Alla inlägg den 13 september 2012

Av Lina - 13 september 2012 09:56

 

Jag tittade på bilderna från BB igår och känslan av att jag skulle vilja gå igenom det en gång till infann sig rätt fort.. Jag vill inte genomgå en till graviditet, och jag vill inte genomgå en till förlossning (även om det denna gång skulle bli planerat snitt två veckor innan beräknat).. Och jag vill heller inte genomgå trotsåldern/arna en tredje gång... haha   


Vad var det då jag saknade, ville gå igenom en gång till? Jo det var hela det här med att se sitt lilla barn för allra första gången, höra det allra första skriket, och att få lukta på och mysa med en alldeles nykläckt liten människa som man instinktivt känner en enorm kärlek till endast för att det är DITT barn.


När jag tittade på bilderna på Mira när hon var nyfödd så insåg jag plötsligt hur stor hon blivet, hur mycket hon har växt. Visst, hon var rätt stor när hon föddes, men ändå var hon så LITEN! Och nu är hon.. Ja nu var det två månader sedan jag var på bvc med henne sist, ska dit nu den 20:onde, så vet inte riktigt hur lång hon är, men skulle gissa på att hon är runt 70 cm lång, och väger nog strax över 9 kg.. Inte så liten längre mao.


Hon är inte längre min lilla bebis känns det som. Eller jo, "min lilla bebis" kommer nog både hon och Milo alltid vara i mitt hjärta.. *ler* Men hon sitter nu själv, kan tom sätta sig upp själv från liggandes när hon ligger sig i sängen (aldrig gjort det när hon ligger på golvet), krälar rundor på golvet, har snart 3 små bissingar som gått igenom tandköttet, och hon äter både burkmat, gröt, smörgåsrån och mariekex, och dricker välling.. Hon är inte längre beroende av mina bröst mao. Jag ammar henne faktiskt fortfarande dock.. Men inte mycket alls. Jag ammar henne på morgonen och när hon vaknar på nätterna och inte vill somna om. Sedan händer det någon gång ibland att jag ammar henne när vi är iväg någonstans och det är lättare att ta fram bröstet än att leta upp någonstans att värma upp mat. *ler* Detta sker dock väldigt sällan.


Jag var länge inställd på att jag skulle amma henne fram tills hon var 6 månader, sedan skulle jag inte amma längre. Men ju närmare 6 månaders "strecket" hon kom ju mer kände jag att det nog inte skulle bli så lätt som jag trodde.. Det är verkligen SÅ mysigt att amma när det fungerar så bra som det faktiskt gör med Mira, och det är ju så SMIDIGT och ENKELT! Det är ju verkligen färdigblandad och färdiguppvärm mat direkt från bröstet. *ler* Inget man behöver ta fram en flaska eller tallrik och blanda och värma upp.. Och sedan känner jag att eftersom att Mira är vårt sista barn, så har jag egentligen inte så bråttom med att sluta amma. Så längde det fungerar och är mysigt får det ta den tiden det tar. Gränsen går dock vid 1 år. Eller egentligen kan man säga att gränsen går när hon kan gå själv. Så går hon själv när hon är typ 10 månader så får det vara slut med ammandet känner jag.

När man slutar amma är helt upp till var och en, men JAG känner att när barnet kan gå själv och kan äta vår mat, så tycker jag att det känns.. "Fel".. På något vis att amma. Obekvämt. Konstigt.

Men som sagt.. Fram tills dess så så länge det fungerar och känns bra har jag ingen brådska med att sluta amma helt.


Det blir inga fler barn för oss. Jag klarar inte av/orkar inte gå igenom fler graviditeter, förlossningar, vakna nätter, och trotsåldrar där man många gånger blir så tokig på sitt barn att man har lust att slita av sig allt sitt hår.. Även om den första tiden är mysigare än det mesta annat, och även om man får ut mer glädjeämnen än stunder då man sliter sitt hår, även om det inte finns något mer underbart än att ha barn.. Så allt det jobbiga med barn är ju faktiskt just jobbigt.. Väldigt tålamodskrävande.. Underbart underbart men jobbigt jobbigt, helt enkelt. *ler* Helt klart värt det och absolut inget man ångrar, det bästa man gjort i sitt liv. Men "enough is enough" helt enkelt. Man ska orka, ha tid och råd till dem också. Och nu har vi ändå fått två friska barn, ett av varje kön dessutom. Som vi alltid velat ha, som vi alltid önskat oss. Så vi kan inte vara mer än nöjda känner både jag och Fredrik.


Ändå blir man så sjukt bebissjuk så fort man tittar på bilder från när barnen var nyfödda. Kommer man någonsin sluta bli bebissjuk?

Skapa flashcards