Igår hände det en liten olycka när Milo busade med Fredrik. Han snubblade och trillade bakåt och satte sig på Miras huvud.    Sådan tur är så tog sittern hon satt i största smällen, men hon blev ordentligt skrämd och ledsen stackaren.    Jag är glad att Fredrik också var där, för att på det viset kunde vi trösta vars ett barn direkt. Jag tröstade Milo och Fredrik Mira. Men jag ska erkänna att jag hellre ville trösta Mira för att hon ju är så liten och var både skrämd, ledsen och jag visste inte hur pass mycket skada hon tagit av det. Milo var ju mest ledsen över att han trillat. Men självklart tyckte jag ju synd om och ville trösta honom också, så jag visade inte det för Milo och jag tröstade honom enda tills han lugnat ner sig innan jag tog över Mira. Sedan när jag tog Mira satte jag mig på huk och sa till Milo att Mira mår bra, att hon bara blev rädd och att han får pussa o krama henne om han vill. Han ville först inte, han var både ledsen och väldigt trött, men efter att jag fortsatt trösta honom och pratat lugnt med honom gav han henne både en puss och en kram, och sedan var han lika glad som innan igen.   

Fredrik var sedan tvungen att köra, han skulle på möte på Milos dagis. Det är prat om att dem ska lägga ner Kingelstads skola tyvärr. Men i nuläget är det endast skolklassen, förskole/dagisavdelningen kommer vara kvar ett tag till.

Jag valde att så fort Mira lugnat ner sig helt att ringa till sjukvårdsupplysningen för att rådfråga dem om hur jag ska göra och vad jag ska hålla koll på efter en sådan olycka. Dem sa åt mig att eftersom att hon är så liten och fått ett "slag" mot huvudet, att jag skulle åka in och kolla upp henne. Jag sa som det var att jag trodde att sittern tagit den största smällen, och frågade vad jag skulle hålla koll på om jag valde att avvakta. Då fick jag till svar att "ja men då ligger ansvaret helt på dig om du väljer att chansa på att sittern tog den största smällen, men ringer du till oss så säger vi åt dig att du bör åka in och kolla upp henne. Men det du ska hålla koll på är så att hon inte börjar kräka ovanligt mycket och är svårväckt". Efter att ha fått ett sådant svar så kände man sig rätt dum som ens tänkt tanken på att avvakta med att åka in med henne.   

Så jag tog på henne och Milo ytterkläderna, sedan körde jag med Milo till Fredriks föräldrar som självklart ställde upp och tog hand om han medan jag körde in med Mira.

Väl inne på akuten blev jag skickad till kirurgen dit man tydligen blir skickad även med så här små barn, när det skett den sortens olyckor. Fick sitta i ett rum i 2,5 timme!!! innan det kom en doktor som tittade på henne och kände på hennes huvud och nacke, och kollade så att hon reagerade på ljud och följde med blicken. Han ansåg efter sin undersökning inte att hon behövde läggas in även om dem brukar vara rätt frikostiga med att lägga in så små barn vid sådana olyckor sa han, men då han inte undersöker så små barn så ofta, ville han att en barnläkare skulle titta på henne innan han skickade hem oss. Så då blev vi uppskickade till barnakuten där dem först kollade vikten och blodvärdet (eller vad exakt det nu var dem kollade. Fäste två "sladdar" på hennes fot), sedan visade dem in oss på ett rum där vi fick vänta på en doktor IGEN..   

Under tiden vi suttit nere på kirurgen så sov hon sig igenom dem 2 första timmarna, men den sista halvtimmen innan doktorn kom och sedan hela tiden uppe på barnakuten var hon vaken och var sig själv. Pigg och allert, följde bra med blicken och både åt och skötte magen. Så efter att jag suttit och väntat på doktorn i en hel timme, och han då fortfarande inte kommit, gick jag ut och frågade sköterskorna om doktorn egentligen behövde titta på henne. Dem tyckte också att hon såg pigg och allert ut, och eftersom att jag sa att hon var sig själv trodde dem inte att han behövde titta på henne, men dem ville ändå ringa doktorn först och rådfråga med honom innan dem skickade hem oss. Doktorn tyckte inte heller att det lät som att han behövde titta på henne, så vi blev hemskickade med rådet att hålla koll på henne så att hon inte kräker och sover ovanligt mycket, eller på annat sätt inte verkar vara sig själv. I så fall ska vi åka in med henne igen. Problemet är väl att vissa dagar gör hon inte annat än att sova och vissa dagar kräker hon väldigt mycket. Så svårt att avgöra vad som är "ovanligt" när det gäller det.. *ler smått*

Men, jag har inte märkt något ovanligt hos henne sedan vi kom hem. Hon vaknade en gång runt 03:40 och åt och sedan en gång vid 07:00, och sedan åt hon en liten slant till strax efter 08:00 innan jag körde Milo till dagis. Och hon har sovit hela förmiddagen som hon brukar göra. Har hon inte vaknat till kl.13:00 kommer jag dock väcka henne och se så att hon är som vanligt, för att hon brukar inte sova längre än till 13:00. Hon brukar somna på vägen till dagis då vid 08:30, sedan brukar hon sova till allt mellan 11:00-13:00. Men aldrig/väldigt sällan längre än till 13:00.

