MIRA 1 ÅR!!

Vid denna tiden för ett år sedan var vi på väg upp från operations salen till vårt rum på BB, med en alldeles nykläckt liten Mira. Mira kom till världen med "halv planerat snitt" skulle man väl kunna säga. *ler* Klockan 10:41 den 17 januari 2012, 10 dagar efter storebror Milos 3 års dag, kom hon till världen.   

Jag blev igångsatt runt middagstid den 16 januari, men trots täta och bra värkar hände inte mycket mer än att jag blev tröttare o tröttare. Vi hade blivet lovade ett kejsarsnitt om vi kände att vi (jag) inte orkade och klarade av mer, pga min förra förlossning som ju slutade i akut kejsarsnitt som jag inte minns något av. Efter mer än 20 h med värkar och jag fortfarande bara öppnat mig drygt 3 cm sa vi stopp. Jag orkade inte mer och känslan av att något inte riktigt var som det skulle blev för oss allt större och större. Så det slutade i kejsarsnitt,och denna gången kunde jag vara vaken och med.   

Att vara vaken när dem gjorde snittet är absolut inget jag ångrar och jag skulle gjort det igen utan problem. Men det kändes väldigt otäckt ska jag erkänna. *ler* Bara vetskapen att man är vaken när dem bokstavligen skär upp buken på en med en väldigt vass kniv (eller vad för redskap dem nu använder) är rätt skrämmande.. Men, just detta tänkte jag inte på så mycket just då. Sådan tur är. *ler* Klart jag tänkte på det, men det var så mycket annat runt omkring, man var trött och ville bara att det skulle vara över osv, så därför var det inget som gjorde att jag var rädd när jag låg där. Och, det gjorde ju inte ont. Man kände hur dem drog o "karvade" i buken, så visst kändes det obehagligt och framför allt konstigt. Men det gjorde absolut inte ont som sagt. Så det var inte så farligt även om det som sagt så klart kändes konstigt o obehagligt. *ler*  Och, i efterhand är vi väldigt glada över och gjorde vi rätt i att vi sa stopp till det värkstimulerande droppet dem ville ge till mig bara några timmar tidigare, för att när dem tog ut henne upptäckte dem att min livmodervägg var så pass tunn att dem behövde inte använda kniv för att komma in i den, utan kunde bända isär den med fingrarna. Vilket betyder att min livmodervägg aldrig hade klarat av krystvärkarna, och förlossningen hade med största sannolikhet slutat på i princip samma sätt som första gjorde; i akut kejsarsnitt med troligtvis för mig väldigt få eller inget minne alls; pga att livmodern skulle ha brustigt.    Men, nu slutade det ju bra och jag fick se världens finaste "lilla" flicka direkt dem fått ut henne.   

Och nu har det alltså gått ett helt år sedan dess. Ofattbart.

Mira har visat sig vara en väldigt glad och framåt liten tjej. Tog sina första steg strax innan hon blev 10 månader, och nu går hon själv i princip helt. Hon är fortfarande lite osäker och man kan väl inte säga att hon kan gå själv till 100%, men hon går allt mer o kryper allt mer sällan. Sträckorna hon klarar av att gå utan att tappa balansen blir allt större för varje dag.

Hon sover fortfarande två gånger om dagen; ca 1,5-2h på förmiddagen och ca 40 min-1h på em. Nätterna är hon dock inte lika duktig på att sova tyvärr. Tar oftast närmare 2 h innan hon kommer till ro helt o hållet och somnar för natten (hon somnar direkt efter vällingen, men vaknar oftast 2-4 gånger innan hon somnar helt), och vaknar 2-5 gånger varje natt. För det mesta är det sådan tur är bara att sätta i nappen, men minst ett par gånger i veckan får man sitta uppe med henne i allt från 30 min till nästan 2 h, för att hon inte vill somna om. Mindre kul mitt i natten när man själv är trött o bara vill sova.     Har provat några gånger att bara låta henne henne sova en gång på dagen för att se om natten blev bättre då, men det var ingen förändring, så så länge jag märker att hon gäspar o är trött får hon sova en tur på eftermiddagen också ett tag till. Men runt den 1 maj ska hon börja på dagis, och där får hon ju bara sova en gång på dagen, så jag får väl om inte förr så en månad innan, ta bort eftermiddags sovturen så hon hinner vänja sig vid att bara sova en gång om dagen, innan hon ska börja på dagis. Försöka hålla henne vaken till 11:30 åtminstone, ge henne lunch då,och sedan låta henne sova till precis innan jag ska hämta Milo på dagis kl.14:00

