Jag ska få ovanligt mycket Lina tid denna veckan.. Har nog inte fått så mycket Lina tid på en och samma vecka sedan.. Ja inte sedan Mira föddes iaf. Knappt ens sedan Milo föddes tror jag.

Imorgon ska jag ut och äta och dricka gott med ett gäng mammor. Bara mammor, inga barn eller "gubar" mao..  *ler*  Vi ska till Harrys i Lund. Eller, skulle faktiskt vilja kalla det att det är bara vi "tjejer".. När man är ute (och när man jobbar) utan sina barn är ju i princip enda gången man är "mer än bara mamma". Så vi är ett gäng TJEJER som ska ut, imorgon. *ler*    Imorgon kväll är vi mer än bara mammor för en kväll. *ler* Och det behövs faktiskt. Även om rollen som mamma är den största och viktigaste i ens liv, så BEHÖVER man faktiskt känna sig som mer än bara mamma då o då.

Det ska bli jätte roligt att gå ut imorgon. Har tom. hittat en KLÄNNING jag ska ha på mig imorgon.. Jag använder ALDRIG klänning. Någonsin. De gånger jag använt klänning i mitt liv är lätträknade. Och dem gånger jag gjort det har jag varit gravid. Det är typ den enda gången jag känt mig fin och bekväm i klänning. Ok, har använt klänning på ett bröllop för två år sedan tror jag det var, och då var jag faktiskt inte gravid. *ler* Men då precis som nu, var en av få gånger jag hade lyckats hitta en klänning som är hyfsat "snäll för figuren". Det är inte många sådana klänningar jag har hittat. När vi gifte oss för 6 år sedan hade jag också en "sorts" klänning iofs. Men den var tvådelad, och så hade jag lyckats gå ner runt 10 kg på typ ett år, och kände mig och var då "hyfsat smal". *ler* Vågen har inte pekat neråt precis sedan dess om man säger som så... *ler smått* Jo, den gjorde ju det ett tag precis innan jag blev gravid med Mira. Men det höll ju inte i sig så länge. Sedan blev jag ju gravid och efter graviditeten har jag inte fått tillbaka figuren och vikten jag lyckats nå innan jag blev gravid. Tyvärr. Jag SKA komma dit igen. Ska bara få tillbaka orken och motivationen. Eller motivationen har jag väl egentligen. Det är orken som tryter. Tyvärr. Men, nu skulle inte detta inlägget handla om min vikt.

Jag har iaf hittat en klänning som är både snygg och hyfsat figursnäll. *ler* Klänning, finskor och sminkad. Imorgon ska jag känna mig fin. *ler*    Hoppas på att kanske få en o annan komplimang. *ler*  Inte ofta man får det nu för tiden.   

På lördag ska jag ha tjejkväll här hemma. Mammor dem med som kommer, men andra mammor än dem jag ska ut med imorgon. *ler* Så Fredrik och barnen får "fly fältet" på lördag kväll. *ler* Vart dem flyr bryr jag mig faktiskt inte så mycket om, bara dem inte är hemma.. *flinar*      

Har inte riktigt bestämt mig ännu för vad jag ska bjuda på, men det lutar åt limekyckling med ris. Alltid lika gott och hyfsat lätt att göra. Tror vi blir 7 st med mig själv. Nu hoppas jag bara att dem har ordnat skjuts alla tjejerna, så att vi kan dricka lite vin allihopa. (en av dem är dock gravid, så hon är ursäktad   ) Oavsett så ska det bli jätte kul. Kul och behövligt för oss allihopa tror jag.   

Jag tittade på bilderna från BB igår och känslan av att jag skulle vilja gå igenom det en gång till infann sig rätt fort.. Jag vill inte genomgå en till graviditet, och jag vill inte genomgå en till förlossning (även om det denna gång skulle bli planerat snitt två veckor innan beräknat).. Och jag vill heller inte genomgå trotsåldern/arna en tredje gång... haha   

Vad var det då jag saknade, ville gå igenom en gång till? Jo det var hela det här med att se sitt lilla barn för allra första gången, höra det allra första skriket, och att få lukta på och mysa med en alldeles nykläckt liten människa som man instinktivt känner en enorm kärlek till endast för att det är DITT barn.

