Alla inlägg under september 2011

Av Lina - 30 september 2011 14:02

 
Nu har jag/vi varit på både bm. besök och 3D ul.   
Hos bm. gick det bra. Blodtrycket var bra, men övertrycket var något högre än det brukar ligga på. Låg på 130/65, brukar ligga på 120/70 - 120/75. Fick mätt sf måttet (http://www.babyornot.se/menupage.php/uid/209 )  för första gången, och det låg på 25 cm. Som jag förstod bm'an innebär det att den beräknade födelsevikten i nuläget ligger på ca 3,5 kg. Så som det ser ut just nu kommer hon väga mer än 3,5 kg iaf. *ler* Hon kollade även mitt Hb och det hade sjunkit till 118, så hon ville att jag skulle börja med järnttabletter, Niferex, var annan dag. 118 är inte "farligt lågt" på något vis, men det är åt det lägre hållet sa hon, så därför ville hon att jag skulle börja med järntabletter. Ska äta dem var annan dag fram tills jag ska på Glucosbelastningen den 21/10. Fick även tid till tillväxtultraljudet man får i v.32 när man går i Landskrona. Fick ett rätt häftigt datum och tid skulle man kunna säga.. Vi ska dit den 11/11/11 kl.11:00    Lätt att komma ihåg åtminstone.   
Lillans hjärtljud låg på 154 slag/minuten och slog på precis som dem skulle.   


Och så har vi äntligen fått se vår lilla älskling i 3D      
Jag hade nog lite FÖR stora förväntningar, för att bilderna på skärmen och utskriften blev inte så tydliga som jag trott och hoppats på att dem skulle bli. Hon förvarnade oss om det innan vi gjorde ul'et, att kvaliten beror på hur mycket fostervatten hon har framför ansiktet. Ju mer fostervatten framför ansiktet, ju bättre bilder. Så hade hon bara haft mer vatten framför ansiktet hade bilderna förmodligen blivet så bra som jag förväntat mig. Men missförstå mig inte nu, bilderna BLEV bra och fullt godkända, men jag hade som sagt lite FÖR stora förväntningar. *ler* Det var hur som helst en himla mysig och rolig upplevelse att få se henne i 3D.    Hon väger nu 859g.     
Och så fick vi det bekräftat.. Att vi kan fortsätta kalla henne för henne.. Det ÄR alltså en liten flicka i min mage.      
Som jag skrivet tidigare så hade en pojke till SJÄLVKLART varit PRECIS lika välkommen och älskat, men hoppas och önska kan man ju göra ändå, och jag har alltid önskat mig en flicka. Så jag är nu så OERHÖRT glad och tacksam över att jag nu både fått vad jag önskat mig, och som det ser ut i nuläget, fått/får två välskapta och friska barn. Och det sistnämnda är ju trots allt det allra allra viktigaste!


Tror inte jag berättat att vi fått tid till att både komma och prata med en specialist förlossningsläkare, och en tid till KLARA gruppen (heter Aurora i vissa kommuner), för att prata om vår förlossningsrädsla? Ska iaf träffa läkaren den 20/10 och KLARA gruppen den 25/10. Känns jätte bra att vi fått tid till att både komma och prata med en förlossningsläkare och med specialisterna i KLARA gruppen. Jag VILL ju prova på att gå igenom en vaginal förlossning om det går, men samtidigt måste och vill jag ju tänka på Fredriks känslor och oro också, och jag vill ju absolut inte ta några onödiga risker med tanke på hur det gick sist. Så därför känns det väldigt bra att vi ska få komma och prata med både specialist läkare och bm innan vi bestämmer oss för hur vi vill göra, vilket beslut som känns bäst för oss båda.


Annars är det dags att jobba igen imorgon och på sönd. Är fortfarande förkyld, men det är på väg åt rätt håll åtminstone, och jag känner mig lite piggare nu. Men tror att det är bra att jag sedan ska vara ledig på månd-tisd. Dels så att jag får en mjukstart efter förkylningen, och dels för att jag pga att Fredrik ska åka till Frankrike på söndag em ska jobba till kl.23:00 på lörd, och sedan stiga upp vid 05:40 på söndagen för att börja jobba kl.07:00 (till 16:00) så att jag kan vara hemma med Milo på kvällen. Fredriks mamma hade i värsta fall kunnat vara här hemma hos honom tills jag kommer hem, men det känns ändå bättre att vara hemma själv på kvällen. Är ju annars inte hemma förens 23:30/23:40 på söndag om jag skulle jobba kväll, och Fredriks mamma ska ju upp och jobba på måndag morgon.

