Hjärtgranskningen gick BRA!      

Han kollade verkligen hjärtat från alla håll och kanter, och allt såg ut precis som det skulle. *ler* Vi fick även lyssnat på hjärtljuden, så nu har Fredrik också fått höra hennes lilla hjärta slå.     Och lilltjejen var samarbetsvillig som vanligt och låg stilla under hela undersökningen.    Hoppas hon är lika samarbetsvillig sedan när hon kikar ut.. hihi        Såg att hon sparkade till med benen då och då, men annars låg hon stilla som sagt. Ja jag kände inga sparkar varken under eller efter undersökningen. Det var inte förens runt en timme senare som hon började kännas aktiv där inne. *ler*

Tyvärr fick vi inte se så mycket mer än hjärtat. Några snabba bilder från sidan när han tittade på hjärtat från sidan, men han zoomade inte in så man kunde få en tydlig bild på hela henne, utan det var hjärtat han koncentrerade sig på. Och det var ju vad jag väntat mig, det var ju trots allt därför vi var där. Men man kunde ju ändå inte låta bli att hoppas litegrand att han skulle ge oss några fina bilder på skärmen på hela henne. *ler*   Var sugen på att fråga om han kunde/ville bekräfta att det är en flicka, men det kändes dumt att göra det eftersom att det trots allt inte var därför vi var där. *ler* Men jag var bra sugen som sagt.    Aja, nu är det ju knappt en månad kvar tills vi ska på 3D ul'et där vi lär få det bekräftat. *ler*

Hur som helst är det skönt att ha fått det gjort och att allt såg bra ut. Är även glad att jag lyckades få Fredrik att förstå att jag faktiskt kände mig mer än bara nervös inför undersökningen, så han följde med.   

Imorgon är det dags för hjärtgranskningen av lilltjejens hjärta. Allt såg ju bra ut på rutinultraljudet, så jag är väl inte speciellt orolig egentligen, men man kan ju inte låta bli att vara lite nervös och små orolig ändå. TÄNK OM dem skulle hitta något fel på hennes hjärta? Jag ska dessutom dit själv, Fredrik tyckte inte att han behövde följa med eftersom att allt ju såg bra ut på rul'et. Men TÄNK OM dem hittar något fel ändå? Då lär Fredrik få komma till lasarettet så jag kan få prata och krama av mig med honom först innan jag vågar sätta mig i bilen ensam och köra någonstans.. Usch, hemska tanke om något skulle vara fel på vår lilla flickas hjärta..   

Så var det alltså fredag igen.. Jag förstår verkligen inte vart veckorna tar vägen. Men visst, just nu gör det inte så mycket att tiden går fort. Jag känner mig rätt trött och sliten redan, trots att jag bara är i v.22 Så just nu bara lääängtar jag till november då jag ska gå hem. Får jag inte graviditetspenningen godkänd kommer jag bli grymt besviken och ledsen. Känner att jag verkligen skulle behöva gå hem ett par månader innan, känner att jag behöver det mer denna gången än jag gjorde när jag var gravid med Milo. Just nu känns det nästan som att jag hade behövt gå hem redan nästa månad, men samtidigt vill jag inte gå hem FÖR tidigt. Ska ju vara hemma i mer än ett år sedan, så kommer vara hemma länge nog ändå känns det som. *ler*

När jag var gravid med Milo kände jag att jag nog hade kunnat jobba i nästan en månad till, dvs bara gå hem 1-1½ månad innan beräknat. Graviditeten känns jobbigare denna gången av många anledningar.
Jag jobbar mer denna gången. Med Milo var jag ju bara timanställd och jobbade för det mesta inte mer än ca 3 dagar i veckan. Ibland upp mot 5-6 dagar, men i snitt jobbade jag bara 3-4 dagar i veckan då. Och vissa dagar bara så korta pass som 3-4h. Nu jobbar jag ju 85% varje vecka. När jag var gravid med Milo hade jag ju inga barn sedan innan, så då kunde jag slänga mig på soffan och bli liggandes där och bara ta det lugnt när jag ville och hur länge jag ville. Det kan jag ju inte denna gången med en liten 2½ åring som vill bli underhållen i jämna mellanrum. Kortfattat kunde jag vila mycket mer när jag var gravid med Milo.