När jag tittade på bilderna på Mira när hon var nyfödd så insåg jag plötsligt hur stor hon blivet, hur mycket hon har växt. Visst, hon var rätt stor när hon föddes, men ändå var hon så LITEN! Och nu är hon.. Ja nu var det två månader sedan jag var på bvc med henne sist, ska dit nu den 20:onde, så vet inte riktigt hur lång hon är, men skulle gissa på att hon är runt 70 cm lång, och väger nog strax över 9 kg.. Inte så liten längre mao.

Hon är inte längre min lilla bebis känns det som. Eller jo, "min lilla bebis" kommer nog både hon och Milo alltid vara i mitt hjärta.. *ler* Men hon sitter nu själv, kan tom sätta sig upp själv från liggandes när hon ligger sig i sängen (aldrig gjort det när hon ligger på golvet), krälar rundor på golvet, har snart 3 små bissingar som gått igenom tandköttet, och hon äter både burkmat, gröt, smörgåsrån och mariekex, och dricker välling.. Hon är inte längre beroende av mina bröst mao. Jag ammar henne faktiskt fortfarande dock.. Men inte mycket alls. Jag ammar henne på morgonen och när hon vaknar på nätterna och inte vill somna om. Sedan händer det någon gång ibland att jag ammar henne när vi är iväg någonstans och det är lättare att ta fram bröstet än att leta upp någonstans att värma upp mat. *ler* Detta sker dock väldigt sällan.

Jag var länge inställd på att jag skulle amma henne fram tills hon var 6 månader, sedan skulle jag inte amma längre. Men ju närmare 6 månaders "strecket" hon kom ju mer kände jag att det nog inte skulle bli så lätt som jag trodde.. Det är verkligen SÅ mysigt att amma när det fungerar så bra som det faktiskt gör med Mira, och det är ju så SMIDIGT och ENKELT! Det är ju verkligen färdigblandad och färdiguppvärm mat direkt från bröstet. *ler* Inget man behöver ta fram en flaska eller tallrik och blanda och värma upp.. Och sedan känner jag att eftersom att Mira är vårt sista barn, så har jag egentligen inte så bråttom med att sluta amma. Så längde det fungerar och är mysigt får det ta den tiden det tar. Gränsen går dock vid 1 år. Eller egentligen kan man säga att gränsen går när hon kan gå själv. Så går hon själv när hon är typ 10 månader så får det vara slut med ammandet känner jag.

När man slutar amma är helt upp till var och en, men JAG känner att när barnet kan gå själv och kan äta vår mat, så tycker jag att det känns.. "Fel".. På något vis att amma. Obekvämt. Konstigt.

Men som sagt.. Fram tills dess så så länge det fungerar och känns bra har jag ingen brådska med att sluta amma helt.

Det blir inga fler barn för oss. Jag klarar inte av/orkar inte gå igenom fler graviditeter, förlossningar, vakna nätter, och trotsåldrar där man många gånger blir så tokig på sitt barn att man har lust att slita av sig allt sitt hår.. Även om den första tiden är mysigare än det mesta annat, och även om man får ut mer glädjeämnen än stunder då man sliter sitt hår, även om det inte finns något mer underbart än att ha barn.. Så allt det jobbiga med barn är ju faktiskt just jobbigt.. Väldigt tålamodskrävande.. Underbart underbart men jobbigt jobbigt, helt enkelt. *ler* Helt klart värt det och absolut inget man ångrar, det bästa man gjort i sitt liv. Men "enough is enough" helt enkelt. Man ska orka, ha tid och råd till dem också. Och nu har vi ändå fått två friska barn, ett av varje kön dessutom. Som vi alltid velat ha, som vi alltid önskat oss. Så vi kan inte vara mer än nöjda känner både jag och Fredrik.

Ändå blir man så sjukt bebissjuk så fort man tittar på bilder från när barnen var nyfödda. Kommer man någonsin sluta bli bebissjuk?

