Senaste inläggen

Av Lina - 30 oktober 2012 07:51

Det var längesen nu som jag slutade helamma, det var även ganska längesen jag ammade på nätterna. Dem sista veckorna har jag bara ammat henne på morgonen. Men nu är det nog dags att lägga morgon amningen också på hyllan. Dvs sluta amma helt o hållet. Inte för att hon total vägrar bröstet eller något. Utan mer för att dem två sista veckorna har hon bara legat vid bröstet kanske två min (två min vid ena, mindre än två min på det andra). Sedan har hon inte varit intresserad längre. Så här har hon "varit" varje dag i två veckor nu, och då känns det som att det inte finns någon större mening med det längre.

Så idag fick bli sista gången jag ammade henne. Känns.. Bra och tråkigt på samma gång. Ok, helt enkelt. Är super glad o nöjd över att jag kunnat amma henne så här länge. Nästan 10 månader. Kan inte vara mer än nöjd. <3

ANNONS
Av Lina - 25 oktober 2012 14:24

Vädret där ute idag blir man ju allt annat än pigg av. Hösten är lätt den årstid jag tycker sämst om. Visst finns det många mysiga höstdagar när det är härligt väder ute och alla löven sitter kvar på träden i olika härliga färger. Så jag ska inte säga att det bara finns negativt med hösten. Men annars tycker jag mest bara hösten är grå, blåsig och tråkig.


Att jag inte fått sovit ordentligt i natt gör ju inte saken bättre. Jag tittade inte på klockan när skruttan vaknade, men skulle gissa på att den var runt 02:30. Hon vaknade till och somnade om nog var annan-var tredje minut i säkert en halvtimme innan jag till slut tröttnade och gick upp och blandade en flaska välling för att förhoppningsvis kunna få henne att somna om av detta. Icke. Direkt efter att hon druckit upp vällingen verkade det vara hopp om det, och jag försökte få henne att somna om i famnen för att sedan kunna lägga henne i hennes egen säng då det var så trångt och varmt i vår säng för att Milo också låg där. Efter en kvart var hennes ögon fortfarande lika stora och vakna så jag gav upp och prövade lägga henne i hennes egen säng ändå. Gick bra i kanske 2 min. Sedan började hon prata, och sedan hörde jag hur hon ställde sig upp, och stod sedan där och pratade. Skitunge. *ler smått* Så till slut steg jag upp, tog på mig morgonrocken och gick ner med henne och satte mig i soffan och såg på tv med henne liggandes i famnen. Sådan tur är somnade hon rätt fort efter det; somnade till slut inom en halvtimme; strax innan 04:00. Själv somnade jag nog inte förens närmare 04:30. 06:50 vaknade hon och var pigg och glad. Happ. Bara att stiga upp då. Kunde du inte sovit en halvtimme till unge? *gäspar*


Behöver nog inte säga att det inte blivet mycket gjort alls idag. Har försökt hålla mig vaken när Mira varit vaken, och har legat på soffan och slöat när hon sovit. Hade inte haft något emot idag att ha Milo på dagis ett par timmar längre, så att jag kunnat vila/sova under hennes em "lur" också. Dock tyckte hon det räckte med knappt 40 min idag, så hade väl inte hunnit mer än att precis somna gott på soffan innan det var dags att ta sig upp igen. *ler smått* Och som vanligt när jag är trött och behöver avlastning kommer Fredrik inte hem förens lite senare idag.   


Nej usch vad detta inlägget känns negativt och trött. *ler smått* Får väl försöka liva upp det lite genom att avsluta med något roligare. *ler*


Något som är roligt är bla att Mira på mindre än en vecka har lärt sig att krypa.    Hennes krypstil är lite varierad kan man säga. Hon tar några steg på båda knäna, men sedan tar hon upp ena foten och tar sig framåt med hjälp av ett knä i golvet och med den andra foten. Ser rätt roligt ut. *ler* Så nu hittar man inte längre henne där man satte henne. *ler* Nu börjar hon direkt att skulla krypa iväg när man sätter henne på golvet. *ler* Något hon även blivet superduktig på den sista veckan är att ställa sig upp mot saker/möbler. Hon har kunnat detta rätt länge nu, men det är först den sista veckan hon blivet en riktig hejjare på det. Ställer sig upp mot saker på ett nafs utan att behöva kämpa speciellt mycket. *ler*



Imorgon är det fredag (igen) och då ska jag ut med några tjejkompisar och äta och skaka rumpa. Ska bli riktigt kul! Hoppas bara att jag får sova mer i natt så jag är piggare imogon. *ler* Vart vi ska äta vet bara hon som bokat bordet.. Vi hade tänkt äta på Le Cardinal i Hbg, men dem hade inga bord lediga. Så hon som fått i uppdrag att boka bordet bokade på ett annat ställe som hon inte talar om vart förens vi ska dit. En överraskning helt enkelt. Så det ska bli spännande att se vart vi hamnar imorgon.   Kul ska det bli iaf! Och behövligt! Att få komma ut och vara bara Lina för en ikväll.   

