Det känns som att jag börjat bli beroende av träning..    De få dagar jag inte tränar något alls känns det jättekonstigt och jag ser fram emot varje dag att få träna, om det så bara är en lång o rask promenad. Det går inte en dag just nu som jag inte tänker på träning. Vad och hur mycket jag ska träna kommande vecka. Tänker vara duktig när jag börjat jobba också har jag bestämt mig för, och gå i trappor ist för att ta hissen. På tal om trappor har jag när jag är iväg på shoppingcenter o liknande, börjat bli BESVIKEN om där inte finns några trappor,utan bara rulltrappor eller hiss.. haha    Jag har nog blivet tokig   

Måste säga att jag är stolt över mig själv. Detta är första gången på lääänge (kanske tom. någonsin? Nej inte någonsin, men som sagt på lääänge..) som jag varit så här duktig med träningen så här länge. Har inte haft någon svacka när det gäller träningen på flera veckor nu. Har tagit det lite lugnare när jag varit förkyld, av naturliga själ, men då har jag ändå tagit raska promenader. Men så här har jag faktiskt alltid varit, att jag har lättare för att komma igång och hålla igång, med träningen, än med kosten. Kosten har alltid varit min svaga sida tyvärr. Men, nu sedan jag gick med i viktväktarna har jag blivet mycket duktigare med kosten också även om jag "slarvar" någon gång då och då. Men det tycker jag faktiskt är ok, så länge man inte slarvar varje dag i flera veckor, och så länge man "bättrar" sig och kör på igen dagen efter att man "slarvat". Och när man håller på att gå ner i vikt tror jag att man MÅSTE ha en dag i veckan iaf, då man unnar sig i princip precis vad man vill utan att räkna points o liknande. Annars tröttnar man nog mycket fortare. Så fungerar jag iaf.

Har som mål denna vecka att jag ska gå ner 0,8 kg (eller mer givetvis, men inte mindre) tills på lörd när jag ska väga mig, för att lyckas jag med det har jag gått ner 6 kg sedan jag gick med i viktväktarna och jag får min andra guldstjärna

Nästa vecka också, sedan börjar allvaret igen. Inget mer "ta det lugnt varje morgon och sedan göra vad jag vill, när jag vill". *ler* Men visst, de dagar jag är ledig kommer barnen inte vara på dagis, så dessa dagar kan man ju ta det lugnt på morgonen o sedan göra vad man vill hela dagen, och de dagar jag jobbar kväll kan jag också ta det lugnt på morgonen.  Men det blir ju inte alls samma sak, och framför allt kan man inte göra det varje dag som jag kunnat nu i 1½ år.

Just nu är det faktiskt lite blandade känslor igen.. För bara några dagar sedan kände jag, som jag känt dem 3-4 sista veckorna, att det bara skulle bli skönt och behövligt (framför allt behövligt) att börja jobba igen. Men nu dem 2-3 sista dagarna har det blivet lite blandade känslor igen. Är väl så ju närmare man kommer "dagen D". *ler* Tycker fortfarande att det ska bli skönt och behövligt, och även roligt. Men samtidigt så känns det lite tråkigt också. Kommer inte kunna mysa med Mira hela dagarna (eller med båda två de dagar Milo inte är på dagis), och när hon väl börjar på dagis är jag rädd att hon plötsligt och fort ska bli så himla "stor". Dem får ju mer stimulans och utvecklas därmed mer, när dem börjat på dagis. Och detta ser jag så klart fram emot att få följa. Men som sagt, plötsligt kommer hon bli så stor... Vill att hon ska vara liten ett tag till.. *ler*

Sedan ÄR det ju väldigt bekvämt att kunna ta det lugnt VARJE morgon, och kunna göra vad man vill när man vill VARJE dag..

