Som vanligt går man och tänker på mycket om dagarna. Men dagens tankar går väl främst åt morgondagens ul. Längtar som en TOK efter att äntligen få se vår lilla krabat på bildskärmen. Se hur mycket den växt och om den är lika aktiv och livlig som det känns som att den är.   Samtidigt är jag nervös också. Egentligen är jag väl inte så nervös över att något ska vara fel, även om oron för det så klart finns där i bakhuvudet. Men det känns inte som att något är fel. Det jag är mest nervös över är faktiskt om vi ska få reda på könet eller inte. Vill så gärna få veta imorgon, om det är en liten flicka eller pojke som gömmer sig där inne. För mig känns det så mycket mer personligare på något vis att kunna kalla den för han eller hon ist för för "den". Och på något vis känns bebisen.. Verkligare.. På något vis, om jag vet att det är en flicka eller pojke. Men, samtidigt är jag nervös över min egen reaktion om vi får reda på könet imorgon. Det jag är nervös över är min reaktion om det visar sig vara en pojke. Jag vet ju att jag kommer älska vår lilla bebis över allt annat oavsett om det är en pojke eller flicka, och jag vet ju att även om jag så hade fått fem pojkar, skulle jag inte vilja byta ut någon av dem för alla flickor i världen. Så egentligen har jag ju inget att vara nervös över. Men jag vill så gärna ha en flicka. Har alltid velat ha en flicka. Därför är jag nervös över att jag kommer bli besviken om det visar sig att det är en pojke. Och blir jag det kommer jag känna mig som en jätte dålig mamma.    Vet att jag bara kommer känna mig besviken en kort stund om det nu visar sig vara en pojke, sedan kommer det kännas så självklart på något vis, och som jag skrev ovan skulle jag inte vilja byta ut någon av mina pojkar för alla flickor i världen. Men ändå.. Är det någon som fattar vad jag menar och hur jag känner? *ler*

Tänker även mycket på hur Milo kommer reagera på sin lillebror/syster, och hur vi ska klara av två barn. Funderar mycket på hur jag ska klara av och orka med två barn helt själv. I dagens läge är det jag som tar hand om vår son mest. Jag säger inte att Fredrik inte tar hand om honom och gör sin del, självklart gör han det. Han är världens bästa pappa och jag skulle inte vilja ha någon annan pappa till mina barn. Men sanningen är ändå den att det är jag som tar hand om honom mest. Och snart har jag/vi TVÅ barn att ta hand om.. Vet att jag kommer klara det och att Fredrik kommer göra vad han kan för att hjälpa till mer, men ändå.. Man kan inte låta bli att vara nervös o orolig för hur det ska gå ändå. Antar att alla två (och fler) barnsföräldrar haft dessa tankar mer än en gång? *ler*

 

Frugan med bebis i magen

10 augusti 2011 15:59

Jag tror att alla går igenom dom känslorna så du är verkligen inte ensam om att känna så här. Sen så är känslor aldrig fel.
Lycka till imorgon

http://mammasbusungar.blogg.se

 

Åsa

12 augusti 2011 09:37

Visst förstår jag att du ville ha en flicka, pga den idiotiska bilden om att en perfekt familj består av mamma, pappa, son och dotter. Det är en sak att tänka det, men en helt annan sak att skriva det så vem som helst kan läsa det. Hade det nu varit en pojke så hade vi alla vetat att du innerst inne var ledsen och besviken för att din dröm inte gick i uppfyllelse. Men nu gör den det, grattis! Kan inte hjälpa det, men jag blir irriterad över att folk skriver som du gör här. Nervös för könet. Absolut noll respekt för de som har svårt eller inte kan få barn.. Var glad över att du får ett friskt barn och skit i könet. Du har det säkert inte, men det kan verka så i detta inlägget. Och ensammamma, hallå!?! Du har en man och du skriver att han gör sin del och hjälper till, då är du väl inte ensam?
Lycka till med resten av graviditeten och med det kommande nya livet :-)

