Idag har jag äntligen gått 12 fulla veckor, dvs gått in i vecka 13, och den största risken för missfall har nu minskat. Jätteskönt!   

Jag är mycket mer nojjig denna gången känner jag. Var inte det precis i början, men dem sista 3-4 veckorna har jag känt mig mer nojjig. När jag var gravid med Milo trodde jag att jag skulle vara MINDRE nojjig under andra graviditeten eftersom att jag ju då vet mer vad det är som händer. Men jag tror att det är just detta som gör att jag faktiskt är MER nojjig denna gången. Visst, jag känner mig lugnare på ett vis, just att jag vet mer vad som känns som det ska och vad som inte känns riktigt ok sas, men samtidigt vet jag ju också mer om vad som faktiskt kan hända, och just detta gör mig nojjig. Sedan känner jag också att om något skulle hända så jag får missfall, orkar vi verkligen "gå på det igen" då? Självklart kommer vi göra det, men.. Ja jag vill inte tänka tanken bara. Nu när vi sett vår lilla "böna" på ul har jag fäst mig mer vid den, pratar mer med den och smeker mig mer på magen som ett tecken på att jag älskar den och hoppas att den mår bra. Och, jag upplevde "vår resa" till denna graviditeten som väldigt frustrerande och jobbig, och då behöva gå igenom det en gång till..   Inget jag skulle se fram emot. Visst, skulle vi någon gång få för oss att försöka oss på en liten trea får man ju gå igenom det igen, men då är man ju inställd på det på ett helt annat vis. Men, i nuläget är det inget vi planerar. Vi känner båda två att två barn är precis lagom. Ska ju orka med och ha råd till att hålla alla barnen också. *ler* Och, så som jag mått och delvis mår, under denna graviditeten.. Gå igenom detta en gång till? Uj.. Nej, det är inget jag känner just nu, att jag skulle orka med. Ständigt illamående, kräka, fruktansvärd trötthet.. Och dessutom redan fått problem med foglossning och sedan igår även ischias.. Visst, vad gör man inte för sin lilla familjemedlem men.. Ne.. Får bli en liten sladdis om en 5 år eller något sådant i så fall. *skrattar*   (men mamma, nej, det är inte lönt att du börjar hoppas på något..   )

                                                  
         ****

Idag är jag ledig från jobb, och vilket strålande väder jag har fått på min lediga dag!   Sitter på altanen under parasollen och både Milo, Armani (hunden) och Mozart (katten) springer fritt omkring i trädgården (skönt med en katt som man kan ha löst i trädgården utan koppel och utan att han rymmer. Men under uppsikt så klart..). Gillar mitt liv just nu kan jag säga.      
Imorgon och på torsd är det dock jobbedags igen. 7-15 imorgon och 16-23 på torsd. Ledig på fredag, och skulle ha varit ledig på lörd-sönd också, men har bytt med en kollega, så ska jobba 7-14 både lörd-sönd.
Ikväll är det bilträff med gamla bilar och grillning, hos mina svärföräldrar. Brukar vara rätt trevligt. Och detta året kommer även mina föräldrar upp, så det ska bli extra trevligt ikväll.   
På fredag ska vi på en examensfest hos Fredriks kusin. Hon och hennes familj vet inte om ännu att jag är gravid (om inte någon annan i familjen berättat det eller om dem sett det på facebook, vill säga), så ska bli spännande att se hur fort och hur dem reagerar på min mage som redan nu ser ut att vara i runt v.18-20 *ler*
Helgen har vi inget planerat vad jag vet just nu, mer än att jag ska jobba på dagen dårå.

Nehe.. Nu börjar min mage kurra ordentligt. Lunchtajm tror jag minsann!