Var inne på akuten strax efter 18:00 och körde därifrån strax efter 22:00.. Så det blev några timmar där inne    Så idag är både jag och Mira ganska trötta. Tur att Milo är på dagis så vi båda har lite lugn och ro och kan vila upp oss under dagen. *ler*

Sitter och läser igenom min gamla "babyblogg" jag bloggade i när jag var gravid med o första tiden, med Milo, och inser hur stor skillnad det är mellan Milo, när han var i Miras ålder, och Mira. Inser att jämfört med Milo, så är Mira väldigt lugn och nöjd, även när hon har sina "missnöjda dagar".

Jag minns att Milo VAR väldigt skrikig och missnöjd i princip hela det första halvåret, men framför allt dem 3 första månaderna, men jag hade glömt bort HUR skrikig han var. Man glömmer det jobbiga fort, och tur är väl det. *ler* Fredrik säger att han inte minns alls, att Milo var speciellt skrikig och missnöjd, men jag minns som sagt att han var rätt skrikig och missnöjd. När jag läser igenom min gamla blogg så inser jag att han var väldigt skrikig och missnöjd, och att jag tyckte det var riktigt jobbigt. Minns nu när jag läser bloggen, att han var väldigt skrikig på kvällarna och nätterna. Minns att vi skiftades om att gå nere i hallen med honom på nätterna, fram och tillbaka, för att försöka få han att lugna ner sig. Minns att då precis som vi trodde med Mira, att han kanske hade mjölkallergi. Men det hade han inte, precis som jag är nästan 100% säker på nu, att Mira inte heller är/har.

Han strulade också väldigt mycket med amningen, men det där emot minns jag rätt tydligt. Jag tyckte det var så jobbigt att jag tom. övervägde att inte ens försöka amma med andra barnet, för att jag var rädd att jag skulle vara så nervös och orolig, pga hur amningen strulade med Milo, att jag skulle spänna mig för mycket så att det inte skulle fungera denna gången i heller. Jag är väldigt glad kan jag säga, att jag ändrade mig och valde att ge det ett försök denna gången också. *ler*

Som sagt, jag inser vilken SKILLNAD det är på Milo och Mira. Visst har Mira också sina dagar då hon är väldigt orolig och missnöjd (gnällig och skrikig), men jämfört med Milo är hon väldigt lugn och nöjd. Och, även om Mira är ganska tråkig på kvällarna (gnäller mycket och är frustrerad vid bröstet), så är hon lättare att få lugn än vad Milo var, och, ännu så länge kanske man ska säga, är hon lugn och sover som hon ska på nätterna.

Och, denna gången har amningen fungerat felfritt från dag ett, jag behöver oftast inte mer än precis visa henne bröstet så suger hon fast och ligger sedan där och äter enda tills hon är mätt. *ler* Det är bara kvällarna som kan vara rätt dryga och jobbiga, men det är för att hon, precis som dem flesta bebisar i hennes ålder, vill äta oftare än vad mina bröst hinner fyllas på sas. *ler* (detta har dock börjat bli lite bättre dem senaste dagarna, hon vill inte äta fullt lika ofta om kvällarna längre) Så det kommer mao inte mjölk tillräckligt fort och tillräckligt mycket, för henne, vilket resulterar i att hon blir frustrerad. Och vem blir inte gnällig och missnöjd när man känner sig frustrerad över något? *ler* Har i alla fall kommit fram till att Mira med stor sannolikhet INTE har mjölkallergi, att hon bara har lite känslig mage. Hon har blivet mycket lugnare och nöjdare sedan jag drog ner på kaffet. Så jag får helt enkelt ta det lite försikigt med kaffet och sådant som är gasbildande, men jag behöver inte utesluta något helt och hållet, har jag märkt. Skönt och uppskattat!      

Men visst, sedan har starten varit väldigt olika. Starten med Milo var ju långt ifrån så som den skulle. Med Milo var jag under förlossningen ganska svårt sjuk i havandeskapsförgiftning, vilket ju resulterade i att jag fick krampanfall och fick sövas så jag fick inte vara med om den där allra första stunden när bebisen kommer ut och man får höra det där allra första skriket. Och jag har VÄLDIGT många minnesluckor från förlossningen och de första dygnen med honom, och jag led av förlossningsdepression. Och allt detta kände så klart Milo av, så det var ju inte så konstigt att han, precis som jag, var väldigt orolig och ledsen.

Denna gången blev det visserligen också snitt, men denna gången var jag inte sjuk, och jag fick vara vaken och med hela tiden, så jag fick vara med om att höra det där allra första skriket, fick se och röra henne direkt och fick själv kolla om hon var en flicka eller pojke. Och fick prova lägga henne till bröstet direkt (eller ja, inte förens jag blivet ihopsydd och vi kommit upp till vårt rum, men iaf *ler*   ) ist för som med Milo först dagen efter. Och denna gången har jag inte åkt på någon förlossningsdepression och jag är mycket lugnare som mamma. Och där med blir hon också lugnare.