Känns lite vemodigt också eftersom att detta är sista gången någonsin som jag kommer vara mammaledig.. Vi har satt ett definitivt stopp för bebisverkstaden nu. *ler*

Men, samtidigt ska det som sagt bli både skönt, behövligt och roligt att börja jobba igen. Komma in i lite mer normala rutiner igen, träffa alla härliga arbetskamrater igen, och KOMMA HEMIFRÅN och vara "MER ÄN BARA MAMMA" mer än bara någon gång då o då. Bara detta ska bli väldigt skönt måste jag erkänna. *ler* Jag älskar våra barn, men just nu håller jag på att bli tokig på dem. *ler smått* Milo har VÄLDIGT mycket energi i kroppen som han inte riktigt vet vart han ska göra av den, och blir han minsta lilla uttråkad (vilket han blir fort, flera gånger om dagen, varje dag) så bråkar han med och är taskig mot Mira, är elak mot hunden, gnäller och bråkar. Och Mira då.. Dels märker man på henne att hon behöver allt mer o mer stimulans nu, mer än jag känner att jag kan ge henne (inte "den" sortens stimulans iaf), så hon BEHÖVER börja på dagis nu känner jag. Och dels har hon blivet så GNÄLLIG den sista tiden. Gnäller och blir ledsen i princip varje gång hon trillar (oavsett om hon slår sig eller ej), och gnäller och blir ledsen så fort Milo tar i LITE för hårt (vilket han gör OFTA varje dag). Och är jag hemma är det BARA jag som gäller när hon blir ledsen. Skulle Fredrik ta upp henne o försöka trösta henne blir hon ist FÖRBANNAD.... Och att lyssna på hennes gnällande jag vet inte hur många gånger om dagen, varje dag.. Jag håller på att bli tokig! (sådan tur är så är hon en riktig liten solstråle med massor av humor där i mellan. Precis som Milo är  )

Ja nej.. Så även om känslorna är blandade, så ska det mestadels bli skönt, behövligt och roligt :-)

Var på planeringsdagar med en del av mina arbetskamrater igår, och blev då påmind om vilken härlig stämning det faktiskt ÄR för det mesta på jobb.       

Min viktresa fortsätter, och jag har nu kommit fram till vad jag vill ha som slutmål. Har länge varit osäker, men har känt att någonstans mellan 57-60 kg känns lagom. Men nu har jag bestämt mig; mitt slutmål är 58 kg. Känns lagom till mina 157 cm i längd. *ler*

Tyvärr visade vågen lite plus igår (för första gången sedan jag gick med i viktväktarna). Inte så mycket sådan tur är, men jag blev ändå besviken då jag absolut inte hade förväntat mig att få plus. Hade inte förväntat mig att jag skulle få jättemycket minus denna veckan, för att jag vet med mig själv att jag HAR slarvat en del med kosten denna veckan. Men SÅ jäkla mycket har jag inte slarvat, och jag har tränat mycket denna veckan som gengäld. Jaja, det tar jag igen nästa vecka!    Och det var som sagt inte mycket alls; +0,2 kg. Löjligt lite egentligen. *ler* Som någon sa "gå på toaletten o skit så blir du av med det plusset". haha   Tror att plusset är en blandning av att jag slarvat lite med kosten och att jag är "i ägglossningstider", och då kan man ju samla på sig lite vätska, precis som man gör runt mensen. 

Men, nu tar jag nya friska tag. Började i slutet av förra veckan att göra "plankan" en gång om dagen varje dag. Det är faktiskt inte så lätt som det ser ut, men man klarar av att göra den längre för varje dag.    Så det ska jag fortsätta med. Jag behöver ju inte bara gå ner i vikt, jag behöver ju bygga lite magmuskler också.

Träningsveckan med start idag ser ut så här tänkte jag;
Idag; Plankan + 20 min express workout Zumba

Måndag: Plankan + 40 min cardio Zumba
Tisdag: Plankan + situps 15stx3
Onsdag: Plankan + 40 min cardio Zumba

Torsdag: Plankan + situps 15stx3

Fredag: Plankan + 40 min cardio Zumba

Lördag: Vilodag

Söndag: Plankan + situps 15stx3

Min kära älskade pappa sa något till mig igår som faktiskt gjorde mig lite ledsen. Jag älskar min pappa o jag vet att han aldrig menar något illa, men ibland talar han innan han tänker. Igår när vi pratade om min vikt sa jag att mitt slutmål är 58 kg. Till detta fick jag till svar att "det har du väl haft som mål förr höhö". Sättet han sa det på lät för mig "jaja det har du försökt med förr, varför skulle du lyckas denna gången?" Jag vet att det med all säkerhet inte var så han menade egentligen, men det kändes så för mig. Men, i stället för att fortsätta vara ledsen över det tänker jag använda det som en sporre till mig själv. Jag ska minsann visa honom att jag kan!

