Senaste inläggen

Av Lina - 29 juli 2012 12:25

För 1,5 v sedan började vår älskade Armani bli sjuk. Vi märkte det genom att han var extremt trött o totalt ointresserad av att äta. Så vi åkte in till veterinären med honom. Där konstaterade dem att han hade vätska i magsäcken, men varför visste dem inte. Dem tog prover och i väntan på provsvaren fick vi antibiotika mot borrelia fall i att om det var pga fästingbett hans tillstånd var som det var. Han fick även ligga inne några timmar med dropp.

Dagen efter var han lite piggare o åt igen. Mådde sedan bra tills på fredagen (han blev sjuk på tisdagen), då han blev trött o aptitlös igen. Vi tänkte att han går ju på antibiotika så det är väl bara att vänta ut det.

På söndagen (en vecka sedan idag) åkte vi till Karlskrona på camping semester. Han var fortsatt trött men åt lite grand iaf.

I måndags kväll tyckte vi att hans mage kändes svullen o svampig. Så då körde Fredrik honom till djursjukhuset i Helsingborg där han blev inlagd o nya prover togs. Borrelia hade redan uteslutits efter provsvaren. Dem upptäckte då att han även hade vätska i hjärtsäcken. Dem tog prover på vätskan o dränerade honom på vätska. Han var sedan inlagd tills i onsdags. Då hämtade Fredriks föräldrar honom o hade han hemma hos sig.

Han var hyfsat pigg o åt igen, men i fredags natt blev han sämre igen så igår morse åkte dem in med honom igen.

Sedan gick det väldigt fort. Knappt en timme efter att dem kört in med honom ringer veterinären på sjukhuset o berättar att dem funnit spår av elakartad tumör i vätskan i hjärtsäcken, och att en operation bara gav honom 10% chans att överleva. Då tog vi det tunga beslutet att låta han somna in. Men vi ville säga hej då först så vi tog bilen o körde ner till Hbg. En tur på lite mer än 2h. Det var två långa timmar. (var i Harasjömåla då)

När vi är vid Hyllinge ringer veterinären o säger att han försämrats rejält o att han inte har långt kvar men att dem gjorde vad dem kunde för att hålla honom vid liv tills vi kom fram. Tio min senare ringer dem igen o säger att det inte går längre. Vi var då fem min från djursjukhuset.

Vi han alltså inte säga hej då till honom innan han somnade in för gott. :-(

Vi fick sitta i ett rum med honom o klappa honom o säga hej då. Väldigt väldigt jobbigt.

Vi fick honom med oss hem i en fin kista så vi fick begrava honom hemma. Nu ligger han längst ner i trädgården där han o Milo brukade leka.

Så nu är han iaf hemma. Eller som Milo så fint sa:

"Nu är han i skogen o jagar månen"

Armani
060311 - 120728
För evigt saknad o älskad

ANNONS
Av Lina - 27 juli 2012 14:29

Efter fem underbara dagar i Karlskrona är vi nu på väg mot nästa mål; Harasjömåla. Lite vemodigt känns det att lämna Karlskrona faktiskt. Kul med nytt ställe, men jag älskar verkligen Karlskrona.

Nu är det alltså Harasjömåla som är nästa mål. Har aldrig varit där förut men det är en campingplats i Småland som har väldigt bra fiskesjöar. Inget av intresse för mig, men både Fredrik o framför allt Micke, är väldigt intresserade av fiske. Det ska iaf vara en väldigt mysig camping vad jag hört så det ska nog bli trevligt. :-)
På söndag rullar vi vidare till High chaparall.

Kan på tal om annat meddela att Armani mår bättre nu. Fortfarande rätt omtöcknad men mycket bättre <3

ANNONS
Av Lina - 26 juli 2012 11:56

Idag är sista dagen i Karlskrona, imorgon bär det vidare av mot Harasjömåla tror jag det hette.

Vi har haft några underbara dagar i Karlsrona med mkt bad, grillning o glass. Tror jag pratar för alla när jag säger att några eller ett par iaf, dagar till i Karlskrona inte hade varit fel alls.

Förmiddagen har spenderats på stranden o em kommer bl.a spenderas på marinmuseet

Av Lina - 25 juli 2012 10:59

Mira sov hela natten utan att äta för första gången på lääänge. Hon vaknade till ett par/några gånger men då var det bara att sätta i nappen. Vaknade sedan pigg o glad 07:40. Hon då; jag vaknade av en hand rakt i ansiktet.. ^^

Morgonen började med strålande solsken, o så ska det visst fortsätta under dagen. Sweet :-)

Idag blir det seightseeing (hur det nu stavas) med cyklarna inne i stan. Karlskrona är en riktigt mysig o trevlig stad o jag tror alla är överens om att vi hade kunnat vara här i mer än en vecka utan problem <3

Av Lina - 24 juli 2012 15:19

Vi kom till Karlskrona i söndags o ännu så länge har vi haft underbara dagar om man bortser från att vi var tvungna att köra med Armani till djursjukhuset igår.. Mer om det längre fram.