ANNONS
Av Lina - 15 oktober 2012 13:07

 


Mira är just nu inne i både en mammig fas och seperationsångest fas på samma gång. Hon har alltid varit väldigt mammig, men just nu är det nästan så att jag tycker det är jobbigt. Jag kan knappt lämna rummet utan henne utan att hon blir jätteledsen. Lämnar jag rummet utan att hon ser det brukar det gå bra, men ser hon då mig gå förbi tex ute i hallen och hon är i vardagsrummet, så blir hon genast ledsen. Och det är verkligen bara jag som gäller, för att även om Fredrik är hos henne så blir hon jätteledsen. Fredrik kan trösta henne och få henne glad en liten stund, men sedan kommer hon på igen att jag inte är där, och blir ledsen igen.


Till och från kan jag tycka att det känns rätt roligt och bra att hon är så mammig, att hon blir så ledsen när jag lämnar rummet. Jag känner på något vis mig extra bekräftad då, att hon älskar mig så mycket att hon inte vill vara utan mig. Och vem tycker inte att det känns bra? *ler*  Men på samma gång är det också väldigt jobbigt. Det är jättejobbigt att höra henne bli ledsen, och det måste vara väldigt jobbigt och tråkigt för Fredrik också. Att det bara är jag som gäller, att han inte kan trösta sin egen dotter några längre stunder. Måste vara jätte jobbigt.    Det hade jag tyckt i alla fall.


Igår kväll när vi gått o lagt oss vaknade Mira och var pigg och ville inte somna om. Så jag tog över henne till vår säng. Men sedan var jag tvungen att gå ner o hänga upp tvätten som precis blivet färdig. Ville inte starta torktumlaren och låta den vara igång när vi sover. Mira började gråta så fort jag reste mig ur sängen, och sedan fortsatte hon enda tills jag kom upp igen ca 10 min senare. Och det märktes och hördes på Fredrik när jag kom upp att han var både trött och irriterad på henne, att hon inte slutat gråta fastän han försökte trösta henne medan jag var där nere.


Så här mammig var aldrig Milo, så detta är helt nytt för oss båda två.


Som om inte detta skulle räcka så har hon även kommit in i någon form av seperationsångest fas. Oavsett vem av oss det är som går upp o lägger henne, så är det likadant, varit så nu dem 3-4 sista kvällarna. Hon somnar som vanligt gott i famnen efter vällingen, sedan när vi ska lägga över henne i hennes säng, oavsett om vi väntar 2 min efter att hon somnat i famnen, eller 5-10 min, så vaknar hon och blir otröstlig ibland så fort vi lägger ner henne, och ibland efter 2-3 min. Så då får man ta upp henne, vagga henne tills hon somnar igen och sedan lägga ner henne igen. Så kan vi få hålla på upp mot 3-4 gånger vissa kvällar, innan hon till slut somnar ordentligt.


Vet att allt detta är faser hon snart kommer ur igen. Hoppas bara hon gör det snart, för att det är rätt påfrestande

Av Lina - 13 oktober 2012 14:20

I torsdags fick jag äntligen gjort "Miras" tatuering, och har nu totalt 3 tatueringar. Ska inte säga att detta är min sista för det vet man aldrig.. ;-) Men jag har inte planer på fler iaf.

Tänkte jag skulle berätta lite om mina tatueringar, för den som är intresserad.

För ca tre år sedan gjorde jag min första tatuering. "Milos". Jag kallade honom för "min lilla stjärna" den första tiden. Så därför kändes det självklart på något vis att ha stjärnor med i hans tatuering. Sedan valde jag att ha den på vänster arm för att jag ville ha hans närmast hjärtat eftersom att han är min förstfödde.

Rätt snart efter att jag gjort den tatueringen blev jag sugen på att göra en till. Har alltid tyckt att det är snyggt med tatueringar med en text som betyder något fint. Och meningen "Amor vincit omnia" - Kärleken övervinner allt", har jag alltid tyckt om och vill gärna tro att det stämmer. Så den meningen fick det bli.