ANNONS
Av Lina - 29 september 2011 12:31

Ja tänk att man aldrig är nöjd.. Först klagar man (jag) på att "det är gott den där förkylningen kunde bryta ut på allvar snart så man kan bli av med den sen".
Så där en 2-3 veckor senare bryter den äntligen ut på allvar. Vad gör jag då? Jo då klagar jag på att jag ÄR förkyld..    
Skulle ha jobbat idag och imorgon men valde att stanna hemma och vila upp mig så att jag orkar jobba resten av helgen. "Smittorisk mässigt" tror jag inte det hade varit någon fara att jobba idag, då förkylningen bröt ut i tisdags. Men jag tror inte jag skulle orka jobba, åtminstone inte idag. Är inte fullt lika snörvlig längre, men är fortfarande väldigt hängig o trött, hostig och lite små ont i halsen. Och snörvlig är jag ju fortfarande, även om det inte är lika mycket som igår. Och skulle jag då få lika mycket sammandragningar som jag hade när jag jobbade i måndags, hade det INTE varit en rolig kombination.

Har inte varit (känt mig som) världens roligaste mamma de här två-tre sista dagarna. Har i princip bara legat i soffan för att jag inte orkat så mycket mer. Så det har tyvärr blivet väldigt mycket tv tittande för Milo.   Känns iaf bra att Fredrik tog med sig Milo när han skulle köra traktor igår kväll, något Milo ÄLSKAR, så kan man iaf känna att Milo fick göra NÅGOT roligt igår. Och om en halvtimmes tid ska jag lämna Milo på dagis. Eftersom att jag inte är smittsam längre känns det helt ok att lämna han på dagis i vanlig tid, även om jag inte ska jobba ikväll. Milo behöver det och jag ska till mvc på ett bm. besök. Sedan hämtar Fredrik han som vanligt direkt efter att han slutat jobba, så jag får ett par timmar efter att jag varit hos bm'an, att ligga i soffan och vila med gott samvete. Skönt. Och behövligt.

Idag ska bm'an mäta mitt sf-mått för första gången. Ska bli spännande att se hur stort det är *ler* Och så ska hon lyssna på hjärtljuden, ska bli roligt att se vad dem ligger på idag.   Hoppas inte besöket tar allt för lång tid, så jag kan komma hem till soffan igen..   

Imorgon em. är det äntligen dags för 3D ultraljudet. Om jag inte känner mig piggare innan, så lär jag förmodligen känna mig rätt mycket piggare efter att ha fått sett vår lilla älskling tre dimensionellt.   Ska bli spännande att se om vi efter morgondagens ul kan fortsätta kalla henne för henne eller om vi måste vänja oss vid att kalla henne honom ist.. hehe   

I helgen är det som sagt tänkt att jag ska jobba. Hoppas bara jag känner mig piggare tills dess och att förkylningen lagt sig mer. Att vara förkyld och gravid på samma gång är inte jätteroligt. Särskilt inte om man då dessutom får en jäkla massa sammandragningar som också tröttar ut en rätt bra efter ett tag.

På söndag åker Fredrik till Frankrike med sitt jobb och kommer inte hem förens den 14:e okt. 12 långa dagar.   Dem första dagarna kommer det säkert vara ganska skönt, brukar kunna vara det. Men sedan lär det inte dröja lång stund innan det är mer ensamt och tomt och jag/vi saknar honom något enormt, än vad det är skönt. Hoppas dessa 12 dagar går fort.

ANNONS
Av Lina - 27 september 2011 10:38

Vad min kropp ska bråka denna graviditeten!   
I lördags hade Fredriks jobb öppet hus, vilket innebar att vi gick runt på hans jobb i några timmar. Gjorde inget direkt ansträngade, utan vi gick och stod och tittade på maskiner. Det tog inte speciellt lång tid innan mina fogar började bråka. Så till slut gick jag nästan långsammare än min svärfar gjorde, som ändå har ont i och snart ska operera sina höfter. Och den sista timmen (vi var där i ca 4h) svullnade plötsligt mina händer upp och spände rätt ordentligt.   

Igår jobbade jag kväll, och i princip hela kvällen hade jag massa sammandragningar som inte ville släppa trots att jag satte mig ner och vilade en ganska bra stund. Första halvan av kvällen var det inte så farligt, men andra halvan hade jag sammandragningar i princip nonstop. Kändes riktigt jobbigt och obehagligt, det spännde riktigt mycket.   Och den sista timmen var jag GRYMT trött i både huvud och kropp efter alla sammandragningarna.   