17 dagar kvar, sedan ska jag börja jobba igen efter att ha varit hemma i 1½ år. Och just nu känns det faktiskt väldigt bra och skönt.. Dem två sista veckorna har jag börjat känna allt mer o mer att "GAH!! Jag MÅSTE börja jobba snart igen för att jag håller på att bli GALEN här hemma!!" Har börjat tänka allt för mycket om dagarna, och då tyvärr inte på så mycket positiva saker, utan på saker som gör mig ledsen o arg.    Varför gör man det när man går hemma? Jag gör det inte ens hälften så mycket/ofta när jobbar o bara är hemma på kvällarna (eller förmiddagarna). Visst att man har mycket mer tid att tänka när man går hemma (även om man så klart har att göra här hemma också) än när man jobbar, men varför dessa negativa tankar som bara gör en ledsen o arg?

Sedan måste jag säga att en annan anledning till att jag känner att jag MÅSTE börja jobba igen snart innan jag blir galen, är faktiskt våra älskade barn.. Jag är grymt trött på att mer eller mindre hela dagarna lyssna på deras gnällande och skrikande. Milo är inne i en period (och har varit där ett ganska bra tag nu) då ingenting är bra för det mesta. Det mesta är "nej jag vill inte, nej jag tänker inte" osv. Dessutom hittar han på hyss och bråkar med både mig, hunden och Mira så fort han blir minsta lilla uttråkad. Det kvittar om vi har varit iväg hela fm. och gjort något aktivt, när vi kommer hem så räcker det att han får ha tråkigt en timme, så sätter han igång med sitt gnällande och bråkande. Han har VÄLDIGT mycket energi i kroppen, det säger dem på dagis också. Så han skulle egentligen behöva börja gå på gymnastik eller liknande, för att göra av med lite energi. Problemet är att han vägrar vara med på allt vad "lektioner" heter. Han vill nästan aldrig sitta med i ringen på dagis varken när dem har sångstund eller lässtund. Och han vill aldrig vara med på simlektionen. Han vill gärna bada och leka i vattnet, men så fort lektionen startar vill han inte vara med. Han vill helt enkelt bara leka, inget annat. (men man märker att han lyssnar även om han inte är med, för att han sjunger mycket på låtar dem sjungit på dagis och på simmet)

Och så Mira då.. Hon har blivet en riktigt gnällig liten donna den sista tiden.. Hon är fortfarande en stor liten solstråle och glad för det mesta, MEN. Hon är nog något av en dramaqueen.. Ja det har hon väl varit mer eller mindre alltid.. Hon gnäller och blir ledsen så fort hon trillar (8 av 10 gånger iaf), och hon gnäller och blir ledsen så fort Milo tar i LITE för hårt (vilket han gör OFTA). Och, när hon blir ledsen är det BARA jag som gäller. Tar Fredrik upp henne när hon är ledsen blir hon jättearg och lugnar inte ner sig förens Fredrik släpper henne så hon kan springa till mig.. (när jag inte är hemma går det dock bra med Fredrik när hon är ledsen, och tur är väl det) Och det är faktiskt ganska jobbigt. För att det innebär att jag måste sluta med allt jag håller på med varje gång hon blir ledsen (vilket hon blir rätt många gånger om dagen). Kul att vara omtyckt för all del, och självklart släpper jag det jag håller på med för att trösta henne, men ibland hade det varit väldigt skönt om hon kunnat tänka sig att låta Fredrik trösta henne ist. Tror att hon också skulle må bra just nu faktiskt, av att få börja på dagis. Och det gör hon ju snart.. Fick besked igår om att hon kommit in på Kingelstad där Milo går, och i mitten av april börjar vi inskolningen. Min lilla tjej "redan" börja på dagis.. Trots att hon (nästan) hinner bli 1 år o 4 månader när hon ska börja där "på riktigt" så känns hon så LITEN fortfarande.. *ler* Men, är inte speciellt orolig. Vi är ju där varje fredag då dem har "öppen förskola", så på sätt o vis har hon börjat inskolningen redan *ler* Och när vi är där syns det på henne att hon trivs och tycker det är roligt. Och så har hon ju både Milo och sina kusiner Erik o Maja där. Så hon har ju några barn hon känner redan.

