I måndags var jag på mvc och då kom jag äntligen ihåg att be om att få en kopia från journalen med Milo. Har letat över allt hemma, men kan inte hitta den. Skulle vara väldigt kul att kunna jämföra denna graviditeten med Milo. Men varje gång jag varit där har jag glömt att be om det, kommit på det på vägen hem typ.. Men i måndags kom jag äntligen ihåg det! *ler*   

Vi tog iaf nya blodprover och vikt i måndags, samt då dem vanliga undersökningarna. Dem blodprover hon kunde se resultatet direkt såg bra ut. Mitt järnvärde hade höjts ytterligare, från 129 för runt 1,5 månad sedan, till 134. Men jag kunde ändå fortsätta ta en tablett var annan dag tyckte hon. Det skadar ju inte. Vågen hamnade på 80. Egentligen 80,2, och jag tycker egentligen att hon kunnat runda av det till närmare 79,5 än 80, för att kläderna jag hade på mig i måndags vägde en hel del. Bla. en tjock grovt stickad långtröja. Men men, kan väl kanske kvitta egentligen. Hur som helst innebär det att jag hittills har gått upp ca 12 kg. Och +12 kg i v.36+5 som var var i i måndags, är helt ok, normalt och bra. Varken för mycket eller för lite.   Med Milo hade jag i samma vecka (5 dagar tidigare tom.) gått upp nästan 14 kg.. Så dessa 12 kg klagar jag absolut inte på.   
Mitt blodtryck hade höjts något, men ligger fortfarande inom gränsen för normalt, även om det är lite åt det högre hållet. Hade höjts från 130/65 för två veckor sedan, till 140/80. Sf. måttet hade även denna gång endast växt en cm på två veckor, till 34. Lillan var riktigt pigg och aktiv och sparkade och hade sig nästan hela tiden när hon skulle mäta hjärtljudet, så hennes hjärta slog på i hela 161 friska slag i måndags.   
From. nu ska jag dit en gång i veckan, så jag ska dit igen på onsd nästa vecka. Då har jag gått in i v.38+0, dvs v.39

Fick som sagt kopia på papperna från när jag var gravid med Milo, och tänkte att det kunde vara kul att jämföra.

Milo
Min inskrivningsvikt i v.10 låg på 75 kg, järnvärdet låg på 128 och mitt blodtryck låg på 130/70.
Lillan
Min inskrivningsvikt i v.11 låg på 68 kg, järnvärdet låg på 126 och mitt blodtryck låg på 125/60.

Milo
v. 24+0 - Sf mått: 23, hjärtljud 148, blodtryck 140/65
Lillan
v.24+6 - Sf mått: 25, hjärtljud 154, blodtryck 130/65

Milo
v.27+0 - Sf mått: 26, hjärtljud 138, blodtryck 135/65
Lillan
28+2 - Sf mått: 27, hjärtljud 152, blodtryck 110/70

Milo
v.31+0 - Sf mått: 29, hjärtljud 142, blodtryck 155/75
Lillan
v.30+6 - Sf mått 30, hjärtljud 154, blodtryck 135/65

Milo
v. 32+0 - Sf mått ? , hjärtljud 145, blodtryck 140/70
Lillan
v.32+6 - Sf mått 32, hjärtljud 158, blodtryck 135/65

Milo

v. 34+0 - Sf mått 33, hjärtljud 135, blodtryck 140/75
Lillan
v. 34+6 - Sf mått 33 , hjärtljud 153, blodtryck 130/65

Milo
v. v.37+0 - Sf mått 36, hjärtljud 137, blodtryck 150/80, Milos huvud fortfarande ruckbart
Lillan
v. 36+5 - Sf mått 34, hjärtljud 161, blodtryck 140/80, Lillans huvud är nu fixerat

Ja som ni ser så har jag ju inte gått dit i exakt samma veckor o veckodagar med Milo som denna gången, men har ändå skrivet upp de olika måtten i samma graviditets vecka, och som ni ser skiljer det ändå ganska mycket. Tex. så är mitt Sf mått för nuvarande ca 2 cm mindre denna gången än när jag var gravid med Milo, mao. min mage är ca 2 cm mindre denna gången. Och med Milo hade jag som jag skrev lite längre upp gått upp ca 14 kg denna veckan jag är i nu, och denna gång har jag alltså "bara" gått upp 12 kg ännu så länge. Och, i v.37+0 var Milos huvud fortfarande ruckbart, och i samma vecka (-2 dagar) denna gången är lillans huvud redan fixerat. Milos huvud fixerades inte förens lite mer än 2 veckor senare, i v.39+0

