Mira är just nu inne i både en mammig fas och seperationsångest fas på samma gång. Hon har alltid varit väldigt mammig, men just nu är det nästan så att jag tycker det är jobbigt. Jag kan knappt lämna rummet utan henne utan att hon blir jätteledsen. Lämnar jag rummet utan att hon ser det brukar det gå bra, men ser hon då mig gå förbi tex ute i hallen och hon är i vardagsrummet, så blir hon genast ledsen. Och det är verkligen bara jag som gäller, för att även om Fredrik är hos henne så blir hon jätteledsen. Fredrik kan trösta henne och få henne glad en liten stund, men sedan kommer hon på igen att jag inte är där, och blir ledsen igen.

Till och från kan jag tycka att det känns rätt roligt och bra att hon är så mammig, att hon blir så ledsen när jag lämnar rummet. Jag känner på något vis mig extra bekräftad då, att hon älskar mig så mycket att hon inte vill vara utan mig. Och vem tycker inte att det känns bra? *ler*  Men på samma gång är det också väldigt jobbigt. Det är jättejobbigt att höra henne bli ledsen, och det måste vara väldigt jobbigt och tråkigt för Fredrik också. Att det bara är jag som gäller, att han inte kan trösta sin egen dotter några längre stunder. Måste vara jätte jobbigt.    Det hade jag tyckt i alla fall.

Igår kväll när vi gått o lagt oss vaknade Mira och var pigg och ville inte somna om. Så jag tog över henne till vår säng. Men sedan var jag tvungen att gå ner o hänga upp tvätten som precis blivet färdig. Ville inte starta torktumlaren och låta den vara igång när vi sover. Mira började gråta så fort jag reste mig ur sängen, och sedan fortsatte hon enda tills jag kom upp igen ca 10 min senare. Och det märktes och hördes på Fredrik när jag kom upp att han var både trött och irriterad på henne, att hon inte slutat gråta fastän han försökte trösta henne medan jag var där nere.

Så här mammig var aldrig Milo, så detta är helt nytt för oss båda två.

Som om inte detta skulle räcka så har hon även kommit in i någon form av seperationsångest fas. Oavsett vem av oss det är som går upp o lägger henne, så är det likadant, varit så nu dem 3-4 sista kvällarna. Hon somnar som vanligt gott i famnen efter vällingen, sedan när vi ska lägga över henne i hennes säng, oavsett om vi väntar 2 min efter att hon somnat i famnen, eller 5-10 min, så vaknar hon och blir otröstlig ibland så fort vi lägger ner henne, och ibland efter 2-3 min. Så då får man ta upp henne, vagga henne tills hon somnar igen och sedan lägga ner henne igen. Så kan vi få hålla på upp mot 3-4 gånger vissa kvällar, innan hon till slut somnar ordentligt.

Vet att allt detta är faser hon snart kommer ur igen. Hoppas bara hon gör det snart, för att det är rätt påfrestande