Denna gången har jag även fått problem med foglossning mycket tidigare, samt att jag denna gång även har fått problem med ischias, vilket jag inte hade med Milo. Så jag är ju mycket mer sliten denna gången av den anledningen också. Med Milo började jag känna av foglossningen först runt v.21, men det var inte förens dem 5-6 sista veckorna som det var riktigt jobbigt, innan och fram tills dess var det inte alls farligt egentligen, mer bara att jag kände av dem sas. Denna gången började jag känna av foglossningen redan runt v.12, och ischiasen bara kort därefter, och det känns som att det blir värre för varje vecka.    Men visst, sedan är det ju så också, att det är olika från dag till dag och hur jobbigt schema jag har på jobb, hur pass ont jag har. Igårkväll var det riktigt stelt och jobbigt i lederna hela kvällen, att jag hade fått lite cykelavstånd till vårdtagarna gjorde ju inte det bättre.   

Men samtidigt som denna graviditeten är jobbigare än första, försöker jag ändå njuta mer denna gången. Dels så vet jag ju nu hur himla FORT graviditeten går, och dels så är detta sista graviditeten. På något vis är det lite lättare att njuta denna gången också, på det viset att med Milo kändes det så himla overkligt och konstigt och jag visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss eftersom att jag aldrig varit mamma tidigare. Denna gången känns det lite verkligare eftersom att jag denna gången vet ungefär vad vi har att vänta oss sas.

Något som också är annorlunda denna gången förutom att jag då har mått och mår sämre denna gången, är SPARKARNA! Dessa lite smått obehagliga men ändå så underbara och mysiga sparkar.   Denna lilla donnan är SJUKT aktiv jämfört med Milo. *ler* Milo var också ganska aktiv i magen, men inte ALLS lika aktiv som denna lilla är. Det är verkligen STOR skillnad på hur aktiva dem är. *ler* Ändå är det ingen skillnad på hur min moderkaka sitter. Den satt i bakvägg med Milo, och det gör den denna gången också. Jag har ju förutom att jag började känna sparkarna tidigare denna gången, börjat känna av dem varje dag, tidigare denna gången. Jag tror inte det var förens runt v.24-25 eller något sådant som jag började känna av dem varje dag när jag var gravid med Milo. Nu har jag känt sparkarna varje dag redan sedan v.17 Som sagt, det är lite smått obehagligt dessa sparkar, men samtidigt är det en underbar och mysig känsla. *ler*   

Över till annat innan jag avslutar inlägget för denna gången.
Efter ikväll är jag riktigt långledig, och det ska bli SÅ skönt och behövligt! Jag har som jag nämnt i tidigare inlägg tagit semester imorgon och på sönd eftersom att min mamma ska fira sin 60 års dag, och vi ska köra ner med husvagnen (svågerns husvagn pga att NÅGON *hrm*, lånade ut vår..) för att inte behöva köra hem mitt i natten. Även om jag inte dricker något ska det bli skönt att slippa tänka på att köra hem mitt i natten, och så ska det bli himla mysigt att äta frukost tillsammans med både mina och Fredriks föräldrar (som ska köra ner med sin husbil) på sönd.    Inte så ofta vi har möjlighet till det ju, så det ser jag fram emot.   
Jag hade väl egentligen inte behövt ta semester på sönd eftersom att jag inte börjar jobba förens kl.16:00, men jag tyckte det kunde vara skönt att vara ledig på söndag också, slippa stressa öht och slippa tänka på att jag ska köra till jobb på em. Har ju semesterdagar att ta ut som jag ju inte kommer utnyttja till jul då jag ju ändå redan är hemma då. *ler*
Sedan är jag ledig enligt schema på månd-tisd. Så fyra härliga dagar på raken är jag ledig efter ikväll. Sweet!   

