I natt fick en väninna till mig sin efterlängtade dotter. (stort GRATTIS till er!   ) Hon var beräknad en dag efter mig. Är SÅÅ glad för hennes skull, men samtidigt SÅ avis! Vill också ju!!!!  Man längtar inte mindre nu liksom.. *ler*   

Men förhoppningsvis har vi vår lilla sessa här hos oss senast på onsdag. Tror tyvärr inte att det kommer bli något planerat snitt redan på måndag. Enligt en vän som fick planerat snitt för inte så längesen så ska man både vara fastande och ha tvättat sig med en speciell sorts "svamp" innan snittet, och inget av detta fick vi info om igår. Men jag tänkte åka dit fastande på måndag ändå för säkerhets skull. Det kan ju vara så att dem var lite förvirrade o hade mycket att tänka på när vi var där igår, så att dem helt enkelt glömde bort att tala om för mig att jag skulle vara fastande på måndag fall i att det skulle bli snitt då. Det vet man ju inte, vet ju hur mycket dem har att göra och tänka på, framför allt på/inför helgerna när dem har mindre personal. Sedan att sådana "fel" inte ska få förekomma på ett sådant ställe egentligen, men dem är ju trots allt inte mer än människor. Så därför tänkte jag åka dit fastande för säkerhets skull, och ta med mig en smörgås eller drickyoghurt att äta/dricka där så fort jag får reda på att/om det inte blir något snitt samma dag.


Även om det känns bra att slutligen ha fattat ett beslut som vi båda känner att vi vill hålla fast i nu, så kan jag ändå inte låta bli att ha lite blandade känslor. Känns som att jag "bara ger upp", och det är en rätt tråkig känsla så här i slutet.    Men jag klarar inte av detta velandet och ovissheten längre. Det tar också väldigt mycket på krafterna och psyket. Att ena dagen känna att "nej jag SKA bita ihop och klara detta", och sedan nästa dag känna att "nej jag KLARAR INTE AV DETTA längre!! Måtte det bara ta slut snart!" Och så då inte veta när det kommer ske och inte veta vad man kommer få för besked på nästa besök på förlossningen/obststetriska mottagningen. Att gå därifrån varje gång med beskedet att det fortfarande inte hänt ett dyft och inget blivet gjort. Igår var tredje undersökningen som visade samma sak, att ingenting hade hänt, och jag var nära att bryta ihop där och då. Så därför fattade vi beslutet tillsammans att om det fortfarande inte har hänt något på måndag så ber vi om planerat snitt, för att jag klarar inte av detta velande och ovissheten längre, det tar för mycket på mina krafter. Och jag ska ju orka vara en bra mamma åt Milo, samt orka vara en bra mamma åt båda mina små sötnosar sedan när hon väl anlänt.
Och, jag klarar inte av att ha ont längre. Varje morgon numera har jag bara lust att somna om direkt och sedan sova bort hela dagen för att slippa ha ont. Kan knappt röra mig i sängen längre, för att det gör SÅ ont i hela bäckenet och fogarna.

Så ja, kanske "ger jag bara upp", "snubblar vid målsnöret", kanske är jag "svag" i vissas ögon som inte klarar av att vänta tills hon väljer att kika ut naturligt (nu tänker jag absolut inte på några speciella personer, utan på människor runt omkring en i ren allmänhet), men det accepterar jag. För att jag har verkligen inte haft en lätt graviditet denna gången, även om där är dem som haft en hundra gånger jobbigare graviditet än jag, så har denna graviditet varit väldigt jobbig och påfrestande för MIG. Så därför vet jag, även om jag själv fortfarande har lite blandade känslor, känslor som att jag "bara ger upp", att jag HAR kämpat länge nog nu! Så även om det var en vaginal förlossning jag ville ha egentligen, så känner jag mig ändå nöjd med vårt beslut. Det allra viktigaste för mig har ju trots allt hela tiden varit att jag skulle vara vaken och med hela tiden, och det kommer jag ju vara nu vid ett planerat snitt. Och, sedan vet man ju inte om det blir en vaginal förlossning trots allt. Kroppen sätter kanske igång av sig själv ikväll, i natt eller under dagen imorgon. Och blir det så så är det ingen som blir gladare än jag. Men har det då fortfarande inte hänt något tills på måndag, så känner jag mig väldigt nöjd med vårt beslut.

 

jakeline

14 januari 2012 12:05

Jag förstår din frustration, vännen! Och kanske är ett snitt det bästa i alla fall, det kommer gå bra oavsett hur det blir i alla fall! :) Tänker på dig!

http://mammajakeline.blogspot.com

Lina

14 januari 2012 13:10

Tack så mycket vännen

 

Mamma

15 januari 2012 11:30

Jaa, förstår att du är superglad för hennes
skull...men oxå att du önskat det varit du.
Nej,tror nog inte heller att det kan bli ett
planerat snitt med så kort varsel att samma dag
ni är där för undersökning. Men snaarast gumman.
Ja, inte fel klart att du förbereder dig *lite*
genom att fasta...du kan ju få *13 rätt*

Klart att du har blandade känslor gumman...men känn
det inte som att du gett upp...du är stark och har
viljan...men smärtor tar på psyket..Du ska ju må bra,
både nu och senare. Så *kasta nu bort* alla DUMMA tankar
som att: du ger upp osv Tänka BARA tanken att du SKA
MÅ BRA, att du snart har eran lilla tjej hos dig, att
du har en *underbart go* son och en go man som älskar dig!!!

Önskar dig ALL LYCKA och att du ska må bra och ha
det gott/ Kramiz Mamma som älskar dig och vill dig
allt väl.

Lina

15 januari 2012 11:47

TACK mamma! Älskar dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hehe, jodå, jag gör mer än bara tränar nu för tiden, men jag ska erkänna att träningen och viktminskningen ÄR en väldigt stor del av mitt liv just nu. Därför blir denna bloggen lite "lidande" just nu när jag är så fokuserad på träningen och viktminsk...

    Jag vet inte hur många som egentligen läser min blogg eftersom att jag nästan aldrig får några kommentarer, men jag väljer att uppdatera den ändå.          Mitt liv har den senaste tiden mestadels handlat om min viktresa, något som n...

Mitt liv just nu består mest av träning, jobba och att mysa med barnen. Och detta känns väldigt bra.          Jag har varit tillbaka på jobb i ca 1,5 månad nu, och det känns jättebra. Det är väldigt skönt att vara igång och jobba igen, ha lit...

    Idag när jag o Fredrik var på Väla gick vi in på Desigual för att jag ville se om där fanns någon snygg klänning jag kunde ha som "målviktsklänning". Som vanligt hade dem många snygga klänningar men inte så många som jag kände wow DEN var ri...

Nu är Mira inne på sin andra inskolningsvecka på dagis. Hon hade förmodligen bara behövt en vecka egentligen, men vi valde att ta två för att vara på den säkra sidan med sjukdomar o allt.     Trots att det är hennes andra vecka nu tycker jag fo...