Rebecca Kohlmann

10 september 2011 11:16

Hej!
Min spontana reaktion när jag läser ditt inlägg är att JAG faktiskt hade valt ett snitt under de omständigheterna. Jag förstår att du vill föda vaginalt, men är det inte allra bäst om du får uppleva en enbart positiv förlossning där du får möjlighet till att snosa bebis precis som det ska vara när hon är nyfödd? Ett snitt ger fredrik en lycklig förlossning, dig ett orosmoment mindre och en bra start för er allihopa.
Men.. jag förtår varför du vill föda vaginalt. Se om det finns möjlighet för dig att prata med en kurator angående detta så kanske det blir lättare att ta ett beslut sen. Kram

Lina

10 september 2011 11:34

Ja som det känns just nu så vill jag nog ha ett planerat snitt, men samtidigt vill jag ju inte ta några förhastade beslut. Ska prata med min bm på måndag och höra om jag kanske kan få en tid att prata med en läkare, och att Fredrik då också kan följa med

Joy Hansen

10 september 2011 12:28

Eftersom en vaginal förlossning kan handla om liv och död i ert fall och med tanke på att en förlossning helst inte ska vara en traumatisk upplevelse så tycker jag att ni ska välja ett snitt.
Hoppas er BM tar er oro på allvar och att allt kommer att gå bra.

Lina

10 september 2011 14:46

Men samtidigt innebär det en del risker med snitt också. Dem säger ju att en vaginal förlossning alltid är bättre för både mamma o barn, än ett snitt. Men jag ska prata med min bm. iaf och be att få komma och prata med en specialist

Mamma

10 september 2011 13:41

Gumman när jag läser detta ditt inlägg...
så håller jag nog med Rebecca.
Är kanske trots allt *tryggare* med ett
planerat snitt...vore *hemskt* om livmodern
sprack. Ja, viktigt att lyssna på
Fredriks känslor oxå.
Bra du ska prata med Bm

Lina

10 september 2011 14:46

Men samtidigt innebär det en del risker med snitt också. Dem säger ju att en vaginal förlossning alltid är bättre för både mamma o barn, än ett snitt. Men jag ska prata med min bm. iaf och be att få komma och prata med en specialist

Mamma

10 september 2011 15:04

Jo, det har du ju klart rätt i...ja svårt
beslut gumman. Bra om ni får kontakt med
någon som vet vad dom pratar om och som kan
lugna er, och komma med ett bra beslut.

Rosita

11 september 2011 18:48

Jag är ju väldigt för en vanlig förlossning och jag förstår att många känner sig "snuvade" på det om de får kejsarsnitt. Så jag förstår absolut din längtan efter att få föra vaginalt.
Nu är ju inte jag på något sätt kunnig i detta, men OM det vore farligt för dig att föda vanligt så skulle väll ändå din bm säga det till dig och avråda dig ifrån det? Och det har hon väll inte gjort vad jag förstår det som? Prata med henne och se vad hon säger. I vanliga fall brukar man vad jag hört rekomendera ett kejsarsnitt igen om man blir gravid väldigt tätt inpå förra förlossningen (nio månader har jag för mig) och i ditt fall är det ju ändå tre år emellan dem. Så jag tror inte du behöver oroa dig för det -om de inte såger så vill säga!
Och om du ändå väljer kejsarsnitt så tror jag nog de kan tänka sig att vänta in det nya året innan du får ditt datum, får väll hoppas de är så förstående i alla fall!

Lina

11 september 2011 20:10

Nej min bm. har inte sagt något om att det ska vara någon fara, så jag vet ju egentligen att det absolut inte borde vara det. Men man blir ju nojjig och orolig ändå när någon berättar att livmodern kan spricka under förlossningen :-( Ska prata med mvc imorgon och fråga om man kan få komma och prata med en specialist

jakeline

13 september 2011 21:55

Jag som har varit med om båda två säger spontant vaginal. Jag vägrar gå igenom ett snitt igen, speciellt inte efter min vaginala förlossning som var helt underbar i jämförelse med snittet. Mitt snitt var självklart inte alls lika dramatiskt som ditt, men det blev ju relativt akut och maken fick vara helt själv med sonen i flera timmar innan han ens visste hur det hade gått med mig.

Jag velade väl lite fram och tillbaka, men vaginalt var ändå det självklara valet. Just för att veta att jag faktiskt kunde... Lite stolthet så där. Maken pushade nog lite mer för snitt igen faktiskt.

Det enda som skiljde med ett tidigare snitt var att de inte tog hål på hinnorna förrän jag tagit epiduralen, för att stressen på ärrvävnaden inte skulle bli för hög med för starka värkar.

Beslutet är ju i slutändan ditt. Som tidigare kommentatorer sagt, prata med BM, hon är nog den som bäst kan råda dig. Berätta hur du känner det och varför du velar.

Jag ångrar inte min vaginala förlossning även om jag just under krystvärkarna undrade hur dum man får vara som "frivilligt" utsätter sig för sådan smärta, men det var så värt det i slutändan. För mig, för min stolthet... min kvinnlighet.

Oops vad långt det blev... :P Hoppas iaf du fått lite hjälp av en som gått igenom en vaginal efter ett akutsnitt. :)

Lina

14 september 2011 16:21

Tack för ditt svar Maria