Mitt blodtryck var redan vid inskrivningen lite högre med Milo än det var denna gången. Men visst, denna gången vägde jag också 8 kg mindre vid inskrivningen än med Milo, och det påverkar ju också blodtrycket. Sedan fortsatte mitt blodtryck ligga lite halvhögt (men inom gränsen för normalt) hela graviteteten igenom, och runt v.31 började det redan då, bli lite "farligt högt". I v.36 var jag inne på ett extra besök för att kolla blodtrycket, och då låg det på 160/85, men sänktes till 150/80 efter en stunds vila. Den veckan Milos huvud fixerades, v.39+0, var mitt sista besök på mvc innan jag sedan blev inlagd bara några dagar senare pga högt blodtryck (tror det låg på runt 180/90 eller något sådant) och protein i urinet. Mitt blodtryck låg på sista mvc besöket på 140/90. Sf. måttet låg då på 38. Och som sagt bara några få dagar senare (3-4 dagar senare) låg blodtrycket på runt 180/90.. Och på mitt uträknade bf den 6 januari kom en läkare in och sa att som vi säkert hade förstått så hade jag fått havandeskapsförgiftning, och att han hade tagit beslutet att dem inte hade någon anledning att avvakta längre eftersom att jag ju var fullgången, och som sagt hade tydliga tecken på havandeskapsförgiftning, så dem skulle sätta igång mig. Hur det sedan slutade vet ni ju redan. Inte så bra mao, men vi kom iaf ur det hela friska och levande till slut. *ler*

Denna gången ser ju allt MYCKET bättre ut. Jag väger mindre och blodtrycket är fortfarande inom gränsen för normalt, och jag har fortfarande inga spår av protein i urinet. Ja jag är mindre hela jag skulle man kunna säga, tom. sf måttet är ju mindre denna gången. *ler*    Så som det ser ut i nuläget har jag inga tecken öht på havandeskapsförgiftning, och lillan ser ut att bli åtminstone lite mindre än Milo. *ler*
Gick in i v.38 idag, dvs 37+0 och det är 20 dagar kvar till bf. Hoppas hoppas inte jag kommer gå över tiden. Är SÅ trött hela jag, och jag lär ju inte bli piggare precis, innan hon kikat ut. Foglossningen och ryggvärken är riktigt jobbig också, och jag har dem 3 sista dagarna börjat få en hel del förvärkar. Dem gör inte speciellt ont egentligen, men till skillnad från dem vanliga sammandragningarna som ju egentligen bara känns obehagliga och som bara sitter i magen, så känns dem här, och dem känns även i ryggen. Dvs dem gör inte speciellt ont, men dem känns OCH är obehagliga. Och som sagt, dem känns inte bara i magen, utan även i ryggen. Hänger ni med hur jag menar? hehe   

Aja.. Dags att avsluta kanske? Inlägget är som vanligt långt nog redan ändå..   

Idag känner jag riktigt mycket att "nu kan det gott få vara över".    Jag kan inte längre varken ta av eller på mig underkläder, byxor, strumpor eller skor utan att det gör ont, och idag känner jag mig riktigt tungandad och trött oavsett om jag sitter, står eller ligger ner, och så mår jag illa.    Inte blev det bättre heller av att Milo för en stund sedan råkade trilla med huvudet rakt in i sidan på mig så att jag tapade andan i ett par sekunder. Så nu känner jag att jag måste vara extra uppmärksam på hur aktiv lillan är idag. Hon kom med en liten buffning strax efter att han trillat in i sidan på mig, men inte mer sedan dess. Är så trött på att höra mig själv klaga också, men just nu känner jag att jag MÅSTE beklaga mig för att öht orka med dagarna. Det hjälper faktiskt att få beklaga sig när man mår dåligt, om det så bara är för stunden. Så jag hoppas verkligen att alla mina läsare och vänner står ut med allt mitt klagande?   

Vill och ska försöka uthärda och ta det så lugnt jag bara kan, så att hon kommer ut på "rätt sida året", men vissa dagar är det riktigt kämpigt. Stort TACK till er som fortfarande orkar läsa min blogg och höra på mitt klagande. Ni är guld värda!   