Kort sagt; jag är trött på att gå hemma och tänka för mycket om dagarna, och jag är trött på att ständigt lyssna på barngråt, gnäll och bråk. Kommer få lyssna på det ändå givetvis, men inte hälften så mycket som nu. Och, är man iväg och jobbar o är mer än bara mamma några timmar om dagen, är det lättare att klara av gnäll o bråk. (hoppas jag iaf   )  Jag behöver vara "mer än bara mamma" nu helt enkelt. *ler*

Sedan beror det säkert även på att min hjärna vet om att jag snart ska börja jobba. Det är ju likadant när man jobbar och ska ha semester. Så länge man har flera månader kvar till semestern är man inte speciellt trött. Men så fort man vet om att det bara är 3-4 veckor kvar innan man ska ha semester, så börjar hjärnan o kroppen direkt varva ner och ställa in sig på semester, och man är jättetrött dem sista veckorna.. Det är lite samma sak nu när jag varit mammaledig i lite mer än ett år, och nu vet att jag snart ska börja jobba igen. Minns att det var likadant när jag var hemma med Milo. Det var inte förens den sista månaden som jag började klättra på väggarna och tycka det var jobbigt att gå hemma hela dagarna. *ler* (och då var jag ändå bara hemma i 14 månader om man räknar med havandeskapsledigheten. Denna gången har jag med sjukskrivningen och havandeskapsledigheten inräknad alltså varit hemma i 18 månader)

Men, jag ska försöka njuta så mycket jag kan ändå nu denna sista tiden. Det är ju trots allt sista gången i mitt liv som jag kommer vara hemma och vara mammaledig, som jag kommer vara hemma i ett helt år. (om jag inte blir arbetslös så klart, men det får vi ju inte hoppas ska hända *ler*)

4 mars idag.. Mao KNAPPT en månad kvar tills jag börjar jobba igen efter att ha varit hemma i 1½ år.. Detta känns verkligen skitskumt! Ha gått hemma i 1½ år och så plötsligt är det knappt en månad kvar tills jag ska börja jobba igen.. Hur gick det till? Vart tog det 1½ året vägen? Detta 1½ året kan man väl säga har gått väldigt fort men ändå inte, på något vis.. Vissa dagar känns det verkligen som att jag varit hemma i 1½ år och det ska bli väldigt skönt att komma igång och jobba igen. Men sedan andra dagar känner jag nästan lite ångest inför att börja jobba igen för att det känns som att detta året med Mira har gått allt för fort! Men jag är nog mest bara nervös. Känns nervöst att börja jobba igen efter att ha gått hemma varje dag i över ett år. Men, jag vet ju att det bara kommer vara dem 2-3 första veckorna kanske, som det kommer kännas konstigt och vissa dagar säkert även lite jobbigt, men sedan kommer jag vänja mig och tycka det är lika roligt igen, som jag faktiskt tyckte det var innan jag gick hem. *ler* Vet ju att jag har valt rätt yrke, ett yrke jag trivs med.   

Med tanke på vilket sorts yrke det är, att det är i hemtjänsten och att vi cyklar till våra vårdtagare, dvs är utomhus rätt mycket, så kan man ju säga att jag kommer tillbaka till rätt årstid iaf. *ler* Det är som härligast att jobba i hemtjänsten på våren och sommaren. Och nu har ju solen äntligen börjat kika fram allt mer.   *I like!*     

Nu när solen äntligen börjat kika fram och det så smått börjat bli lite plusgrader har även min lust och motivation för att ta härliga långpromenader kommit tillbaka. Tog en lång promenad på lite mer än 3 km igår efter att jag varit på babysim med Mira. Har tänkt ta en promenad varje dag hela denna veckan också. Idag tänkte jag ta en lång promenad med Charlie så fort Fredrik kommer hem från jobb (likadant på fred), och tisd, onsd och torsd när Milo ska till dagis, tänkte jag sätta ståbrädan på vagnen och GÅ till dagis, både när jag ska lämna och när jag ska hämta, Milo. En promenad på totalt ca 40 min (15-20 min dit o 15-20 min hem). Så en 40 minuters promenad x 2 tisd-torsd. Så länge vädret tillåter det och det fungerar bra med Milo, har jag tänkt gå till dagis varje dag nu innan jag börjar jobba. Och så fort min hosta försvunnit helt ska jag försöka komma igång och jogga, och har tänkt jogga med Charlie varje månd och fred. Bra motion för både mig och Charlie mao. Nu SKA jag lyckas gå ner mer än bara ett halvt kilo i veckan! Att det "bara" blir ett halvt kilo vissa veckor; helt ok, men nu SKA det börja hända mer på vågen! Jag har ännu så länge gått ner totalt 4 kg, men jag har ca 10 kg kvar att gå ner. Slutmålet är någonstans mellan 57-60 kg,och jag väger nu (ca) 69 kg.