Lina

12 augusti 2011 11:20

I min blogg skriver jag mina tankar och mina känslor, det är absolut inget personligt mot folk som har svårt för/inte kan få barn alls. Jag tror nog att många av dem som har svårt för att bli gravida säkert också hade önskan om ett visst kön innan dem visste att dem skulle ha så svårt att få barn. Det är väl inget nytt att det ofta är så att killar vill ha en son och tjejer vill ha en dotter? Det betyder ju inte att det andra könet inte är lika välkommet? Som jag skrev i inlägget skulle jag inte vilja byta bort mina söner för alla flickor i världen. Men det betyder väl inte att min önskan att få en flicka är mindre? Hade det nu visat sig vara en pojke är det väl klart att jag blivet ledsen en kort stund eftersom att det innebär att jag aldrig kommer få en flicka. Men jag hade ju älskat vårt barn precis lika mycket ändå, jag hade ju vant mig fort vid tanken på att jag aldrig kommer få en flicka och att det är ok. Och jag hade absolut inte behandlat vår bebis annorlunda på något vis om det visat sig vara en pojke.
Noll respekt för dem som inte kan få barn? Bara för att jag önskar mig en flicka? Ja den åsikten får väl stå för er då. Jag älskar min son över allt annat i denna världen och skulle aldrig önska att han var något annat än han är.
Och jag har aldrig skrivet att jag är en ensammamma, jag har bara skrivet att jag är den som tar hand om vår son mest, och så har nog många det eftersom att männen ofta tar hand om saker som bilen, reparering av huset etc. Det är skillnad på "ensammamma" och att "vara ensam mycket med barnen". Jag är ingen "ensammamma", har aldrig skrivet det i heller, jag är bara ensam mycket med sonen. Stor skillnad.

 

Maria aka jakeline

12 augusti 2011 10:03

Jag kände likadant inför As födelse. Var jätteorolig och så, men det har ju gått jättebra. visst, vi hade turen att sommaren kom snart efter As födelse och maken tog långledigt. Det har verkligen varit guld värt. Men nu har jag varit helt själv med ungarna i några veckor. E har fått varit hemma också och haft ett riktigt långt sommarlov. :) Visst, det har funnits dagar då jag funderat på om det var så smart egentligen... Jag kan ju inte stimulera honom lika mycket som dagis, men har som tur är vänner som har barn i samma ålder som gärna ses i någon lekpark. :)

Du kommer att klara det galant!
Grattis till lillasyster! :) De är för underbara!
Kram

http://mewithpeanuts.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hehe, jodå, jag gör mer än bara tränar nu för tiden, men jag ska erkänna att träningen och viktminskningen ÄR en väldigt stor del av mitt liv just nu. Därför blir denna bloggen lite "lidande" just nu när jag är så fokuserad på träningen och viktminsk...

    Jag vet inte hur många som egentligen läser min blogg eftersom att jag nästan aldrig får några kommentarer, men jag väljer att uppdatera den ändå.          Mitt liv har den senaste tiden mestadels handlat om min viktresa, något som n...

Mitt liv just nu består mest av träning, jobba och att mysa med barnen. Och detta känns väldigt bra.          Jag har varit tillbaka på jobb i ca 1,5 månad nu, och det känns jättebra. Det är väldigt skönt att vara igång och jobba igen, ha lit...

    Idag när jag o Fredrik var på Väla gick vi in på Desigual för att jag ville se om där fanns någon snygg klänning jag kunde ha som "målviktsklänning". Som vanligt hade dem många snygga klänningar men inte så många som jag kände wow DEN var ri...

Nu är Mira inne på sin andra inskolningsvecka på dagis. Hon hade förmodligen bara behövt en vecka egentligen, men vi valde att ta två för att vara på den säkra sidan med sjukdomar o allt.     Trots att det är hennes andra vecka nu tycker jag fo...