Undrar om detta är sista veckan som 1 barns mamma? Ja, går allt som tänkt så bör jag ju inte vara 1 barns mamma så länge till iaf. *ler*   

Gårdagens besök på sjukhuset bjöd på en hel del väntan och nervositet. Skulle vara hos läkaren 13:30. 14:00 blev vi inkallade, och då visade det sig att det inte ens var samma läkare vi haft dem andra gångerna, utan en kvinnlig läkare som knappt visste varför vi skulle göra tillväxt ul och ännu mindre att vi även skulle göra blodflödeskontroll.. Kändes ju så där med en läkare som kommer in och ska undersöka en och så får man själv förklara varför man är där.. Hon gjorde inte ens blodflödeskontroll på mig som vi gjort dem andra gångerna, för att det behövdes inte tyckte hon.. Så hon gjorde bara tillväxtkontroll på lillan samt kollade flödet i navelsträngen. Allt var iaf bra med lillan och flödet i navelsträngen var normalt.

Efter att hon gjort ul'et frågade jag om hon kunde passa på att ta mitt blodtryck när jag ändå låg ner och tagit det lugnt ett tag. Hon svarar att "hon får be en kollega göra det för att hon redan är sen till nästa patient".. Tyckte inte hennes svar var helt proffisionellt, men ok, vet själv hur det är att ha många vårdtagare och vara sen, så jag ska väl inte säga så mycket om det egentligen. En bm kom iaf in och tog mitt blodtryck. Efter 20 min liggande vila (kände mig lugn och avslappnad under ul'et, så var inte stressad alls) låg mitt blodtryck på 140/75. Så normalt blodtryck, men samtidigt lite högt ändå, med tanke på att jag legat ner och tagit det lugnt i 20 min. Dem gånger mitt blodtryck legat på 135/65 har jag inte vilat något öht innan. Men, som Fredrik sa "Nu ska du inte måla fan på väggen".

Samma bm. som tog mitt tryck passade även på att kolla mitt urin, och för första gången under denna graviditet visade det på spår av äggvita. Det låg på 1+, så det är "bara" första tecknet på ev. fara för havandeskapsförgiftning, och så länge det är enda tecknet, så ska det inte vara någon fara, men "dem ville inte släppa mig nu", som hon sa. Jag frågade ju även om jag bör gå över tiden eller inte (frågade detta innan vi fick reda på att jag börjat läcka äggvita) eftersom att min bm på mvc ville veta det, och efter att vi fått veta att jag börjat läcka äggvita och efter att hon pratat med en annan läkare, sa hon att hon inte tycker att jag ska gå över tiden med för många dagar, och att jag skulle få en tid till överburenhetskontroll och hinnsvepning den 10:onde, om inget hänt innan dess. Jag försökte framföra till henne att graviditeten börjat ta på mitt psyke nu, så att jag helst inte vill behöva gå över tiden. På det svarade hon att "det förstod hon", men jag fick känslan av att hon inte riktigt lyssnade på vad jag egentligen sa. Jag (försökte) framförde det precis innan vi fått svaret på urinprovet.
Jag blev iaf supernervös när jag/vi fick reda på att jag börjat läcka äggvita. Det satte igång EN HEL DEL tankar och oro kan jag säga.   

Efter besöket med henne var det ytterligare en väntan på att "min" bm från KLARA gruppen skulle komma. Behövde först inte vänta så länge, men när hon kom hade vi fortfarande inte fått något svar från läkaren huruvida jag bör gå över tiden eller inte, så då sa hon att hon skulle gå och ta rapport från sina kollegor så länge och sedan komma tillbaka igen. Fick svaret från läkaren knappt 10 min efter att hon (bm'an) gått, och sedan fick vi nog vänta i ytterligare 20-25 min innan hon kom tillbaka från sin rapport..