Igår kväll upptäckte jag att sparkarna numera inte bara känns, dem SYNS utanpå magen också!!      Jag har tyckt mig se en eller två små sparkar redan för några dagar sedan, men då var det en sådan liten "upphöjning" när hon sparkade, att jag är osäker på om det var inbillning eller om det verkligen var en spark som syntes utanpå. Men igår fick jag säkert 3-4 st som det inte var någon tvekan om att dem syntes utanpå.    
Men det är väl inte speciellt oväntat egentligen, då jag märkt att sparkarna blir allt starkare för varje dag. Lite roligt att det syns så tydligt så tidigt denna gången dock.    Med Milo började jag ju inte känna sparkarna på allvar förens runt denna veckan. Och det var inte förens ytterligare några veckor in i graviditeten som jag började kunna se dem utanpå, när jag var gravid med Milo. Ändå hade jag moderkakan i bakvägg då precis som nu. Men sedan är också denna lilla donnan rätt mycket livligare än hennes bror var. *ler* Med Milo fick jag bara kanske en spark sedan inget mer, när jag vaknade och gick på toaletten mitt i natten. Denna lilla donnan vaknar till rätt bra varje gång jag vaknar och går på toaletten på natten. *ler* Hoppas inte hon är lika lättväckt sedan när hon är utanför magen.   

Annars.. Har fått ändrat tid till 3D ul'et då Fredrik är i Frankrike med sitt jobb den veckan vi skulle ha varit där. Så det blir några dagar tidigare, ska dit den 30 sept ist för 6 okt. Alternativet hade varit att boka en ny tid 2-3 veckor längre fram, och såå länge vill jag inte vänta.    Så några dagar tidigare lät bättre då. *ler* Ska vara där kl.14:30, sedan ska jag jobba på kvällen.

Var på mvc för ett par timmar sedan för att få konstanterat att jag har foglossning och ischias, och för att få papper på detta att lämna till min arbetsgivare (och fk. om det skulle behövas), så att jag förhoppningsvis ska få lite lättare/mer anpassade arbetsuppgifter. Jag vill ju helst inte behöva sjukskriva mig som jag nämnt tidigare, utan jag vill verkligen kunna jobba fram till november då jag ska gå hem på graviditetspenning om allt går som tänkt. Men fortsätter det som nu att jag vissa dagar har 2-3 promenader och ett städ, så kommer jag nog tyvärr inte klara av att jobba så länge. Hoppas att med detta papper där hon förutom att jag har foglossning och ischias, har skrivet att det skulle underlätta för mig om jag får lättare uppgifter så som inte för långa cykel sträckor och för långa (många) promenader, att jag ska få lite mer anpassat schema.

Förutom detta så kände hon även på min mage o livmoder, och den kändes mjuk och fin som den ska. Jag fick även lyssnat på   hjärtljudet    för första gången.    Det var inga problem att hitta dem, hon var så samarbetsvillig så.    154 tydliga och fina slag i minuten dunkade det på.       Riktigt härligt var det att få höra.   
Efteråt sparkade hon på rätt friskt, så hon tyckte nog inte riktigt om att bm var där och tryckte och kände. *ler*

Jag har mycket problem med att jag har ont vid livmodern också, främst om kvällarna. Hon trodde att det bara var ligamenten och som att jag gått för mycket på dagen, men för säkerhets skull skulle vi ta en urinodling ändå för att konstatera att det inte är urinvägsinfektion.

Skönt att ha fått papper på foglossningen och ischiasen iaf.
När jag kom hem ringde jag till fk. för att fråga om dem fått alla mina papper, men det enda hon kunde se var att dem fått in papper och att mitt ärende blivet påbörjat, men hon kunde inte se exakt vilka papper dem fått in. Men eftersom att mitt ärende är påbörjat får man ju anta att dem fått alla papperna, dvs även dem från min arbetsgivare om utlåtande om omplacering. Men hon skulle be en "graviditetspennings handledare" kolla upp det och sedan höra av sig till mig. Känns bra så man vet om man ska behöva tjata på chefen om att skicka papperna eller inte.   

