Det är väldigt skönt att gå hemma och inte behöva tänka på att man ska upp innan tuppen för att jobba ska jag erkänna. Framför allt nu när jag fått in rätt sköna rutiner. Dem dagar Milo är på dagis stiger vi upp runt 07:30/07:40. Jag äter en lätt frukost tillsammans med Milo, sedan byter jag om på honom, och runt 08:20 kör jag honom till dagis. När jag kommer hem äter jag ett eller två knäckebröd (eller vanlig smörgås beroende på vad jag är sugen på) och dricker en kopp kaffe, och ser på tv i en timmes tid. Sedan sitter jag vid datorn i en timmes tid, småpular här hemma i lugn och ro (småstädar och tvättar, plockar), sätter mig vid datorn igen, lägger mig i soffan och sträcker ut mig ordentligt o ser på tv, småpular ev. lite igen, och hämtar sedan Milo på dagis. Gör allt i min egen takt och i den mån jag känner att jag klarar av saker med foglossningen helt enkelt, och ser till så att jag ligger ner och vilar "på riktigt" åtminstone en liten stund, varje dag. De dagar Milo är hemma stiger vi upp när han vill upp skulle man kunna säga. Men brukar tala om för honom att innan 07:15 tänker jag minsann INTE stiga upp, så vaknar han innan dess får han antingen ligga i min säng och se på tv en stund eller leka inne på sitt rum. *ler* Brukar sedan äta frukost i lugn och ro, sedan får han se på tv i ett par timmar på förmiddagen medan jag dricker kaffe och "kollar datorn" i lugn och ro. Efter det brukar jag stänga av tv'n och plocka fram lite av hans leksaker så får han leka för sig själv medan jag småpular lite i hemmet. På eftermiddagen brukar jag försöka se till så att vi kommer ut i trädgården i en eller ett par timmar beroende på väder. Sedan får jag erkänna att det blir en hel del tv tittande för oss båda två resten av em. Är så trött och har så mkt problem med fogarna just nu, att jag känner att jag ORKAR faktiskt inte så mycket mer just nu.

Så som sagt.. Det är väldigt skönt att gå hemma. Men samtidigt så saknar man ju så klart sina arbetskamrater och dem rutinerna man har när man jobbar. Jag är oerhört tacksam och glad över att jag har ett fast arbete att gå till.

Men, det är inte bara skönt att gå hemma om dagarna. Framför allt inte ensam. När jag går hemma ensam så hinner jag ju tänka en hel del. Ibland FÖR mycket. Funderar mycket på förlossningen. Både förra förlossningen som ju inte gick så bra, och denna, hur denna kommer gå. Kommer då och då att tänka på den hemska tanken att om jag inte varit inlagd några/ett par dagar innan, så HADE det kunnat vara så att jag inte funnits här idag. Faktiskt. Min hjärna svullnade ju upp under förlossningen och jag fick ett kraftigt krampanfall. Jag vill inte veta hur det hade kunnat gå om jag varit hemma när detta hände. Men då och då, nu när jag går hemma ensam många dagar, så kommer den tanken ändå. Tänk om jag varit hemma när detta hände? Hade jag levt idag då? Hade Milo levt idag då? Risken är rätt stor att vi inte hade gjort det. Väldigt skrämmande tanke.    Vet att det bara är dumt att gå omkring och tänka på sådant som KUNDE HA HÄNT men som faktiskt INTE HÄNDE. Men har man varit med om en sådan förlossning och om man då dessutom går hemma ensam flera dagar i veckan, så är det nästan omöjligt att INTE komma i dessa funderingarna/tankarna, då och då.    Är väldigt glad över att vi fått en tid till till att komma och prata med KLARA gruppen, och att vi snart ska träffa förlossningsläkaren igen där han kommer gå igenom flödet och berätta mer om risker och vad man kan göra för att förhindra att något sådant händer. Hade jag inte haft någon att prata med detta om hade jag förmodligen INTE mått så bra idag känner jag. Det har inte varit så farligt innan. Inte alls faktiskt. Men nu när det börjar närma sig så kommer dessa tankarna allt oftare. Som sagt.. Det är inte bara skönt att gå hemma...