Så var det alltså fredag igen.. Jag förstår verkligen inte vart veckorna tar vägen. Men visst, just nu gör det inte så mycket att tiden går fort. Jag känner mig rätt trött och sliten redan, trots att jag bara är i v.22 Så just nu bara lääängtar jag till november då jag ska gå hem. Får jag inte graviditetspenningen godkänd kommer jag bli grymt besviken och ledsen. Känner att jag verkligen skulle behöva gå hem ett par månader innan, känner att jag behöver det mer denna gången än jag gjorde när jag var gravid med Milo. Just nu känns det nästan som att jag hade behövt gå hem redan nästa månad, men samtidigt vill jag inte gå hem FÖR tidigt. Ska ju vara hemma i mer än ett år sedan, så kommer vara hemma länge nog ändå känns det som. *ler*

När jag var gravid med Milo kände jag att jag nog hade kunnat jobba i nästan en månad till, dvs bara gå hem 1-1½ månad innan beräknat. Graviditeten känns jobbigare denna gången av många anledningar.
Jag jobbar mer denna gången. Med Milo var jag ju bara timanställd och jobbade för det mesta inte mer än ca 3 dagar i veckan. Ibland upp mot 5-6 dagar, men i snitt jobbade jag bara 3-4 dagar i veckan då. Och vissa dagar bara så korta pass som 3-4h. Nu jobbar jag ju 85% varje vecka. När jag var gravid med Milo hade jag ju inga barn sedan innan, så då kunde jag slänga mig på soffan och bli liggandes där och bara ta det lugnt när jag ville och hur länge jag ville. Det kan jag ju inte denna gången med en liten 2½ åring som vill bli underhållen i jämna mellanrum. Kortfattat kunde jag vila mycket mer när jag var gravid med Milo.

Denna gången har jag även fått problem med foglossning mycket tidigare, samt att jag denna gång även har fått problem med ischias, vilket jag inte hade med Milo. Så jag är ju mycket mer sliten denna gången av den anledningen också. Med Milo började jag känna av foglossningen först runt v.21, men det var inte förens dem 5-6 sista veckorna som det var riktigt jobbigt, innan och fram tills dess var det inte alls farligt egentligen, mer bara att jag kände av dem sas. Denna gången började jag känna av foglossningen redan runt v.12, och ischiasen bara kort därefter, och det känns som att det blir värre för varje vecka.    Men visst, sedan är det ju så också, att det är olika från dag till dag och hur jobbigt schema jag har på jobb, hur pass ont jag har. Igårkväll var det riktigt stelt och jobbigt i lederna hela kvällen, att jag hade fått lite cykelavstånd till vårdtagarna gjorde ju inte det bättre.   

Men samtidigt som denna graviditeten är jobbigare än första, försöker jag ändå njuta mer denna gången. Dels så vet jag ju nu hur himla FORT graviditeten går, och dels så är detta sista graviditeten. På något vis är det lite lättare att njuta denna gången också, på det viset att med Milo kändes det så himla overkligt och konstigt och jag visste inte riktigt vad vi hade att vänta oss eftersom att jag aldrig varit mamma tidigare. Denna gången känns det lite verkligare eftersom att jag denna gången vet ungefär vad vi har att vänta oss sas.

Något som också är annorlunda denna gången förutom att jag då har mått och mår sämre denna gången, är SPARKARNA! Dessa lite smått obehagliga men ändå så underbara och mysiga sparkar.   Denna lilla donnan är SJUKT aktiv jämfört med Milo. *ler* Milo var också ganska aktiv i magen, men inte ALLS lika aktiv som denna lilla är. Det är verkligen STOR skillnad på hur aktiva dem är. *ler* Ändå är det ingen skillnad på hur min moderkaka sitter. Den satt i bakvägg med Milo, och det gör den denna gången också. Jag har ju förutom att jag började känna sparkarna tidigare denna gången, börjat känna av dem varje dag, tidigare denna gången. Jag tror inte det var förens runt v.24-25 eller något sådant som jag började känna av dem varje dag när jag var gravid med Milo. Nu har jag känt sparkarna varje dag redan sedan v.17 Som sagt, det är lite smått obehagligt dessa sparkar, men samtidigt är det en underbar och mysig känsla. *ler*   

Över till annat innan jag avslutar inlägget för denna gången.
Efter ikväll är jag riktigt långledig, och det ska bli SÅ skönt och behövligt! Jag har som jag nämnt i tidigare inlägg tagit semester imorgon och på sönd eftersom att min mamma ska fira sin 60 års dag, och vi ska köra ner med husvagnen (svågerns husvagn pga att NÅGON *hrm*, lånade ut vår..) för att inte behöva köra hem mitt i natten. Även om jag inte dricker något ska det bli skönt att slippa tänka på att köra hem mitt i natten, och så ska det bli himla mysigt att äta frukost tillsammans med både mina och Fredriks föräldrar (som ska köra ner med sin husbil) på sönd.    Inte så ofta vi har möjlighet till det ju, så det ser jag fram emot.   
Jag hade väl egentligen inte behövt ta semester på sönd eftersom att jag inte börjar jobba förens kl.16:00, men jag tyckte det kunde vara skönt att vara ledig på söndag också, slippa stressa öht och slippa tänka på att jag ska köra till jobb på em. Har ju semesterdagar att ta ut som jag ju inte kommer utnyttja till jul då jag ju ändå redan är hemma då. *ler*
Sedan är jag ledig enligt schema på månd-tisd. Så fyra härliga dagar på raken är jag ledig efter ikväll. Sweet!