Sedan fick vi Mira och självklart skulle hon också ha en tatuering. Visste först inte vad för bild jag skulle ha på hennes. Fick sedan veta att det finns en blomma som heter Linnea. PERFEKT!! Mira heter ju Linnea efter min mormor i mellan namn. Så på det viset representerar hela tatueringen inte bara Mira - utan även min älskade mormor. <3

Av Lina - 3 oktober 2012 22:36

Idag lärde Mira sig att sätta sig upp från liggande på mage för första gången. Hon lyckades även dra sig upp från sittande på golvet till att stå, mot soffan för första gången. :-) Och hon kämpade o kämpade med att försöka krypa, och lyckades nästan vid ett par tillfällen. :-) Hon var minst sagt på G idag :-) <3

Av Lina - 27 september 2012 10:16

Ja veckorna går, och det känns som att man aldrig riktigt hinner med. Fredag igen imorgon. Känns som att denna veckan varit super kort. Men det är nog mycket för att vi var i Ullared i måndags och i tisdags (och i söndags). Det har mao varit en lite annorlunda vecka skulle man kunna säga. Vanligtvis jobbar ju Fredrik på måndagar och tisdagar, och när han gör det känns veckan lite mer "normal lång" även om dem även då går väldigt fort. Men nu när han varit ledig månd-tisd och vi umgåtts hela familjen hela dagarna, så kändes det nästan som att det var måndag igår. *ler*


Dagarna i Ullared var i alla fall mysiga. Vädret var ju inte världens bästa, så när vi inte var inne på Gekås var vi väldigt mycket inne i husvagnen. Men det var rätt mysigt det med, och fungerade över förväntan med barnen. Hade förväntat mig/trodde att vi skulle bli tokiga på Milo för att jag trodde att han skulle bli uttråkad av att vara så mycket i husvagnen. Och en uttråkad Milo är oftast en ganska jobbig och tålamodsprövande Milo. Men det fungerade jättebra. Vi satt mycket och spelade på Ipaden tillsammans och satt i sängen och "lekte".


Jag får nog säga att det fungerade över förväntan inne på Gekås också. Eller, jag hade väl egentligen inte förväntat mig att det skulle fungera varken bättre eller sämre än det gjorde, att gå inne på Gekås med båda barnen. Jag hade ju förväntat mig att vi i jämna mellanrum skulle vara tvugna att sätta Milo i vagnen för att vi skulle bli arga på honom för att han inte lyssnade och sprang ifrån oss. Vilket han alltså också gjorde. Inte oväntat mao. *ler* Men i det stora hela måste jag ändå säga att han skötte sig ganska bra där inne, det var inte SÅ många gånger ändå, som vi behövde skälla på honom för att han inte lyssnade och sprang ifrån oss. *ler* Och jag/vi var väldigt noga med att berömma honom när han "var duktig" och höll sig hos oss så att han skulle bli uppmuntrad att inte springa ifrån oss.


Vi åkte därifrån i tisdags eftermiddag med ett ganska stort antal stora påsar med bla kläder och leksaker, och med plånboken ett antal tusen kronor fattigare. *ler* Som vanligt när vi är där blev vi rätt mycket mer fattigare än vi hade tänkt oss. *ler smått* Tur att vi bara åker dit en gång om året... hehe    Men visst, hade vi åkt dit mer än bara en gång om året hade vi förmodligen inte blivet lika fattiga som vi nu blir den gången om året vi är där. *ler* Men vi fick i alla fall handlat allt vi behövde och åkte dit för, samt lite till. Bortsett från födelsedagspresenter till dem 3 personer som fyller år i november.. Det kom jag på när vi kommit hem, att "fasen också.." Vi var duktiga och fick handlat julklappar till alla vi brukar handla julklappar till, men vi har ju 3 st som fyller år i november som vi skulle ha handlat presenter till.. Det har vi varit duktiga på att komma ihåg dem andra åren, dvs att handla både julklappar och presenter till dessa tre, men det glömde vi helt bort detta året. Där ser man hur viktigt det är att skriva ner saker även när man är ung..    Vi fick ju handlat allt vi skrivet ner. Födelsedagspresenter hade vi glömt skriva ner på den där lappen, och därför blev det heller inte handlat.. *ler smått*


Över till något helt annat.

