Besöket på sjukhuset gick bra idag. Lillan väger nu ca 3400 g. Jag har lite spår av äggvita nu, men blodtrycket fortfarande ok; 140/75. Dem tyckte helst inte att jag ska gå över tiden för mycket. Så dem gjorde ett försök till hinnsvepning idag. Gick ej, men hon lyckades reta tappen rätt bra iaf. Om inget hänt innan, ska jag dit på nytt hinnsvepningsförsök den 10:onde. Så den 10:onde, om hon nu inte kikat ut innan, blir en fullspikad dag skulle man kunna säga. Kl.10:00 ska jag till mvc på vanligt bm besök, sedan kl.13:00 ska jag (vi) till sjukhuset på ett nytt hinnsvepningsförsök. Kommer inte ha några problem att få den dagen att gå iaf..   

Dem tyckte som sagt inte att jag skulle gå över tiden allt för många dagar, och bm'an på KLARA gruppen sa att "dem minsann ska försöka få igång det ordentligt", så att det inte dröjer för lång tid innan hon kommer. Exakt vad hon menade med det vet jag väl egentligen inte. Alltså om hon med det menade att dem ska göra mer än ett hinnsvepningsförsök den 10:onde, och isf vad? Hur som helst så BÖR lillan vara hos oss inom 9-10 dagar. Känns overkligt på något vis. Gått från att inte veta öht vilken dag hon kommer kika ut, till att veta att, om allt går som tänkt, så bör hon vara här inom 9-10 dagar.. Försöket till hinnsvepningen idag kan ha gjort allt från ingenting, till att det startat hela förloppet.. Det vet man inte.. Så mao. skulle förlossningen i princip kunna sätta igång allt från om en timme till om några dagar.. Spännande!   

I morse vaknade jag strax innan 04:30 av dem första onda sammandragningarna (förvärkar?) denna graviditet. Jag riktigt kände hur livmodern drog ihop sig, och så gjorde det ont i hela ländryggen och ut i rumpan och ner i benen. Stundtals gjorde det riktigt ont, men det var ändå uthärdligt sas. Dem satt i runt ½-1½ min och kom tätt. Tittade aldrig på klockan, men det kändes iaf som att dem satt i ½-1½ min och att dem kom runt var annan-var femte minut ungefär. Mellan sd/värkarna smärtade det till på ett konstigt sätt som det inte gjort någon gång hittills under denna graviditeten ett par - tre gånger då och då. Inte mellan varje sd, men mellan var annan-var tredje kanske.

Dessa värkar satt i i nog mer än en timme. Vaknade av dem som sagt strax innan 04:30, och när Fredrik steg upp vid 05:30 hade jag fortfarande inte somnat om och kände fortfarande av dem onda sd. Vet inte när jag somnade eller när dem upphörde, för att när jag väl somnade om, så tom. drömde jag att jag hade onda sd.. Och jag vaknade till för en kort sekund ett par gånger innan jag somnade om ordentligt. Så till slut visste jag inte vad som var "dröm sammandragningar" och vad som var "vakna sd".

Klockan ringde 07:20 eftersom att jag skulle lämna Milo på dagis idag. Det var inte helt lätt att stiga upp kan jag säga. Dels för att jag ju somnat om efter att ha varit vaken med onda sd bara knappt två timmar innan klockan ringde, och dels för att Milo skämt bort oss dem här två senaste veckorna med att låta oss sova enda till 09:00/09:30 varje dag. Igår sov vi tom. till 10:15!! Minns inte när jag sov så länge sist. *ler*

Sedan jag steg upp har jag fått en hel del sd som gjort ont, men dem har bara suttit i i ett par sekunder och kommer långt ifrån regelbundet. Så just nu känns det inte som att det blir bebis idag iaf. Det kanske inte ens blir bebis denna veckan. Har ju hört om dem som gått med onda sd i flera (nåja, ett par, iaf.) veckor innan bebisen fötts.. Hoppas verkligen INTE att det blir så för mig!! Nej, jag skulle inte bli ledsen precis, om hon valt att kika ut under dagen idag eller imorgon. *ler*

Annars har hon varit ovanligt lugn dem 2-3 senaste dagarna. Hon sparkar och gymnastiserar fortfarande där inne, men inte alls lika mycket och aktivt som hon gjort tidigare under graviditeten. HOPPAS att det betyder att hon förbereder sig på att komma ut inom ett par-tre dagar. *ler* Men, det vet man aldrig.. Hon kommer ju precis när HON vill komma, inte när jag vill det. *ler*

