För 10 år sedan valde jag att lämna Trelleborg för att flytta ihop med Fredrik. Minns att jag gjorde det med blandade känslor. Mest positiva dock.  Hade ju en hel del minnen från Trelleborg efter att ha bott där i hela mitt liv. Tyvärr måste jag säga att dem flesta minnena var/är rätt tråkiga. Under åren jag bodde i Trelleborg fick jag både vara med om mobbing, otrohet, psykisk misshandel, och min älskade mormors död.

Jag blev mobbad både psykiskt och fysiskt (mest psykiskt dock) från 4-8:an. Och lärarna valde att blunda. När mina föräldrar la sig i och pratade med lärarna blev det bättre i ett par veckor, men sedan började mobbingen igen. Och lärarna valde åter igen att blunda.

Min första "riktiga" pojkvän var otrogen mot mig efter att vi varit tillsammans i över ett halvår.

Min andra pojkvän var psykiskt sjuk (manodepressiv och påstod att han såg döda), och var specialist på att få mig att känna mig som den mest värdefulla personen i hela världen, SAMTIDIGT som han också fick mig att känna mig som den mest värdelösa personen. Han var specialist på att manipulera och hade kunnat få mig att göra i princip vad som helst. På ett halvår gjorde han slut och kom tillbaka 3 gånger. Jag var dum nog att gå på hans ord och löften två gånger. Den tredje gången hade jag fått nog och äntligen börjat få upp ögonen och tog inte tillbaka honom igen.

Min tredje pojkvän var en skitstövel på ett par vis han med, även om han jämfört med mina två första pojkvänner var en snäll och omtänksam kille.

Så mötte jag Fredrik... Äntligen kom en BRA kille in i mitt liv.    Den första tiden var jag nog inte så lätt att leva med. Jag vågade inte lita på honom till 100% pga mina tidigare erfarenheter med killar, och jag vågade inte riktigt slappna av och "ge mig hän" sas till honom, klarade inte av att ge honom så mycket pussar, kramar o "smekningar" som jag egentligen ville ge honom. Jag var osäker både på honom och mig själv helt enkelt. Jag var en väldigt osäker och rädd person. Den första tiden hade jag även svårt att hantera spriten på fester. Klarade inte av att sluta dricka i tid och blev allt som oftast allt för full. Och då kom även alla känslor från "mitt gamla liv" tillbaka på en och samma gång och jag blev ledsen, arg och grät. Ändå stannade han kvar vid min sida. Ändå fortsatte han göra allt han kunde för att visa att han älskade mig och inte tänkte lämna mig. Är inte detta en BRA kille så vet jag inte vad.   Jag har många gånger ställt mig själv frågan vad jag gjort för att förtjäna en så bra kille? Något bra måste jag ju ha gjort i alla fall. *ler*

Mitt liv sedan jag träffade Fredrik har bara blivet bättre och bättre för varje år. Mitt självförtroende har blivet bättre även om det fortfarande är långt ifrån bra, och jag är inte längre den där osäkra och rädda tjejen.

Jag har fått vara med om så otroligt mycket roligt sedan jag träffade Fredrik. Jag har varit med om många roliga kräftskivor, jag har varit med om en härlig och rolig resa till Holland, jag har varit med om många mysiga och roliga julresor till mysiga Kiel, jag har varit med om en obeskrivbar och minnesvärd resa till Usa, och sist men absolut inte minst har jag fått vara gravid, inte bara en utan två, gånger. Även om graviditeterna har varit lång ifrån bara mysiga, så känslan av att vara gravid och känna ett litet foster som vi skapat tillsammans växa och bli större och ge små och stora sparkar och rörelser inuti min mage... Obeskrivbart! Och framför allt har det gett oss två underbara barn.   

Mitt liv har inte alltid varit så lätt och roligt, men det har bara blivet bättre och bättre och jag känner mig oerhört lyckligt lottad.