Senaste inläggen

Av Lina - 20 augusti 2012 21:42

Idag upptäckte jag att Miras första lilla bissing är på G upp! I nederkäken. Kul och inte mer än rättvist att det var jag som upptäckte den med tanke på att det var Fredrik som upptäckte Milos första tand. ;-) (som han för övrigt fick när han var 6,5 månad) hehe ;-p

Mira har sovit super oroligt varje kväll i nog mer än en vecka nu, och vi har inte riktigt förstått varför. Har trott att det kanske är någon utvecklingsfas. Att det skulle vara en tand på G har vi väl också funderat på, men det har inte synts eller känts något, o förutom att hon sovit så oroligt har hon inte visat några andra tecken på att det skulle vara en tand som spökade. Men ikväll så! :-) Visst var det en tand som spökade!

Nu ska vi bara vänta på att den bryter ut ordentligt så hon kan sova bättre igen.

ANNONS
Av Lina - 18 augusti 2012 10:20

Ja snart är det åter till vardagen - Fredrik börjar jobba på månd. Lite blandade känslor är det allt. Det har varit härligt att ha honom hemma hela dagarna (mer eller mindre, iaf   ), härligt att kunna åka iväg på campingsemester med husvagnen och andra små äventyr, mitt i veckan, och skönt att ha haft mycket avlastning med barnen.

Men samtidigt ska det bli skönt att komma tillbaka till lite mer normala rutiner. Dock så kommer det bara vara "normala rutiner" i en vecka skulle man kunna säga.. Den 27:e åker han iväg till Frankrike med jobb, och ska vara där till den 30/8. Så det blir några dagar ensam med båda barnen och Charlie.. Kan bli.. Spännande. *ler smått* Men, ska försöka se till att ha normala rutiner även dessa dagar. Kommer nog inte bli några större problem bortsett från att jag ju får ta både morgon och kvälls passen helt själv. Men sådan tur är kommer min mamma upp och hjälper mig på onsd-torsd, så jag får avlastning halva tiden han är iväg iaf. Och dem andra två dagarna har Fredriks föräldrar sagt att dem ställer upp som avlastning om jag behöver det. Och dessutom är Milo på dagis mellan 08:30-13:30 tisd-torsd. Så det ska nog gå bra det här. Är nog mer nervös (över hur jag ska orka och få ihop det) än jag egentligen behöver vara. *ler* Jag ska erkänna att jag inte hade varit lika nervös för hur jag ska orka, om vi inte hade haft Charlie också. Inte för att Charlie är speciellt jobbig egentligen, men som jag skrev i tidigare inlägg så är Charlie och Milo som två jämngamla syskon som stissar upp varandra. Hela tiden. Så dem två tillsammans testar ens tålamod och ork väldigt mycket just nu. Och så då Milos trots och gnäll i jämna mellanrum ovan på detta.. Behöver jag säga att det är detta jag är lite nervös över hur jag ska orka? *ler smått* Men, med avlastning både från Fredriks föräldrar och min mamma ska jag nog kunna orka. *ler*


På måndag börjar även allvaret med att börja få minus på vågen igen. Känner faktiskt mig riktigt taggad just nu. Hoppas det håller i sig tills på måndag och lång tid fram över. Så att motivationen inte försvinner lagom tills Fredrik börjar jobba igen. haha    Har ju tyvärr "kommit över den gränsen" jag sagt åt mig själv att jag INTE skulle komma fler gånger, när det gäller vikten, nu under dessa veckor Fredrik haft semester.    Sedan jag lyckades komma under 70 kg strecket på vågen har jag sagt att jag ska INTE komma över 70 kg strecket igen. Vågen hamnade på 71 kg härom dagen..    Har levt ett lite VÄL gott liv under Fredriks semester mao. *ler smått* Men men, jag har haft det härligt och bra, så jag klagar väl egentligen inte så mycket. Men nu räcker det. *ler* På månd börjar allvaret igen. Bortsett från månd då vi ska ha wallenbergare, har jag bara skrivet upp viktväktarrecept på matlistan. *ler* Min tanke är att jag först ska försöka klara av att gå ner i vikt på egen hand med lite viktväktartänk (billigare så   ), men märker jag att det inte går framåt till någon reda, så ska jag gå med i viktväktarna igen. Med hjälp av dem lyckades jag ju trots allt gå ner nästan 8 kg innan jag blev gravid med Mira. *ler* Första delmålet är helt enkelt att komma under 70 kg strecket igen. Andra är 65 kg, och slutmålet är att väga 60 kg. Så drygt 11 kg kvar till slutmålet. Målet är att ha nåt slutmålet tills jag ska börja jobba igen. Dvs -11 kg på 8 månader. Borde inte vara några större problem, så länge jag har kvar motivationen hela vägen. *ler* Wish me luck.   