Undrar om min lilla tjej har planer på att komma innan sitt bf? Har aldrig gjort "nr.2" så mycket som jag gjort dem tre sista dagarna. Har gjort "nr.2" 2-3 gånger om dagen, igår var jag nog tom. uppe i 4 gånger, VARJE dag nu dem tre sista dagarna. Så ofta gör jag ALDRIG "nr.2". Och hela kvällen igår hade jag en "mensvärkskänsla", som fortfarande sitter i. Har inte haft "mensvärkskänsla" sedan början av graviditeten. Och igårkväll hade jag en del sammandragningar utan att jag ansträngt mig öht, kom plötsligt när jag satt ner i soffan. Dem kom och gick i ca 40 min. Dem gjorde dock ej ont. Första gången jag fått sd utan att ha ansträngt mig. Det har i rätt många veckor nu känts som att lillan trycker neråt, knakar och har sig både när jag rör på mig och när jag sitter eller ligger stilla. Men på senaste bm/mvc besöket för runt 1½v sedan var hon fortfarande ruckbar, dvs ännu ej fixerad. Men det behöver ju inte betyda att hon inte skulle kunna komma tidigare. Många bebisar fixerar ju inte sig förens under förlossningen.. Allt detta behöver självklart inte betyda att hon kommer komma innan sitt bf, men man undrar ju?

På ett sätt hoppas och vill jag hemskt gärna att hon kommer typ idag, för att jag är SÅ trött på att vara gravid, vill ha tillbaka min egen kropp, och jag längtar efter att få träffa lillan SÅ mycket! Men samtidigt så vill jag ju helst inte att hon ska komma innan nyår. Inte så mycket för min egen skull, utan för att jag känner att jag själv hade inte velat fylla år i slutet av december och alltid vara sist ut med allt, fylla år sist, kunna ta körkortet sist, alltid vara yngst osv. Bättre då att fylla år i början av januari. Visst kan det säkert vara mysigt att fylla år i december också, men nej.. Bättre att fylla år i början av året än i slutet, känner jag.

Men OM nu lillan ska komma innan nyår hoppas jag att hon kommer nu innan alla julhelgerna drar igång. Får försöka vila så mycket jag bara kan dem sista dagarna innan det nya året. Hur nu det ska gå till med tanke på att Milo bara ska vara på dagis månd-tisd nästa vecka, sedan ska han inte dit mer igen förens den 2 jan..

Igår var jag på julbord på Big bowl i Malmö med jobb. Fick skjuts dit av min snälla svärmor och sedan kom Fredrik och hämtade mig efteråt. Skönt och tacksamt att inte behöva köra bil och försöka hitta parkeringsplats i Malmö, framför allt när det är mörkt ute.   

Det var jättekul att träffa alla arbetskamraterna igen. Men saknade ett par stycken som inte kom. Dem flesta verkade tycka att det var jättekul att träffa mig igen och frågade hur jag mådde och hur det gick.   
Julbordet var väldigt gott, saknade dock ålen    Men i övrigt kan man verkligen inte säga att det saknades sill och fisksorter iaf.. Tror dem hade typ 15 olika sillsorter, samt två olika sorters inlaggd sill, och varmrökt, kallrökt och gravad lax. Annars bestod julbordet av olika sorters korvar, skinka, revben (eller vad det nu heter), köttbullar mm. Ja den sedvanliga julmaten helt enkelt. Prata om att man blev MÄTT!! Tror tom. att lillan blev mätt, för att det var inte mkt hon rörde sig under kvällen. Till min ena arbetskamrats stora förtret, som hade hoppats på att få känna en spark eller två.. hehe   

Efter maten var det dags för bowling. Ja, för dem andra dårå. Kändes tråkigt att bara kunna sitta och titta på, men jag satte mig hos dem som jag brukar ha lätt för att och pratar mest med, så det var rätt trevligt ändå.    Skickade ett sms till Fredrik om att han kunde hämta mig vid 22:30, men runt 21:45 ringde han och sa att han redan var i Malmö, men att jag absolut inte behövde stressa, han väntade gärna. Han hade ju också varit på julbord, och eftersom att han inte kom därifrån förens 21:15, så tyckte han inte det var lönt att köra hem om innan, så därför var han i Malmö redan runt 21:45. Jag sa att jag kunde komma ut kl.22:00 Var ändå ganska trött och hade ont, så det var helt ok. Var hemma vid 23:00, men kom inte i säng förens närmare 00:00 då vi satt och pratade en stund med svärmor som hade passat Milo, först.

