Mira har sovit super oroligt dem sista veckorna. Framför allt nu den sista veckan har det varit riktigt jobbigt. Hon somnar som vanligt vid 19:30 - då jätte trött. För att vakna 1½h senare - då jätte pigg och glad. Är pigg o glad i 1-2h, får henne att somna om, men sedan vaknar hon högst en timme senare igen och är pigg igen. Jag ska väl egentligen inte klaga; första gången hon vaknar är vid 21:00 tiden, och sedan får vi henne att somna om igen vid 22:00/22:30, dvs ungefär samma tid som vi själva brukar gå och lägga oss. Och andra gången hon vaknar är vid 23:15/23:30, och andra gången är hon (hittills) inte vaken i mer än högst en timme. Ska väl kanske inte klaga så mycket av anledningen att jag vet att där är dem som har det värre, och det var jobbigare när Milo var inne i denna perioden när han var i Miras ålder, för att han kunde ibland vara vaken i nästan 3h när han vaknade mitt i natten och var jättepigg.   MEN. Oavsett om där är dem som har det värre och även om det var värre när Milo var i hennes ålder, så är det ju jobbigt för oss nu ändå, och det är tröttsamt och frustrerande ändå. Så lite kan jag ju få klaga och gnälla iaf..   

Förutom dessa vakna perioder så vaknar hon säkert minst 4 gånger under resten av natten och skriker (inte högt men dock) så man får gå upp och sätta i nappen och vyssja henne en stund. Tyvärr hjälper det inte mycket att ha henne i vår säng; hon vaknar titt som tätt ändå och skriker till. Så även om man visserligen inte behöver stiga upp ur sängen för att sätta i nappen o vyssja på henne när hon ligger i vår säng, så blir man ju väckt ändå, och det är inte alltid den där nappen är så lätt att hitta i mörkret mitt i natten, så man ska ju hitta den där nappen också.. Sedan har man ju då en snarkande make också...... Så när man äntligen hittat nappen och fått tyst på ungen och fått henne att somna om, ja då ligger maken och snarkar, så då har man svårt för att somna om pga det.. Han snarkar absolut inte högt, men när man vaknat mitt i natten och är trött o irriterad för att det är typ "femtioelfte" gången den natten, så krävs det inte några höga snarkningar för att man ska irritera sig och inte kunna somna om.. Sömn är överskattat, eller hur var det? *gäspar*   

Ibland önskar jag att tiden kunde gå lite fortare så att Mira kommer upp i Milos ålder och sover bra/bättre om nätterna. Milo vaknar visserligen till ibland och är jätteledsen o upprörd för att han drömt mardrömmar, men det händer inte så fasligt ofta, och det tar inte så lång tid att trösta honom och få han att somna om efter en mardröm. Och han kommer in till oss typ 6 nätter av 7, någon gång mellan 22:30-06:00 typ.. Men, han kommer in själv, klättrar upp i vår säng (nästan) själv, och lägger sig till rätta som somnar om själv inom två min. Så det är liksom inget att gnälla över direkt. Vår sömn blir inte direkt störd av det mao. Inget vi funderar på så mycket iaf.

Men, samtidigt så vill jag ju självklart att tiden absolut inte ska gå för fort, jag vill ju njuta så mycket som det bara går nu medan Mira faktiskt är väldigt lätt att ha att göra med. Bortsett från dem jobbiga nätterna är hon ju faktiskt väldigt lätt att ha att göra med jämfört med Milo. Hon är inte trottsig och gnällig som Milo är typ jämt (älskar dig ändå mammas lilla skitunge *ler*   ), och hon är väldigt nöjd, glad och lätt underhållen. Hon är oftast inte ens speciellt gnällig och tråkig när hon är trött.    Klart att hon är gnällig och småtråkig när hon är trött, det är väl alla barn (ja vuxna med för den delen), men inte så att det påverkar oss på något vis, hon är inte speciellt jobbig alls ens när hon är trött mao. Så självklart vill jag inte att tiden ska gå för fort EGENTLIGEN. Men att få sova mer ostört på nätterna så att man inte känner sig som ett monster med taggarna utåt på morgonen; ja tack!