Så visst är det stora skillnader på starten också, men oavsett vilken start jag fick med Milo och vilken start jag fick med Mira, så inser jag när jag läser igenom min gamla blogg, vilken enorm skillnad det är på Milo och Mira. Och det känns väldigt skönt. Även om jag inte fick en vaginal förlossning som jag ville, så känner jag ändå att jag fått revange nu, och det känns SÅ bra och skönt! Kan tom. tänka mig ett tredje barn nu, och det kunde jag inte när vi bara hade Milo. När Milo var i Miras ålder kunde jag tänka mig, ville ha, ett andra barn eftersom att jag ville att han skulle ha ett syskon. Men ett tredje barn? Verkligen inte!! Men innan en viss läsare får för sig något, så NEJ det blir inget tredje barn även om jag kunnat tänka mig det. *ler*    Två barn är precis lagom, och nu har vi ju ändå fått ett av varje, så det känns som att man kan inte vara mer än nöjd. Och, dessutom så känner jag att "en tredje graviditet? NEJ tack!!" Fler gravditeter orkar jag INTE gå igenom! Vet att man glömmer det jobbiga fort, så om ett år eller mindre har jag säkert glömt bort hur jobbig denna graviditeten var. *ler* Men jag har sagt åt Fredrik att han ska påminna mig om hur jobbig denna graviditeten faktiskt var, om jag skulle få för mig att vilja bli gravid igen.. *flinar*    Så ja nej.. Det blir inga fler graviditeter här inte. *ler*

Hur som helst njuter jag MYCKET mer av att vara spädbarnsmamma denna gången, och det är SÅ skönt!   

Ja i lördags blev man ett år äldre. (Och det blev visst Danny Saucedo också.. *waw* *flinar*  ) 31 år.. Rätt tråkig ålder, siffra, egentligen.. 30 låter bättre..   

Jag fick min första present redan 2 min över midnatt (natten till lördag).    Vi låg i sängen och Fredrik höll på med sin mobil och jag låg och läste. Helt plötsligt hör jag ett ljud och att något vibrerar från mitt nattduksbord. Det tar ett tag innan jag kopplar var det kommer ifrån, och tror först att det är min mobil som fått något konstigt ryck. Vore inte helt överraskande, den har bråkat rätt mkt den sista tiden. Tittar till min mobil, inget meddelande eller något på den, så läser vidare. Sedan hör jag det igen. Denna gången tycker jag det är riktigt konstigt och frågar Fredrik om inte han också hör det konstiga ljudet från mitt nattduksbord. Men jag fattar fortfarande inte vart det kommer ifrån. Tredje gången jag hör ljudet fattar jag äntligen att det kommer från lådan i nattduksbordet. Ibland är man bra trög o seg..   

Öppnar lådan och då hittar jag en mobil.. Tittar på Fredrik och han ligger bara och flinar nöjt.    Min första present från honom var en ny mobil, en Iphone.    Jag säger "ääälskling, du har ju redan köpt ett halsband till mig och skulle väl inte köpa mer?" Han bara "jaa, men den är inte ny, jag har köpt den billigt av en arbetskamrat. Du behövde ju en ny och jag fick erbjudande av en arbetskamrat". Så nu är man alltså ägare till en Iphone.    Den är som sagt begagnad, och det är inte någon av dem nyaste modellerna, men det spelar mindre roll. Det syns knappt att den är begagnad, och Fredrik har köpt ett nytt snyggt skal till den (mörkrosa, jättefin!), och att det inte är den nyaste modellen spelar också mindre roll. Bara den fungerar som den ska och att den är bättre än min gamla. Sedan kan jag ju själv köpa en nyare modell så fort ekonomin tillåter det. Är hur som helst hur nöjd som helst med den, och Fredrik fick så klart massa pussar när jag fick den.   

Min andra present var halsbandet jag själv var med och valde ut för någon vecka sedan. Ett halsband med en rund bricka med en söt blomma och Fredriks, Milos och Miras namn ingraverade i. Behöver jag säga att jag är himla glad och nöjd över mina födelsedagspresenter från min älskade man och barn?   

På kvällen firade vi min födelsedag med tacokväll för några kompisar. Jag hade endast önskat mig en trevlig kväll eftersom att det var relativt impulsivt (meddelade om tacokvällen knappt en vecka innan), men fick iaf en fin blomma och en jättefin skål. Till Mira hade dem köpt en supersöt klänning och body. Kvällen blev riktigt trevlig, och dem uppskattade initiativet väldigt mkt, då vi tyvärr träffas allt för sällan alla vännerna. För det mesta är det bara killarna som ses på sk. "herrmiddag" och vi tjejor på "tjejkväll". Det är allt för sällan vi träffas hela gänget tillsammans sas. Nu var vi inte exakt HELA gänget, men dem flesta iaf. *ler* Alla barnen lekte och busade i vardagsrummet och vi vuxna satt i finrummet och pratade. En mycket trevlig kväll som sagt.   Mycket trevlig födelsedag!   