Vädret är underbart, lite blåsigt men ändå varmt o skönt.

Barnen o vår kompis Micke tog första doppet redan i söndags kväll. Vi andra tyckte det var för kallt o fegade ur. ;-p Barnen o Micke tog ett dopp igår em också, o denna gång hakade Fredrik också på. Jag hade ont i brösten, var rädd att det kanske var mjölkstockning, så jag vågade inte. Idag känns det dock bättre så idag tänkte jag ta mig ett dopp.

I förmiddags tog vi en cykeltur hela gänget in till centrum. Första gången för Mira o det gick jättebra. Vi åt glass på en glass bar som heter Glassiären, sedan letade vi upp en lekplats o lämnade killarna o barnen (förutom Mira) där medan vi tjejer gick o shoppade lite. Nu sitter vi o grillar lite sen lunch.

Innan jag avslutar.
Armani blev dålig för ungefär en vecka sen. Han var jätte jätte trött o inte alls intresserad av mat. Och är en Flatte inte intresserad av mat är något definitivt fel! Så vi åkte in med han till veterinären. Dem visste inte vad som var fel, men hans magsäck var full o dem misstänkte infektion av något slag. Han fick antibiotika mot bl.a borrelia.
Redan dagen efter var han något lite piggare o hade matlust igen. Men i fredags fick han en dip igen o blev jätte trött o hade ingen matlust. Igår tyckte vi att hans mage var svullen o svampig så vi valde att åka in med han igen. Han har vätska i hjärtsäcken o magsäcken men dem vet inte varför. Dem dränerade honom på vätskan i natt o han är nu stabil, men dem vet fortfarande inte anledningen. Så dem ska göra ett nytt ultraljud o han får ligga inne en natt till

Av Lina - 21 juli 2012 10:30

Igår var mina kusiner Andreas o Jessica här, samt Jessicas man o deras son Neo. Milo o Neo lekte o busade riktigt bra tillsammans hela kvällen o det var en trött men lycklig Milo som kom i säng vid 23:30. Han sov sedan hela natten i sin egen säng (ovanligt), o sov enda till kl.08:00



Mira sov lite oroligt ett tag mellan runt 23:20-24:30, men sedan sov hon bra hela natten, vaknade en gång för amning bara. Sov sedan till 07:30. Ja måste ju berätta att när hon vaknade till då runt 23:20 låg hon på magen o tittade ut från sängen när jag kom upp till henne, o gav mig största leendet när hon fick syn på mig. :-) Hade mao lyckats vända sig från rygg till mage för första gången. :-) Duktig tjej!


Idag blir det förberedelser inför morgondagen. Fredrik ska serva cyklarna o bilen, o vi ska packa det sista som ska in i husvagnen. Imorgon åker vi äntligen iväg på vår campingsemester! Ska bli riktigt härligt o roligt. Karlskrona here we come!



Av Lina - 19 juli 2012 10:02

Imorgon får jag äntligen träffa min älskade lilla prins igen!    Som jag saknat honom!   

Jag ska ju erkänna att det varit lugnt och skönt här hemma utan vår lilla vilding, Mira är ju rätt mycket lugnare och lättare att "behaga". *ler* Jag känner att jag har behövt dem här dagarna, behövt ha en liten paus från honom, behövt hämta mina krafter. Men nu ska det bli underbart att få hem honom igen. Han är en liten trotsig vilding som tar rätt mycket av min energi, men han är ju samtidigt världens underbaraste unge som jag älskar mer än ord kan beskriva, och det har varit väldigt tomt utan honom. Så nu ska det som sagt bli underbart att få hem honom igen. Det är ju trots allt här han hör hemma.   