Somnade väl runt 00:30-01:00. Hon hade fått Milo att somna runt 22:15. Så jag hoppades och trodde att jag skulle kunna få lite sovmorgon idag, dvs att Milo inte skulle vakna.. Ja inte innan 07:00/07:30 iaf. Kl.06:30 vaknar han och gör sedan vad han kan för att ingen av oss skulle kunna somna om.. Jag fick han att komma in till min/vår säng, för att när han vaknar vid den tiden och jag vill sova längre, brukar det alltid fungera att låta han ligga i Fredriks säng och titta på Disney channel tills han sedan somnar om igen där. Men inte idag naturligtvis. Han låg och tittade på Disney channel i max 10 min, sedan började han hoppa i sängen, klänga på mig, prata osv. Allt för att ingen av oss skulle kunna somna om. Suck. Jaja, det var väl bara att stiga upp då.  Får väl sovmorgon ha en annan dag i stället då.. 

Idag blir det bara lugna aktiviteter. Är INGEN pigg mamma idag (heller) kan jag säga.
Ska dock ta tåget in till Gunnesbo i em. där Fredrik hämtar upp oss. Fredrik behöver en ny säng, så vi ska iväg och titta på sängar. Milo tycker det är roligt att åka tåg, så då får han gjort något roligt idag iaf.   

För övrigt är det endast 25 dagar kvar till bf idag!! Känns overkligt och konstigt att det är så nära nu. Hon får dock hemskt gärna komma om typ 18-20 dagar..   

Prata om att nervositeten och oron kommer och går. I tisdags efter ul'et och KLARA samtalet kände jag mig riktigt lugn och trygg. Igår kom jag plötsligt att tänka på att "tänk om Fredrik är på jobb när jag får värkar??! Han har ju en halvtimmes väg hem från jobb, och sedan har vi nästan en halvtimmes väg in till BB". Och "tänk om jag får krampanfall när värkarna sätter igång och jag är ensam hemma? Vad händer då?" Kände mig allt annat än lugn igår mao. Just nu önskar jag VERKLIGEN att mina föräldrar skulle bo typ grannar med oss, så att mamma kan vara här som mentalt stöd när värkarna sätter igång och Fredrik är på väg hem från jobb. I stället bor hon/dem nästan 8 mil bort..   

Just nu känner jag att jag skulle känna mig tryggare om jag kunde få en planerad igångsättning så att jag är på plats när värkarna sätter igång. Planerat snitt vill jag ju helst inte ha, men planerad igångsättning hade inte varit fel alls känner jag just nu. Iom avståndet och risken för krampanfall. Vet ju att även om jag ännu inte har några tecken på havandeskapsförgiftning i nuläget, så kan det ju komma väldigt fort. Och tänk om det kommer när värkarna sätter igång och tänk om jag är ensam hemma då? Inte så konstigt att man har svårt för att komma till ro och somna om kvällarna.. *ler smått* Har haft väldigt svårt för att komma till ro och somna nu två kvällar på raken. Nu i natt vaknade jag dessutom typ en gång i timmen i princip hela natten av att lillan tryckte på blåsan så jag var tvungen att stiga upp och gå på toaletten. Är väldigt tacksam över att vi numera har en toalett på andra våningen så att jag åtminstone slipper gå ner för trapporna och gå igenom halva huset för att komma till toaletten som jag fick göra när jag var gravid med Milo..

Försöker tänka positivt, att "detta kommer jag fixa! Det kommer gå jättebra denna gången!" Och vissa dagar går det jättebra att tänka så, och jag kan tom. se fram emot förlossningen. Andra dagar går det inte alls lika bra. Då känner jag att "vad skönt och tryggt det hade varit om man varit inskriven på BB redan nu så att man garanterat redan är på plats när det väl sätter igång". Men det hade ju så klart inte gått och hade varit allt bra långtråkigt. *ler*

Vet att där säkert är många som tänker "men om du nu är så himla nervös och orolig, varför vill du då inte ha planerat snitt??!" Ja ni, den frågan ställer jag faktiskt mig själv också vissa dagar. *ler* Senast igår.    Jag vill helt enkelt få veta av egen personlig erfarenhet vad det är alla pratar om. Dem flesta säger ju att "det är en SÅ häftig och underbar upplevelse som dem önskar att alla skulle få prova på!" Och, sedan kände jag ju det som att jag "blev snuvad på förlossningen" förra gången, och det vill jag inte bli igen. Jag vill få igen den där förlossningen som jag gick miste om förra gången. Jag VILL helt enkelt genomgå en vaginal förlossning och få uppleva den där häftiga och obeskrivbara känslan, jag vill känna att "JA!! Denna gången KLARADE JAG DET!!" 