Igår söndag var jag o Mira på Tupperwareparty hos Johanna. Jag köpte en hushållspappershållare, ostkupa och en sportflaska. Det var faktiskt Fredrik som sa åt mig att jag skulle köpa hushållspappershållaren och ostkupan, vilket är lite förvånande, då han annars alltid brukar säga åt mig att "handla nu inget..", när jag ska på sådana partyn.. (sedan att jag inte alltid lyssnar på det är en annan sak..  ) hehe

Avslutade sedan söndagskvällen hemma med pizza.   

Denna veckan ska jag till Bvc med Mira imorgon. 1½ vecka sedan sist, så det ska bli spännande att se hur mkt hon växt och gått upp i vikt sedan sist. Amningen fungerar fortfarande som den ska, men jag känner att på kvällarna så är det precis som om hon tycker att det är jobbigt att äta, att det är jobbigt att hon behöver jobba lite sas, och blir frusterad på att det inte går fort nog. Får se vad min bvc sköterska säger om det imorgon. Vill ju helst inte börja tillsätta ersättning egentligen då jag är så rädd för att det ska förstöra amningen, men samtidigt blir jag själv frusterad när Mira blir frustrerad, för att hon inte tycker (verkar det som) det går fort nog, så det känns som att det blir lite som en ond cirkel. Framför allt när jag är trött. Då har jag ju automatiskt mindre tålamod, och då blir jag ju lättare frustrerad och irriterad  när hon håller på och strular vid bröstet. Som sagt, det blir som en ond cirkel. Frågan är vad man kan göra åt det? Bara vänta ut det eller vad?

Efter bvc besöket ska jag köra och köpa nya blommor.

På onsdag ska jag o Mira ta tåget ner till Malmö där vi ska på fikaträff med några mammor jag pratar med på Facebook. Ska bli himla trevligt. Det blir första gången jag träffar dem flesta av dem.

På fredag ska jag köra ner till Trelleborg, med båda barnen. Ska träffa och fika med en väninna, och medan jag träffar henne tar mamma hand om Milo. Blir lättare att sitta och prata med min väninna om jag inte behöver underhålla och se efter en otålig 3 åring samtidigt. *ler* Sedan på eftermiddagen följer mamma med oss hem och ska sova över hos oss till på lördagen. På lördagen ska vi fira min födelsedag med familjen o närmaste släkten, så medan vi städar och förbereder tar mamma hand om barnen/hjälper oss ta hand om dem.    På kvällen efter kalaset följer mamma sedan med pappa hem. På söndagen ska vi eventuellt träffa våra kompisar Micke o Johanna för att prata om o planera lite inför sommaren då vi ska campa (med våra husvagnar) tillsammans.

En rätt fullspäckad vecka minsann.. Blir till att försöka ta det lugnt och bara mysa med Mira, hela dagen idag och på torsd. *ler*

Det är minsann inte lätt att sluta med kaffet kan jag säga. Igår hade jag tänkt försöka låta bli kaffet helt, dvs inte dricka något kaffe öht. Steg upp vid 07:00 som jag gör när jag ska lämna Milo på dagis. Den första timmen var det inga problem. Men sedan började den där jobbiga "har inte fått mitt kaffe huvudvärken" komma. 09:30 gick det inte längre. Då gav jag upp för begäret. Morgonkaffet är den kopp som är viktigast har jag märkt. Får jag bara mitt morgonkaffe så klarar jag mig utan huvudvärk i stort sett hela dagen. Ibland hela kvällen också, men oftast brukar huvudvärken komma smygandes på kvällen när jag inte druckit kaffe på hela dagen (mer än morgonkaffet då). Prata om att kaffe är som en drog man är beroende av!   

Jag tog iaf en liten kopp kaffe (ist för en stor som jag brukar dricka), sedan var jag faktiskt duktig och drack inte mer kaffe på resten av dagen. Och det gick hyfsat bra. Vid 14:00/14:30 tiden kom ett "åh jag måste ha kaffe!!!!" sug över mig, men jag lyckades hålla fingrarna i styr från att sätta på en kopp kaffe. *ler*

Dock så blev det en liten kopp kaffe på kvällen till semlan Fredrik köpt med hem från affären ska erkännas. *ler* Men två små koppar kaffe ist för 4-5 stora koppar som jag vanligtvis brukar dricka på en dag.. Känner mig rätt duktig trots allt. *ler* Och om man nu ska se det positivt att hålla sig ifrån kaffet hela dagen, så är det att den koppen kaffe jag sedan dricker på kvällen, efter att ha hållit mig ifrån det enda sedan morgonen´, smakar RIKTIGT gott!   

