MILO 4 ÅR!!   

Kan knappt fatta att det redan har gått 4 år sedan vi blev föräldrar för första gången. Ska man vara riktigt noga så fyller han dock inte år förens ikväll..    Vid denna tiden för fyra år sedan hade jag ganska täta värkar, men det hände inte så mycket.. Inte förens kl.20:41 kom han äntligen till världen. Hur, har jag nog berättat många gånger, så det behöver jag inte gå in på igen. Det viktigaste är ju trots allt att det slutade bra och att han blev en välskapt och fin pojke.   

Milo har vuxit upp och blivet en envis och tålig "liten" kille med mycket humör. Han är en väldigt bekväm liten kille som mer än gärna ber om hjälp. På både gott o ont. Det är bra att inte vara rädd för att be om hjälp, bara det att han gärna ber om hjälp även med sådant som han mycket väl klarar av själv. *ler* Tålamod är inte hans starkaste sida, ibland undrar jag om han har något över huvud taget..   

Han är väldigt öppen och är inte rädd för att prata med folk, varken barn eller vuxna, kända eller okända. Får väldigt lätt kompisar tack vare detta. Tyvärr innebär det även att han utan problem kan tänka sig att följa med okända, både barn o vuxna, så det gäller att hålla koll på honom när man är ute.

Milo är oftast glad och har lätt till skratt, har mycket humor, och framför allt har han mycket energi. Har så mycket energi i kroppen att han inte vet vart han ska göra av det ibland. Men, så är det väl för dem flesta 4 åringar. *ler* Tänk vad mycket man fått gjort om man bara haft hälften så mycket energi i kroppen som han har..       

Tyvärr ryker jag o Milo ihop väldigt ofta om dagarna. Han har som sagt väldigt mycket energi i kroppen, och det resulterar i att han gnäller, trotsar, hittar på hyss och springer o hoppar omkring som en galning. I princip hela dagarna. Och allt detta ihopa blir lätt för mycket, och jag blir trött o irriterad.    Att vi är väldigt lika som personer i humöret gör också att vi lätt krockar med varandra. Det är inte alltid positivt att vara lika varandra.    Men så räcker det att han ger mig en kram och en puss, eller att han kommer och vill sitta i min famn och mysa. Så är allt glömt. Trots allt så är han ju min charmiga och härliga lilla prins som jag är och känner mig väldigt lyckligt lottad över att ha fått, att få äran att vara mamma till.   Jag älskar dig Milo!   

 

Mamma

7 januari 2013 10:31

Ja, ni har verkligen lyckats få en rolig
och charmig söt liten kille...men även en som
har humör o är väldans bestämd*ler*
Men allt det goda,charmiga och roliga överväger
säkert det jobbiga?

Lina

7 januari 2013 13:23

Ja för det mesta iaf ;-))

 

jakeline

8 januari 2013 15:49

Grattis fina Milo i efterskott! :) Ja jag undrar ofta vart de får all energi ifrån? Även när de är sjuka, liksom? :P Hoppas att ni hade en fin födelsedag igår! :)

http://mammajakeline.blogspot.com

Lina

8 januari 2013 18:09

Ja dem hade ju kunnat ge lite till oss ^^

Han hade en trevlig o mysig födelsedag med sång på sängen o allt :-)

kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

hehe, jodå, jag gör mer än bara tränar nu för tiden, men jag ska erkänna att träningen och viktminskningen ÄR en väldigt stor del av mitt liv just nu. Därför blir denna bloggen lite "lidande" just nu när jag är så fokuserad på träningen och viktminsk...

    Jag vet inte hur många som egentligen läser min blogg eftersom att jag nästan aldrig får några kommentarer, men jag väljer att uppdatera den ändå.          Mitt liv har den senaste tiden mestadels handlat om min viktresa, något som n...

Mitt liv just nu består mest av träning, jobba och att mysa med barnen. Och detta känns väldigt bra.          Jag har varit tillbaka på jobb i ca 1,5 månad nu, och det känns jättebra. Det är väldigt skönt att vara igång och jobba igen, ha lit...

    Idag när jag o Fredrik var på Väla gick vi in på Desigual för att jag ville se om där fanns någon snygg klänning jag kunde ha som "målviktsklänning". Som vanligt hade dem många snygga klänningar men inte så många som jag kände wow DEN var ri...

Nu är Mira inne på sin andra inskolningsvecka på dagis. Hon hade förmodligen bara behövt en vecka egentligen, men vi valde att ta två för att vara på den säkra sidan med sjukdomar o allt.     Trots att det är hennes andra vecka nu tycker jag fo...