Ja veckorna går, och det känns som att man aldrig riktigt hinner med. Fredag igen imorgon. Känns som att denna veckan varit super kort. Men det är nog mycket för att vi var i Ullared i måndags och i tisdags (och i söndags). Det har mao varit en lite annorlunda vecka skulle man kunna säga. Vanligtvis jobbar ju Fredrik på måndagar och tisdagar, och när han gör det känns veckan lite mer "normal lång" även om dem även då går väldigt fort. Men nu när han varit ledig månd-tisd och vi umgåtts hela familjen hela dagarna, så kändes det nästan som att det var måndag igår. *ler*

Dagarna i Ullared var i alla fall mysiga. Vädret var ju inte världens bästa, så när vi inte var inne på Gekås var vi väldigt mycket inne i husvagnen. Men det var rätt mysigt det med, och fungerade över förväntan med barnen. Hade förväntat mig/trodde att vi skulle bli tokiga på Milo för att jag trodde att han skulle bli uttråkad av att vara så mycket i husvagnen. Och en uttråkad Milo är oftast en ganska jobbig och tålamodsprövande Milo. Men det fungerade jättebra. Vi satt mycket och spelade på Ipaden tillsammans och satt i sängen och "lekte".

Jag får nog säga att det fungerade över förväntan inne på Gekås också. Eller, jag hade väl egentligen inte förväntat mig att det skulle fungera varken bättre eller sämre än det gjorde, att gå inne på Gekås med båda barnen. Jag hade ju förväntat mig att vi i jämna mellanrum skulle vara tvugna att sätta Milo i vagnen för att vi skulle bli arga på honom för att han inte lyssnade och sprang ifrån oss. Vilket han alltså också gjorde. Inte oväntat mao. *ler* Men i det stora hela måste jag ändå säga att han skötte sig ganska bra där inne, det var inte SÅ många gånger ändå, som vi behövde skälla på honom för att han inte lyssnade och sprang ifrån oss. *ler* Och jag/vi var väldigt noga med att berömma honom när han "var duktig" och höll sig hos oss så att han skulle bli uppmuntrad att inte springa ifrån oss.

Vi åkte därifrån i tisdags eftermiddag med ett ganska stort antal stora påsar med bla kläder och leksaker, och med plånboken ett antal tusen kronor fattigare. *ler* Som vanligt när vi är där blev vi rätt mycket mer fattigare än vi hade tänkt oss. *ler smått* Tur att vi bara åker dit en gång om året... hehe    Men visst, hade vi åkt dit mer än bara en gång om året hade vi förmodligen inte blivet lika fattiga som vi nu blir den gången om året vi är där. *ler* Men vi fick i alla fall handlat allt vi behövde och åkte dit för, samt lite till. Bortsett från födelsedagspresenter till dem 3 personer som fyller år i november.. Det kom jag på när vi kommit hem, att "fasen också.." Vi var duktiga och fick handlat julklappar till alla vi brukar handla julklappar till, men vi har ju 3 st som fyller år i november som vi skulle ha handlat presenter till.. Det har vi varit duktiga på att komma ihåg dem andra åren, dvs att handla både julklappar och presenter till dessa tre, men det glömde vi helt bort detta året. Där ser man hur viktigt det är att skriva ner saker även när man är ung..    Vi fick ju handlat allt vi skrivet ner. Födelsedagspresenter hade vi glömt skriva ner på den där lappen, och därför blev det heller inte handlat.. *ler smått*

Över till något helt annat.

Innan vi åkte till Ullared var jag på Bvc för Miras 8 månaders kontroll. Hon gick som vanligt igenom kontrollen klart godkänd. *ler* Hon vägde dock rätt mycket mindre än jag trodde att hon skulle väga. Jag trodde att hon skulle väga runt 10 kg eller strax under. Typ 9,8 kg eller något sådant. Hon vägde 9,1 kg. Men det var inget bvc-sköterskan blev orolig över. Hon hade ändå gått upp strax över 1 kg. (vägde 8080 g för två månader sedan) Men 1 kg på 2 månader, är inte det rätt lite? Särskilt som att hon sedan senaste besöket där börjat äta både gröt, burkmat, välling och kex? Nåja, hon går ju upp i vikt och hon mår bra, det är ju det viktigaste. Och hon är ju inte en liten spätta precis. *ler* På längden hade det hänt desstu mer, hade vuxit ca 5 cm på 2 mån, och är nu 71 cm lång. Inte så konstigt att nästan alla bodys i strl 68 sitter som korvskinn och dem flesta byxor i 68 ser mer ut som "pirat byxor" än vanliga byxor.    När Milo var 8 månader vägde han runt 10,3 kg och var 73 cm lång. Kul att jämföra. *ler*

Mira övar fortfarande väldigt mycket på att komma upp i krypställning och att ställa sig upp mot saker. Något hon blir duktigare och duktigare på. Hon har numera börjat "vagga" fram och tillbaka när hon kommit upp i krypställning, vilket hon inte gjort tidigare. Och hon har allt mer o mer börjat ta tag i saker och dra sig upp i stående ställning. Innan har hon bara gjort det när jag/vi håller henne i händerna. Så det går framåt minsann.    Hon har även sagt "mamma" ett par gånger. Oftast är det "mamamama", men ett par gånger har hon tittat på/efter mig och sagt "mamma". Behöver jag säga att det värmer i hjärtat?      

Hon har tre tänder som gått igenom tandköttet (två där nere o en där uppe), samt 2 tänder som syns genom tandköttet, men det är ännu en ganska bra bit kvar innan dem börjar komma upp ur tandköttet.

Hon och Milo leker allt bättre och bättre ihop, och det är jättekul att se.      

På tal om Mira men samtidigt något helt annat. Nu börjar det närma sig med stormsteg till att jag äntligen ska få tatuerat in Miras namn på armen. Den 11 okt är det dags att göra min 3:e och (förmodligen   ) sista tatuering. Väntar med spänning på att Jonas, killen som ska tatuera mig och som även gjort mina två andra tatueringar, ska maila bilden på tatueringen han ritat ihop och sedan ska tatuera på min arm.    Hade tänkt ha tatueringen på överamen precis under axeln, som jag har med Milos på andra armen, men har börjat fundera på om det kanske inte skulle kunna vara snyggt att ha den lite längre ner på armen. Fortfarande/ändå på överarmen, men lite längre ner? Får fortsätta fundera och sedan höra med Jonas vart han tror det skulle bli snyggast att ha den. Kul ska det bli iaf!