ANNONS
Av Lina - 13 augusti 2012 15:07

Fredrik är nu inne på sin sista semester vecka. Känns skönt o trist på samma gång. Trist att inte få lika mkt sällskap om dagarna längre och att inte spontant kunna hitta på saker mitt i veckan. Skönt att komma in i lite mer normala rutiner igen. Rutiner känner jag att jag verkligen behöver komma in i. Rutiner när det gäller kosten o motionen framför allt. Jag har inte vägt mig på ett tag (vågar knappt ;-)), men jag känner på byxorna att jag gått upp en hel del under dessa veckor Fredrik haft semester. Något jag inte gillar alls, men har varken ork eller lust att bry mig om det nu under semester tiderna. Nu så länge Fredrik har semester vill jag bara ha det bra och njuta av livet.

Men fr.o.m måndag när Fredrik börjar jobba igen -MÅSTE- jag bruka allvar med viktminskningen igen. Får ställa mig på vågen och sedan börja sätta upp delmål utefter det.

Men denna vecka är det alltså det ljuva livet som gäller. *ler* Kan ju dricka lite mer gott vin nu när jag inte ammar Mira så mkt. :-p Ammar Mira högst tre gånger om dagen just nu. Kvällarna kommer vara svårast att sluta med som det känns just nu. Finns ingen bättre tröst när hon är orolig om kvällarna (inte så ofta sådan tur är) än att lägga henne vid bröstet. Dessutom går det ju inte att komma ifrån att det ÄR väldigt smidigt o behändigt. Skönt att inte behöva hålla på och värma upp mat och blanda välling o gröt. Bara att slänga fram bröstet så har Mira både tröst, närhet och fördiguppvärmd mat direkt. ;-p Målet är som bekant att fr.o.m fredag endast ge henne bröstet när hon vaknar på nätterna o inte vill somna om, men vi får se hur det går med det. ;-) Har ju EGENTLIGEN ingen större brådska att sluta med det.. ;-)

Av Lina - 12 augusti 2012 14:13

Eftersom att Mira är så duktig på att äta både mat, gröt o välling nu, så fr.o.m på fredag när hon blir 7 månader ska jag endast amma henne om/när hon vaknar på nätterna och vill äta. Och fr.o.m nu och fram till fredag bara amma henne på dagarna när det spänner o gör ont i brösten, och om vi är iväg någonstans där det är svårt att värma upp mat.

Liten börjar bli stor..
Är super nöjd o glad över att jag kunnat amma henne så här länge. <3

Av Lina - 11 augusti 2012 14:44

Tänk, om drygt en vecka blir Mira 7 månader gammal. Över halvåret nu mao. Tycker inte om att det går så fort, snart är hon ju inte min lilla bebis längre.. :-/

Dem senaste dagarna har hon börjat försöka klänga sig ur både sittern o barnvagnen, så numera måste man spänna fast henne. Matstolen har hon faktiskt inte börjat ta sig ur ännu. Men det är väl bara en fråga om tid innan vi får spänna fast henne i den också antar jag. *ler*

På tal om matstol så har hon dem senaste dagarna även blivet bättre på att äta mat, alltså mer än bara gröt och välling som hittills varit det enda hon uppskattat i princip lika mycket som brösten. Så snart kan jag väl sluta med amningen helt skulle jag tro. Känns.. Vemodigt. Skönt o "befriande", men samtidigt jätte trist o ledsamt. Det är ju så himla mysigt och behändigt, och närhetskänslan är stor. Men samtidigt ska det ju bli skönt att kunna lämna henne i från mig i mer än bara några få timmar, skönt att även Fredrik kan mata henne. Dessutom har jag även märkt dem sista dagarna att hon inte är fullt lika intresserad av att amma som tidigare. Hon tar fortfarande bröstet utan att konstla, men hon har inte ro att ligga stilla vid bröstet några längre stunder. Så vi får väl se hur länge till jag kommer amma henne.