Milo har nu gått utan blöja på dagarna i en hel vecka. Här hemma fungerar det jättebra. Framför allt dem 3-4 sista dagarna har han varit riktigt duktig. Har sagt ifrån flera gånger om dagen att han vill gå och kissa, och har tom. (efter att han sagt ifrån) gått och satt sig på toaletten själv utan hjälp. Nu två dagar på raken har han tom. sagt ifrån när han behövt bajsa, och har bajsat på toaletten. Han bajsade på toaletten i helgen också. Annars brukar ju det av någon anledning vara det dem vill göra på toaletten sist sas. Men tre gånger på bara några få dagar är jättebra tycker jag. Nu är det bara att hoppas att han fortsätter vara duktig även på detta.

På dagis har det ännu så länge inte gått fullt lika bra. Ganska bra, men inte helt bra. Så länge dem är inomhus fungerar det visst bra, hade bara hänt en olycka när dem var inne förra veckan (han går ju bara på dagis tre dagar i veckan; tisd-torsd), men dem andra två dagarna hade han klarat sig utan olyckor enda fram till eftermiddagen när dem gick ut. Han säger inte ifrån när han är utomhus mao, vilket innebär att det kommer i kalsongerna när han är ute. Men fyra olyckor på 3 dagar första blöjfria veckan på dagis är ändå väldigt bra tycker jag. Har gått över förväntan.   

Vi har inte försökt låta han sova utan blöja ännu, men vi (jag..) har sagt att när han varje dag i en hel vecka har varit duktig och kissat på toaletten varje dag och inte i kalsongerna, är det nog dags att börja försöka låta han vara utan blöja även på nätterna. Får införskaffa många skydd till sängen.. *flinar*   

När det gäller min viktminskning går det väl inte lika bra. Eller ja, inte så bra som jag skulle vilja iaf. Skulle vilja se mer resultat i veckan än bara -0,4 - 0,6 kg. Jag VET att viktväktarna rekommenderar ett halvt kilo i veckan för en hälsosam viktnedgång, och jag vet att -0,4 - 0,6 är bra. Men jag känner att för motivationens skull vill jag åtminstone någon vecka då o då gå ner 1-1½ kg så att man verkligen ser ett tydligt ordentligt resultat. Just nu känns det som att min motivation finns där, men inte alls lika bra som den var för några veckor sedan. Att jag pga sjukdomar inte kunnat träna på mer än två veckor gör ju inte saken bättre precis.    Blev så glad och stolt i söndags när jag hade promenerat en runda på drygt 3,5 km i rask takt, och kände att nästa vecka kan jag komma igång med träningen igen, för att nu har jag känt mig frisk från förkylningen i ett par dagar. På eftermiddagen i söndags började jag plötsligt få en hemsk hosta efter att i princip inte ha hostat alls på ett par-tre dagar, och på kvällen när vi lagt oss för natten började jag känna mig frusen,och det visade sig att jag hade feber. Har varit feberfri sedan dess, men den hemska hostan hänger kvar och jag känner mig sjuk i kroppen. Ingen träning denna veckan i heller mao.    Hade Milo varit på dagis hade jag tagit en lång promenad i lagom takt efter att jag lämnat honom på dagis, bara för att känna att jag rört lite på mig iaf. Men igår eftermiddag var det Milos tur att få feber (hostig har han varit i några dagar), så inget dagis för honom idag. Och i morse och hela fm. var han hängig och hade fortfarande feber, så inget dagis för honom imorgon i heller. Visst hade jag kunnat ta den där promenaden när Fredrik kommit hem från jobb, men han är inte hemma förens runt 16:30/16:40, och redan då är det nästan mörkt ute redan, jag är trött och maten behöver påbörjas. Ikväll ska vi dock ha en ganska lätt o snabblagad mat, så undrar om jag inte ska ta mig i kragen och ta den där promenaden så fort Fredrik kommit hem från jobb idag? Även om jag med tanke på hur jag känner mig nu (trött o kymig), förmodligen inte kommer vara jättepigg eller sugen på det em/ikväll. Men just därför hade jag väl verkligen BEHÖVT den där promenaden antar jag. *ler* Tror och hoppas att så fort jag börjat jobba igen kommer det visa mer minus på vågen. Tack vare att jag har den sortens jobb där jag rör mycket på mig, så blir det ju per automatik mycket mer vardags motion än jag får nu. Hoppas hoppas! Ska på bröllop i augusti och skulle verkligen vilja kunna ha en halvtajt klänning på mig då, och känna mig SNYGG o BEKVÄM i den!