Jag tycker att oavsett om man jobbar eller om man går hemma så känns det som att det bara finns måndagar och fredagar.. Först beklagar man sig över att det redan är måndag och att helgen som vanligt gått alldeles för fort. Sedan helt plötsligt är det fredag igen.. Och ja, även om man är mamma ledig beklagar man sig ibland över att det är måndag igen och att helgen gått alldeles för fort. *ler* Visst, är man mammaledig spelar det egentligen ingen roll om det är lörd eller om det är månd, man är ju "ledig" ändå. Ja, ledig och ledig men ni hajjar. *ler* Men helgerna är faktiskt ändå fortfarande något "lite mer extra" även om man är "ledig" alla veckodagarna också. Det är ju på helgerna maken också är hemma hela dagarna, och därför blir det ju då lite mer "familje tid". Även om min kära make oftast är över allt utom inne hos mig på dagarna...   

Dagarna när Milo är på dagis brukar jag försöka mysa så mycket jag kan med Mira och Charlie. Kelar och tränar lite med Mira, så som att lägga henne på mage och försöka få henne att lära sig att ta sig framåt, går lite med henne och försöker få henne att hitta balansen när hon står mot soffan. Allt detta i lagom takt, dvs hennes takt, givetvis. Och hon gör framsteg sakta men säkert. Dem senaste dagarna har hon börjat försöka ta sig upp i krypställning, och lyckas ganska ofta, så fort man lägger henne på mage. Dock har hon inte riktigt fattat det där med hur man tar sig framåt, varken när hon ligger på magen eller när hon kommit upp i krypställning. Igår lyckades hon dock faktiskt ta ett halvt steg framåt, och det såg ut som att hon lyckades med det nu för en stund sedan också. *ler* Men annars är det fortfarande bara bakåt och och sidorna hon lyckas ta sig på egen hand. *ler* Men det kommer, jag känner ingen brådska. Så länge hon varken kan krypa eller gå vet man ju vart man har henne och behöver inte jaga efter henne hela tiden.. hehe..   

Hennes sovstunder på dagarna varierar just nu väldigt mycket. Framför allt på fm. På fm sover hon i allt från 30 min till 1½-2h. Inte så ofta det sistnämnda sker dock. *ler* Oftast sover hon fm i runt 40 min numera. På em är det väl egentligen samma sak, allt från 30 min till 1h. Sällan/i princip mer än en timme dock. När hon somnar på kvällarna inför natten går verkligen sakta men säkert åt det tidigare hållet. Från det att hon var nyfödd till hon var runt 3 mån, somnade hon för natten samtidigt som vi gick o la oss, dvs vid 22:00. Sedan blev hon sova trött redan vid 20:30/21:00, detta höll väl i sig i en månad kanske, sedan vid 20:00-20:30, detta höll inte i sig så länge innan hon började bli trött för natten redan vid 19:30/20:00, och nu den sista veckan har hon blivet trött för natten redan vid 19:00/19:30. Känns verkligen märkligt att ha en bebis på under året som redan sover för natten innan klockan är 20:00. Har inte riktigt vant mig vid det, tycker det känns väldigt konstigt. haha    Men skönt, givetvis. *ler* Anledningen till att det känns så konstigt är för att Milo fick vi aldrig i säng innan 22:00/22:30 förens han började på dagis när han var 1 år. *ler* Skillnaden är att jag vill minnas att Milo sov bättre på nätterna än Mira gör. Ja, om man bortser från dem perioder då han kunde vakna vid 01:00/02:00 och vara vaken i ett par-tre timmar. Detta har Mira ännu så länge aldrig gjort. Hm.. Så ja, när man tänker efter sov Milo nog rätt mycket sämre än Mira öht... haha   

På tal om Milo så har hans trotsande och hemska humör faktiskt lugnat ner sig dem 2-3 sista veckorna. Han trotsar fortfarande och han har fortfarande ett rätt hemskt humör, men det har blivet lättare att prata med honom och få han att förstå varför han inte får "ditt och datt", och det har blivet lättare att lugna ner honom när han blir arg. Han har även dem 2-3 sista veckorna blivet ovanligt kelig. Vill sitta i famnen och mysa jämt, och rätt ofta i mer än bara 2 min åt gången. *ler* Gillas väldigt mycket!        Det har även blivet lättare att få med honom hem när vi är borta någonstans, oavsett om vi är hos favorit kusinen eller när han ska hämtas på dagis. Dagis får man fortfarande tjata på honom ett tag innan han går med på att följa med hem, men det är betydligt lättare att få med honom hem nu, än det var tidigare. Han är ganska lätt att ha att göra med just nu mao. Hoppas detta fortsätter länge nu..   