Ännu så länge verkar det faktiskt som att jag inte ska behöva avvara kaffet helt. I förrigår när jag drack 3 koppar på hela dagen var Mira ovanligt lugn och nöjd hela dagen. Dock var hon väldigt orolig och verkade ha rätt ont i magen på kvällen när det var dags att gå o lägga sig. Men hela dagen och hela kvällen fram tills vi skulle gå o lägga oss, var hon ovanligt lugn och nöjd. Och, det är ju inte säkert att det var pga kaffet hon var så orolig och hade så ont i magen när vi skulle lägga henne/oss. Efter att ha kräkt och rapat ett par gånger och sedan fått lite mer mat, lugnade hon ner sig och somnade inom 3 min när jag lagt henne i hennes säng igen. Igår var hon också ovanligt lugn och nöjd hela dagen och hela kvällen, även när vi skulle lägga henne/oss var hon väldigt nöjd och lugn. Igår sov hon iofs också väldigt mycket, både hela dagen och hela kvällen. Hon blev väl trött av att få ovanligt lite "kaffe kickar".. haha   Men dem stunder hon var vaken var hon ovanligt lugn och nöjd. Så som det ser ut just nu utefter dem 2 senaste dagarna, så behöver jag inte utesluta kaffet helt, utan det räcker det att jag drar ner mitt kaffedrickande till max 3 koppar om dagen.

Jag hade tänkt börja utesluta mjölkprodukter from måndag om det inte blivet bättre tills dess. Men det verkar ju som att det räcker att jag skär ner på mitt kaffedrickande ordentligt. Men oavsett så efter att ha pratat med Fredrik om det igår kväll, har vi bestämt oss för att avvakta med att utesluta mjölkprodukter tills hon blivet 3 månader. Det kan ju vara någon sådan där mindre/mildare "3 månaders kolik" eller något liknande hon har, så så vidare det inte blir värre eller min "bvc tant" tycker annorlunda, så har vi bestämt oss med att avvakta med att utesluta mjölkprodukter som sagt tills hon blivet 3 månader.

Igår var jag på jobb för att hälsa på och visa upp Mira. Alla tyckte så klart att hon var alldeles bedårande.    Men hur skulle man inte tycka det?  hihi       Dem flesta blev nog lite småsugna på en liten bebis. *ler*    Mina underbara kollegor hade lagt ihop pengar och köpt ett jättesött halsband med ett hjärta, till Mira. TACK igen!   

Jag kan säga att besöket på jobb gav väldigt blandande känslor. Kände när jag var där hur mycket jag saknar mina kollegor och gemenskapen på jobb, och saknar även själva jobbet. Dock saknar jag inte själva jobbet lika mycket som jag saknar mina kollegor och gemenskapen. Men det är nog rätt normalt att känna så skulle jag tro? Kände när jag var där att jag ser fram emot att få återkomma till jobbet efter mammaledigheten, samtidigt som jag kände att det ska bli himla skönt att gå hemma i ett år och slippa tänka på jobb. *ler*

När jag var där fick jag en lapp där jag fick fylla i om jag på det nya schemat som tydligen ska börja gälla i april, vill jobba mest dagturer, kväll eller blandat. Blandat vore det bästa, men så kände jag att fyller jag i "blandat" vet jag ju inte hur mycket kvällar och dagturer jag får, får kanske hälften kvällsturer hälften dagsturer. Alltså typ 10 dagsturer och 10 kvällsturer på 4 v (tex). Och det känner jag är lite för mycket kvällsturer. Jag tycker det är precis lagom att ha 4-5 kvällsturer på 4 v. Så därför fyllde jag i att jag vill jobba mest dag. Känns som att chansen att det ska bli så som jag vill ha det, dvs max 5 kvällar på 4 v och resten dag, är större om jag fyller i att jag vill jobba mest dag. Jag tycker att det är skönt att jobba kväll en eller två dagar i veckan, för sovmorgonens skull och att det (oftast) är lite lugnare på jobb på kvällarna. Men helst inte mer än så. Även om det är skönt att ha sovmorgon och det är lugnare på jobbet på kvällarna, så vill jag ju ändå hellre vara hemma på kvällarna än på jobb. Det är roligare o bättre för Milos skull också, då där är flest barn på dagis på förmiddagarna än på eftermiddagarna. Så han får ju mest ut av dagis att vara där på förmiddagarna än eftermiddagarna. Ska bli spännande att se vad jag får för schema sedan när jag kommer tillbaka. *ler* Bara jag inte får för många kvällar och för många pass på raken är jag nöjd.

