Måste bara berätta att sedan i fredags har bebisens buffar blivet riktigt starka och tydliga. Från lite "fiskfladder" som många gånger varit svårt att avgöra om det var bebis eller bara tarmrörelser till att det känns ungefär som att man blåser upp en stor såpbubbla som sedan spricker. Den har varit riktigt aktiv nu den sista timmen, har nog boxningsmatch där inne.    Mys!   

Måste bara få gnälla av mig om mina fogar lite.
Jag skriver inte inlägget för att jag vill ha en massa medlidande och att folk ska tycka synd om mig, vill bara gnälla av mig lite.

Var på ett mycket vackert och fint bröllop igår, men pga mina jäkla fogar fick jag bli sittande vid ett bord mer eller mindre hela kvällen.    Stod jag upp gjorde det ont, dansade jag gjorde det ont.    Ja det gjorde ont efter ett tag när jag satt ner också, men det kändes bättre än när jag stod upp iaf. Kändes ok att gå runt lite också, så jag satt ner en stund, var uppe och gick ett varv och småminglade, satt ner igen... Ja, det var min kväll skulle man kunna säga. Kände inte mig supersocial i heller. Ont i fogarna och trött pga det.   

Jag HOPPAS så att det bara är hormonerna som ställer till det och att det rättar till sig och blir bättre snart. Vill verkligen inte behöva bli sjukskriven. Gå hemma flera månader innan lill*n tittar ut är inte precis vad jag känner att jag skulle orka med. Två månader innan har jag ju planer för, men inte flera månader innan. Men, fortsätter fogarna bråka så här mycket känns det som att jag inte har så mycket annat val. Känns som att det varken gynnar mig eller vårdtagarna om jag går till jobb varje dag och har ont. I nuläget kan jag bara bära Milo korta sträckor innan det gör ont, så då kan ni ju tänka er hur det är med tunga vårdtagare som inte alltid kan hjälpa till så mycket.. Tur att detta är sista graviditeten...