Nu: lunch!

Idag var jag iväg på första gympapasset på jag vet inte hur länge. Det var i Glumslöv och detta passset kallades "mix 1". Det påminde rätt mycket om ett vanligt Friskis&Svettis pass, men ett par övningar som åtminstone jag inte sett på Friskis fanns med. Det var iaf en perfekt kombination av styrka och konditions övningar.

Det var dock inte många ungdomar alls... hehe, jag och Sandra, väninnan som jag gick med var dem enda som var i 30 års åldern.. Sedan var där en som såg ut att vara i 45-50 års åldern. Resten var typ 70+.. haha    Men det brydde inte vi oss om. Detta kände vi båda var en perfekt träningsform, sedan när vi fått upp konditionen kommer vi gå upp till mix 2 och sedan mix 3. Och där är det nog lite fler i vår ålder. *ler*

Jag blev iaf förvånad över hur bra kondis jag fortfarande har. Trodde min kondis var på semester fortfarande eller något..    Men faktiskt inte. Men när vi kom till magtränings "övningarna".. Oj oj oj! haha.. "Magmuskler, finns dem eller?" DEM där emot, är fortfarande på semester kom ju både jag o Sandra på rätt fort.. haha   

Det var iaf som sagt väldigt kul, så detta ska vi fortsätta med. På onsd ska vi prova på pilates. Det närmaste pilates vi båda kommit är att vi använde en pilatesboll att sitta på under förlossningen... haha   

Igår kom Fredrik äntligen hem från Frankrike igen! Min klippa är hemma! SKÖNT!   

Men jag måste säga att dessa dagar har gått väldigt fort och faktiskt ganska bra, så även om jag självklart saknat honom jättemycket har det gått bra ändå. Men det är mycket tack vare att jag fått så mycket avlastning som jag fått, både från Fredriks föräldrar (och syster m man), dagis och min mamma.

Och, sedan är det väldigt bra att vi har satt grindar mellan vardagsrummet och hallen samt mellan hallen och köket. Då kan jag sära på Milo och Charlie så fort det blir lite för vild lek mellan dem, samtidigt som jag inte behöver ha koll på om Charlie går in i köket och börjar tugga på något, hela tiden.

I hallen har vi sett till så att där inte är några saker han kan tugga på. Byrån och klädskåpet är ju klart där ute, men ännu så länge har han faktiskt inte visat några tendsener att tugga på dem. Där emot hoppar han upp med framtassarna på byrån och tar saker därifrån kom vi underfund med rätt fort, så byrån är numera tom på saker han kan nå till. *ler* Charlie är en riktig vilding som gärna hoppar upp och tar saker från bord och liknande så fort han får chansen.. *ler smått* Vi försöker även vänja honom vid att vara ute i hundrastgården eftersom att det är där han kommer vara sedan när vi ska iväg och jobba etc, dvs när vi ska iväg där han inte kan följa med. Så han behöver ju vänja sig. Men det är svårt, för att han är så sjukt sällskapssjuk denna hund. Men det går framåt, han gnäller inte fullt lika mycket längre när han är där ute nu. Han har ju allt han behöver där ute; gott om plats att springa omkring, vatten, tuggben samt ett litet "hus" att gå in i om han inte vill vara ute. Han ska bara vänja sig vid att vara där ensam helt enkelt, och att det bara under tiden vi jobbar eller är och handlar, och att han kommer in igen så fort vi kommer hem.

