfarande en stor liten solstråle och glad för det mesta, MEN. Hon är nog något av en dramaqueen.. Ja det har hon väl varit mer eller mindre alltid.. Hon gnäller och blir ledsen så fort hon trillar (8 av 10 gånger iaf), och hon gnäller och blir ledsen så fort Milo tar i LITE för hårt (vilket han gör OFTA). Och, när hon blir ledsen är det BARA jag som gäller. Tar Fredrik upp henne när hon är ledsen blir hon jättearg och lugnar inte ner sig förens Fredrik släpper henne så hon kan springa till mig.. (när jag inte är hemma går det dock bra med Fredrik när hon är ledsen, och tur är väl det) Och det är faktiskt ganska jobbigt. För att det innebär att jag måste sluta med allt jag håller på med varje gång hon blir ledsen (vilket hon blir rätt många gånger om dagen). Kul att vara omtyckt för all del, och självklart släpper jag det jag håller på med för att trösta henne, men ibland hade det varit väldigt skönt om hon kunnat tänka sig att låta Fredrik trösta henne ist. Tror att hon också skulle må bra just nu faktiskt, av att få börja på dagis. Och det gör hon ju snart.. Fick besked igår om att hon kommit in på Kingelstad där Milo går, och i mitten av april börjar vi inskolningen. Min lilla tjej "redan" börja på dagis.. Trots att hon (nästan) hinner bli 1 år o 4 månader när hon ska börja där "på riktigt" så känns hon så LITEN fortfarande.. *ler* Men, är inte speciellt orolig. Vi är ju där varje fredag då dem har "öppen förskola", så på sätt o vis har hon börjat inskolningen redan *ler* Och när vi är där syns det på henne att hon trivs och tycker det är roligt. Och så har hon ju både Milo och sina kusiner Erik o Maja där. Så hon har ju några barn hon känner redan.

Kort sagt; jag är trött på att gå hemma och tänka för mycket om dagarna, och jag är trött på att ständigt lyssna på barngråt, gnäll och bråk. Kommer få lyssna på det ändå givetvis, men inte hälften så mycket som nu. Och, är man iväg och jobbar o är mer än bara mamma några timmar om dagen, är det lättare att klara av gnäll o bråk. (hoppas jag iaf   )  Jag behöver vara "mer än bara mamma" nu helt enkelt. *ler*

Sedan beror det säkert även på att min hjärna vet om att jag snart ska börja jobba. Det är ju likadant när man jobbar och ska ha semester. Så länge man har flera månader kvar till semestern är man inte speciellt trött. Men så fort man vet om att det bara är 3-4 veckor kvar innan man ska ha semester, så börjar hjärnan o kroppen direkt varva ner och ställa in sig på semester, och man är jättetrött dem sista veckorna.. Det är lite samma sak nu när jag varit mammaledig i lite mer än ett år, och nu vet att jag snart ska börja jobba igen. Minns att det var likadant när jag var hemma med Milo. Det var inte förens den sista månaden som jag började klättra på väggarna och tycka det var jobbigt att gå hemma hela dagarna. *ler* (och då var jag ändå bara hemma i 14 månader om man räknar med havandeskapsledigheten. Denna gången har jag med sjukskrivningen och havandeskapsledigheten inräknad alltså varit hemma i 18 månader)

Men, jag ska försöka njuta så mycket jag kan ändå nu denna sista tiden. Det är ju trots allt sista gången i mitt liv som jag kommer vara hemma och vara mammaledig, som jag kommer vara hemma i ett helt år. (om jag inte blir arbetslös så klart, men det får vi ju inte hoppas ska hända *ler*)

4 mars idag.. Mao KNAPPT en månad kvar tills jag börjar jobba igen efter att ha varit hemma i 1½ år.. Detta känns verkligen skitskumt! Ha gått hemma i 1½ år och så plötsligt är det knappt en månad kvar tills jag ska börja jobba igen.. Hur gick det till? Vart tog det 1½ året vägen? Detta 1½ året kan man väl säga har gått väldigt fort men ändå inte, på något vis.. Vissa dagar känns det verkligen som att jag varit hemma i 1½ år och det ska bli väldigt skönt att komma igång och jobba igen. Men sedan andra dagar känner jag nästan lite ångest inför att börja jobba igen för att det känns som att detta året med Mira har gått allt för fort! Men jag är nog mest bara nervös. Känns nervöst att börja jobba igen efter att ha gått hemma varje dag i över ett år. Men, jag vet ju att det bara kommer vara dem 2-3 första veckorna kanske, som det kommer kännas konstigt och vissa dagar säkert även lite jobbigt, men sedan kommer jag vänja mig och tycka det är lika roligt igen, som jag faktiskt tyckte det var innan jag gick hem. *ler* Vet ju att jag har valt rätt yrke, ett yrke jag trivs med.   

Med tanke på vilket sorts yrke det är, att det är i hemtjänsten och att vi cyklar till våra vårdtagare, dvs är utomhus rätt mycket, så kan man ju säga att jag kommer tillbaka till rätt årstid iaf. *ler* Det är som härligast att jobba i hemtjänsten på våren och sommaren. Och nu har ju solen äntligen börjat kika fram allt mer.   *I like!*     

Nu när solen äntligen börjat kika fram och det så smått börjat bli lite plusgrader har även min lust och motivation för att ta härliga långpromenader kommit tillbaka. Tog en lång promenad på lite mer än 3 km igår efter att jag varit på babysim med Mira. Har tänkt ta en promenad varje dag hela denna veckan också. Idag tänkte jag ta en lång promenad med Charlie så fort Fredrik kommer hem från jobb (likadant på fred), och tisd, onsd och torsd när Milo ska till dagis, tänkte jag sätta ståbrädan på vagnen och GÅ till dagis, både när jag ska lämna och när jag ska hämta, Milo. En promenad på totalt ca 40 min (15-20 min dit o 15-20 min hem). Så en 40 minuters promenad x 2 tisd-torsd. Så länge vädret tillåter det och det fungerar bra med Milo, har jag tänkt gå till dagis varje dag nu innan jag börjar jobba. Och så fort min hosta försvunnit helt ska jag försöka komma igång och jogga, och har tänkt jogga med Charlie varje månd och fred. Bra motion för både mig och Charlie mao. Nu SKA jag lyckas gå ner mer än bara ett halvt kilo i veckan! Att det "bara" blir ett halvt kilo vissa veckor; helt ok, men nu SKA det börja hända mer på vågen! Jag har ännu så länge gått ner totalt 4 kg, men jag har ca 10 kg kvar att gå ner. Slutmålet är någonstans mellan 57-60 kg,och jag väger nu (ca) 69 kg.