Innan vi åkte till Ullared var jag på Bvc för Miras 8 månaders kontroll. Hon gick som vanligt igenom kontrollen klart godkänd. *ler* Hon vägde dock rätt mycket mindre än jag trodde att hon skulle väga. Jag trodde att hon skulle väga runt 10 kg eller strax under. Typ 9,8 kg eller något sådant. Hon vägde 9,1 kg. Men det var inget bvc-sköterskan blev orolig över. Hon hade ändå gått upp strax över 1 kg. (vägde 8080 g för två månader sedan) Men 1 kg på 2 månader, är inte det rätt lite? Särskilt som att hon sedan senaste besöket där börjat äta både gröt, burkmat, välling och kex? Nåja, hon går ju upp i vikt och hon mår bra, det är ju det viktigaste. Och hon är ju inte en liten spätta precis. *ler* På längden hade det hänt desstu mer, hade vuxit ca 5 cm på 2 mån, och är nu 71 cm lång. Inte så konstigt att nästan alla bodys i strl 68 sitter som korvskinn och dem flesta byxor i 68 ser mer ut som "pirat byxor" än vanliga byxor.    När Milo var 8 månader vägde han runt 10,3 kg och var 73 cm lång. Kul att jämföra. *ler*

Mira övar fortfarande väldigt mycket på att komma upp i krypställning och att ställa sig upp mot saker. Något hon blir duktigare och duktigare på. Hon har numera börjat "vagga" fram och tillbaka när hon kommit upp i krypställning, vilket hon inte gjort tidigare. Och hon har allt mer o mer börjat ta tag i saker och dra sig upp i stående ställning. Innan har hon bara gjort det när jag/vi håller henne i händerna. Så det går framåt minsann.    Hon har även sagt "mamma" ett par gånger. Oftast är det "mamamama", men ett par gånger har hon tittat på/efter mig och sagt "mamma". Behöver jag säga att det värmer i hjärtat?      

Hon har tre tänder som gått igenom tandköttet (två där nere o en där uppe), samt 2 tänder som syns genom tandköttet, men det är ännu en ganska bra bit kvar innan dem börjar komma upp ur tandköttet.

Hon och Milo leker allt bättre och bättre ihop, och det är jättekul att se.      


På tal om Mira men samtidigt något helt annat. Nu börjar det närma sig med stormsteg till att jag äntligen ska få tatuerat in Miras namn på armen. Den 11 okt är det dags att göra min 3:e och (förmodligen   ) sista tatuering. Väntar med spänning på att Jonas, killen som ska tatuera mig och som även gjort mina två andra tatueringar, ska maila bilden på tatueringen han ritat ihop och sedan ska tatuera på min arm.    Hade tänkt ha tatueringen på överamen precis under axeln, som jag har med Milos på andra armen, men har börjat fundera på om det kanske inte skulle kunna vara snyggt att ha den lite längre ner på armen. Fortfarande/ändå på överarmen, men lite längre ner? Får fortsätta fundera och sedan höra med Jonas vart han tror det skulle bli snyggast att ha den. Kul ska det bli iaf!



Av Lina - 23 september 2012 14:18

Jag/vi har mycket på gång nu känns det som. För.. Två veckor sen? Eller var det en? Har ingen tidsuppfattning alls nu när jag går hemma. *ler* I alla fall så för inte så längesen var vi iväg och körde fyrhjuling i Skurup.

Det var min 30 års present till Fredrik som han fick förra året. Men då var jag ju gravid, så då var det inte så passande att åka fyrhjuling. *ler*

Men nu skulle vi iaf iväg. När vi kom dit var min första tanke; "hjälp, vad har jag gett mig in på egentligen?" ^^

Man kan väl säga att det var med lite av en skräckblandad förtjusning jag körde. *ler* Det var väldigt otäckt men på samma gång var det rätt skoj. Dock inget jag känner att jag vill göra om igen. *ler* När vi körde på vägar, körde på både grusvägar o asfaltvägar, var det rätt skoj o efter ett tag vågade jag gasa på rätt bra. Men när vi körde inne i skogarna.. DET var mer otäckt än roligt. Hade vi hållit oss på stigar hade det inte varit så farligt, men vi körde verkligen "off road" i all möjlig o omöjlig terräng, och dem framför oss var ju inte speciellt duktiga på att vänta in oss, så det hände mer än en gång att vi var av med dem framför oss. Sådan tur är hade vi en instruktör bakom oss också. Jag var minst sagt skakig o nervös. Köra fyrhjuling på vägar; kan jag tänka mig göra om igen, i skogen/off road; vill jag INTE göra om fler gånger..