Hon har inte börjat försöka krypa eller resa sig ännu, rullar heller inte runt så mkt (vill mest sitta upp), så man vet fortfarande vart man har henne ;-)

Några tänder verkar inte heller vara på väg ännu. Inga som känns eller syns iaf.

Annars är hon fortfarande samma glada o nöjda tjej som är väldigt lätt att ha att göra med <3

Av Lina - 7 augusti 2012 13:08

Drygt/ca 1½ vecka har gått sedan vi tog det tunga och svåra, men rätta, beslutet att låta avliva Armani. Dem 2-3 första dagarna var dem jobbigaste, men sedan har livet gått vidare som vanligt. Visst känner man en enorm saknad till och från, men det blir lättare för varje dag.


För snart en vecka sedan fick vi hem vår nya familjemedlem som vi döpt till Charlie. Eller Charlie Brown som hans fulla namn är. *ler* (Flatterhaft Secret Agent) Charlie är ännu så länge en riktig buse som ju alla valpar är, men samtidigt är han väldigt gosig. *ler* Tycker om att kela och är väldigt social. Dock så får vi försöka bättra på hans självförtroende har vi märkt, då han är väldigt undergiven. Så fort man skäller på han eller säger "nej", så kryper han ihop med svansen mellan benen. Så detta får vi nog försöka jobba lite med.


Fredrik försöker träna med han en stund varje dag, kommandon som "sitt, ligg och stanna". Ännu så länge är han rätt duktig och verkar vara hyfsat lätt lärd.


Jag ska erkänna att det är väldigt tålamodskrävande och ganska jobbigt med två små barn och en liten valp på samma gång. Rättare sagt det är jobbigt med en 3½ åring och en liten valp.. Mira gör ju fortfarande inte så mycket väsen av sig, utan är lugn och belåten nästan alltid. Har inte börjat ta sig framåt ännu, mer än i gåstolen då. Så hon "bara hänger med", sas. *ler* Men Milo.. Ja dem är som två jämngamla syskon skulle man kunna säga. Dvs dem triggar varandra. Hela tiden. Och det slutar hela tiden med att Milo blir ledsen och säger "dumma hund". Charlie har ju både vassa tänder och klor, och förstår inte när Milo säger "nej". Milo i sin tur förstår inte riktigt att han måste stå upp och inte ligga ner på golvet, för att Charlie inte ska börja hoppa på honom och börja rida på honom, han förstår heller inte riktigt att om han vill att Charlie ska lämna honom i fred, måste han ignorera honom, och sätta sig i soffan. Och sedan dröjer det inte ens fem minuter efter det att jag tagit undan Charlie och fått Milo att förstå att han måste sätta sig i soffan, förens Milo är nere på golvet och triggar upp Charlie igen. Och så här håller det på hela dagen. Inte konstigt att man är trött på kvällarna. *ler smått*


Men, jag/vi var väl medvetna om att det skulle bli så här. Men vi tyckte ändå att det var perfekt att skaffa ny hund nu. För hundens/Charlies skull. Ja och för att vi väldigt fort saknade att ha hund så klart, men främst för hundens skull. Eftersom att jag ska gå hemma med Mira i nästan ett år till, behöver Charlie inte vara ensam hemma några längre stunder förens han är 1 år (jag börjar jobba 1 april, och då ska Fredrik vara hemma i en månad. Charlie blir 1 år den 1 maj). Och eftersom att jag går hemma behöver vi inte tänka på att försöka ordna så att någon går hit och rastar han i jämna mellanrum nu innan han är rumsren och innan han vant sig vid och lärt sig tycka om att vara ute i hundgården. Så även om det självklart ÄR väldigt jobbigt att ha en 3½ åring och en liten valp på samma gång (och en 6 månaders bebis, men hon "hänger som sagt mest bara med", är inte svår alls att ha att göra med *ler*), så känns det som att vi tog rätt beslut att skaffa valp nu. Det FÅR helt enkelt vara jobbigt nu den första tiden. Men det är det värt. För Charlies skull, men även för vår.