Helgen som gick var minst sagt innehållsrik och trevlig. I fredags var Fredrik ledig från jobb efter att ha haft jour helgen innan. Då passade vi på att köra ner till Mila mässan (lantbruksmässa) i Malmö. Måste säga att jag blev rätt besviken.     Hade förväntat mig att det skulle vara både större, fler djur och mer att smaka på, än vad där var. Vill minnas att sist vi var där var det både större, fler djur o mer att smaka på. Men men.. Alltid trevligt att komma iväg på lite utflykt tillsammans med familjen oavsett. *ler* Efter att vi varit på mässan körde vi ner till Trelleborg för lite fika och för att lämna av barnen. Båda barnen skulle sova över hos mina föräldrar hela helgen.

Jag ska vara ärlig och säga att jag var lite orolig o nervös inför att lämna Mira över natten. Inte för att jag inte trodde att mina föräldrar skulle klara av det, det var/är jag inte ett dugg orolig över. Men det var första gången Mira skulle sova borta, och hon brukar kunna vara väldigt mammig till o från. Sedan som mamma antar jag att det alltid är lite småjobbigt att lämna ifrån sig sin "bebis" (nu är hon ju ingen bebis längre, men i mitt hjärta är hon det fortfarande *ler*) första gången. *ler* (har ju lämnat henne ifrån mig ett par/några timmar tidigare, men aldrig över natten)  Men, det hade fungerat jättebra! Hon hade inte verkat orolig eller mammig alls, och hon hade sovit som hon skulle, både på dagen o natten.   Så det känns jätteskönt och bra att veta att det fungerade så bra.   

På kvällen åkte vi in till Lund där vi först skulle äta på restaurang Rauhrackel, en Österrikisk restaurang. Jättegod mat! Sedan skulle vi se på Johan Glans (World tour of Scandinavia). Har inte skrattat så mycket på länge kan jag säga! Man hade ont i varenda skrattmuskel efter typ 5 min. haha    Har ni inte sett honom uppträda någon gång så rekomenderar jag det starkt.    Uppträdet var slut vid 22:30, sedan tog det ca 20 min att promenera dit vi hade ställt bilen, och sedan ville dem andra ha lite nattamat på Mc Donalds innan vi körde hem. *ler* Så vi var väl hemma vid tolvtiden. Då var jag TRÖTT kan jag säga, efter en lång dag och pga min förkylning jag dragits med sedan i onsdags/torsdags. Det var rätt skönt att kunna sova en hel natt ostörd..   

I lördags var jag först iväg på Viktväktarna som vanligt. Hade inte förväntat mig någon större viktnedgång pga fredagens "utekväll". Men minus 0,4 kg blev det iaf. Helt ok. Jag är lite fundersam över varför jag går ner i vikt så långsamt denna gången. När jag var med där innan jag blev gravid med Mira, gick jag ner nästan 2 kg redan första veckan, sedan 1-1,5 kg någon vecka. Där i mellan gick jag visserligen bara ner mellan 0,2-0,7 kg, men ändå. Det mesta jag gått ner på en vecka denna gången är 0,8 kg. Inte ens 1 kg mao. Och jag tycker inte jag lever så värst annorlunda denna gången mot förra? Visst jag rörde visserligen mer på mig iom att jag då jobbade, vilket innebär att jag cyklade varje dag. Men jag tycker jag rör på mig mycket nu också, är jätteduktig med zumban (inte dem två sista veckorna bla pga förkylningen dock), och har ju nu två barn att jaga efter, så även om jag vissa veckor inte rör mig jättemycket, så sitter jag sällan stilla några längre stunder. Nåja, går ju ner varje vecka ännu så länge, och det är ju det viktigaste. Är lite fundersam bara över varför det gick fortare förra gången. Ska iaf börja mäta mig varje fredag from. denna veckan. Så förhoppningsvis kommer det märkas mer på måttbandet än vågen de veckor jag inte får så mycket minus på vågen.

