Detta är sista fria lördagen kan man säga, på en hel månad. Dvs sista lördagen på en hel månad som vi inte har någonting planerat öht. Nästa helg ska vi på påskmiddag hos Fredriks syster på lördagen, lördagen efter det ska vi till Fredriks syster igen, men då på 35 års fest. Lördagen efter det ska vi till min morbror i Trelleborg för att fira hans födelsedag, och sista lördagen i april ska vi ha dop för Mira.. Känns som att april månad bara kommer SPRINGA iväg. Men det är klart, känns inte som någon större skillnad på det viset att det känns som att ALLA månader SPRINGER iväg nu för tiden. *ler smått*

Men, det är endast trevliga aktiviteter denna (nästa) månaden, så jag klagar absolut inte. *ler* Önskar bara att tiden inte skulle gå så himla fort. För Miras skull önskar jag på sätt och vis att tiden ska fortsätta gå fort. Man märker att hon vill vara med hela tiden, och att hon vill kunna saker (som att stå upp tex) hela tiden, så på det viset hoppas jag att tiden för hennes skull ska gå lite fortare, så att hon KAN vara med lite mer. Dvs att hon snart ska kunna sitta i en barnstol i samma höjd som oss andra, ist för i en sitter på golvet, och att hon snart ska kunna springa omkring i en sådan där babystol eller vad den nu heter.. En sådan med hjul på som hon kan sitta i och springa omkring på golvet med nu innan hon kan gå själv. Ja, ni fattar säkert.   

Men för egen skull hoppas jag att tiden ska sakta ner så att jag kan njuta av tiden när hon är så här liten och relativt okomplicerad ett tag till. *ler*

När det gäller Milo och hur fort jag vill att tiden ska gå, är det väldigt blandade känslor skulle man kunna säga..   Han är just nu inne i en sådan ålder som jag och en väninna kom fram till här om dagen, är både den mest härliga och roliga tiden, OCH den mest jobbiga och frustrerande tiden på samma gång.  Han säger och gör så roliga saker så att mammahjärtat svämmar över av kärlek, glädje och stolthet. Tex. så igår satt Fredrik på toaletten på andra våningen när han upptäcker att toalettpappret är slut. Så han ber då Milo att gå ner och hämta en ny toalettrulle till honom. Så Milo går ner för trapporna, in på toaletten på första våningen, och öppnar vaskskåpetoch tar ut en toalettrulle utan att fråga mig vart dem finns (och när jag frågar vad han ska göra svarar han "jag ska hämta papper till pappa"    )  , och går sedan upp med den till Fredrik. Bara att han klarar av att göra sådana saker efter att man bett han göra det, får mammahjärtat att svämma över av glädje och stolthet för att man tycker att han är så duktig och att han utvecklas så bra.   

Men sedan är det som sagt även den mest jobbiga och frustrerande åldern han är inne i just nu. Han trotsar, bråkar, gnäller, och testar sina gränser till MAX flera gånger om dagen varje dag. Vi har duster med han flera gånger om dagen, och vi har lust att sälja han (inte bokstavligen så klart) till högsbjudande (ibland lägstbjudande..) minst en gång om dagen. Och den stackars hunden får tåla en hel del också. Han har blivet SÅ taskig och elak mot hunden den sista tiden. Vi tror att det är en blandning av trots och att han är svartsjuk på syrran och tar ut det på hunden. Vet inte riktigt vad vi ska göra för att få han att sluta vara så elak mot hunden. Han slår på honom, drar han i pälsen, stampar på hans tassar, och går på honom.   Jag vet inte hur många gånger om dagen vi skäller på honom och säger åt han på skarpen att "så gör man inte". I jämna mellanrum låser vi in hunden i köket för att han ska få vara ifred, men det ska vi ju inte behöva göra egentligen tycker jag. Men vad annat kan vi göra? Hunden måste ju få vara ifred och Milo är på honom flera gånger om dagen trots att vi tillrättavisar honom varje gång. Alla tips och råd är varmt välkomna! 

Nästa tisdag, den 10 april, ska jag börja på babysim med Mira. Ska bli jättekul. Man märker ju att hon stortrivs i badkaret här hemma iaf, så förhoppningsvis ska hon trivas lika bra på babysimmet.   Vi gick på det med Milo också, och han kan man väl säga hade väldigt blandade känslor i princip hela tiden. *skrattar* Han verkade tycka att det var skönt och roligt, samtidigt som han nog inte riktigt visste vad han tyckte om det egentligen.   

På min viktfront går det annars framåt. Jag har bestämt mig för att väga mig på tisdagar, men jag kunde inte låta bli att bara för skojs skull väga mig redan i torsdags (efter att ha vägt mig som vanligt på tisdagen). Trodde ju inte att jag på två dagar skulle ha gått ner med än kanske 4-5 hg, men döm om min förvåning när jag enligt vågen hade gått ner hela 9 hg på två dagar!! Dvs nästan ett helt kilo på endast två dagar!!     Vet knappt hur det gått till. På dem två dagarna hade jag "bara" gått på EN rask promenad på 25-30 min, inte ätigt något godis eller småätigt öht, och tagit mindre portioner. Detta räckte tydligen för att gå ner nästan ett helt kilo på endast två dagar..    Ska bli spännande att se på tisd om vågen visar på mer minus eller om den hamnat på plus igen.. *ler* Tror ju knappast att den kommer landa på plus, men jag vågar inte hoppas på för mycket minus. Bättre att ställa in sig på att det inte hänt så mycket, och sedan (förhoppningsvis) bli lika positivt överraskad som jag blev i torsdags. *ler*

Mitt slutmål, eller egentligen delmål, eftersom att jag inte bestämt mig helt, var tidigare 65 kg. Men nu när jag väger ca 66,5 kg, dvs bara 1,5 kg från slutmålet (delmålet), känner jag att jag nog skulle vilja gå ner ännu mer för att kunna känna mig helt nöjd med min vikt och "figur". Så siktar just nu på att ha 62 kg som slutmål, så får jag se hur det känns när jag kommer dit. *ler* Jag är 157 cm lång, så jag skulle väl egentligen väga ännu mindre om man ska rätta sig efter "BMI och allt vad det nu heter", men jag tycker inte att det känns riktigt som "jag" att vara för smal. Jag vill vara smal men ändå ha lite att ta i sas. Jag håller iaf på och försöker ändra inställning. Tidigare har jag alltid sagt "OM jag når mitt slutmål". Försöker nu ändra inställning och ist ha som inställning att "NÄR jag når mitt slutmål". Man behöver ha den inställningen för att lyckas, men det är ibland lättare sagt än gjort.