Jaha.. Så var vi inne på ett nytt år igen. Nu ska man alltså vänja sig vid att säga och skriva 2012 ist för 2011. *ler*

Lillan lyssnade iaf på sina föräldrar och stannade inne i värmen till det nya året.    Men nu får hon hemskt gärna komma precis när som! Kanske inte på sin brors födelsedag, roligare för dem om dem får vars en födelsedag, men vilken annan dag som helst denna veckan som kommer och efter den 7:e, får hon gärna komma! Skulle föredra en dag denna veckan, orkar och vill verkligen inte gå över tiden! 9 dagar kvar till bf idag! Oroar mig för att gå över tiden också, med tanke på att hon som det ser ut nu är beräknad att väga 3,9 kg vid 40 fulla veckor. Skulle jag då gå över tiden så lär hon ju väga över 4 kg.. Och ja.. Jag själv är ju inte så stor, så bara tanken på att lilla jag ska föda ut en bebis på över 4 kg.. Uj..    Milo vägde ju över 4 kg (4,3kg), men han födde jag ju aldrig vaginalt, så jag har ju liksom ingen erfarenhet av att föda en så stor bebis vaginalt, och är därför orolig och nervös för om jag kommer klara det, eller om det kommer sluta med snitt pga att hon är för stor. Ska utan tvekan prata med förlossningsläkaren om detta när vi träffar han på tisd. Ja, min bm. på mvc ville ju att jag skulle fråga honom om jag enligt honom bör gå över tiden eller inte, men oavsett om hon bett mig fråga honom om det eller inte, hade jag frågat honom om det ändå. Kommer då även påpeka för honom hur nervös jag är över hur det skulle gå om hon väger över 4 kg, med tanke på hur liten jag själv är.

Ja detta med förlossningen ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning skulle man kunna säga. Ena dagen ser jag fram emot förlossningen, även om jag vet hur ont det kommer göra och även om jag har i bakhuvudet hur det slutade sist, andra dagen är jag näst in till livrädd för förlossningen. Just pga att jag vet hur förbaskat ont det gör, och med tanke på hur det slutade sist. Så även pga dessa blandade känslor vore det skönt om det bara kunde ta och sätta igång snart, så att det är över snart och man slipper gå och tänka på och oroa sig över det längre. *ler*

Har haft mycket problem med "mensvärk" dem senaste dagarna. Har haft "mensvärk" i princip non-stop sedan i fredags. Det är inte många och långa stunder som jag inte haft "mensvärk", sedan i fredags. Styrkan i mensvärkskänslan har varierat väldigt mycket från bara en ganska dov och svag mensvärk, till en ganska ordentlig mensvärkskänsla som går ut i ryggen och ner i benen. Men dock så har jag känt av den som sagt i princip non-stop sedan i fredags. Ganska frustrerande då jag inte vet om det innebär att förlossningen kommer sätta igång inom ett par dagar, eller om jag kommer få stå ut med denna mensvärk i över en vecka.
Magen har sjunkit rätt bra dem 3-4 senaste dagarna, tom. så att Fredrik ser det. Annars brukar han inte märka sådant. Men det vet jag heller inte om det betyder något sas. Har känt mycket tryck neråt dem sista dagarna också, och har ont i underlivet. Ont i sidorna och ryggen och brösten ömmar rätt bra till och från. Nej nu får det väl ändå ta och sätta igång?! *ler smått*

Med Milo minns jag inget sådant här. Jo, minns att jag hade mycket mensvärkskänslor, men minns inte om det kom och gick eller om det som nu, satt i mer eller mindre konstant, och jag minns att jag hade rätt mycket tryck neråt. Men kan inte minnas att det tryckte på så mycket att det i jämna mellanrum känns som att det knakar till där nere? Men å andra sidan så blev jag ju igångsatt med honom, och han fixerade sig inte förens i v.39+0 Så det var ju rätt mycket som var annorlunda i slutet med honom. Och, sedan har det ju gått nästan 3 år sedan jag var gravid med honom, och bara det gör ju att man har hunnit glömma en del. 3 år som gått och den första tiden med honom var rätt kaotisk med amning som inte fungerade och förlossningsdepression. Inte så konstigt att man inte minns så mycket och känner sig som en förstagångsmamma trots att man inte är det.

Denna gången kan det bara bli bättre känns det som. Både förlossningen och den första tiden. Mycket sämre kan det inte bli iaf.