För 1,5 v sedan började vår älskade Armani bli sjuk. Vi märkte det genom att han var extremt trött o totalt ointresserad av att äta. Så vi åkte in till veterinären med honom. Där konstaterade dem att han hade vätska i magsäcken, men varför visste dem inte. Dem tog prover och i väntan på provsvaren fick vi antibiotika mot borrelia fall i att om det var pga fästingbett hans tillstånd var som det var. Han fick även ligga inne några timmar med dropp.

Dagen efter var han lite piggare o åt igen. Mådde sedan bra tills på fredagen (han blev sjuk på tisdagen), då han blev trött o aptitlös igen. Vi tänkte att han går ju på antibiotika så det är väl bara att vänta ut det.

På söndagen (en vecka sedan idag) åkte vi till Karlskrona på camping semester. Han var fortsatt trött men åt lite grand iaf.

I måndags kväll tyckte vi att hans mage kändes svullen o svampig. Så då körde Fredrik honom till djursjukhuset i Helsingborg där han blev inlagd o nya prover togs. Borrelia hade redan uteslutits efter provsvaren. Dem upptäckte då att han även hade vätska i hjärtsäcken. Dem tog prover på vätskan o dränerade honom på vätska. Han var sedan inlagd tills i onsdags. Då hämtade Fredriks föräldrar honom o hade han hemma hos sig.

Han var hyfsat pigg o åt igen, men i fredags natt blev han sämre igen så igår morse åkte dem in med honom igen.

Sedan gick det väldigt fort. Knappt en timme efter att dem kört in med honom ringer veterinären på sjukhuset o berättar att dem funnit spår av elakartad tumör i vätskan i hjärtsäcken, och att en operation bara gav honom 10% chans att överleva. Då tog vi det tunga beslutet att låta han somna in. Men vi ville säga hej då först så vi tog bilen o körde ner till Hbg. En tur på lite mer än 2h. Det var två långa timmar. (var i Harasjömåla då)

När vi är vid Hyllinge ringer veterinären o säger att han försämrats rejält o att han inte har långt kvar men att dem gjorde vad dem kunde för att hålla honom vid liv tills vi kom fram. Tio min senare ringer dem igen o säger att det inte går längre. Vi var då fem min från djursjukhuset.

Vi han alltså inte säga hej då till honom innan han somnade in för gott. :-(

Vi fick sitta i ett rum med honom o klappa honom o säga hej då. Väldigt väldigt jobbigt.

Vi fick honom med oss hem i en fin kista så vi fick begrava honom hemma. Nu ligger han längst ner i trädgården där han o Milo brukade leka.

Så nu är han iaf hemma. Eller som Milo så fint sa:

"Nu är han i skogen o jagar månen"

Armani
060311 - 120728
För evigt saknad o älskad