Därför försöker jag tänka positivt så mycket jag bara kan. Jag SKA klara det denna gången! Jag ska, jag ska, jag SKA!!!!

Nu ska jag fixa lite tvätt så att jag sedan i lugn och ro kan vila och ta det lugnt resten av dagen innan jag ska hämta Milo på dagis, så att jag orkar med julbordet med jobb ikväll. *ler*

Igår var det en fullspikad dag skulle man kunna säga. Först var det Lucia på Milos dagis. Först gick dem små och sedan en stund efter gick dem lite äldre barnen. Det var jätte kul att se alla lussa, men dem stora barnen sjöng lite för många sånger tycker jag. För dem små barnens skull. Inte helt lätt för dem att sitta stilla så länge. *ler* Men det gick helt ok ändå.    Vi körde därifrån strax efter 09:00 (jag och Fredrik, Milo skulle vara på dagis till kl.16:00) När vi kom hem så pysslade Fredrik med sitt och jag slängde mig i soffan. Jag blir inte piggare ju längre in i graviditeten jag går kan jag säga, och min rygg har börjat bråka allt mer.   
Åt lunch vid tolv, sedan strax efter 13:00 bar det av till Helsingborg. Först till Råå för att lämna in "val av bvc" där och sedan till lasarettet/förlossningen. Skulle på flödes och ul-kontroll, samt prata med KLARA gruppen.

Anmälde oss i receptionen och fick en kölapp. När läkaren kom och ropade upp vårt nummer så reste sig ett par som satt två stolar bort från oss snabbare än oss, och följde med läkaren. Fatta att vi blev paffa! Sa till både varandra och till dem andra som satt i väntrummet "sa han inte 61??!" (vårt nummer). Och jodå, visst hade dem andra också hört att han sagt 61. Vi satt först ner en liten stund och var lite villrådda, paffa som sagt. Sedan gick jag fram till receptionen och frågade om han inte ropat upp nummer 61, att det var det nummer vi hade, och att vi hade en tid kl.14:00 för att träffa honom. Och jodå, det kunde hon bekräfta. Hon sa att paret som gick med honom inte verkade förstå svenska så bra, så hon trodde att dem nog inte förstod kösystemet eller något. Så hon gick in i rummet och pratade med läkaren.

Ja där märker man att läkarna måste träffa allt för många patienter, eller så hade han inte så bra koll på vem han skulle träffa när.. Hade han haft koll på att det var mig/oss han skulle träffa borde han ha reagerat direkt eftersom att dem som reste sig upp och följde med han in definitivt inte såg ut som någon "Lina och Fredrik Engkvist".. haha   
Han kom iaf ut igen efter att sköterskan i receptionen varit inne och pratat med han, och jag antar att han först då tittade i sina papper för att se vem det egentligen var han skulle träffa. "Ja jag tyckte väl att hon inte såg ut att heta Lina" sa han, när vi följde med han in på rummet. haha. Som det kan bli.   

Först gjorde han vanligt ul på lillan, "tillväxt ul" kan man väl kalla det. Hjärtat och flödet i navelsträngen fungerade finfint som vanligt, och lillan hon växer på som hon ska. Har vuxit ca 800 g på (ca) 3 veckor. På förra ul'et i v.33+2 vägde hon (ca) 2209 g och låg på +1%. Igår i v.35+6 vägde hon (ca) 3027 g och låg på +11%. Så fortsätter hon växa på i denna takten kommer hon väga ca 3900 g när jag gått 40 fulla veckor. Så lite mindre än sin bror iaf. *ler* Växer hon i denna takten så BORDE hon väga strax under/mindre än sin bror även om jag skulle gå 2v över tiden, med tanke på att Milo vägde 4300 g en dag efter sitt bf. Borde väga runt 4200 g två veckor efter bf, om hon fortsätter växa i denna takten. Men, det vet man ju aldrig. Dels kan hon ju spurta på riktigt ordentligt dem sista veckorna, eller tvärtom, sakta ner sas. Och, sedan är vikten dem räknar ut på ul'et bara en beräknad vikt. Kan nog skilja på så mycket som +/- 1 kg skulle jag tro.

Efter tillväxtkontrollen på henne, kollade han blodflödet på mig så att det fortfarande ser ut som det ska. Och jodå, det såg och hördes precis som det ska även denna gång! Fortfarande inga tecken på havandeskapsförgiftning mao! Känns SÅ skönt! Men, jag ropar inte "hej" förens lillan är ute, för att jag vet att hf. kan komma utan förvarning, som "en blixt från klar himmel". Kan ha varit "fri från tecken på hf" under hela graviditeten, men sedan kan det komma under förlossningen. Så som sagt, jag är jätteglad och lättad över att jag ännu inte har några tecken på hf, men jag ropar inte hej förens hon är ute.