Av Lina - 3 augusti 2012 08:19

Igår var det äntligen dags att hämta hem vår nya familjemedlem Charlie Brown (Charlie). Armani fick vi ju träffa första gången när han var 4 v (då visste vi dock ej vilken av alla valparna som var han), sedan hämtade vi honom när han var 8 v. Charlie är 3 månader och vi har inte träffat honom innan.

Han är född den 1 maj och heter Flatterhaft Secret Agent. Så namnet vi valt (det valde vi innan vi fick reda på kullnamnet) är rätt passande :-) Tänker då på Charlies änglar. :-)

Vi tyckte så klart att han var helt bedårande. <3 Det är rätt stor skillnad på en 8v och 12v gammal valp. Dem är rätt mycket valpigare, rultiga, när dem är 8 v än när dem är 12 v. Det syns självklart fortfarande på hans utseende att han är valp, men han är inte alls rultig längre.

Det ska bli spännande att se vad Charlie får för sorts päls. Armani hade aldrig den där typiska glansiga o mjuka pälsen flattar har, utan hade rätt sträv päls som stod åt alla håll o kanter. *ler* <3 Annelie (uppfödaren) sa att bruna flattar inte brukar få lika lång päls som svarta. Innebär bara det att här inte kommer ligga lika mkt päls på golven så känns det heeelt ok. ^^

Iaf. Charlie var jätteduktig hela vägen hem även om det var en tripp på över tre timmar. Han gnällde inte alls, och han darrade bara o var orolig dem första knappt fem minutrarna.

Han infann sig väl väldigt fort här hemma o han o Milo är redan bästa vänner. :-) <3 Ännu så länge har det inte skett några "olyckor" här inne, utan han har både kissat o bajsat ute i trädgården.

Det är riktigt kul o mysigt med en valp i huset. <3

Av Lina - 30 juli 2012 23:30

Vi valde ju att fortsätta vår semester trots Armanis bortgång. Mycket för Milos skull, men även för vår egen.

Kom till High Chaparral igår em. Kom inte till något trevligt väder precis, kom till regn.

Saknaden efter Armani slog på mig igen igår em och jag satt i husvagnen o grät en rätt bra stund. Resten av em kände jag mig nedstämd men försökte ändå hålla humöret uppe.

När vi gick o la oss igår kväll pratade vi om hur vi skulle göra gällande nästa hund, när det egentligen är bra läge att skaffa ny hund. Och vi kom fram till att vi kommer ju inte sakna Armani mindre oavsett när vi väljer att skaffa ny hund, och nu direkt är egentligen bästa tillfället. Dels för att vi ju faktiskt saknar att ha hund väldigt mycket redan, men framför allt för att jag ju ska gå hemma i nästan ett år till, så den nya hunden kommer inte behöva vara ensam hemma en hel arbetsdag förens den är över halvåret, närmare året tom. (vi har hundgård med "hundhus" i) Dessutom visste vi att "vår" uppfödare hade en brun han valp till salu nu, o vi vill gärna ha en brun flatte denna gången.
Så Fredrik ringde uppfödaren idag för att höra om den är kvar, och det var den! Så på torsd ska vi hämta hem vår nya familje medlem; Charlie 10 v. Ska bli spännande o kul med en valp i huset igen. <3

Iaf så åker vi som sagt hem imorgon. Har haft en härlig o bra semester tripp på 9 dgr, om man bortser från den sorgliga händelsen med Armani, men det ska ändå bli skönt att komma hem imorgon. Även om det blir till ett tomt hus..

Har varit inne på High Chaparral precis HELA dagen idag, så man känner sig rätt slut nu. Men det har varit en väldigt trevlig o mysig dag även om vädret till o från inte varit det bästa.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se