Så var långhelgen slut och den gick fort precis som jag var "rädd" för att den skulle göra. I fredags åkte/körde jag och Milo ner till Trelleborg där det var Palmfestivalen. Eller Mikaeli marknad som det hette för några år sedan och som jag tror att det heter i dem flesta Trelleborgares tankar fortfarande. *ler* Hade en himla tur med vädret, det var strålande väder hela dagen.      Fogarna kändes av ganska mycket till och från, men med några sittpauser i mellanåt gick det bra ändå. *ler* Jag fick köpt en söt body där det står "mamma + pappa = mej" på till lillskruttan och ett par söta byxor till. Till Milo köpte jag ett set med byxor o tröja från Adidas med Musse pigg på (100 kr bara!).
Var nere i Trelleborg vid 12:00 tiden och körde hem igen strax efter 20:00. Hade varit smart och tagit Milos pyamas med mig, som jag tog på honom innan jag körde hem, så när jag kom hem var det bara att ta han ur bilen och gå upp och lägga han direkt.

Igår lördag var först jag och Milo på födelsedags kalas på Busfabriken (kika på www.busfabriken.se om du vill veta mer om vad det är för ställe) i Helsingborg, mellan 12:30-15:30. Milo tyckte det var jättekul.    Var riktigt svettig i håret av allt spring och klättrande, när det var dags att köra hem. *ler* På vägen hem körde jag inom en affär och köpte födelsedagspresent till min mamma samt var iväg o tankade. Var hemma ca 16:30. Han landa och ta en snabb kopp kaffe i soffan innan det var dags att göra sig i ordning för nästa fest.. Skulle fira Fredrik och hans mamma. Sådan tur är hade vi festen hos hans föräldrar och dem ordnade i princip allt. Jag känner mig rätt trött och sliten nu för tiden, så det uppskattades. *ler* Men det är synd att påstå att jag var speciellt pigg efter att ha varit på Busfabriken med Milo hela em. Men, det gick bra och var trevligt ändå.    Milo var trött men kunde ändå inte komma till ro och sova där, och jag själv var också väldigt trött och hade ont i fogarna, så jag och Milo körde hem samtidigt som mina föräldrar och morbror med fru och faster med man, körde hem, vid 22:45 tiden. Tror det tog max tre minuter efter att jag lagt Milo i hans säng, så sov han gott. *ler* Jag låg i sängen och läste i tio min innan jag släckte ljuset, men när jag väl släckt ljuset tog det nog inte mycket längre tid än tre min för mig att somna i heller. *ler*   

Idag var det meningen att vi skulle till Bosjökloster på Jakt och fiskemässa, men när vi väl kom dit och såg den lååånga kön in och tittade upp på himlen och såg den väldigt mörka och tråkiga himlen, bestämde vi oss för att strunta i det. I stället körde vi vidare till Mårtenssons bil i Hörby och kikade lite på bilar. Är sugna på att köpa en ny bil, men det blir nog inte på ett par år. Kanske. Man vet aldrig när det gäller Fredrik. *skrattar* Det är i alla fall ist för Passaten vi ska köpa en ny bil framöver. Passaten börjar få några år på nacken (11 år) och vi behöver en bil som kan dra lite mer än Passaten får, om vi ska kunna köpa den husvagn vi vill ha. Husvagn dröjer nog också ett par år innan vi ska köpa en sådan, men som Fredrik sa, det är ju roligt och bra att kolla runt lite innan så man vet vad man ska sikta på sedan när det är dags.    Som det ser ut i nuläget verkar Fredrik vara inne på en Honda CR-V. Provkörde en idag och tyckte båda att det verkar vara en väldigt bra bil, både ergonomiskt att sitta i, och att köra. Och tydligen har den blivet Bäst i test rätt många gånger. Det är en SUV, eller jeep, men Fredrik sa att den känns som en vanlig personbil att köra. Har själv ingen erfarenhet alls av jeepar så om det är bra eller dåligt vet jag inte. *ler* Men, Fredrik tyckte den kändes väldigt bra att köra i alla fall, så helt negativt kan det inte vara.   
Resten av em och kvällen har vi bara varit hemma och tagit det lugnt.