Efter ul'et var det dags att träffa bm'an från KLARA gruppen. Skulle träffa henne kl.15:00, men hon kom och hämtade oss redan 14:45. Tur var nog det, för att vi satt och pratade i över en timme, till kl.16:00   Hon är väldigt lätt och bra att prata med, och det känns som att vi borde ha fått med allt viktigt igår. *ler* Fick mycket bra och lugnande info som vanligt. Hon får verkligen en att tro och känna sig trygg med att "det kommer gå JÄTTEBRA denna gången!"    Vi la upp en förlossningsplan som kändes bra. Ska få prova på både lustgas och akupunktur denna gången, och dem kommer lägga ryggbedövning tidigt.

Pratade även om saker som man som förstföderska nog kan känna sig väldigt nervös över. Nu är jag ju ingen förstföderska eftersom att jag ju har fött barn innan, men på sätt och vis är jag ju det ändå, eftersom att förra slutade i urakut snitt och eftersom att jag i princip inte minns något av förra förlossningen. Och, jag var ju redan inlagd när värkarna började. Pratade om när det är dags att åka in, och även om "skräckhistorierna" man hört om att man kan "skita på sig" under förlossningen. Detta lugnade hon mig med att det KAN man INTE. När förlossningen är igång sätter kroppen automatiskt som en "lucka" i analöppningen så att det inte KAN komma ut någon avföring under förlossningen. Den enda avföring som kan komma ut under förlossningen är den lilla mängd som ev. sitter i "öppningen" sas, man kan alltså inte "tömma tarmen". Så den mängd avföring som ev. kommer ut under förlossningen är en så liten mängd och dem tar ju bort det direkt utan att ens fundera över det eftersom att dem ju varit med om det ett antal gånger. *ler* Så det kändes lugnande. Inte säkert att man tänker på och bryr sig om det under förlossningen oavsett, men nu så här innan kan det kännas rätt lugnande att veta att man alltså INTE kan "skita ner sig". *ler*   

Gick som sagt som vanligt därifrån och kände mig "lugn och trygg" inför förlossningen. Skönt! Ska dit igen den 3 januari, om nu inte lillan kikat ut innan. *ler* Ska även på en till ul/flödeskontroll då, så gårdagens var inte den sista som jag trodde, även om allt såg bra ut. Trodde som sagt inte att det skulle bli fler ul/flödeskontroller efter gårdagens eftersom att allt såg bra ut, så jag blev lite små förvånad över att han ville att vi skulle komma in på en till kontroll om tre veckor. Men, det känns helt klart jättebra att dem vill hålla så noga o bra koll på mig denna gången.   

Efter KLARA samtalet tog vi oss vars en räkmacka och en kopp kaffe nere i cafeterian innan vi körde hem.
Körde sedan direkt ner till Fredriks föräldrar där Milo var; Eva hade varit snäll och hämtat han efter dagis igår. Blev bjudna på kvällsmat och var inte hemma förens strax efter 19:00, och då var det dags att lägga Milo direkt. Han var trött efter en lång dag på dagis och efter att ha varit och lekt hos/med sina farföräldrar hela kvällen, och så skulle han ju upp till dagis idag med. Dock så var han så övertrött när vi skulle lägga han, så han ville INTE lägga sig frivilligt igår om man säger som så..    Är glad att det var Fredrik som tog den nattningen kan jag säga.. Jag erbjöd dock mig att avlösa honom innan han tappade tålamodet med Milo helt och hållet, men han tackade nej. och till slut somnade han ju. *ler*

Nu är det verkligen nära till det mesta känns det som!
* Lucia, UL och KLARA samtal - imorgon
* Julfest med jobb - på torsd.

* Julafton - Om knappt två veckor

* Nyårsafton - Om knappt tre veckor

* Milo 3 år - Om mindre än 4 veckor

* Lillans bf. - Om knappt en månad, 29 dagar idag!