Nog pratat om Charlie. *ler*

Jag sa till Fredrik igår att "han får inte åka iväg så många dagar, han missar så mycket då". *ler*  I Miras utveckling tänker jag på då. Sedan han åkte till Frankrike har jag upptäckt TVÅ nya tänder som är på G, hon har börjat klappa med händerna, ha en leksak i varje hand och slår dem mot varandra, och hon har börjat bli duktigare på att tugga saker, dvs vi kan så smått gå över till 8 månaders maten nu, där det är lite större bitar i. Allt detta på mindre än en vecka. Det går fort nu minsann! *ler* Hon har inte börjat krypa ännu, men hon har börjat allt oftare med att försöka få upp benen mot magen, så det dröjer nog inte många veckor innan hon kommer upp i krypställning. Men ännu så länge så lyckas hon bara hasa sig bakåt och åt sidorna. Framåt är svårare. *ler* Annars är hon väldigt intresserad av och vill stå upp och försöka ta några steg. Så hon är absolut intresserad av att försöka gå. Där emot har hon inte börjat försöka dra sig upp mot och gå mot möbler ännu. Hon är fortfarande en väldigt nöjd och glad liten tjej. Det är väldigt sällan hon är gnällig, skrikig och tråkig. När hon är det, så vet man att då är hon antingen väldigt trött, väldigt hungrig (eller trött OCH hungrig *ler*) eller har ont någonstans. Jag skriver "väldigt" trött och hungrig, för att det är ofta hon är både trött och hungrig, men enda sättet man märker det på är att hon ser "dimmig" ut i ögonen, och att hon gnider ansiktet mot mitt (eller den som håller henne) bröst. Varken gnäll eller skrik mao.   Hon är en riktig "A bebis" helt enkelt.       Nu hoppas jag bara hon fortsätter vara så här snäll o nöjd. *ler*

Milo får jag väl också säga att han är ett "A-barn". *ler* Men med ett litet minus efter pga trotsen o humöret.    Milo är duktig på att prata så man förstår han (även om han så klart ibland säger saker som inte ens vi som föräldrar förstår), och han känns så "vettig" på något vis. Svårt att förklara. Han kommer nog bli väldigt teknisk som sin pappa, det märker man när han sitter och pillar med saker. *ler* Han är jämt glad och har lätt till skrattet. Han är en riktig charmör med bus i blick. *ler*  Men så är det ju det där med trotset och hans ganska hemska humör. Men, trotset hör ju till åldern och humöret får jag väl erkänna att han har efter mig..   

Ikväll blir det nog en massa mys med lite vin.. Om jag får bestämma vill säga..   

Imorgon skulle Mira egentligen börja på babysimmet igen efter terminsuppehållet, men eftersom att Fredrik ska skjutsa resten av familjen Engkvist till ett bröllop så att jag kommer vara ensam hemma med barnen (Milo, Mira och hans kusin Erik), och det är precis när babysimmet är, så får gå nästa lörd ist.

På tal om Mira så har hon vaknat från sin fm tupplur nu. Hon sover inte fm. mer än 40 min numera..

Andra dagen som gräsänka och ännu så länge har det fungerat bra. Igår em körde jag och barnen till Väla för att byta en leksak som gått i sönder, och små handla lite. Var väl iväg i ett par timmar. När vi kom hem blev det lite inomhus mys eftersom att vädret inte var någon höjdare att vara ute i. Men så fort det blev uppehåll passade vi på att gå ut i trädgården. Han vara ute i en halvtimme sedan började det regna igen.. Resten av em och kvällen satt vi mest framför tv'n o mös.

Får sära på Milo o Charlie i jämna mellanrum då det efter ett tag blir lite för vild lek mellan dem.

Idag åkte vi en runda till Ikea efter Miras fm tupplur. Efter tips från Fredrik lämnade jag Milo på deras "lekhörna" och gick sedan o fikade o gick omkring i affären i lugn o ro med Mira innan det en timme senare var dags att hämta Milo igen.