Det känns som att jag verkligen skulle kunna behöva den där sjukskrivningen, men nu är jag ju nervös över att Fk. inte kommer godkänna det efter att ha hört från andra att dem är RIKTIGT hårda när det gäller sjukskrivning pga foglossning nu för tiden. Nu har jag visserligen ischias också, men det kommer säkert inte väga mycket tyngre sas. Hade ju varit typiskt om Fk. inte ville godkänna min sjukskrivning nu när jag långt om länge vant mig vid tanken på att bli det och börjat känna att jag nog faktiskt skulle BEHÖVA det..   Prata om att jag kommer ha nedräkning tills jag ska gå hem på graviditetspenningen, om nu inte sjukskrivningen blir godkänd..

Av Lina - 22 september 2011 08:20

Jaha.. Det verkar som att det blir sjukskrivning trots allt.   
Jag skulle prata med chefen om att få mitt schema/mina arbetsuppgifter anpassade, igår, men hon var hemma för vård av barn. Men kvinnan som jobbar tillsammans med henne just nu och som, som jag förstått det, ska ta över efter att hon slutat ett litet tag tills vi får en ny chef, var där. Så jag pratade med henne ist.

Jag fick intrycket när jag pratade med henne att hon var förstående, men att det tyvärr är väldigt svårt att anpassa arbetsuppgifterna eftersom att vi har ett så stort område och med många tunga vårdtagare. Och det visste jag ju egentligen, men samtidigt så är det ju absolut inte omöjligt. Sa som det var att om jag bara kan vara på "Gasverket" där jag ju egentligen tillhör sas, så hade det varit lättare att anpassa mina uppgifter eftersom att det är ett lite lättare område.
Men hon ansåg ändå att det är väldigt svårt att anpassa arbetsuppgifterna. Fick känslan av att hon var förstående men inte ville göra något ändå för att "det är så svårt". (?)

Jag sa då som det var att jag vill inte sjukskriva mig, jag vill kunna jobba till november då jag ska gå hem på graviditetspenning, men att om dem inte kan anpassa mina uppgifter får jag tyvärr prata med min bm. om sjukskrivning, för att jag förlorar för mycket på att ta ut karensdagar då och då för att jag tvingas vara hemma från jobb några dagar pga att dem inte kan anpassa mina arbetsuppgifter. Senast förra veckan var jag ju hemma i tre dagar pga att jag fick så ont i fogarna och problem med ischiasen, efter att ha varit ute på promenad med en vårdtagare i rullstol. Sa detta till henne också.
Hon sa då att hon förstod mig, men att hon då rekomenderar sjukskrivning.

Så igår ringde jag till mvc för att få tid till att prata med en läkare om sjukskrivning. Hade först tänkt vänta till torsdag nästa vecka då jag ska in på vanligt besök/kontroll hos min bm, men tänkte att "om jag nu ändå ska sjukskriva mig för att dem inte kan anpassa mina arbetsuppgifter, är det lika bra att ta tag i det direkt". Tur var väl det, för att dem har tydligen väldigt dåligt med tider till deras läkare.   Så först den 4 okt ska jag dit och prata med läkaren. Sedan får jag väl se vad läkaren säger. Om han tycker att jag ska bli sjukskriven på heltid och direkt, eller om han tycker att jag ska börja med att bara bli sjukskriven på halvtid. Frågan är ju bara om det skulle göra någon nytta öht att bara bli halvt sjukskriven? Det är ju ett tungt arbete oavsett om man jobbar heltid eller halvtid. Ja jag får se vad han säger helt enkelt.

Det känns jätte trist om det nu blir sjukskrivning. Det var ju inte det jag ville egentligen. Men samtidigt har jag faktiskt börjat vänja mig vid tanken och tycka att det känns helt ok, nu dem sista dagarna. Jag har ju dividerat med både mig själv och med Fredrik, fram och tillbaka huruvida jag bör sjukskriva mig eller inte rätt länge nu. Har ju ont, haft det länge nu, och vissa dagar (senast igår) har jag ont hela dagarna på jobb även när jag har ett lätt schema. Och jag har märkt att även om jag har svårt att sitta längre stunder utan att/innan det gör ont, så klarar jag av det bättre de dagar jag varit ledig, än de dagar jag jobbat.
Och i ärlighetens namn har jag dem 2-3 sista veckorna undrat hur jag egentligen ska ORKA jobba enda till november. Har ju inte bara ont, jag känner mig väldigt trött i både huvud och kropp, också.
Så även om jag EGENTLIGEN vill jobba till november, så har det faktiskt dem senaste dagarna börjat kännas helt ok detta med sjukskrivning. Blandade känslor minst sagt.

