Söndag idag och imorgon börjar alltså en ny vecka igen. Det är/blir min andra vecka som sjukskriven, men det känns som första. Jag skulle ju egentligen ha semester denna veckan som varit, men blev sjukskriven from. den 6 okt. Har fortfarande inte fattat att jag inte ska jobba mer på drygt 1½ år. Det kommer nog ta ett par veckor till innan jag fattar det, känns det som. *ler* Och det kommer nog ta minst lika länge innan jag kommit in i nya rutiner här hemma. Dem första veckorna kommer jag förmodligen klättra på väggarna av tristess. Och jag kan ju liksom inte åka iväg och gå omkring på Väla eller liknande i brist på annat allt för ofta i heller. Dels pga fogarna och dels för ekonomins skull. Så det blir till att försöka komma på saker att göra här hemma som inte är allt för ansträngande för fogarna, så att jag får dagarna att gå. Det känns åtminstone skönt att Milo ska vara på dagis om dagarna. Visst, hade han varit hemma hela dagarna hade jag åtminstone haft sällskap hela dagarna, men å andra sidan hade det ju också inneburit att jag haft lite mer krav på mig att försöka hitta på NÅGOT mer, för att underhålla honom. Han kan ju inte sitta inne och underhålla sig själv hela dagarna. Det hade inte varit speciellt roligt eller bra varken för han eller för mig. Så därför känns det bra att han kan vara på dagis som vanligt trots att jag är hemma och är sjukskriven. Så får han träffa och leka med sina kompisar hela dagen och jag kan vila och göra saker i min egen takt och när jag vill, hela dagarna.

Med tanke på min foglossning (och ischias) är jag väldigt glad och lättad över att jag blev sjukskriven, men samtidigt kommer jag ju sakna arbetskompisarna och de rutinerna man har när man jobbar. Men, om ett par-tre veckor bör jag ha vant mig och kommit in i nya rutiner här hemma. Hoppas jag iaf. *ler*