Nätterna är vi som sagt inte så bra "vänner", men på dagarna är hon världens härligaste unge med ett riktigt solskenshumör i princip alltid. Envis och vet vad hon vill.   

Klart hon har sina dagar och stunder då hon är gnällig och tråkig, men i det stora hela är hon väldigt enkel och mysig att ha att göra med på dagarna. "Pratar" o skrattar mycket. Jag vet inte hur mycket hon förstår av det hon själv säger, men förutom "mamma" och "pappa" säger hon "hej, akta dej (efter att vi sjungit Lilla snigel för henne   ) och ajaj".   

Jag hoppas SÅ mycket att hon ska fortsätta vara så här snäll, glad och enkel, att hon inte får humör efter sin bror. *ler* Milo är också glad för det mesta, men kan ha ett JÄKLA humör! (undrar vem han kan ha fått det från..   ) Men, jag räknar inte med det precis. *ler smått*    Humöret är ju inte säkert att hon kommer få efter sin bror (förhoppningsvis), men med tanke på att hon redan nu visar ganska tydligt att hon vet vad hon inte får göra - men gör det ändå med ett stort smajl på läpparna, så lär hon garanterat bli lika trotsig och hitta på med lika mycket hyss, som sin bror, när hon kommer upp i 2 års åldern. *ler smått*

En stor skillnad på Milo och Mira är att Milo var mycket mer självständig när han var i hennes ålder. Mira har alltid varit väldigt mammig,och är det fortfarande. Hon är duktig på att leka själv, men vill veta vart jag är, och blir oftast väldigt ledsen och kryper efter mig, så fort jag lämnar rummet. Milo var aldrig mammig och blev sällan ledsen när jag lämnade rummet. Så jag känner mig mer nervös över hur det kommer gå att lämna henne på dagis, än vad jag var med Milo. Med Milo kände jag inte mig alls nervös eftersom att han var så framåt o självständig o inte alls mammig (eller pappig). Men, hon hinner ju bli lite äldre innan hon ska börja på dagis, hinner bli 1 år o 4 månader. Så förhoppningsvis har den värsta "mammigheten" gått över tills dess.

Jag ser fram emot ytterligare ett år med henne och är spänd på att få fortsätta följa alla hennes framsteg, utveckling; både kroppslig och personlighet.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hehe, jodå, jag gör mer än bara tränar nu för tiden, men jag ska erkänna att träningen och viktminskningen ÄR en väldigt stor del av mitt liv just nu. Därför blir denna bloggen lite "lidande" just nu när jag är så fokuserad på träningen och viktminsk...

    Jag vet inte hur många som egentligen läser min blogg eftersom att jag nästan aldrig får några kommentarer, men jag väljer att uppdatera den ändå.          Mitt liv har den senaste tiden mestadels handlat om min viktresa, något som n...

Mitt liv just nu består mest av träning, jobba och att mysa med barnen. Och detta känns väldigt bra.          Jag har varit tillbaka på jobb i ca 1,5 månad nu, och det känns jättebra. Det är väldigt skönt att vara igång och jobba igen, ha lit...

    Idag när jag o Fredrik var på Väla gick vi in på Desigual för att jag ville se om där fanns någon snygg klänning jag kunde ha som "målviktsklänning". Som vanligt hade dem många snygga klänningar men inte så många som jag kände wow DEN var ri...

Nu är Mira inne på sin andra inskolningsvecka på dagis. Hon hade förmodligen bara behövt en vecka egentligen, men vi valde att ta två för att vara på den säkra sidan med sjukdomar o allt.     Trots att det är hennes andra vecka nu tycker jag fo...