Vi pratade på jobb idag om graviditet och hur stora vi var, och då kom jag att tänka på denna bilden. Och den väcker en hel del känslor och minnen kan jag säga. Mest dåliga tyvärr. Min förlossning gick ju inte riktigt som den skulle. Jag hade havandeskapsförgiftning, och det i samband med att jag inte fick någon form av bedövning gjorde att mina krafter tog totalt slut långt innan jag börjat få krystvärkar.   

Jag minns inte så mycket av min förlossning tyvärr. Minns att jag i slutet var så trött att jag somnade och började snarka (Fredrik berättat) mellan varje värk, och då hade jag värk ungefär en gång var annan minut. Det enda jag fick då för att få nya krafter var en glass.. En glass som Fredrik fick mata mig med för att jag var så slut på krafter att jag knappt ens orkade öppna munnen..
Sedan minns jag att jag plötsligt började få ryckningar i kroppen, minns att jag tyckte det kändes som att jag inte kunde kontrollera mina ben, och jag hade flimmer för ögonen. Efter detta minns jag inte mer. Klockan var då 20:20. 20:41 var Milo ute med akut kejsarsnitt.

Börjar nästan gråta när jag sitter här och berättar om det. Oron för hur denna förlossningen ska gå kommer också fram. En sak är i alla fall säker, denna gången ska vi se till att personalen på BB vet vad jag gick igenom under förra förlossningen, och se till så att jag får smärtstillande!