MILO 4 ÅR!!   

Kan knappt fatta att det redan har gått 4 år sedan vi blev föräldrar för första gången. Ska man vara riktigt noga så fyller han dock inte år förens ikväll..    Vid denna tiden för fyra år sedan hade jag ganska täta värkar, men det hände inte så mycket.. Inte förens kl.20:41 kom han äntligen till världen. Hur, har jag nog berättat många gånger, så det behöver jag inte gå in på igen. Det viktigaste är ju trots allt att det slutade bra och att han blev en välskapt och fin pojke.   

Milo har vuxit upp och blivet en envis och tålig "liten" kille med mycket humör. Han är en väldigt bekväm liten kille som mer än gärna ber om hjälp. På både gott o ont. Det är bra att inte vara rädd för att be om hjälp, bara det att han gärna ber om hjälp även med sådant som han mycket väl klarar av själv. *ler* Tålamod är inte hans starkaste sida, ibland undrar jag om han har något över huvud taget..   

Han är väldigt öppen och är inte rädd för att prata med folk, varken barn eller vuxna, kända eller okända. Får väldigt lätt kompisar tack vare detta. Tyvärr innebär det även att han utan problem kan tänka sig att följa med okända, både barn o vuxna, så det gäller att hålla koll på honom när man är ute.

Milo är oftast glad och har lätt till skratt, har mycket humor, och framför allt har han mycket energi. Har så mycket energi i kroppen att han inte vet vart han ska göra av det ibland. Men, så är det väl för dem flesta 4 åringar. *ler* Tänk vad mycket man fått gjort om man bara haft hälften så mycket energi i kroppen som han har..       

Tyvärr ryker jag o Milo ihop väldigt ofta om dagarna. Han har som sagt väldigt mycket energi i kroppen, och det resulterar i att han gnäller, trotsar, hittar på hyss och springer o hoppar omkring som en galning. I princip hela dagarna. Och allt detta ihopa blir lätt för mycket, och jag blir trött o irriterad.    Att vi är väldigt lika som personer i humöret gör också att vi lätt krockar med varandra. Det är inte alltid positivt att vara lika varandra.    Men så räcker det att han ger mig en kram och en puss, eller att han kommer och vill sitta i min famn och mysa. Så är allt glömt. Trots allt så är han ju min charmiga och härliga lilla prins som jag är och känner mig väldigt lyckligt lottad över att ha fått, att få äran att vara mamma till.   Jag älskar dig Milo!