Jaha.. Det verkar som att det blir sjukskrivning trots allt.   
Jag skulle prata med chefen om att få mitt schema/mina arbetsuppgifter anpassade, igår, men hon var hemma för vård av barn. Men kvinnan som jobbar tillsammans med henne just nu och som, som jag förstått det, ska ta över efter att hon slutat ett litet tag tills vi får en ny chef, var där. Så jag pratade med henne ist.

Jag fick intrycket när jag pratade med henne att hon var förstående, men att det tyvärr är väldigt svårt att anpassa arbetsuppgifterna eftersom att vi har ett så stort område och med många tunga vårdtagare. Och det visste jag ju egentligen, men samtidigt så är det ju absolut inte omöjligt. Sa som det var att om jag bara kan vara på "Gasverket" där jag ju egentligen tillhör sas, så hade det varit lättare att anpassa mina uppgifter eftersom att det är ett lite lättare område.
Men hon ansåg ändå att det är väldigt svårt att anpassa arbetsuppgifterna. Fick känslan av att hon var förstående men inte ville göra något ändå för att "det är så svårt". (?)

Jag sa då som det var att jag vill inte sjukskriva mig, jag vill kunna jobba till november då jag ska gå hem på graviditetspenning, men att om dem inte kan anpassa mina uppgifter får jag tyvärr prata med min bm. om sjukskrivning, för att jag förlorar för mycket på att ta ut karensdagar då och då för att jag tvingas vara hemma från jobb några dagar pga att dem inte kan anpassa mina arbetsuppgifter. Senast förra veckan var jag ju hemma i tre dagar pga att jag fick så ont i fogarna och problem med ischiasen, efter att ha varit ute på promenad med en vårdtagare i rullstol. Sa detta till henne också.
Hon sa då att hon förstod mig, men att hon då rekomenderar sjukskrivning.

Så igår ringde jag till mvc för att få tid till att prata med en läkare om sjukskrivning. Hade först tänkt vänta till torsdag nästa vecka då jag ska in på vanligt besök/kontroll hos min bm, men tänkte att "om jag nu ändå ska sjukskriva mig för att dem inte kan anpassa mina arbetsuppgifter, är det lika bra att ta tag i det direkt". Tur var väl det, för att dem har tydligen väldigt dåligt med tider till deras läkare.   Så först den 4 okt ska jag dit och prata med läkaren. Sedan får jag väl se vad läkaren säger. Om han tycker att jag ska bli sjukskriven på heltid och direkt, eller om han tycker att jag ska börja med att bara bli sjukskriven på halvtid. Frågan är ju bara om det skulle göra någon nytta öht att bara bli halvt sjukskriven? Det är ju ett tungt arbete oavsett om man jobbar heltid eller halvtid. Ja jag får se vad han säger helt enkelt.

Det känns jätte trist om det nu blir sjukskrivning. Det var ju inte det jag ville egentligen. Men samtidigt har jag faktiskt börjat vänja mig vid tanken och tycka att det känns helt ok, nu dem sista dagarna. Jag har ju dividerat med både mig själv och med Fredrik, fram och tillbaka huruvida jag bör sjukskriva mig eller inte rätt länge nu. Har ju ont, haft det länge nu, och vissa dagar (senast igår) har jag ont hela dagarna på jobb även när jag har ett lätt schema. Och jag har märkt att även om jag har svårt att sitta längre stunder utan att/innan det gör ont, så klarar jag av det bättre de dagar jag varit ledig, än de dagar jag jobbat.
Och i ärlighetens namn har jag dem 2-3 sista veckorna undrat hur jag egentligen ska ORKA jobba enda till november. Har ju inte bara ont, jag känner mig väldigt trött i både huvud och kropp, också.
Så även om jag EGENTLIGEN vill jobba till november, så har det faktiskt dem senaste dagarna börjat kännas helt ok detta med sjukskrivning. Blandade känslor minst sagt.