Så var Milo lämnad hos mina föräldrar, och ska vara där enda tills på lörd. Känns konstigt och tomt, men samtidigt lite skönt också. *ler* Kommer dock förmodligen sakna halvt ihjäl mig efter honom redan imorgon efter jobb. *ler smått*   
Var i Trelleborg runt 10:40. Vi tog som vanligt en "stan runda" direkt. *ler* Eftersom att jag inte lyckats få i mig så mycket frukost pga illamående, började vi med en tidig lunch på Sibylla. Efter det gick vi runt i lite affärer, tog vars en latte, gick i lite fler affärer, och avslutade sedan stan rundan med vars en glass.
Tillbaka hos mina föräldrar tog jag o mamma oss vars en kopp kaffe i deras trädgård medan Milo sprang omkring o lekte för sig själv. Fick kvällsmat och körde sedan hemåt vid 17:30.

När jag var i Trelleborg ringde föresten min bm. på mvc. Hon skulle höra av sig så fort hon pratat med deras läkare angående en eventuell hjärtgranskning då min mamma har ett hjärtfel som kan vara ärftligt. Läkaren tyckte tydligen att jag skulle ha en sådan, och det skulle ske när jag var/är i v.21 Känns tryggt att dem vill kolla upp det, men jag förstår inte riktigt varför det inte gjordes redan när jag var gravid med Milo? Var väl kanske en annan läkare där då, som inte ansåg att det behövdes. Ingen aning, men känns som sagt skönt och tryggt ändå att få kollat upp det, iom att mammas hjärtfel (klaff fel) kan vara ärftligt. Det skulle visst göras på KK i Lund, så det är bara att hoppas att jag får en tid när jag redan är i Lund och jobbar.

Idag gick jag annars in i graviditetsvecka 15. Tiden går fort men ändå inte känns det som. *ler* Har börjat må illa om morgnarna igen dem 3-4 sista dagarna, och har även kräkt ett par morgnar. Hoppades slippa det nu, men tji fick jag.   
Just nu vill jag att tiden ska gå ännu fortare, men samtidigt får den gärna sakta in lite.. Går nämligen äntligen på semester på månd (i princip redan till helgen då jag är ledig denna helgen enligt schema), så på det viset får tiden gärna sakta in lite i kommande fyra veckor nu. Men samtidigt vill jag att tiden ska gå fort, för att på torsdagen sista semesterveckan ska vi äntligen få se vår lilla "böna" på ultraljud igen.   Och förhoppningsvis få reda på vad det är för en liten filur som gömmer sig där inne. Milo ville inte visa upp sig på första ul'et, så jag/vi hoppas att den inte gör som sin storebror, utan är lite mer samarbetsvillig. *ler*