Imorgon är det alltså måndag och en ny vecka igen. Nackdelen med att ha mycket att göra på helgen när man är ledig; helgen går så fruktansvärt fort!
Men, denna veckan som kommer är rätt glassig. Jobbar 16-23:00 imorgon, ledig tisd-onsd, jobbar 16-22:30 på torsd, 16-23 på fred, semester på lörd-sönd. (skulle annars ha jobbat 16-23 på lörd o sönd också, men ska på fest i Trbg för mamma på lörd och ska sova över i husvagnen tills på sönd) Så jag klagar egentligen inte så mycket. *ler* Har som sagt tagit semester på lörd-sönd, och sedan är jag ledig enligt schema nästa månd-tisd, så det innebär att jag är ledig lörd-tisd. Najs!   

På tisdag ska jag till mvc för att min bm ska kolla upp min foglossning och ev. skriva ett intyg av något slag till mitt jobb, vilka rörelser jag pga foglossningen bör undvika. Sedan på em. ska jag till en väninna på lek- och fikaträff. På onsdag kommer min mamma upp hit, hon ska ta hand om Milo medan jag är och får en härlig ansiktsbehandling på en timme i Landskrona (fick presentkort på det när jag fyllde år). Ska bli härligt, har aldrig fått en riktig ansiktsbehandling på en salong någon gång. Känns som att veckan som kommer, kommer gå minst lika fort som denna helgen gjort. *ler*

Nästa måndag ska jag in till KK i Lund för den där hjärtgranskningen jag nog berättat om i tidigare inlägg. Dem ska ju granska lilltjejens hjärta ordentligt eftersom att min mamma har ett hjärtfel som kan vara ärftligt. Hjärtat såg jättefint ut på rutin ultraljudet, så egentligen är jag inte speciellt orolig över hjärtgranskningen, men givetvis är man ju lite nervös ändå. Undrar om dem kommer vara snälla och låta mig se hela bebisen, eller om dem bara kommer leta efter och titta på hjärtat direkt? Hade varit roligt att få se hela lillskruttan, men det viktigaste är ju att dem tittar på hjärtat och förhoppningsvis konstaterar att det ser ut som det ska. *ler*

Igårkväll kände jag dem två första sparkarna mot handen! Uuunderbart!    Roligt att det skedde samma dag som jag nådde ännu en milstolpe i graviditeten - v.21 - 20+0 - halvvägs!   (nästa milstolpe är 25 fulla veckor - då klarar lilltjejen sig med större chans, utanför magen om något skulle hända)   

Jag kände sparken när jag låg i soffan och tittade på tv (det är liggställning som gäller i soffan om kvällarna för mig numera, inte så mkt pga trötthet, utan pga fogarna). Som den facebook nörd man är for jag genast upp och meddelade den härliga nyheten för alla mina vänner på fb.    Sedan nästan direkt efter, när jag lagt mig ner i soffan igen, fick jag ännu en spark mot handen. Myyys!!!      

Annars fick jag äntligen skickat iväg papperna om ansökan om graviditetspenning igår. Nu hoppas jag bara att min chef inte ska dra ut på att skicka iväg papperna om utlåtande om omplacering. Vill ju att min ansökan ska kunna börja behandlas så fort som möjligt. Finns inget jobbigare än att vänta och inte veta, så jag vill ju veta så fort som möjligt om min ansökan går igenom eller inte. Jag hatar att tjata, men jag kommer gå upp och tjata på chefen kanske inte varje dag (som Fredrik tyckte), men var annan dag, tills hon har skickat iväg papperna.

Kunde inte komma på någon bra rubrik idag, då det känns som att detta inlägget kommer handla om lite allt möjligt idag, så det fick bli den tråkiga rubriken "Måndag".   