Av Lina - 17 september 2011 09:54

Under denna graviditeten känns det som att jag inte gjort mycket annat än att gnälla. Jag är trött på att höra mig själv gnälla och jag förstår om andra också är trötta på att jag gnäller. Jag vill inte hålla på och gnälla. Men samtidigt är det väldigt skönt att få gnälla av sig när man är trött och har ont som jag är/har varje dag. Hoppas att det kanske ska bli lite bättre sedan när jag går hemma på graviditetspenning och inte jobbar och sliter på fogarna, och har större chans att vila när jag känner att jag behöver det.

Ibland kan jag känna mig otacksam som inte gör annat än att gnälla. Jag är ju trots allt gravid med vårt efterlängtade och redan älskade lilla mirakel i magen. Det är inte alla som ens kan bli gravida. Men har man ont i fogar både fram och bak så att man varken kan stå, gå eller sitta för länge utan att det gör ont, är det svårt att inte gnälla. Och känner man sig trött i både huvud och kropp varje dag, är det svårt att inte gnälla. Jag har dessutom svårare för att andas denna gången. Känns som att jag andas väldigt tungt, har känt detta dem 2-3 senaste veckorna. Och jag är ändå bara gravid i v.24, började känna av det redan runt graviditetsvecka 21-22. Dvs redan runt v.20-21 enligt barnmorskornas uträkning som ju endast räknar hela veckor. Och dem första veckorna mådde jag ju heller inte bra. Då hade jag inte ont, men mådde illa konstant och var SJUKT trött. Denna graviditeten har alltså minst sagt varit jobbig. Sedan att jag vet att där är dem som har det MYCKET värre under sina graviditeter det vet jag. Men det hjälper ju inte mig.


Känns SÅ tråkigt att redan känna sig trött på att vara gravid.    Jag har ju längtat efter denna graviditeten, och jag vill kunna bara NJUTA av denna graviditeten. Vet ju hur fruktansvärt fort en graviditet faktiskt går, och detta är min sista graviditet. Och tro mig, jag njuter av att känna sparkarna (kanske inte när hon sparkar på en nerv eller blåsan, men iaf..   ), och jag tycker det är supermysigt med denna runda och fina bebismagen. Skönt att för en gångs skull vara stolt och vilja visa upp sin "tjocka" mage ist för att "skämmas" över den. *ler* Så visst njuter jag OCKSÅ även om jag gnäller väldigt mycket och även om jag är trött på att vara gravid redan. Men påminn gärna mig OM jag någon gång skulle få för mig att vilja bli gravid igen, hur jobbig jag tyckte denna graviditeten var och hur fort jag blev trött på att vara gravid. *ler* Det är annars SÅ himla lätt att glömma allt det jobbiga och bara tänka på allt det underbara och mysiga. Tur är väl det om man vill ha fler barn, men både jag och Fredrik är rörande överens om att två barn är fullt tillräckligt!

Av Lina - 15 september 2011 10:30

Jag måste verkligen säga ifrån på jobb om att jag inte klarar av promenader med vårdtagare som sitter i rullstol längre. Enda sedan i tisdags när jag hade en promenad med en vårdtagare i rullstol har jag haft väldigt ont i fogarna fram samt varit stel i ichiasnerven.   Att jag satt still på en trästol mer eller mindre hela dagen på jobb igår när vi hade planeringsmöte hjälpte väl inte till precis..


Skulle ha jobbat idag, ledig imorgon, men jag kände redan sent i natt/tidigt i morse när jag var uppe på toaletten att jag nog får stanna hemma från jobb och vila idag, om jag ska orka/klara av att jobba i helgen. Är som sagt ledig imorgon, så hade först tänkt ignorera att jag har ont i fogarna och känner mig stel i ichias nerven och köra till jobb ändå idag. Men så tänkte jag att med tanke på hur ont det gjorde i fogarna igår när jag på rasten gick ett halvt kvarter (en runda på mindre än fem minuter när man inte har ont..), och hur det kändes när jag var uppe på toaletten i natt, samt när jag gick upp i morse efter att klockan ringt, så hade jag förmodligen känt mig helt handikappad efter mitt arbetspass idag. Och imorgon kan jag ju inte vila speciellt mycket, eftersom att då är ju Milo också hemma hela dagen. Så därför bestämde jag mig för att stanna hemma från jobb idag. Passa på att vila när Milo är på dagis. Så Fredrik lämnade han på dagis i morse, sedan ska jag hämta honom vid den tiden jag skulle ha hämtat honom om jag jobbat idag, dvs vid 15:30. Så har jag hela dagen på mig att bara vila.


