För runt en vecka sedan fick jag plötsligt en riktigt stor motivation till att börja röra på mig mer och bruka allvar med att försöka gå ner i vikt (mer än det jag redan går ner endast med hjälp av amningen), och det kändes riktigt härligt!

Motivationen satt i ungefär en vecka, sedan försvann den..   Inte ens att Fredrik igår stolt visade att han kunde komma i sina jaktbyxor igen, något han inte kunde för bara ett par månader sedan, fick min motivation att återvända. Jag blev stolt och glad för Fredriks skull, men inte mer än så..

Tror att min motivation försvann i samband med att det blev lite sämre väder igen då för några dagar sedan, och att min förkylning som väl egentligen aldrig riktigt försvunnit, återvände. Och sedan dess har jag helt enkelt inte orkat eller haft lust. Motivationen har varit som bortblåst helt enkelt.   

Ska låta förkylningen bli bättre, sedan MÅSTE jag komma igång med promenaderna igen! Jag VET ju att jag tycker att det är jätteskönt när jag väl är ute och går. Ska bara ge mig själv en spark i rö*en och ge mig ut! Men så länge jag är så här förkyld och det fortfarande är lite småkyligt ute, så väntar jag med att ge mig själv en spark när det gäller promenaderna. *ler* Men from. idag ska jag börja bruka allvar med kosten igen, att äta bättre. Ja, det är väl egentligen bara under helgerna som jag fuskar med "dieten", och det tänker jag faktiskt fortsätta med. Kommer självklart inte frossa i onyttigheter bara för att det är helg, men jag kommer inte hålla på och tänka på allt jag stoppar i mig sas. Om man inte har en eller ett par dagar i veckan då man faktiskt tillåter sig själv att leva ohälsosamt så tröttnar man mycket fortare på att försöka gå ner i vikt. Åtminstone så gör jag det.

Min målvikt är iaf runt 63-65 kg. 3-5 kg kvar! (målvikt 1 är 65 kg, sedan får jag se hur det känns när jag nått det målet, om jag känner mig nöjd eller om jag vill gå ner ett par kilo till) Har iaf bestämt med en tjej jag pratar med på Fb att jag ska anmäla mig till vårruset i år, något jag ser fram emot väldigt mycket!   

Till något helt annat.

Mira har blivet allt bättre och bättre på att sova om nätterna. Hon har sovit hela nätter utan att vakna och äta totalt 4 gånger nu på runt 1½ vecka, och dem gånger hon vaknat på nätterna den senaste 1½ veckan, vaknar hon bara en gång och äter färdigt på 10 min och somnar sedan om fort igen.   Hon sov hela natten utan att vakna både i fredags och i lördags, igår söndag vaknade hon en gång runt 03:40 (ca 3,5h efter att hon ätigt sista gången), och sov sedan till runt 06:30. Nu i natt sov hon hela natten igen. Eller ja, hon vaknade till och gnällde lite runt 02:30, ca 3½ h efter att hon ätigt sista gången, men då var det bara att sätta i nappen, sedan somnade hon om igen, och vaknade sedan inte och åt förens runt 05:40. Åt färdigt på mindre än en kvart, och somnade sedan om och sov enda till kl.08:00 Min duktiga tjej!    Hoppas hoppas att det ska fortsätta så här och att det blir amningsfria nätter VARJE natt snart, för att det är SÅ skönt! Så klart.   

Milo har gått och blivet en RIKTIG trotsunge dem 2-3 sista veckorna. Han har varit trotsig länge, men dem senaste veckorna har han blivet så trotsig att vi båda i mellanåt håller på och dra av håret på våra huvuden av ren frustration.    Han testar vårt tålamod och sina gränser till max flera gånger om dagen varje dag. Men visst, sedan har vi båda mindre ork nu med ett litet spädbarn samtidigt, som, framför allt om kvällarna, oftast är allt annat än nöjd och lugn, och då har man ju så klart sämre tålamod och ork än tidigare. Så det kan hända att han inte är mycket trotsigare än han varit tidigare egentligen, men att vi pga sämre ork och tålamod upplever det som att han blivet trotsigare. Svårt att avgöra.

Hur som helst testar han gränser och vårt tålamod varje dag, så vissa dagar är han väldigt billig på Blocket. *ler smått* Men sedan räcker det att han gör EN gullig, fin, rolig och/eller snäll sak, så glömmer man att han sekunden innan var så trotsig och bråkig att man hade lust att sälja han på Blocket för högstbjudande. *ler*   

Något som är roligt är föresten att se hur hans sätt att leka utvecklats dem senaste veckorna. Han har börjat leka låtsaslekar allt mer. Som att leka att han lagar och serverar mat och liknande. Han har även börjat bygga kojor allt mer. Och munnen den går! Han är riktigt duktig på att prata och att härma det man säger, och man märker att han förstår allt man säger åt honom. (sedan att han inte alltid, oftast mer sällan än ofta, gör som vi säger åt honom, är en annan sak..   ) Detta har han iofs varit länge nu, men man märker ändå att han blir ännu duktigare för varje vecka. Riktigt roligt att se!   

Jag har lite blandade känslor skulle man kunna säga. Å ena sidan vill jag att tiden ska gå snabbare, så att Mira kan bli lite större, så att hon kan vara med mer och börja få en riktig personlighet sas, och så att man på allvar kan börja se riktig utveckling. Men sedan å andra sidan vill jag att tiden ska STANNA och stå stilla så länge som möjligt, så att jag kan njuta av denna tiden när hon är så här liten och oskyldig och mysig, så länge det bara går. Denna tiden får man ju trots allt inte tillbaka igen. Och ska man då inte ha fler barn, så kommer vi ju verkligen inte få uppleva denna tiden fler gånger, så då gäller det ju verkligen att njuta så mycket det bara går. *ler*