Fredrik tyckte iaf att det var roligt, och det var ju trots allt det viktigaste eftersom att det var hans present. :-)


I onsdags var jag ute och åt med några mammor från en tråd/grupp jag hänger i på Fb. Vi var 5 tjejer och åt på Harrys i Lund. Det var riktigt trevligt, och för att inte prata om behövligt, att komma ut lite och vara bara Lina. Jag hade tom klänning på mig (bilden), vilket jag typ ALDRIG har annars. *ler* Det var en mycket trevlig kväll. Jag tog tåget för att Fredrik inte skulle behöva sätta in barnen i bilen o köra enda till Lund. Nu kunde barnen fortsätta sova när Fredrik hämtade mig vid tåget, eftersom att det inte tar mer än ca 3-4 min att köra till o från tåget i Tågarp från oss.

Igår hade jag tjejkväll här hemma med "dem vanliga kompisarna". Vi var 7 st. Rätt lagom stort gäng. *ler* Jag bjöd på grovt bröd med salladsblad o gubbröra på till förrätt, lime kyckling med ris o sallad till huvudrätt, och till kaffet hade svägerskan Maria varit snäll och bakat en kladdkaka. Vi hade en mycket trevlig kväll som började vid 18:00 o slutade strax efter 01:00. Drack lite vin o likör och pratade o hade riktigt trevligt. Märks att man inte klarar av lika mycket nu längre; efter (knappt) 3 glas vin o 2 likör kände jag att det räckte mer än väl.

Idag har jag tack vare att jag tog det hyfsat lugnt med alkoholen mått bra. Att Mira sov bra och inte behövde äta i natt (Fredrik gav henne välling vid 22:40 när han/dem kom hem, och det klarade hon sig sedan på hela natten. Skönt, hade knappt orkat gå upp o blanda välling mitt i natten. *ler* Ville inte amma henne i natt eftersom att jag druckit mer än dem 2 enligt mig godkända glasen vin när man ammar) hjälpte klart också till att man mått bra idag. *ler*

Idag har vi packat husvagnen och så fort Fredrik kommit hem från hundkursen bär det av till Ullared där vi ska vara tills på tisd.


Har mer att skriva om, men det tar vi nästa gång. :-) Ni ska ju orka läsa allt också ;-)

Av Lina - 18 september 2012 15:35

Jag har nu i ett par - tre månader till och från upplevt konstiga domningar i fotsulor, händer och tungan. Jag tappar även balansen ibland när jag går. Det konstiga är att jag upplever inte att jag är yr, ändå tappar jag balansen i mellan åt. Bara för ett kort ögonblick. Detta har som sagt pågått i ett par-tre månader nu. Jag känner av det i ett par-tre dagar, sedan försvinner det och jag känner inte av det på några dagar upp mot en vecka, sedan kommer det tillbaka igen och håller i sig i ett par - tre dagar. Jag har tänkt flera gånger att jag måste ringa vårdcentralen och få kollat upp det, men så har det ju då försvunnit i några dagar, så har man glömt bort det, sedan har det kommit tillbaka igen så har man åter igen tänkt att man måste bli färdig att ringa vårdcentralen men ja.. Så kommer vardagen i vägen..

Men idag har jag äntligen blivet färdig till att kontakta vc. Har känt domningarna sedan igår, och så ska jag in till Råå på torsd för Miras 8 månaders kontroll. Hoppades att dem kanske hade en tid i samband med det så jag inte behöver köra två omgångar sas. Dem hade en tid till mig på torsd. Men naturligtvis inte i samband med min Bvc tid. Jag ska till Bvc 10:40, den enda tiden dem hade (på hela veckan) var 13:40. Så det blir till att köra in till Råå två gånger på torsd. Alt. att köra in till Hbg och spendera ett par timmar där. Men det kan lätt bli dyrt...    Så ja, jag får se hur jag gör. 


Jag hoppas ju verkligen att det inte är något, och man ska inte "måla fan på väggen", men med tanke på att det kommit och gått så tätt i ett par tre månader nu, så känns det som att det borde vara NÅGOT "fel"? Ska försöka stå på mig så att jag verkligen kan få något "ordentligt svar", men jag är inte så duktig på att stå på mig tyvärr.    Men tyvärr måste man ju många gånger stå på sig för att bli tagen på allvar och få den hjälpen man behöver, i vården. Uppdaterar er om läget efter att jag varit där på torsd. Lite orolig är man allt.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se