Jag tittade bl.a på tyger till nya gardiner i sovrummet o tv rummet. Hittade till både sovrummet o tv rummet som jag tror kan passa. Ska bara höra vad Fredrik tycker om dem samt mäta hur mkt tyg som behövs. Sedan kommer den tråkiga biten; att sy dem.. Det är roligt att se resultatet efteråt och kunna känna att jag gjort dem själv, men det är förbannat tråkigt att sy gardiner.. Haha ^^

Kom ifrån Ikea runt 12:35 och körde sedan och lämnade Milo hos Fredriks mamma där han ska vara till strax efter tre. När han kommer hem igen tänkte jag att vi skulle gå ut i trädgården så att Milo o Charlie får springa och leka av sig lite medan Mira sover em ute i vagnen.
Ikväll ska vi till Fredriks föräldrar för att fira hans mamma som fyller år idag. Kommer kännas konstigt att gå ner och fira Fredriks mamma utan Fredrik. *ler* Men skönt att slippa laga mat. :-) Dem skulle bjuda på tacos. Mums :-)

Så jag har ännu så länge fått dagarna att gå. Imorgon ska Milo till dagis fr.08:30-13:30 Jag ska till psykologen kl.13:00 så Fredriks mamma ska hämta han på dagis imorgon.
Jag är väl klar hos psykologen runt 14:00, så hämtar Milo runt 14:30. Resten av em o kvällen imorgon är ännu så länge oplanerad.

Mira sover rätt oroligt just nu, har två tänder på G, så det blir väldigt hackig o störd sömn just nu.

Nu ska jag mysa lite med Mira innan brorsan kommer hem.

Vem försöker jag lura egentligen? Jag har verkligen varken ork eller motivation till att försöka gå ner i vikt just nu även om jag både behöver o vill gå ner i vikt egentligen. Jag är just nu helt slut psykiskt så jag får helt enkelt försöka inse att jag måste få tillbaka orken o må bättre psykiskt först och ta tag i vikten sen. "First things first" sas.

Nu är dessutom Fredrik iväg till Frankrike med jobb och ska vara iväg i stort sett hela veckan, så nu har jag inte min klippa hemma på ett tag. Sådan tur är kommer jag få mkt avlastning ändå denna veckan, och med tanke på hur psykiskt trött jag är just nu är jag oerhört tacksam för detta.

Nu ska vi snart iväg o handla lite smått, sedan får vi se vad em bjuder på

Så var alla gamla barn- och mamma kläder sålda. Fick sålt dem igår. För 1½ full sopsäck barnkläder i strl 50-98 samt en full papperspåse med mammakläder fick jag 1300 kr. Helt ok. Hade egentligen velat ha åtminstone hundra lappen mer för det, men samtidigt är jag rätt nöjd ändå. Framför allt är det skönt att ha blivet av med dem utan att behöva ha några "besvär" med att stå på loppis med dem, eller försöka sälja dem på Blocket o liknande. Så jag klagar absolut inte, utan är tvärtom nöjd och belåten. Nu hoppas jag bara att väninnan som köpte dem också är nöjd med dem och att hon lyckas sälja dem i sin (web)butik. (www.bustroll.se)

Det tog ett tag innan jag kände att jag kunde släppa kläderna mentalt sas, just med tanken på en ev. trea som jag varit sugen på till och från. Men den sista tiden har jag kännt mer och mer att oavsett hur mysigt det skulle ha varit med en trea, så känner jag att jag skulle inte ORKA med ett barn till. Jag skulle inte orka gå igenom vakna nätter pga amning, tänder som är på G etc en tredje gång, jag skulle inte orka gå igenom 2,3,4 (osv)- års trotsen en tredje gång. Nej att gå igenom allt detta två gånger räcker mer än väl! Barn är underbara och jag är mer än tacksam och lycklig över att jag fått två friska och välmående barn som jag älskar över allt annat och som jag vet älskar mig minst lika mycket, men barn kan samtidigt också vara väldigt jobbiga och tålamodskrävande som nog alla med barn vet om. *ler*  Så därför känner jag att nu när jag redan har fått en av varje och båda två är friska och välmående så får det faktiskt vara nog. Jag kan inte be om mer.

Dessutom har jag ju ändå haft två ganska besvärliga graviditeter och förlossningar där den ena hade kunnat kosta mig livet om jag inte varit inlagd, så varför utmana ödet en tredje gång?