Ska jobba hela helgen samt på måndag. På lördag har jag bett om att få kompa en halvtimme, för att vi ska på dop kl.16:00 Om jag inte kunnat kompa hade jag inte varit hemma förens 15:30.. Mindre än en halvtimme på mig att göra mig i ordning och ta oss till kyrkan, mao.. Nu slutar jag 14:30 ist, så då har jag åtminstone 40 min på mig att göra mig i ordning. Rätt stressigt det med, men duschar jag imorgon så att jag på lördag bara behöver platta och snygga till håret samt sminka mig, så går det ju. *ler*


Om två veckor ska vi äntligen på 3D ultraljudet! SOM jag LÄNGTAR!!    Hoppas hoppas att lilltjejen ska vara lika samarbetsvillig som på rutin ultraljudet och hjärtgranskningen, så att vi kan få riktigt bekräftat att det verkligen är en liten flicka i magen *ler* Vi har pratat om att vi ska till Ullared så fort vi fått det bekräftat, men tyvärr får jag vänta ytterligare 2-3 veckor efter 3d ul'et, innan vi kan åka till Ullared, eftersom att Fredrik åker till Frankrike med sitt jobb på söndagen (2/10) och är borta i två veckor. Den som väntar på något gott eller...   

Av Lina - 13 september 2011 16:22

Gillar inte detta alls. Hade EN rullstolspromenad idag, och efter den promenaden sa och säger mina fogar AJ AJ AJ   
Jag har ju fått ett intyg från min bm. om att jag har foglossning och ischias, och att det skulle hjälpa o vara bra om jag kunde få anpassade uppgifter så som mindre promenader och städ. Men hittills har jag inte känt att jag behövt lämna intyget då jag dem 2-3 sista veckorna har fått ganska lugna och bra scheman. Men efter denna promenaden undrar jag om jag inte ska ta det där samtalet med och lämna det där intyget till min chef trots allt. Kan dem inte anpassa schemat så undrar jag om det inte får ta och bli sjukskrivning snart ändå.   

Visserligen känns det som att jag ännu så länge klarar av "vanliga promenader", dvs promenader med vårdtagare som går själv och inte sitter i rullstol (så länge det inte är mer än 1 promenad eller max 2 korta, per dag), men det känns som att det bara är en tidsfråga innan jag inte klarar av det i heller.    Två av mina arbetskamrater frågade mig idag när dem såg hur trött jag var och hur ont jag hade efter promenaden hur länge jag egentligen kommer orka. Det undrar jag själv också just nu.    Om det kommer kännas så här efter "vanliga promenader" också numera, så kommer jag nog inte orka så länge till. Om dem inte kan anpassa mitt schema som sagt.

Men så är problemet att jag VILL JU INTE sjukskriva mig egentligen. Jag VILL kunna jobba fram till november då jag ska gå hem på graviditetspenning. Jag vill kunna jobba fram tills dess eftersom att sedan kommer jag ju vara hemma i mer än ett år, och det känns länge nog bara det. Skulle jag då gå hem på sjukskrivning redan nu i sept eller okt blir det ju ännu längre. Men, sedan vet jag ju att jag i detta läget måste tänka på både mig själv och bebisen i första hand. Mår inte jag bra lär ju bebisen påverkas på något vis den med.

Denna graviditeten är helt klart mycket jobbigare än första.   

Av Lina - 12 september 2011 13:39

Fick ett riktigt TREVLIGT brev från försäkringskassan idag...

Min ansökan om graviditetspenning blev GODKÄND!!!      

Så den 10 november är min sista arbetsdag på lite mer än ett år.. Känns konstigt, trist och otroligt SKÖNT på samma gång. *ler* Otroligt skönt att det blev godkänt. Hade som ni vet inte klarat av att jobba enda in i det sista oavsett pga fogarna, så nu när jag vet att jag bara ska jobba fram till den 11 november (10:onde) känns det lättare att härda ut när fogarna bråkar, för att nu har jag ett mål att sikta på, nu när jag vet att den 10 nov är min sista arbetsdag. Så drygt två månader kvar bara nu.   


Samtidigt känns det lite trist och konstigt att jag inte ska jobba på mer än ett år. Kommer sakna mina arbetskompisar och jobbet i sig väldigt mycket. Får hoppas att mina arbetskompisar tänker på mig när/om dem ska ut och äta eller liknande, så jag får följa med även om jag är hemma och är mammaledig. *ler*

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se