Måndag idag som rubriken lyder, och jag är inne på min andra arbetsvecka efter semestern. Har sagt det förr och säger det igen; fattar inte vart veckorna tar vägen! Det känns skönt att vara igång och jobba igen, men mina fogar är inte så överförtjusta i det tyvärr.   Känner att jag måste få en tid till läkaren på mvc så han kan skriva ett intyg på att jag bör undvika tunga lyft och promenader pga foglossningen, så att jag kan undvika sjukskrivning. Vill ju verkligen inte behöva bli sjukskriven. Vill jobba fram till november då planen är att gå hem.

I övrigt känner jag mig allt mer och mer redo att bli två barns mor, så nu får lilltjejen hemskt gärna kika ut.    Nåja, inte riktigt ännu, men jag längtar allt mer och mer efter att få träffa henne.    Tycker det är så mysigt att känna hennes små sparkar, även om hon med jämna mellanrum lyckas pricka min blåsa, vilket inte är lika mysigt. *skrattar o ler* Pratar mer med henne än vad jag gjorde med Milo när han låg i magen ska erkännas. Tror att det är för att det känns mer verkligt denna gången på det viset att jag nu vet mer vad jag har att vänta mig, vad det egentligen är som ligger i magen och sprattlar. Med Milo var det så himla overkligt och för mig var han "bara en bebis". MIN bebis så klart, men ni fattar kanske hur jag menar? Hade ju inte så stor erfarenhet av barn och små bebisar öht innan jag blev gravid med Milo. Fattade inte riktigt att det var en liten människa, vår lilla alldeles speciella pojke, som låg där i magen. Det var så overkligt som sagt. Känns som att jag hade kunnat svamla sönder detta ämnet hur mycket som helst, så därför lämnar jag det nu.   

I lördags hade jag fullt upp skulle man kunna säga. Först jobbade jag från 07:00-15:00 och var hemma 15:30. Trött och ont i fogarna efter en stressig fm. (em. var lugnare) Kl.18:30 var det dags att köra på tjejkväll hos Jeanette. Vi var 6 tjejer som satt i deras tält och åt och pratade om allt möjligt. Hade riktigt trevligt och mysigt. Dock kände jag ganska fort hur fogarna bråkade, det gjorde ont oavsett hur jag satt på stolen.    Så strax innan 22:00 kände jag att jag fick ge upp för kvällen och köra hem. Klarade inte av att sitta längre. Stå klarar jag ju heller inte av några längre stunder, särskilt inte när fogarna redan börjat göra ont innan, så det hade inte hjälpt mycket att ställa mig upp och stå en stund i jämna mellanrum. Tråkigt att behöva köra hem så tidigt, men samtidigt var jag ganska trött efter att ha varit uppe strax innan tuppen, och dessutom haft en ganska stressig o jobbig fm på jobb, och så skulle jag ju upp tidigt dagen efter också. Så hade inte tänkt stanna längre än till 22:30 i vilket fall som helst. Men känns ändå tråkigt att jag fick köra hem så tidigt då vi hade himla mysigt och trevligt, och det är tyvärr inte alls ofta bara vi tjejor träffas och sitter och äter o pratar.

Helgen som kommer är jag långledig, fred-sönd. På fredag ska jag o Milo köra ner till Trelleborg då det är Palmfestivalen. Återstår att se hur mycket gående och hur många pauser det blir när vi går där bara. *ler* På lördag ska jag o Milo först på kalas på Busfabriken i Hbg för att fira en kompis dotter, och på kvällen ska vi på fest/ha fest hos Fredriks föräldrar, Fredrik och hans mamma ska slå ihop sina födelsedagar på lörd. Ska bli himla trevligt, men lär bli trött tidigt. *ler smått* På söndag blir det nog pizza och filmkväll har jag på känn.   

Nästa helg skulle jag ha jobbat kväll torsd-sönd, men har tagit semester lörd-sönd för att vi ska ner till Trelleborg för att fira min mamma som fyllt 60.

Fullt upp!    Innan jag vet ordet av är det november och jag ska, om allt går som plaberat, gå hemma i strax över ett år...