Anyhow..

I lördags var vi även bjudna på en examens/30 års fest hos en kompis till mig i Trelleborg. Jag var lite smånervös innan vi åkte dit pga att det skulle vara bordsplacering och jag visste att jag/vi i princip inte kände någon annan där än värdparet. Men det gick jättebra. Jag stötte på ett par stycken jag "halvkände"/visste vem dem var, rätt fort, och vi fick bra bordsgrannar. Så det visade sig bli en riktigt trevlig och rolig kväll.    Festen började kl.17:00 och slutade kl.01:00, och tiden bara sprang iväg för att vi hade så roligt. Så det var verkligen en lyckad fest.   

Var väl tillbaka till husbilen vid 02:00 tiden. Gick en runda till stan för att försöka hitta lite nattamat innan vi gick "hem". *ler*

Sov till runt 09:00 dagen efter sedan blev vi bjudna på frukost hos mina föräldrar. Körde hem strax efter 11:00 igår sönd. Resten av söndagen gjorde vi så lite som möjligt. Kan inte påstå att vi var speciellt pigga någon av oss. *ler*

Ja, en minst sagt trevlig helg som sagt.   

I helgen bestämde vi även oss för att from. tisdag ska vi på allvar börja försöka få Milo blöjfri även på dagis. Han har varit så duktig här hemma den sista veckan, så vi tycker det känns som rätt tillfälle att börja sätta kalsonger ist för blöja på honom även på dagis nu. Han är ju 4 år gammal nu, och en del tycker att det är väldigt sent att bli blöjfri, och det kan jag väl hålla med om själv också. Men han har inte varit redo innan. Vi har försökt på flera olika sätt i runt ett år nu, men det har inte fungerat för att han har helt enkelt inte varit mogen och redo för det. Barn är ju så himla olika. Så orolig har jag aldrig varit, men där emot väldigt frustrerad till och från ska erkännas. Men nu dem sista veckorna har vi märkt mer o mer att han äntligen är mogen och redo för det. Och framför allt den sista veckan har han varit jätteduktig och kommit o sagt ifrån själv flera gånger om dagen att han vill gå på toaletten och kissa. Så nu är det på G! Till sommaren är han väl förhoppningsvis helt blöjfri.

Detta med att sova är tydligen väldigt överskattat ibland enligt vår kära dotter.. Igår kväll somnade hon strax innan 20:00, sov sedan bra fram till strax efter 21:00. Efter det sov hon inte bra alls. Vaknade först en gång, gick upp och la henne ner igen o satte i nappen. Fungerade i ca 10 min. Sedan vaknade hon igen, och då skulle hon inte somna om alls tyckte hon. Fredrik tog ner henne för att försöka få henne att somna om i famnen här nere. Gick så där.. Hon var på god väg att somna flera gånger, men varje gång hon I PRINCIP hade somnat, var det som om hon kom på att hon höll på att somna, och det ville hon ju inte.. Och spärrade upp ögonen igen.

Vid 22:30 gick jag upp med henne, Fredrik blev kvar nere för han hade tänkt se på Super Bowl.

Det tog nog runt 10 min, sedan somnade hon i min famn när jag satt med henne i "gungstolen" där uppe. La över henne i sängen o hon började knorra direkt, men sov ändå. I fem minuter. Sedan vaknade hon igen och ställde sig upp. Suck. Tog över henne till min säng där hon låg och smågnällde och låg allt annat än stilla. Efter några minuter kom Milo in till oss som han alltid gör några timmar efter att vi lagt honom. Detta tyckte förstås Mira var väldigt roligt.. Hon slutade gnälla så det var ju skönt det... Men ist började hon skratta och pilla på Milo och hindrade honom från att sova.. Så till slut för att Milo skulle få sova, gick jag ner med henne till Fredrik. Knappt/ca tio min senare kommer han upp med henne igen för att då hade hon somnat. Lägger ner henne i sin säng. Hon sover i ca 5 min, sedan är det samma visa igen.. Försöker lägga henne i min säng, men det blir samma visa igen; hindrar Milo från att sova. Går ner med henne till Fredrik igen, han kommer upp med henne igen ca tio min senare.. Hon sover i NÄSTAN tio min.... Sedan vaknar hon IGEN. Suck! Denna gång tänker jag att det väl är lika bra att jag sitter med henne där nere, för att ger jag henne till Fredrik kommer han väl upp med henne igen tio min senare och så blir det samma visa igen... Men denna gång tröttnar Fredrik o inser att han inte kommer få se på Super bowl i lugn o ro. Så han går upp o lägger över Milo i sin egen säng, sedan sätter jag mig med honom tills han somnar om igen, och Fredrik ligger inne i vår säng med Mira och försöker få henne att somna om samtidigt som han själv försöker sova. Men med en 1 åring som inte vill sova kan ni ju själv gissa hur det gick....

