Sitter och läser igenom min gamla "babyblogg" jag bloggade i när jag var gravid med o första tiden, med Milo, och inser hur stor skillnad det är mellan Milo, när han var i Miras ålder, och Mira. Inser att jämfört med Milo, så är Mira väldigt lugn och nöjd, även när hon har sina "missnöjda dagar".

Jag minns att Milo VAR väldigt skrikig och missnöjd i princip hela det första halvåret, men framför allt dem 3 första månaderna, men jag hade glömt bort HUR skrikig han var. Man glömmer det jobbiga fort, och tur är väl det. *ler* Fredrik säger att han inte minns alls, att Milo var speciellt skrikig och missnöjd, men jag minns som sagt att han var rätt skrikig och missnöjd. När jag läser igenom min gamla blogg så inser jag att han var väldigt skrikig och missnöjd, och att jag tyckte det var riktigt jobbigt. Minns nu när jag läser bloggen, att han var väldigt skrikig på kvällarna och nätterna. Minns att vi skiftades om att gå nere i hallen med honom på nätterna, fram och tillbaka, för att försöka få han att lugna ner sig. Minns att då precis som vi trodde med Mira, att han kanske hade mjölkallergi. Men det hade han inte, precis som jag är nästan 100% säker på nu, att Mira inte heller är/har.

Han strulade också väldigt mycket med amningen, men det där emot minns jag rätt tydligt. Jag tyckte det var så jobbigt att jag tom. övervägde att inte ens försöka amma med andra barnet, för att jag var rädd att jag skulle vara så nervös och orolig, pga hur amningen strulade med Milo, att jag skulle spänna mig för mycket så att det inte skulle fungera denna gången i heller. Jag är väldigt glad kan jag säga, att jag ändrade mig och valde att ge det ett försök denna gången också. *ler*

Som sagt, jag inser vilken SKILLNAD det är på Milo och Mira. Visst har Mira också sina dagar då hon är väldigt orolig och missnöjd (gnällig och skrikig), men jämfört med Milo är hon väldigt lugn och nöjd. Och, även om Mira är ganska tråkig på kvällarna (gnäller mycket och är frustrerad vid bröstet), så är hon lättare att få lugn än vad Milo var, och, ännu så länge kanske man ska säga, är hon lugn och sover som hon ska på nätterna.

Och, denna gången har amningen fungerat felfritt från dag ett, jag behöver oftast inte mer än precis visa henne bröstet så suger hon fast och ligger sedan där och äter enda tills hon är mätt. *ler* Det är bara kvällarna som kan vara rätt dryga och jobbiga, men det är för att hon, precis som dem flesta bebisar i hennes ålder, vill äta oftare än vad mina bröst hinner fyllas på sas. *ler* (detta har dock börjat bli lite bättre dem senaste dagarna, hon vill inte äta fullt lika ofta om kvällarna längre) Så det kommer mao inte mjölk tillräckligt fort och tillräckligt mycket, för henne, vilket resulterar i att hon blir frustrerad. Och vem blir inte gnällig och missnöjd när man känner sig frustrerad över något? *ler* Har i alla fall kommit fram till att Mira med stor sannolikhet INTE har mjölkallergi, att hon bara har lite känslig mage. Hon har blivet mycket lugnare och nöjdare sedan jag drog ner på kaffet. Så jag får helt enkelt ta det lite försikigt med kaffet och sådant som är gasbildande, men jag behöver inte utesluta något helt och hållet, har jag märkt. Skönt och uppskattat!      

Men visst, sedan har starten varit väldigt olika. Starten med Milo var ju långt ifrån så som den skulle. Med Milo var jag under förlossningen ganska svårt sjuk i havandeskapsförgiftning, vilket ju resulterade i att jag fick krampanfall och fick sövas så jag fick inte vara med om den där allra första stunden när bebisen kommer ut och man får höra det där allra första skriket. Och jag har VÄLDIGT många minnesluckor från förlossningen och de första dygnen med honom, och jag led av förlossningsdepression. Och allt detta kände så klart Milo av, så det var ju inte så konstigt att han, precis som jag, var väldigt orolig och ledsen.

Denna gången blev det visserligen också snitt, men denna gången var jag inte sjuk, och jag fick vara vaken och med hela tiden, så jag fick vara med om att höra det där allra första skriket, fick se och röra henne direkt och fick själv kolla om hon var en flicka eller pojke. Och fick prova lägga henne till bröstet direkt (eller ja, inte förens jag blivet ihopsydd och vi kommit upp till vårt rum, men iaf *ler*   ) ist för som med Milo först dagen efter. Och denna gången har jag inte åkt på någon förlossningsdepression och jag är mycket lugnare som mamma. Och där med blir hon också lugnare.

Så visst är det stora skillnader på starten också, men oavsett vilken start jag fick med Milo och vilken start jag fick med Mira, så inser jag när jag läser igenom min gamla blogg, vilken enorm skillnad det är på Milo och Mira. Och det känns väldigt skönt. Även om jag inte fick en vaginal förlossning som jag ville, så känner jag ändå att jag fått revange nu, och det känns SÅ bra och skönt! Kan tom. tänka mig ett tredje barn nu, och det kunde jag inte när vi bara hade Milo. När Milo var i Miras ålder kunde jag tänka mig, ville ha, ett andra barn eftersom att jag ville att han skulle ha ett syskon. Men ett tredje barn? Verkligen inte!! Men innan en viss läsare får för sig något, så NEJ det blir inget tredje barn även om jag kunnat tänka mig det. *ler*    Två barn är precis lagom, och nu har vi ju ändå fått ett av varje, så det känns som att man kan inte vara mer än nöjd. Och, dessutom så känner jag att "en tredje graviditet? NEJ tack!!" Fler gravditeter orkar jag INTE gå igenom! Vet att man glömmer det jobbiga fort, så om ett år eller mindre har jag säkert glömt bort hur jobbig denna graviditeten var. *ler* Men jag har sagt åt Fredrik att han ska påminna mig om hur jobbig denna graviditeten faktiskt var, om jag skulle få för mig att vilja bli gravid igen.. *flinar*    Så ja nej.. Det blir inga fler graviditeter här inte. *ler*

Hur som helst njuter jag MYCKET mer av att vara spädbarnsmamma denna gången, och det är SÅ skönt!