Blev inte så långt samtal med henne igår. Vi pratade om vad vi kommit fram till med läkaren och hur vi kände det. Då berättade jag om hur jag mår och vad vi kommit fram till, samt att mina ben och fötter börjat svullna upp rätt bra. Hon började då prata om att "varför vänta tills på tisd med hinnsvepning? Jag är ju redo att föda, så bättre att komma in på lörd eller sönd och göra det då.". Sönd isf tyckte vi, eftersom att vi ju tänkt ha kalas för Milo på lörd. Det tyckte hon lät som en bra plan, så hon gick och pratade med läkaren för att få reda på hur hon tänkte med att vänta till tisd med hinnsvepningen, och om vi inte kunde göra det tidigare.
Några minuter senare kommer hon tillbaka och säger "jaha.. vad säger ni? Ska vi göra det?" Och såg jätteglad och positiv ut. Vi fattade först ingenting. Vad då "ska vi göra det? NU eller?!". Trodde ju tidigast sönd eftersom att vi pratat om det innan hon gick och pratade med läkaren. "Ja nu, om ni vill alltså". Sa hon då. Paffa och något chockade svarade vi båda två "ja varför inte.. Jag vill bara att det ska vara över så fort som möjligt nu". Så vi gick in på ett rum inne på förlossningen där jag fick gå på toaletten och sedan ta av mig byxor och trosor.

Undersökningen var INTE trevlig.. Det gjorde egentligen inte speciellt ont, men var väldigt obehagligt. Tyvärr var jag inte tillräckligt öppen för att det skulle gå att ta hål på hinnorna. Man måste tydligen vara öppen åtminstone 1cm för att det skulle gå. Vilket jag mao inte var igår. Men hon lyckades iaf komma tillräckligt långt in för att kunna reta livmodertappen rätt rejält, så även om hon inte lyckades ta hål på hinnorna, så lyckades hon reta tappen rätt bra. Detta kan innebära att allt från ingenting kan ha hänt, till att hon startat "förloppet" ordentligt sas. Så nu är det bara att vänta och se.

Efter hinnsvepningsförsöket åkte vi hem. 2h efter att vi kommit dit. Så som sagt.. Mycket väntan med tanke på att själva undersökningarna och samtalen inte tog så värst lång tid.. Skulle hämta Milo på dagis kl.16:00 Vi var verkligen där PRICK 16:00 kan jag säga...

Resten av em och kvällen kändes det som att magen och livmodern spännde till rätt bra, och i mellanåt fick jag en hel del kraftiga sammandragningar. Inga som gjorde speciellt ont eller var speciellt långa, men dem kändes kraftigare än mina tidigare sammandargningar har känts.
Somnade utan problem vid 22:30 tiden. Vid 01:30 väcktes vi av Milo, och då satte även min kropp igång skulle man kunna säga. Fick en ganska enorm "mensvärkskänsla" som kändes i hela livmoderstrakten och ländryggen, och fick en del onda sammandragningar. 02:40 hade jag fortfarande inte somnat om och värken o sd hade fortfarande inte gett med sig, så då tog jag 2 Alvedon. Sedan somnade jag någon gång mellan 03:30-04:00.

07:20 ringde klockan och då var jag INTE pigg kan jag säga.. Och mensvärken jag känt på natten kom tillbaka bara sekunder efter att jag vaknat. Hade sedan en ganska bra "mensvärk", men inga direkta sd, hela morgonen. Började släppa först nu för knappt en timme sedan. Har fortfarande en mensvärkskänsla som kommer och går, men den är ganska dov. Så vi får väl se vad som händer under dagen och kvällen. Jag hoppas att hon ska komma denna veckan, och gör hon inte det, hoppas jag att hon inte kommer på lörd när Milo fyller år åtminstone. Men innan torsd eller fred nästa vecka bör hon vara ute. Hinnsvepningen på tisd ska väl förhoppningsvis fungera, och gör den det så bör förlossningen sätta igång inom 48h. Så senast fred bör hon vara ute, om allt går som planerat. Håll tummarna! Kommer hon nästa fredag kommer fredagen den 13:onde inte vara något otursdatum/dag för oss längre..