Annars går allt bra här hemma, även om Mira är väldigt gnällig och missnöjd när hon är vaken. Tänkte börja att sluta dricka kaffe, eller åtminstone dra ner på det rejält igår, men det gick så där.. *ler smått* Det är minsann inte lätt att sluta dricka kaffe när man är så beroende av det som jag faktiskt är.    Men, jag lyckades dock hålla det till 3 koppar, så jag är väl rätt stolt över mig själv ändå. *ler* Idag hade jag tänkt försöka att inte dricka något kaffe alls, då Mira var väldigt orolig och verkade ha väldigt ont i magen, igårkväll och när vi skulle lägga henne för natten. Men när klockan var 09:30 gick det inte längre. Huvudvärken började bli rätt jobbig då. Så jag tog en liten kopp kaffe, och vips så var huvudvärken borta.. Prata om att man är beroende!    Men, idag SKA jag INTE dricka mer kaffe nu resten av dagen. EN liten kopp om dagen borde väl inte vara så farligt för hennes mage, om det nu ens är kaffet som gör att hon har så ont i magen? Ska iaf prova att from. idag-sönd inte dricka mer än EN liten kopp kaffe om dagen. Har det inte blivet bättre tills på måndag, så kan jag nog utesluta att det är kaffet som ställer till det för hennes stackars mage. Och då får jag väl börja utesluta mjölkprodukter från min kost ist, och se om det är det som ställer till det för henne. Ser dock INTE fram emot detta, då det ju finns laktos i dem flesta produkter, så det kommer nog inte bli så lätt. Men är det det som ställer till det för hennes mage är det ju självklart värt det. Hoppas dock att det bara är som att hennes mage inte riktigt kommit igång som den ska ännu och snart blir bättre, så att jag slipper hålla på och utesluta en massa saker. Jag vill ju kunna endast njuta av henne och amningen utan att behöva utesluta en massa saker ur min egen kost.
Hon fes väldigt mycket igårkväll när vi skulle lägga oss, och hon har fiset väldigt mycket idag också, så förhoppningsvis är det så enkelt som att hon har mycket problem med gaser i magen, och att om jag bara minskar ner på allt som ger gaser, så blir det bättre. Och att hon faktiskt får ut gaserna så bra nu, betyder förhoppningsvis att det börjar gå och rätt håll. Håll tummarna!

På tal om något helt annat men ändå inte. Mira är nu 5 veckor gammal (5 v och 2 dgr   ), och jag tycker fortfarande att det känns jättekonstigt att vi har en liten FLICKA i huset, att det känns jättekonstigt att säga att man har en liten flicka, och att kunna köpa flickkläder. Det känns självklart helt underbart och jag är superglad över att vi fick en liten flicka precis som jag önskade mig. Men i 3 år har jag ju varit van vid att (bara) ha en POJKE, att säga att jag har en pojke, att köpa pojkkläder, att vara en pojkmamma. Så att helt plötsligt säga att jag har en flicka också.. Känns jättekonstigt! Och framför allt ovant. *ler* Men som sagt, alldeles underbart! Tänk, jag är både en pojkmamma och en flickmamma, precis som jag alltid önskat mig. Har alltid önskat mig en av varje. Ja, det gör väl dem flesta antar jag? Även om man självklart vore lika glad o lycklig över alla sina söner om man bara kunde få pojkar (eller tvärtom flickor), så har nog dem flesta en önskan om att få båda könen. Och att JAG då blivet en av dem lyckliga som faktiskt fått uppleva att vara mamma åt både en flicka och en pojke.. Ja, jag känner mig väldigt lyckligt lottad helt enkelt.   

Livet som tvåbarnsmamma är inte endast roligt och mysigt just nu. Det mysiga och roliga överväger sådan tur är, men det är som sagt inte endast roligt och mysigt.. Mira är mer missnöjd än nöjd när hon är vaken. Gnäller och skriker väldigt mkt mellan amningarna, oavsett om hon ligger bredvid en i soffan eller sitter/ligger i ens famn. Det är allra värst på kvällarna, men hon är rätt tråkig på dagarna också. Det är inte hela dagarna och kvällarna (sådan tur är), men som sagt (väldigt) ofta/mycket. Misstänker att det är magknip, för att jag tror inte att det är som att jag inte har tillräckligt mycket mjölk till henne, för att hon går ju upp som hon ska i vikt, och hon rapar efter (nästan) varje amning samt kräker upp "överflödet". Och, jag känner hur mjölken rinner till i båda brösten flera gånger om dagen, och jag får byta amningsinlägg ett par gånger om dagen. Så jag ska nu börja med, hur svårt det än kommer bli, att dra ner på mitt kaffedrickande för att se om det kan vara det som gör att hon har så ont i magen. (om det nu är det hon har) Jag har blivet en riktig "kaffetant" sedan jag fick Mira, och kan vissa dagar dricka upp mot 5-6 koppar på en dag. Så jag ska börja med att dra ner det till 2-3 koppar om dagen, och se om det kan hjälpa mot hennes magknip. Blir det inte bättre av det ska jag prova att utesluta mjölkprodukter. Blir det inte bättre av det heller får jag nog fråga min "bvc tant" vad mer jag kan göra. Även om det är jobbigt att utesluta kaffe, så hoppas jag faktiskt hellre att det är kaffet hon inte tåler än mjölkprodukter. Det finns ju mjölk i rätt många produkter, så det är ju lättare att avvara kaffet så länge jag ammar, än alla mjölkprodukter. Men, det bästa vore ju om det bara är en "period" av något slag hon är inne i, så att hon inte är allergisk mot något, och att det snart släpper.