Ska vara nere i Trelleborg redan vid tio imorgon. Ska ta en "snabb" fika med mina föräldrar, sedan kör vi hemåt. Vi ska ha gäster imorgon kväll, min kusin Jessica o hennes familj, samt min kusin (hennes bror) Andreas. Jessica och Andreas är barn till min pappas lillebror. Jessica fick jag kontakt med för några månader sedan, likadant Andreas. Jessica har jag träffat rätt många gånger sedan vi fick kontakt med varandra igen, men Andreas har jag inte träffat på en herrans massa år. Innan jag fick kontakt med dem (Facebook är bra till mycket   ) var det hela 10 år sedan jag träffade dem sist. Jessica var den av dem jag tog/fick kontakt med först. Hade funderat flera gånger på att skicka en vänners ansökan till henne då jag sett att hon var vän med min bror James. Men så tänkte jag "nja, vi har ju inte så mycket gemensamt.." Jag tänkte inte på att hon var min kusin. När jag tänkte på henne tänkte jag på henne som "Bosses dotter som jag inte träffat på en herrans massa år". Det var först då för några månader sedan som "ett Liljeholmens plötsligt gick upp" för mig.. Men vad TÄNKER jag med????!! Bosses dotter... Det innebär ju för tusan att hon är min kusin!! Ibland är man inte allt för smart alltså.. haha    Då kändes det plötsligt lite mer "självklart" att jag skulle ta kontakt med henne. Och det är jag väldigt glad över idag att jag gjorde.    Och via henne hittade jag sedan även mina kusiner Andreas och Karoline.



Imorgon kommer alltså Jessica, hennes man o deras son, samt Andreas hit. Planen var att vi skulle grilla, men just nu ser det ju inte ut att bli något grillväder tyvärr.    Så får sätta oss ner ikväll och försöka komma på en "B-plan" när det gäller maten. *ler* Ska i alla fall bli jättekul att träffa dem. Ska bli spännande framför allt att träffa Andreas, eftersom att jag bara pratat lite med honom på Fb, har som sagt inte träffat honom på hela 10 år. Något som är rätt roligt att tillägga är att Fredrik och Andreas har gjort lumpen tillsammans. Sist jag träffade Andreas, på Bosses 50 års fest, hade jag o Fredrik inte varit tillsammans så länge (drygt ett år). Plötsligt var jag av med Fredrik. Såg sedan honom stå och prata med Andreas en bit bort. Även då var det en herrans massa år sedan jag träffade honom, så när jag såg han stå o prata med Fredrik minns jag att jag tänkte att jag kände igen honom, men det tog ett litet tag innan jag kopplade vem han var. Och när jag väl kopplade vem han var, så kom nästa fråga "varför pratar Fredrik med honom??!" (det syntes att dem träffats förut) Då visade det sig alltså att dem gjort lumpen tillsammans. Min pojkvän från Helsingborg och min kusin som jag inte hade träffat sedan jag var.. 5 - 6 år gammal kanske? Hur stor är chansen till något sådant liksom?!    Världen är bra liten *ler*



Anyhow.. Dem kommer alltså på besök imorgon kväll. Sedan lördag kommer hela dagen bestå i att packa husvagnen. På kvällen ska sedan Fredriks föräldrar komma hit och passa Milo, då ska vi nämligen ut och äta med några vänner, för att fira våra bröllopsdagar (vi firar 6 årig bröllopsdag på sönd och dem andra firar sina 1 och 2 (?) åriga bröllopsdagar ungefär samtidigt som oss. Minns inte datumen). På söndag "firar" vi vår bröllopsdag genom att åka på husvagnssemester i 9 dagar.    Ska bl.a till Karlskrona och High chaparall. Har en härlig helg att se fram emot helt enkelt.      

Av Lina - 18 juli 2012 13:41

 

Tänk vad tiden går fort! Igår blev vår lilla Mira hela 6 månader. Kan inte fatta att det var ett halvår sedan hon låg i min mage och sparkade och buffade och vi var nyfikna på vem hon var, hur hon såg ut. Fredrik vågade inte lita på ultraljuden vi gjort till 100% (trots att tre olika läkare sagt att hon var en flicka *ler*), så Fredrik vågade inte lita på att hon verkligen var en flicka. *ler*  Jag litade på att det verkligen var en flicka eftersom att tre olika läkare sagt att det var en flicka, varav en av dem som sagt det är förlossningsläkare sen väldigt många år tillbaka. *ler* Jag mådde dessutom sämre denna gången, och alla jag känner som har en flicka o en pojke säger att dem också mådde sämre med flickan än med pojken. Sedan VET jag att detta inte behöver betyda något, att Mira likväl kunnat vara en pojke ändå, men ja.. Det var väl en känsla jag hade antar jag.

Men sen får jag ska ju erkänna att min första fråga sekunderna innan dem höll upp henne till oss när hon kommit ut ändå var "ÄR det en flicka?" *ler* Och självklart var det ju en flicka!   


