Usch, jag känner att jag behöver verkligen komma och prata med KLARA gruppen snart igen. Jag känner nämligen att jag blir mer och mer osäker på hur jag egentligen vill ha det, ju närmare förlossningen jag kommer. Planerat snitt eller vaginalt? Jag VILL ju gå igenom en vaginal förlossning EGENTLIGEN, även om jag vet hur ont värkarna gör. Men ju närmare förlossningen jag kommer, ju mer känner jag att VÅGAR jag ge mig på det EGENTLIGEN? Känner mig verkligen super nervös och faktiskt ganska RÄDD, ju närmare förlossningen jag kommer. Hade det som jag varit med om dem 1-2 sista veckorna inte hänt, hade jag nog inte varit så osäker och rädd men nu...

För.. En vecka sedan var det nog? Eller 1½? Veckorna och dagarna går så fort och jag är så trött och har så mycket i huvudet nu för tiden, att dagarna flyter ihop och jag håller knappt reda på vad som hände när numera.. Men för runt en vecka sedan, hade jag ju som jag skrev i bloggen, en dov huvudvärk som inte riktigt ville ge med sig, samt flimmer för ögonen. Efter undersökning på förlossningen visade ju detta dock sig inte vara något tecken på havandeskapsförgiftning, allt såg bra ut. Men trots detta, så var det ju ändå något som fick mig att bli nervös inför hur det egentligen kommer gå under förlossningen denna gången?

Igårkväll fick jag plötsligt "obehagligt ont" i höger sida, strax ovanför höften och in mot magen. Det var en dov molande värk som satt i hela tiden i ett par-tre timmar, och som ungefär var annan-var tredje minut smärtade till rätt bra i några sekunder. När det smärtade till var magen rätt hård och lillan rörde inte sig. Den sista halvtimmen-timmen försvann den ihållande dova värken, och det gjorde bara ont när jag rörde på mig och när jag stod upp. Dock så var det en värk som när jag rörde på mig och stod upp, gjorde "ganska bra ont", kändes riktigt obehagligt. Men efter ett par-tre timmar försvann det iaf. Både den dova ihållande värken och "smärtan".
När jag vaknade i morse och steg upp, kände jag den där dova värken på samma ställe igen, men bara väldigt svagt, och det släppte rätt fort. Sedan dess har jag inte känt av detta alls. Bara varit väldigt trött, men det är jag ju alltid nu för tiden, dvs jag har inte varit tröttare än jag varit nu dem sista veckorna. Vet i tusan vad detta kan ha varit? Kanske skulle jag ha ringt in till förlossningen direkt igår när det pågick? Jag mailade iaf "min" bm på KLARA gruppen om det så fort vi kommit hem (detta hände när vi var hos min bror i Småland), så får jag se vad hon säger om det när hon läst det. Händer det igen kommer jag dock ringa förlossningen direkt och höra med dem vad det kan vara, och försäkra mig om att det inte är något jag bör åka in på koll för. Denna händelse gjorde ju inte mig mindre nervös och orolig inför kommande förlossning..   

Så nu känner jag som sagt mig väldigt osäker på hur jag egentligen vill ha det. Pga oron och rädslan.
Är glad att jag/vi ska träffa förlossningsläkaren nu på fredag och få gjort både flödeskontroll och få pratat lite med honom. Om inte bm'an från KLARA gruppen hört av sig angående mitt mail innan dess, måste jag försöka komma ihåg att ta upp detta som hände igår, med honom, och höra med honom vad det kan ha varit och berott på. Och sedan ska jag träffa KLARA gruppen på tisdagen veckan efter (29:onde).

Har faktiskt inte pratat om mina tankar och känslor angående detta med Fredrik. Vet inte varför egentligen. Antar att det är för att jag vet att även om han "sk. gått med på" att vi ska försöka oss på en vaginal förlossning under förutsättningarna att allt går annorlunda till denna gången (bättre kontroll på mig och snabbare smärtstillande), så vill han egentligen ändå att vi ska begära planerat snitt. Så på något vis tror jag att jag inte sagt något om detta till honom är för att han då kommer känna ännu mer att han vill ha planerat snitt, och kanske kommer försöka påverka mig innan jag ens själv vet vad jag egentligen vill. Dumt att tänka så, jag vet. Måste prata med honom om detta ikväll. Vill ju inte hålla han utanför detta/mina känslor och tankar egentligen. Det är bara dumt, jag vet.
Kan det inte bara vara över så jag slipper gå och tänka på och oroa mig över detta?