Och Milo då.. Han älskar sin syster väldigt mycket och är väldigt stolt över att vara storebror till henne, och jag trodde inte att han var svartsjuk på henne. Men jag undrar om han inte är lite svartsjuk trots allt. Så fort han får chansen så slänger han nämligen ner filten hon brukar ligga på och handduken jag använder när jag rapar henne, på golvet. Först trodde jag att det var av ren trots han gjorde det, att han testar gränserna. Men jag undrar om det inte är en blandning av trots och svartsjuka? Säger i alla fall till han flera gånger om dagen, varje dag, att han inte ska slänga ner dem på golvet. Ändå gör han det så fort han får chansen. Men, i övrigt visar han ingen svartsjuka alls, detta är enda sättet han visar svartsjuka på. (ännu så länge?) Så jag ska ju inte klaga egentligen. Det är bara så irriterande att behöva säga till han om samma sak flera gånger om dagen varje dag.   

Han håller även på att klättra på mig varenda dag, men detta höll han på med långt innan Mira kom till världen. Först trodde jag att det var hans sätt att tala om att han inte tyckte att jag skulle sitta vid datorn längre, eller som att han helt enkelt var uttråkad. Men det kvittar om jag sitter vid datorn, om jag ser på en film tillsammans med honom, eller om jag sitter på golvet och bygger med klossar eller liknande med honom. Han ska tvunget upp och klättra PÅ mig. Och det är extra irriterande så klart när han ska göra det när jag ammar Mira. Även detta ber jag han sluta med flera gånger om dagen varje dag. Och, så fort vi säger åt honom att vi ska byta blöja eller att vi ska ta på oss skorna och jackan, så ska han alltid springa åt motsatt håll och tvingar oss att antingen jaga han eller hota med att vi kör själv så han få stanna hemma. Och det känns inte alls kul, varken att behöva springa efter han varje dag, eller att behöva hota med att vi kör själv, för att han ska komma.

Jaja, jag vet. Det är helt vanligt 3 års trots och det är så det är att vara tvåbarnsmamma ibland. Jag var bara tvungen att skriva av mig.

Men för det mesta måste jag säga att det bara är mysigt och roligt. Mysigt med ett litet spädbarn att lukta på och gosa med, och det är himla mysigt att sitta och amma och känna den sortens närhet. Jag njuter verkligen av att ha ett litet spädbarn i hemmet igen.   Och, det är roligt med en charmig 3 åring och få skratta flera gånger dagligen åt hans tokiga upptåg och sätt att prata, och se alla hans framsteg och vad han kan.

Men det är inte bara roligt och mysigt. Det var det jag ville ha fram och behövde få skriva av mig om *ler*

I torsdags tyckte jag att Mira inte riktigt var sig själv. Tyckte att hon åt ovanligt lite hela fm, sedan sov hon mellan runt 11:30-15:30. Och det var inget konstigt, så länge brukar hon kunna sova åt gången. Men sedan allt hon åt på hela eftermiddagen kräkte hon upp, behöll ingenting. (tyckte jag, iaf) Och jag tyckte att hon var lite småblek. Hon var inte riktigt sig själv helt enkelt. Velade fram och tillbaka huruvida jag skulle ringa in o få kollat upp det eller inte, skulle ju till bvc dagen efter kl.09:00 Men till slut insåg jag att för att jag skulle kunna slappna av och sluta tänka på det, så var jag tvungen att ringa sjukvårdsupplysningen, om inte annat så för att kunna stilla min oro. Som mamma spelar man ju lätt upp alla möjliga hemska scenarion för sig själv, om vad som skulle kunna hända om man inte kollar upp det. *ler smått*   

Sagt och gjort. Ringde och förklarade hur hon varit under dagen och hur mkt hon kräkt och att jag inte tyckte att hon var riktigt sig själv. Dem trodde inte att det var RS-viruset iaf, men iom att hon är så liten tyckte dem att jag skulle åka in till barnakuten och få kolla upp henne, dem tyckte inte att jag skulle vänta enda tills jag skulle till bvc dagen efter. Och när sjukvårdsupplysningen säger att dem inte tycker att man bör vänta till dagen efter med att få kollat upp henne blir man ju inte mindre orolig precis. *ler smått*    Fredrik ringde sina föräldrar och dem sa att dem gärna kunde ta hand om Milo medan vi åkte in. Han skulle egentligen gå o lägga sig (klockan var runt 19:30) för att han skulle upp till dagis dagen efter. Men det var en så kort dag på fredagen så det kändes inte så farligt. Skulle han vara där hela dagen hade jag nog åkt in ensam med Mira. Men det känns alltid tryggare att ha Fredrik med också, så det passade bra att Milo bara skulle ha en kort dag på dagis, så det var inte hela världen om han kanske var lite trött på dagis dagen efter. (skulle bara vara där mellan 08:30-12:00)