Mira är alltså nu 6 månader gammal och jag måste säga att hon är en väldigt lätt bebis. Det var dem 3 första månaderna som hon var mer missnöjd än nöjd, men det var för att hon hade mycket problem med magknip. Men dem sista tre månaderna har hon alltså varit en väldigt lätt bebis. Hon sover oroligt till o från på nätterna, men hon somnar fort och lätt redan vid 20:00/20:30 (Milo fick vi väldigt sällan i säng för natten innan 22:30), och somnar om fort igen åtminstone 3 av 5 gånger när hon vaknar på nätterna. För det mesta somnar hon om fort igen 5 av 5 gånger, men så vissa perioder sover hon som sagt oroligt då hon vaknar allt från en gång i timmen till var annan-var tredje timme. Det är dessa perioder som hon "bara" somnar om fort o lätt igen 3 av 5 gånger. Men dem gånger hon inte somnar om fort och lätt tar det oftast max en timme att få henne att somna om, så det är ju inte så himla farligt det i heller egentligen, men på natten när man är trött och man kanske redan varit uppe med henne 2-3 gånger, är tom. 15 min lång tid och man blir frustrerad på att hon inte vill somna om när man själv bara vill soooova. *ler*


På dagarna är hon i princip alltid pigg och glad, hela tiden.    Enda gången hon är arg och ledsen är när hon är trött, och framför allt när hon är trött OCH hungrig. Är hon "bara" trött är hon bara lite smågnällig, och då är det bara att lägga henne i vagnen så somnar hon utan bråk och gnäll inom 2-3 min. *ler* Hon är alltså väldigt lätt att få nöjd igen, man vet att när hon är gnällig och arg så är det bara att antingen ge henne mat eller lägga henne i vagnen. Eller både och, så klart, dvs först ge henne lite att äta och sedan lägga henne i vagnen. Så är hon lugn och nöjd igen. *ler*

Sedan är hon väldigt mammig, så jag har rätt mycket lättare att få henne lugn igen än Fredrik. Fredrik får jobba lite mer för det. Men tror att det är mycket för att jag ju står för den största trösten och närheten eftersom att jag ammar henne. Det är ju även jag som är hemma med henne hela dagarna. Fredrik träffar hon ju tyvärr bara några få timmar om dagen eftersom att han jobbar, och när han kommer hem har han oftast en massa att göra här hemma också. (ute i verkstaden o liknande) Tror och hoppas att dem ska komma lite närmare varandra sedan när han också kan ge henne mat, och nu under semestern.


Det är fortfarande smakportioner som gäller. Hon har så smått börjat vänja sig vid mat och välling nu, så hon äter "stora smakportioner" nu skulle man kunna säga, men alltså fortfarande inte hela portioner. Men jag provar ett par-tre gånger om dagen varje dag. Varierar med burkmat, gröt och välling. Gröt och välling är det hon tycker bäst om ännu så länge.



I söndags lämnade vi Milo hos mina föräldrar. Han ska vara där tills på fred. Ännu så länge har dem inte haft några problem med honom, han är fortfarande "världens snällaste och goaste unge" enligt mina föräldrar. *ler*      Han somnar som han ska på kvällarna och sover hela nätterna i sin egen säng. (dem har köpt en billig juniorsäng som barnbarnen får sova i när dem är där) Duktig kille mao.   

Han verkar inte sakna oss något nämnvärt ännu så länge, bara när han trillar och slår sig eller liknande. Då vill han hem till mamma o pappa. *ler* Men det är ju rätt naturligt och vanligt. *ler* Jag har pratat med han i telefon två gånger, och båda gångerna säger han "mamma, kommer du och hämtar mig nu? Jag vill hem nu mamma". Tror ni det gör "ont" i mammahjärtat då eller? Det är härligt att höra att han saknar oss och vill hem, men samtidigt gör det "ont" eftersom att man vet att vi inte ska hämta honom förens på fred. Men jag försöker tänka att han har det bra hos mormor/morfar, vilket jag VET att han har, och jag har frågat mamma om det verkar som att han saknar oss, men det gör han inte. Så jag vet ju att det bara är precis när han pratar med mig o hör min röst. All övrig tid har han inte tid att tänka på och sakna oss. *ler*

Själv har jag fortfarande väldigt blandade känslor ska jag erkänna. Jag tror inte att jag kommer inse hur GRYMT mycket jag saknat honom, förens jag träffar honom på fred. *ler* Men annars så nu, tredje (3,5) dagen utan honom känns det fortfarande ganska skönt och välbehövligt, även om jag SJÄLVKLART saknar honom "jätte massa mycket" på samma gång, det är väldigt tomt och konstigt utan honom. *ler* Skönt, tråkigt och jobbigt på samma gång mao skulle man kunna säga. Längtar något enormt mycket tills på fredag när jag äntligen får träffa honom igen, samtidigt som jag passar på att ta det lugnt och hämta krafter, samt passar på att mysa och njuta lite extra mycket av Mira. *ler*

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se