Allt inom en månad!   Fatta att denna månaden kommer gå FORT!! Men, som ni vet så gör det inte mig något.. Tiden får hemskt gärna gå riktigt fort nu. *ler*    Men, samtidigt vill jag ju så klart NJUTA av alla dessa högtider OCKSÅ. Vill ju samtidigt passa på att njuta av att bara ha ett barn att ta hand om. Lär ju bli en hel del mer att göra sedan när man både har en trotsig 3 åring och en liten nyfödd som är beroende av en till 100%. *ler* Så även om jag hoppas och vill att tiden ska gå så fort som det bara går, så vill jag faktiskt ändå att tiden inte går FÖR fort trots allt. Och även om jag är trött på att vara gravid och längtar som en tok efter att få träffa lillan, så hoppas jag ändå att hon stannar i magen i 3 veckor till åtminstone, så att hon kommer på "rätt sida året". Dvs på den sidan vi tycker är bäst för både henne och oss; början på januari 2012.

Imorgon är det alltså Lucia, och vilken Lucia sen! Först ska vi till Milos dagis och se på när dem lussar. Sedan kl.14:00 ska vi få se lillan på ul igen! För förmodligen sista gången.. Säger förmodligen för att jag trodde ju att förra ul'et skulle bli det sista, men så blev det ju inte.    Läkaren tyckte att vi skulle göra en flödeskontroll till, och att han då även skulle passa på att göra ett vanligt ul på lillan också. Så därför blev inte förra gången sista gången. *ler* Men, om allt fortfarande ser bra ut imorgon, så BÖR detta vara sista gången. Så får passa på att njuta ordentligt när vi kikar på skärmen imorgon. Ul'et imorgon blir ju sista ul'et jag kommer göra öht. (om läkaren nu inte bestämmer sig för att vi bör göra ett till innan hon kikar ut) Eller, sista ul'et av detta slaget iaf. *ler* Fler barn blir det i alla fall inte som det känns nu.
Sedan direkt efter flödeskontrollen/ul'et ska vi äntligen få träffa KLARA gruppen igen. Har ju bara varit på ett samtal ännu så länge, och vi skulle ha träffat henne för en vecka sedan, men då var hon sjuk. Hoppas nu inte att någon av oss blir sjuka imorgon, så att vi får skjuta på det.    Jag åkte på någon magsjuka av något slag i lördags kväll/natt och spenderade hela natten, fram till strax innan 03:00, spyendes på toaletten.    Har varit kräkfri sedan då strax innan 03:00 i lördags natt, men mådde illa och var trött hela dagen igår. Idag mår jag mycket bättre. Är trött som vanligt, men inte tröttare än normalt. Ännu så länge visar varken Milo eller Fredrik några tecken på att ha blivet smittade, men det kan ju komma väldigt plötsligt och fort, så jag ropar inte Hej ännu. Håll tummarna på att dem håller sig friska!
På KLARA samtalet imorgon ska vi i alla fall tillsammans med bm'an skriva ihop en förlossningsplan. Känns bra att göra det tillsammans med en bm'a som vet betydligt mer om all smärtlindring än vi vet, och så kommer det ju direkt in i min journal, så det SKA inte kunna missas av personalen på förlossningen sedan när det är dags.

På torsdag ska jag äntligen få träffa alla mina arbetskamrater igen! Har ju inte träffat dem på drygt tre månader nu, så ska bli riktigt roligt att få träffa dem igen. Ska på julbord på Big bowl i Malmö, ska vara där 18:15. Först blir det julbord och sedan bowling. Blir ju dock inget bowlande för min del tyvärr, får hejja på dem andra ist. Får se hur länge jag orkar vara där. Blir ju trött rätt fort på kvällarna, och har ju ont när jag sitter och står för länge, och det lär ju bli en hel del av detta under kvällen. Men ska försöka härda ut till 22:00 åtminstone. *ler* Har lyckats charma in mig hos Fredrik, så jag behöver inte köra och hitta parkering inne i Malmö sådan tur är.    Och Fredriks mamma har sagt att hon kan sitta här uppe medan Fredrik är och hämtar mig, så vi (Fredrik) behöver inte väcka och ta med sig Milo när han ska hämta mig. Jättebra!   

Julafton i år ska vi fira nere i Trelleborg. Men som alltid när vi firar julafton nere i Trelleborg börjar vi firandet redan kl.12:00, hos Fredriks föräldrar, med jullunch. Sedan kör vi ner till Trelleborg så att vi är där när Kalle börjar. Milo får träffa alla sina kusiner, utom Minnéa till jul detta året. Kul!    Först får han träffa alla "kusinerna Engkvist" till jullunchen, sedan får han träffa "kusinerna Törnquist" (Andersson) på eftermiddagen o kvällen. Min bror kommer ner tillsammans med båda sina barn detta året. Jätte kul!   