Väl på akuten fick vi komma in direkt, fördelen med att hon är så liten när man ska till akuten; spädbarn får alltid förtur.    Dem kollade iaf alla hennes värden och vikt, och tog tempen, och allt såg bra ut. Sedan fick vi sitta in i ett annat rum där jag fick prova på att amma henne för att se hur länge hon ville amma (efter att hon kräkt sista gången hade jag bara fått henne att amma i två min åt gången vid tre tillfällen, sedan var hon inte intresserad längre, och detta är inte likt henne) och för att se så att hon behöll det hon åt. Och då fick jag henne att äta i totalt nästan en kvart, vilket är helt ok. Hon brukar äta i allt från 15 min till 45 min på dagarna. Och hon fick behålla det hon åt. Inga fel på henne helt enkelt.
Det är något magiskt med att åka till läkaren har jag märkt. Man kan må hur dåligt som helst hela dagen, men sedan så fort man kommer in till läkaren är man plötsligt frisk som en nötkärna igen.. Märkligt det där. *ler*   

Hur som helst var det skönt ändå, att få kollat upp henne. "Better be safe than sorry", sas.

Vi fick iaf åka hem igen efter att jag ammat henne eftersom att alla värden ju såg bra ut och hon kunnat äta normalt sas igen och fått behålla det hon ätigt. Hon hade väl ingen direkt förklaring på varför hon varit som hon varit sas, mer än att bebisar kräker väldigt mycket vissa dagar. Hon har fortsatt varit väldigt kräkig även efter detta, men inte fullt lika mycket, och hon har känts lite mer som sig själv igen sas.   

Igår var det iaf dags för bvc besöket. Fredrik hade lite sovmorgon för att han skulle besiktiga bilen inne i Landskrona kl.09:00 (gick inte så bra...), så han hjälpte mig med barnen på morgonen, vilket innebar att jag kunde sova till 07:30 ist för 07:00 och ändå hinna lämna Milo i tid på dagis (nästan iaf, blev runt 6 min sen).
Milo somnade på soffan när han var hos Fredriks föräldrar på torsdags kvällen, och somnade om rätt fort när han kom hem, så han var inte så farligt trött på fredagen/igår.

Bvc besöket gick bra. Mira hade ökat bra i vikt denna veckan; gått upp 170 g och väger nu 5080g, och hon hade växt hela 2 cm på en vecka (inte så konstigt att jag tyckte att hon såg ut att vara så lång plötsligt *ler*), och är nu hela 57 cm lång. Inte konstigt att dem flesta bodys i strl. 56 inte passar längre. *ler*      Skönt att veta att hon gått upp så bra i vikt denna veckan, det innebär ju att hon får i sig tillräckligt mkt mjölk trots allt, och att jag inte behöver fundera på att tillsätta ersättning ännu iaf.    Att hon är så gnällig o missnöjd mellan amningarna dem flesta dagarna trodde hon berodde på alla intryck och på magknip. Så nu är magdroppar inhandlade, och hoppas att dessa ska hjälpa.

Klockan är strax efter 12:00 och Mira sover (och Milo är hos Fredriks föräldrar), så får väl passa på och äta lite lunch nu.   

Lilltjejen växer så det knakar. Blir 1 månad på fredag och hon har redan vuxit ifrån strl 50/56 och även en del "rena" 56'or. *ler*   Så det blir till att rensa hennes garderob. *ler* Men hennes lådor är rätt fulla av kläder, så en rensning gör endast gott *ler*   

Känns lite trist att rensa bort hennes 50/56'or redan dock. Det innebär ju att hon inte är så liten längre.    Hon är ju fortfarande liten, men inte "liten liten", om ni hänger med hur jag menar. *ler*    Hon har väl iofs aldrig varit riktigt liten sas, men i våra ögon har hon ju varit "jätteliten" sina 4,4 kg när hon föddes till trots. *ler*

Det är väldigt blandade känslor skulle man kunna säga. På ett vis längtar jag tills hon är lite äldre då hon kan vara lite mer "med", och jag är SÅ nyfiken på hur hon kommer se ut när hon är i Milos ålder. *ler*    Men samtidigt så vill jag bara att tiden ska stanna upp helt så att jag kan njuta av denna tiden så länge det bara går. Jag försöker verkligen mysa med henne och titta på henne, njuta av henne och denna tiden, så mycket jag bara kan. Skulle vilja och kunna sitta med henne i famnen och bara titta på henne och pussa på henne hela dagen. *ler* Bara njuta. Men det går ju inte. Har ju en ung herre här hemma som också kräver uppmärksamhet och som jag SÅ KLART också skulle kunna och vilja mysa med hela dagarna. *ler* Skillnaden är att Milo uppskattar inte att sitta stilla och kela ens hälften så mycket som hans mamma gör..    Mira kan inte göra så mycket annat, och hon uppskattar närheten lite mer. Så det gäller att passa på och mysa med henne så länge hon inte gör vad hon kan för att komma härifrån som hennes bror gör.. haha   

Nu mer än någonsin önskar man att dygnet kunde ha MINST 48h.. Där är så mycket man vill hinna med. Mysa med Mira och Milo så mycket det bara går, och samtidigt hinna med en massa här hemma. *ler*