Jag kan inte förstå vart tiden tar vägen?! Vid denna tiden för två månader sedan började personalen på förlossningen att förbereda för att rulla ner mig till operations salen för att utföra ett kejsarsnitt på mig då förlossningsförloppet inte fortlöpte som det skulle och jag inte orkade mer. Och 10:41 var hon ute, världens finaste lilla tjej som fick namnet Mira.   

Mira är en stark liten tjej som till sin mors (och fars?  ) stora glädje fattade amningen direkt från start, och som redan efter bara 3-4 veckor var jättestark i både nacke och ben. Och nu 2 månader gammal har hon sedan ett par-tre veckor tillbaka varit jätteduktig på att sova hela nätter. Den första 1½ veckan när hon började sova hela nätter, sov hon hela nätter 2-3 nätter på raken, vaknade sedan en gång på natten en natt, sov sedan hela nätter igen 2-3 nätter på raken. Nu har hon sovit hela nätter i nästan en hel vecka. Bara EN natt på runt en vecka nu, som hon vaknat EN gång och ätigt mitt i natten. Annars har hon sovit jättebra. Detta är något hennes mor uppskattar väldigt mycket!   

Ska bli SÅ kul att fortsätta följa hennes utveckling, ska bli spännande att se om hon börjar krypa och gå tidigt, med tanke på hur stark hon är i nacke och ben redan. Bara hon inte blir FÖR tidig..