Nyårsafton har vi ännu inget bokat öht. Har faktiskt inte börjat känna någon stress över detta ännu. Vet ju att vi kommer fira det med någon, vem och vart är bara inte bestämt ännu. *ler* Så länge det inte blir en nyårsafton med ALLT för mycket "tjo o stim", så spelar det inte mig så stor roll med vem och vart vi firar nyår detta året. Jag lär ju vara väldigt trött ändå, och kommer mest vilja ta det lugnt så att inte förlossningen riskerar att sätta igång innan tolvslaget. *ler* Så fram till kl.24:00 får det hemskt gärna vara en riktigt lugn och skön nyårs "fest", men så fort vi passerat tolvslaget får det hemskt gärna bli lite "livligare och rörligare" firande, för att då får lillan hemskt gärna komma precis när som helst!   

Hoppas dock att hon väljer att kika ut antingen innan den 7:e eller strax efter, så att vi är hemma och kan fira Milo när han fyller 3. *ler* Hoppas ju även för deras skull att dem får vars en egen födelsedag. Även om det vore "häftigt" om hon kom den 7 januari precis som sin bror, så är det ju roligast för dem om dem får vars en födelsedag. Om det så bara är en dag mellan. Tycker att det är viktigt att dem får vars en födelsedag att känna sig lite extra speciella på. Blir ju inte att dem kan känna sig speciella på samma sätt, om dem fyller år på samma dag. Innan dem med tvillingar yttrar sig så vet jag ju att tvillingar fyller år på samma dag av naturliga själ, och att deras föräldrar utan tvekan är duktiga på att få båda två att känna sig lite extra speciella.  Men det är ju lite skillnad. Och nu går jag ifrån detta ämne innan jag rör till det och trampar någon på fötterna. Hoppas alla förstår hur jag tänker och vad jag menar. Så. Punkt.   

Känns helt sjukt! Idag är det precis EN MÅNAD kvar till bf!! I värsta fall går jag ju över tiden typ två veckor, men oavsett så är det sjukt nära nu!    Men det KAN ju även innebära att hon kommer om mindre än en månad.. Inom två veckor hoppas jag inte att hon kommer även om jag är sjukt less på att vara gravid, men efter tolvslaget på nyårsafton får hon väldigt gärna komma precis när hon vill! (helst inte på Milos födelsedag i heller dock..   ) 

Jag kommer dock göra vad jag kan för att INTE gå över tiden.. Om det nu finns något sätt som verkligen fungerar för att få igång förlossningen vet jag inte (förutom igångsättning på förlossningen *ler*), men dem sätt som sägs kunna sätta igång förlossningen tänker jag minsann prova!    Bara tanken på att gå över tiden får nästan mig att bli lite deprimerad faktiskt. Försöker ställa in mig på att jag kommer gå över tiden (vilket jag säkert kommer göra bara för att.. *ler smått*), för att jag vet ju att risken att jag gör det kan vara rätt stor. Så då är det bättre att ställa in sig på det, och sedan bli positivt överraskad om det sätter igång innan. Men just nu är jag så fruktansvärt LESS på att vara gravid, så jag ORKAR VERKLIGEN INTE gå över tiden!! Tyvärr har jag väl inte så mycket att säga till om den saken, men i alla fall...

Har som sagt och som ni vet varit väldigt less på denna graviditet ett bra tag nu (och ni är väl trötta på att höra mig gnälla om det..   ), men ju närmare bf jag kommer, ju mer längtar jag även efter att få träffa vår lilla sessa. *ler*    Har ju så klart längtat efter att få träffa vår lilla sessa hela tiden, men tyvärr har känslan av att vara trött på graviditeten (läs "att ha ont, vara trött, och känna mig orörlig och stor"), tagit största delen av mina känslor under denna graviditet. Tyvärr.   Men den sista veckan har längtan efter att få träffa vår lilla sessa som gömmer sig där inne blivet allt större och större. Är SÅ nyfiken på att få veta och se vem hon är. Kommer hon vara lik Milo? Kommer hon vara mest lik mig eller Fredrik? Hur mycket hår kommer hon ha? Vad för sorts personlighet kommer hon ha? Kommer hon vara lik Milo i humör och personlighet, eller kommer dem att vara som natt och dag? Kommer hon vara mindre, lika stor, eller större än Milo? Kommer hon vara lika pigg och aktiv som hon är i magen?  Jag vill veta ALLT om den lilla gymnasten som gömmer sig i magen. *ler*    Och detta helst igår. *ler*