En kvart ca efter att vi lagt Milo i hans egen säng igen kommer han invandrandes igen.. Då tar jag på mig morgonrocken och går ner med Mira och sätter mig med henne i soffan och ser på en tv-serie jag börjat följa som jag spelat in. Det tog nog inte mer än tio-femton min, sedan sov hon igen. Men denna gång satt jag kvar i soffan i lite mer än en halvtimme efter att hon somnat för att vara helt säker på att det inte skulle bli samma visa igen, att hon skulle sova i fem min och sedan vakna igen. Så klockan var väl runt 01:30 när jag äntligen kom i säng. Denna gång sov hon i ca 3h, sedan vaknade hon igen, vid 04:30 tiden.. Höll mig vaken i nästan en halvtimme, sedan somnade hon om igen. Två timmar senare vaknar Milo. GÄSP!!!    Sådan tur är så är han duktig när han vaknar innan jag känner mig redo att gå upp, och går in på sitt rum och leker där, när jag ber honom om det, så jag får sovit lite längre iaf. (vi har givetvis sett till så att där inte finns något han kan skada sig på, och vi har låsta grindar för trapporna så att han inte kan gå eller trilla ner för trapporna)

Idag är jag allt annat än pigg. Kan tänka mig att Fredrik inte är jättepigg på jobb han heller.. Han hade tänkt ta sovmorgon för att han skulle se på Super bowl, men eftersom att Mira hindrade honom från att se det, så tyckte han inte att han kunde ta sovmorgon. Happ?...

Jag håller på sakta men säkert att vänja Mira vid att bara sova en gång mitt på dagen nu, ist för vanliga två. Det är inte alla dagar det går dock. Idag tex. gick det bara att hålla henne vaken till 10:40 trots att hon till slut sov till runt 08:00. Men visst, efter denna natt hade det väl egentligen inte varit konstigt alls om jag hade varit tvungen att lägga henne bara en timme efter att vi stiget upp. Jag skulle själv kunna gå o lägga mig och sova igen en timme efter att vi stiget upp. *ler* Får se hur länge hon sover nu och hur hon verkar i em, om hon behöver sova en stund i em också. Nu när jag håller på att vänja henne vid att bara sova en gång, försöker jag hålla henne vaken till 11:30/12:00, ger henne lunch då och lägger sedan henne.

Hon har sovit bara en gång mitt på dagen ett par/några gånger redan, men hennes kvälls och nattsömn har inte blivet förändrad för det. Sover lika oroligt och halvkasst ändå. Hon brukar somna typ två min efter att hon druckit upp vällingen på kvällen då vid 19:30 tiden, men sedan tar det oftast 1-2 timmar innan hon somnar in ordentligt. Vi brukar få "springa" upp och lägga henne ner och sätta i nappen 2-5 gånger nästan varje kväll, innan hon till slut somnar ordentligt 1-2 timmar efter att vi lagt henne för natten. Sedan vaknar hon oftast 1-4 gånger mitt i natten av att hon är ledsen för att hon tappat nappen. För det mesta är det bara att stoppa i nappen, men minst ett par gånger i månaden får vi (jag..) sitta uppe med henne i allt från 20 min till 1-1½h mitt i natten. Jag hoppas att hennes sömn ska bli betydligt bättre när hon börjat på dagis. Milo sov inte heller helt bra (bättre än Mira men inte bra), förens han började på dagis. Då blev det mycket bättre rätt fort. Hoppas på det samma med Mira som sagt