Alla inlägg den 10 augusti 2011

Av Lina - 10 augusti 2011 15:00

Som vanligt går man och tänker på mycket om dagarna. Men dagens tankar går väl främst åt morgondagens ul. Längtar som en TOK efter att äntligen få se vår lilla krabat på bildskärmen. Se hur mycket den växt och om den är lika aktiv och livlig som det känns som att den är.   Samtidigt är jag nervös också. Egentligen är jag väl inte så nervös över att något ska vara fel, även om oron för det så klart finns där i bakhuvudet. Men det känns inte som att något är fel. Det jag är mest nervös över är faktiskt om vi ska få reda på könet eller inte. Vill så gärna få veta imorgon, om det är en liten flicka eller pojke som gömmer sig där inne. För mig känns det så mycket mer personligare på något vis att kunna kalla den för han eller hon ist för för "den". Och på något vis känns bebisen.. Verkligare.. På något vis, om jag vet att det är en flicka eller pojke. Men, samtidigt är jag nervös över min egen reaktion om vi får reda på könet imorgon. Det jag är nervös över är min reaktion om det visar sig vara en pojke. Jag vet ju att jag kommer älska vår lilla bebis över allt annat oavsett om det är en pojke eller flicka, och jag vet ju att även om jag så hade fått fem pojkar, skulle jag inte vilja byta ut någon av dem för alla flickor i världen. Så egentligen har jag ju inget att vara nervös över. Men jag vill så gärna ha en flicka. Har alltid velat ha en flicka. Därför är jag nervös över att jag kommer bli besviken om det visar sig att det är en pojke. Och blir jag det kommer jag känna mig som en jätte dålig mamma.    Vet att jag bara kommer känna mig besviken en kort stund om det nu visar sig vara en pojke, sedan kommer det kännas så självklart på något vis, och som jag skrev ovan skulle jag inte vilja byta ut någon av mina pojkar för alla flickor i världen. Men ändå.. Är det någon som fattar vad jag menar och hur jag känner? *ler*

Tänker även mycket på hur Milo kommer reagera på sin lillebror/syster, och hur vi ska klara av två barn. Funderar mycket på hur jag ska klara av och orka med två barn helt själv. I dagens läge är det jag som tar hand om vår son mest. Jag säger inte att Fredrik inte tar hand om honom och gör sin del, självklart gör han det. Han är världens bästa pappa och jag skulle inte vilja ha någon annan pappa till mina barn. Men sanningen är ändå den att det är jag som tar hand om honom mest. Och snart har jag/vi TVÅ barn att ta hand om.. Vet att jag kommer klara det och att Fredrik kommer göra vad han kan för att hjälpa till mer, men ändå.. Man kan inte låta bli att vara nervös o orolig för hur det ska gå ändå. Antar att alla två (och fler) barnsföräldrar haft dessa tankar mer än en gång? *ler*

Skapa flashcards